Själv tycker jag att nedanstående rubrik är så självklar, andra tycker att ett stort bröllop är vad allt handlar om.
Vi pratade om just detta när vi var ute på middag i lördags, jag, J och C. Vi var väldigt överrens om att kärleken och personen man gifte sig med var det viktiga och även om vi hade helt olika bilder av hur vi ville ha våra bröllop så var hela grejen att det skulle vara det vi ville ha, inte det vi trodde skulle imponera på andra.
I USA är det tydligen rätt vanligt att man skuldsätter sig för att betala dotterns bröllop. En vän till min pappa sköt upp sin pension med 3-5 år för att kunna betala dotterns bröllop som skulle gå på runt $ 100 000!
Man kan undra vad svanar i en damm har med kärlek att göra?
Själv skulle jag kunna tänka mig att gifta mig i Elvis-kapellet i Las Vegas eller barfota på en exotisk strand någonstans, det spelar ingen roll så länge det är med rätt person. Jag kan tänka mig att denna "rätt person" skulle vara en sån som skulle tycka precis som jag om detta och vi skulle förmodligen skratta gott på vägen till kapellet. Om stranden var det som skulle bli av så är det en fin men enkel klänning som gäller och inga skor förstås. Sen ska det vara stor barbeque på stranden och alla som vill får komma!
Romantik för mig är en känsla, inte en plats eller accessoarer.
Jag vill jättegärna gifta mig, på så sätt är jag en riktig tjej. Men det skulle mycket till för att jag skulle göra det traditionella kyrkbröllopet med dyr middag och tillknäppt släkt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article14799018.ab
Kärlek är viktigare än ett sagobröllop
”Allt blev precis klart med skilsmässan. Och det kommer bara att ta mig sju år till att betala av skulderna från vårt bröllop.”
Min vän Matteo, som kör tunnelbana i Milano, suckar och ler och rycker på axlarna, allt på en gång.
För vad ska man göra? Vad skulle han ha gjort?
När nu ungdomskärleken Rita drömde om det stora vita bröllopet, ritade brud-pappersdockor som liten och som tonåring plöjde alla bröllopstidningar .
Hon som haft en tuff uppväxt, som i Matteo tyckte sig ha funnit tryggheten, som ville manifestera deras kärlek med Det Stora Feta Italienska Bröllopet. Pasta och stekar och ostar och vintunnor och prosecco-bubbel och tårta i våning på våning. Presenter till alla gästerna. Marängklänning, slöja, släp, blommor, brudnäbbar och band – hela paketet.
Inklusive bröllopsresa till paradisstrand.
Så gick det som det alltför ofta går, det unga paret levde inte lyckliga i alla sina dagar.
Och när de skildes stod hårfrisörskan Rita och tunnelbaneföraren Matteo med en skuld på motsvarande nära 140 000 kronor kvar att betala för flickdrömmen som brast.
På allt detta tänker jag när jag ser brudmagasinen som nu har högsäsong i tidningskiosken på hörnet och i eftermiddagsprogrammen; ”Bröllopsspecial.”
Samma sak hemma i Sverige, alla vill tjäna pengar på den lyckliga bruden.
Inget ont i det.
Vi förtjänar alla att drömma om kärleken och längta efter att få vara vackra huvudpersoner för en dag, få en skimrande pärla att trä upp på bandet bland alla de vardagsgrå.
Även brudparet med liten plånbok – och tro mig, jag är inte född med silversked i munnen, jag vet vad det innebär – förtjänar att få sin stora dag.
Och ändå kan jag bli både trött och beklämd över hela bröllopskommersen.
Folk som skuldsätter sig, brudar som hetsar så mycket över rädslan att bröllopet inte ska bli ”perfekt” att de inte njuter för en sekund, känslan av att allt är en tävling, en show, en saga.
Som Matteo säger:
”För Rita kändes bröllopet viktigare än vi. Jag hade gärna gift mig bara vi två eller med de närmaste, ätit på den lokala trattorian och haft dans och vin hemma på innergården. Det hade känts mer äkta.”
Jag välkomnar alla slags fester, tro mig.
Och det finns ingen motsättning mellan det stora bröllopet och den stora kärleken.
Men det kan vara värt att komma ihåg vad som är viktigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar