fredag 18 januari 2013

Är jag välkommen hos dig?

Det här konceptet känns helt främmande för mig...
För det första blir jag glad när folk kommer och hälsar på och för det andra skulle inte mina vänner stanna för länge eller kräva service under tiden.
De som har stannat mer än en natt eller två hos mig har alltid tagit en del av markservicen i huset som om det vore självklart. Vi har mer fungerat som sambos än som värdinna och gäst.
AC som bodde hos mig i nästan en vecka fixade och donade, matade katten, städade undan, lagade mina kläder och lite smått och gott.
S, min Australienska kompis tog hand om all markservice eftersom jag jobbade, hon strök mina kläder och såg till att allt som behövde göras i huset var klart när jag kom hem, på så sätt hade jag ju tid att umgås och hitta på saker efter jobbet.
J som bodde hos mig i drygt 3 månader hjälpte till som om vi vore "riktiga" sambos och som extra tack så hjälpte hon till att måla taket och listerna i vardagsrum och kök med allt vad det innebär.

Själv bor jag också gärna gratis hos vänner som bor där jag behöver eller vill vara. Jag försöker vara uppmärksam på om de tycker att det är okey eller inte och försöker att göra saker så att det inte blir en massa extrajobb för dem.
Jag har bott hos vänner på Gotland, i Linköping, Skåne, Australien, England, Irland, Skottland, Thailand,  Singapore och Texas för att nämna några ställen. Det är både praktiskt, billigt, trevligt och gör att man kommer in i kulturen och det dagliga livet på ett helt annat sätt än om man bor på hotell eller vandrarhem.
Jag har till exempel varit på inflyttningsfest i England och födelsedagskalas i Australien, sånt händer inte när man bor på hotell.

Att tro att det är okey att låna någons semesterhem helt gratis är däremot helt befängt. Det kostar ju den personen pengar att hålla sig med sommarhus eller lägenhet och om man vill nyttja det så får man hjälpa till med den kostnaden, det borde vara självklart om man är en riktig vän.

Så vänner, kom gärna och bo hemma hos mig, jag vet att ni har vett att hjälpa till!
Och förvänta er att jag ringer när jag behöver någonstans att bo och var inte rädda att säga nej om det inte fungerar för er!


http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article14936459.ab


Jennifer
Wegerup

Jennifer Wegerup





Snyltgäster på min semester, nej tack

”Vi tänkte stanna i alla fall fem dagar, annars känns det nästan inte lönt. Vi vill ju få valuta för respengarna.”
Meddelar mig per mejl en inte väldigt nära väninna från en annan del av Sverige.
”Vi” är hon, man och tre barn i tämligen ung och livlig ålder.
Väninnan planerade att komma upp till Stockholm och fira nationaldagen på Skansen och ”sen stanna några dagar till och göra ­Gröna Lund och muséer och så där”.
Jag meddelar tillbaka, lika rakt, att det inte alls passar att de ­kommer fem personer i fem dagar, självinbjudna.
Hon blir sur.
Fantastiskt nog.
Men jag har upphört att förvånas, är redan härdad.
Efter att ha vuxit upp i sommar­staden Falkenberg och sedan själv bott i flera år i så väl London som ­I­talien har jag lärt mig att när folk ­jagar gratis boende på attraktiva ­ställen finns inga skamgränser.
Låt mig slå fast, till att börja med: jag älskar gäster, att få bjuda, ha mycket folk runt mig, skålande, pratande, ­levande.
Livet som det ska levas – i gemenskap.
Men från detta till att bli utnyttjad är steget långt.
En italiensk kompis, med hus i Chianti-regionen, berättar om hur folk bara dimper ner mitt i sommaren och ”checkar in”.
Själv fick jag för några månader ­sedan mejl från en svensk bekant som undrade om ”jag och familjen kan ­låna din lägenhet i Milano om du ­ändå är hemma i sommar”.
Många är de som får sommaren förstörd av inte så kära oväntade ­besök.
”Jag vill inte ha sommarstugan full med folk men jag kan inte säga nej, det känns så jobbigt”, säger en väninna.
Tur då att jag inte alls har svårt för att säga nej.
Om någon inte vill vara vän med mig för att jag inte ställer upp och förstör min semester som potatis­skalare, barnvakt och pensionats­värdinna – då är det ingen riktig vän.
Vill folk ha ett sommarboende: köp eller hyr.
”Men om inte jag får bo hos andra kan jag inte ha semester”, invänder en tjejkompis.
Väldigt tråkigt.
Men det ger dig inte rätten att ­utnyttja någon.
Är du välkommen visst, men tänk på att andras semestervila är lika dyrbar som din.
Själv svarar jag bara glatt när folk säger ”vi tänkte komma ner till Milano och gå på fotboll och shoppa …” att:
”Vad kul! Säg vilket hotell ni bor på så tar vi och går ut och äter ihop en kväll!”.
För vänner är en sak, snyltgäster en helt annan.

Inga kommentarer: