Jag vill ju inte gå med en "bad hair cut" för resten av livet

4/11 På måndag förmiddag kom A och hämtade oss allihopa och körde oss en bit bortanför byn. Hon känner en tatuerare där. Flera i familjen har tatuerat sig hos honom. Han kör på fri hand och med bambusticka. Jag ville ju ha en stjärna till, den här i nacken. Problemet är bara att även om man är jättebra på fri hand och att skriva och så, så är just en stjärna svårt. Det måste ju vara rätt vinklar och raka linjer, annars är det ju jättefult. Normalt sett är jag väldigt snäll, ibland lite för snäll. Ungefär som när man var yngre och fick en dålig hårklippning och bara nickade när frisören undrade vad man tyckte, för att sen gå hem och gråta ögonen ur sig. I det här fallet kan man ju inte göra så, man kan ju inte gå runt med en "bad hair cut" för resten av livet för att man inte vill vara elak eller besvärlig.

"Mina" ungar var med och A var med som stöd och översättare, sen hade N bestämt sig för att följa med också. Det var alltså 5 personer som stod bakom tatueraren och hade åsikter på allt detta. Jag hade ju bett dem att vara stenhårda eftersom inte jag själv kan se min nacke och det var de verkligen. Tatueraren började klart tappa tålamodet med oss när ungarna mätte alla "benen" och vinklarna på stjärnan och rättade till honom hela tiden. Jag vet att den som är hårdast och mest kritisk är L, så inte förrän hon hade nickat sitt medgivande kände jag mig säker nog att säga åt honom att köra på. Innan hade jag sagt till A att hon skulle säga till honom att om jag inte var helt nöjd med hur han ritat så skulle det inte bli något av.
Hon förstod hur viktigt det var för mig så hon var också stenhård.
När det väl var dags så tog det inte mer än c:a 10 minuter för honom att göra själva tatueringen och det gjorde inte alls lika ont som en normal som man gör med maskin. Det är mer en stickande känsla än den brännande som man får med maskin. Sen var den varken blodig eller upphöjd alls och verkade helt läkt inom bara ett par timmar. Jag vågade inte riktigt tro på det, men det visade sig vara sant, det blev aldrig mer än så. Nu måste jag ju se till att ta bort födelsemärket, det är ju extra fult när stjärnan verkligen pekar ut det...
Jag hade sagt till A att vi skulle bjuda på lunch som tack för hjälpen så efter att han gjort klart tatueringen och fyllt i den på handleden åt mig, så åkte vi till Coca Cola Beach, där A tycker om att hänga och tycker att det är bra mat.
Vi hade det bra en stund i skuggan och åt lunch, sen dök E och hennes kompisar och barn upp så vi hälsade på dem innan A körde oss tillbaka till lägenheten. Det är verkligen guld värt att ha någon som kan Thailändska och bra engelska när man ska ha en tatuering som är speciell.
När vi kom tillbaka mad L V att köpa en glass till henne och hon valde en bananglass. Vad L tyckte om den kan ni se på bilden... Den var tydligen helt slemmig i konsistensen på "skalet", glassen var ok däremot. Man skalar den alltså själv och äter glassen. Skalet går att äta, men frågan om det verkligen är tanken, eftersom det smakar så illa?

Det är i alla fall vackert på bild

18/1 På fredagen sken solen och det gnistrade i snön. En amatörfotograf vill gärna ut med kameran en sådan dag men först var jag tvungen att jobba och sen skynda hem för att ta emot IKEA-leveransen.
Jag hade betalat extra för att få grejerna inburna och blev lite förvånad när jag bads hjälpa till... Jag hade ju betalat för att få det inburet. men jag är en av de få som faktiskt inte gillar att titta på när andra arbetar, så jag tog tag och hjälpte till, men jävlar vad tungt det var!
Så fort vi burit in sakerna klädde jag om till varmare kläder och så åkte jag först till Frestaängen eftersom jag sett att det var vacker kölddimma där. Det var inte så mycket kvar, men lite syns det på första bilden. Sen åkte jag till Fysingen och tog en promenad där, det är vackert när solen skiner i frosten.
Jag var inte ute så länge för det var kallt som sjutton, när jag kom hem somnade jag på soffan en stund och vaknade precis innan jag fick ett sms från K, min före detta roommate, hon skulle komma och äta middag på kvällen.
Hon hade önskat risotto med stekt lax, det är lite kul faktiskt för innan hon flyttade till Sverige så åt hon inte fisk alls och nu gillar hon det  mesta.
Dessutom tycker hon att jag lagar jättegod mat så det är tacksamt att laga mat till henne.
Jag satte igång att förbereda maten genom att hacka lök och mäta upp andra ingredienser och riva parmesan och sånt. Jag sköljde och skar frukt och bär till efterrätten också.
Sen var det dags att hämta K på busshållplatsen vid Harby, det är enklaste sättet att ta sig till Väsby från Täby om man inte kör bil. Det tog mig lite längre än planerat att ta mig dit så stackars K stod och frös i -18 grader en stund.
Så fort vi kom hem satte jag igång med maten, tyvärr hade jag bara rött vin hemma så risotton blev lite missfärgad och smakade lite annorlunda, dessutom glömde jag kantarellerna och fick slänga i dem rätt sent, till det kan tilläggas att jag använde en annan buljong än vanligt och det blev lite väl salt, men K var jättenöjd i alla fall. Hon åt tre portioner och snodde till och med lite av min lax när jag vände ryggen till...
Det blev i alla fall tillräckligt över för att det skulle räcka till en matlåda åt henne och en liten matlåda åt mig.
Medan vi snackade bakade jag bröd också och sen fick K med sig en halv limpa hem.
Vi tittade på bilderna från London i december och gav varandra försenade julklappar, hon blev jätteglad för sin amerikanska one-piece.
Hon åkte till och med hem i den när jag skjutsade hem henne senare på kvällen.
Jag fick en termosmugg med stjärnor på och lösögonfransar med stjärnor, jag älskar dem verkligen!
Vi åt fräsch efterrätt, frukt och bär med flytande honung och grekisk yoghurt och så tog vi en kopp te till det. K lovade att jag skulle få ett nummer av tatueringstidningen hon är med i denna månad så det fick jag.
Jag körde hem henne så att hon var hemma strax efter 22 och insåg att jag var ganska nära L, så jag åkte dit och vi drack te och snackade skit till strax efter midnatt, jag var hemma vid 0.30 och såg på Criminal Minds en stund innan jag gick och lade mig.

Giv mig styrka

17/10 Hade jag vetat vad onsdagen skulle bära med sig hade jag nog inte orkat gå upp på morgonen. Om mitt tålamod någonsin utmanats så var det denna dag. Om det är nåt jag har svårt att ha tålamod med är det korkade människor och jag inser ju egentligen att det inte alls är deras fel att de är korkade, men liksom de inte kan hjälpa det så kan jag inte hjälpa att jag blir otålig och tjurig av dem.
En kille skulle komma hela vägen från Kumla för att titta på min gamla bil och jag tänkte att det nog var ett gott tecken att man kunde tänka sig att köra så pass långt, så jag hade gått med på att pruta ned bilen en bra bit för att motivera hans resa hit. Första gången han ringer är han i Rissne och blir lite sur för att jag inte kan säga hur exakt han ska köra för att komma till Väsby därifrån. Det är ju svårt när man inte vet exakt var han är, men när han säger att han ser skyltar mot Rinkeby så säger jag åt honom att åka åt det hållet och följa skyltarna mot E4:an.
En stund senare ringer han igen och säger att han är någonstans vid Solna, kan jag kanske säga hur han ska köra för att komma till Väsby? Slutligen kommer jag och min kollega J fram till att han antagligen kört åt fel håll på E18 och kört mot Solna istället för närmaste vägen till E4;an, men vi säger åt honom att ta E4:an norrut från Järva Krog när han kommer fram. Jag poängterar att han ska köra mot Sundsvall-Arlanda för jag inser att det kan vara svårt att veta vilket som är norrut när man kommer till ett nytt ställe. Men jag inser också att han är okontaktbar och inte har hört mig alls.
Nästa gång han ringer är han troligtvis i Väsby, nu är han sur och skäller på mig för att hans navigator lett honom ut i nåt villaområde. Han har kört av en avfart för tidigt och jag försöker förklara för honom hur han ska programmera navigatorn för att komma rätt.
Jag frågar honom om han ser E4.an och han svarar att han gör det, ta den norrut säger jag, mot Sundsvall-Arlanda.
Nästa gång han ringer, ringer han från Kista Centrum (som är runt 1 mil söderut)...
Nu råder min kollega mig att hålla mig lugn och blir rätt imponerad över hur lugn jag faktiskt är. Till slut har jag lyckats programmera hans navigator över telefon, han hotar med att åka hem eftersom Stockholm är ett hell-hole.
Nån halvtimme senare dyker han slutligen upp, då har jag lagt runt 1½ timme på detta och min kollega har också lagt lite tid. Dessutom har han ju ringt i tid och otid den senaste veckan och begärt information som står i annonsen...
Det visar sig att vår adress står som den ska på lappen men han har på eget bevåg döpt om vägen i navigatorn! Varför engagerar man sig i att köpa en navigator och sen inte lära sig hur den fungerar?
Sen kikar han på bilen och skakar på huvudet, provkör och sparkar på däcken och sen bjuder han 25% lägre pris än vad vi kommit överrens om innan han kom, när jag redan prutat nästan 20%.
Jag sa åt honom att dra!
Jag hade nu lagt ned alldeles för mycket tid på någon som aldrig tänkt betala det vi kommit överrens om från början och inte hunnit med allt jag skulle på jobbet för att som han sa: han kunde ju inte veta vilket som var norrut på E4:an och att jag borde sagt till honom att han skulle köra mot Arlanda!
Nu var jag skitsur och gick in och satte igång att jobba igen och försökte glömma idioten som kört i 4 timmar för att förolämpa mig.
På kvällen fick jag trevligare saker att tänka på, det var dags för pyssel. Jag fixade naglarna och fick äntligen se ML igen för första gången på flera månader, hon har varit på kurs och missat alla tillfällen hittills denna säsong. Tyvärr var det bara vi i familjen och hon som dök upp, de andra tycks ha gett upp.
L visade sin nya tatuering och nog blev den snygg?
Vi gick igenom quizzet och som vanligt googlar vi saker under tiden när vi vill veta mer, det är ett kul sätt att lära sig saker.

Inte fan gör det så ont?

16/10 På tisdagen skulle vi få besök från Spanien på jobbet och jag hade jagat en spansk flagga ett tag men inte fått tag i någon. Han fick klara sig utan...
Vid 10 dök han upp vid dörren, en av de första personerna i historien som hittat ända fram till vår dörr utan hjälp. Det var dessutom hans första besökt till Sverige, han var ensam, han bodde på ett hotell i Stockholms City och hade tagit tunnelbana, pendeltåg och buss för att komma till oss. Han sa att han tycker det är kul att testa sånt när han reser och uppenbarligen är han bra på det!
Han var lite spänd först men efter ett tag tinade han upp när han insåg att vi var vänligt inställda och lagom tills han och jag avslutat möte och lunch var han nästan uppsluppen och vi skojade och skrattade lite.
Systerdottern L var på jobbet för att slå ihjäl lite tid eftersom hon tagit ledigt från skolan för att tatuera sig. Hon har väntat och väntat på att fylla 18 och har sparat en massa pengar och nu var det äntligen dags. Hon var nervös och rädd att det skulle göra ont och jag tycker ju inte att det gör särskilt ont medan syrran och kollegan A tycker att det gör jätteont, så hon visste inte vad hon skulle tro.
På kvällen började min förkylning som liksom inte kunnat bestämma sig om den ska vara eller icke vara göra sig påmind igen med lite kli i halsen så jag tog en kopp ekologiskt nyponte för att lindra lite och för att få lite extra c-vitamin. Under tiden färgade jag fransar och bryn och tog av mig alla smycken och lade i rengöringsvätskan.
Jag tittade på M.A.S.H. medan jag fixade och senare fick jag sms av L att tatueringen gjort jätteont, de är visst mesar allihopa!

Uttänjt te...

På torsdagskvällen hade jag förresten på inrådan av S dragit bort skavsårsplåstret jag satt över den nya tatueringen när jag skulle snorkla. Hon trodde inte att det var bra, själv tror jag att det är aldeles ypperligt, det ska ju sitta på skavsår tills de läker, varför inte en tatuering? Men i vilket fall så verkade tatueringen ha läkt på rekordtid, den verkade liksom vara helt färdig... Skavsårsplåster är nog bättre än saltvatten i alla fall.
När jag vaknade på fredagen av att M, H och nya gästen N satt och pratade en massa precis utanför där jag sov så sa M att S hade ringt om Dollybiljetten och ville att jag skulle ringa upp så det gjorde jag. Hon hade inte hittat knappen för engelska på ticnets hemsida men det gjorde jag... Det slutade ändå med att jag loggade in på mitt konto på ticnet och köpte biljetten på mitt kontokort annars hade hon varit tungen att regga en profil där och så och jag kunde uppenbarligen inte köpa biljetten på mitt konto med hennes kreditkort... Men det ordnade sig i alla fall och hon sa att hon skulle möta upp på flygplatsen senare och ha med sig mina pengar i Singapore dollar.
Sen åt jag frukost, M hade rostat en macka åt mig och skurit upp en massa tomat och gurka eftersom hon visste att jag saknat grönsaker och jag åt upp allt hon lagt upp på min tallrik.
I M och H's bokhylla står en gammal Dalahäst, den fick de en gång på 70-talet av mina föräldrar och den är det enda som överlevde den tornade som kostade dem allt de ägde en gång i tiden då dottern K var liten. Kanske var det redan då förbestämt att våra familjer skulle hålla kontakten resten av livet?

Efter att ha pysslat med bloggen och foton hela dagen packade jag det sista och tog en dusch, nu var det dags att åka vidare till Singapore. Som vanligt var jag nervös för vikten på min väska men det visade sig vara okey i slutänden. Sen slängde vi upp våra väskor på bilflaket och åkte mot flygplatsen. Jag och H skulle till Singapore och gästen N skulle någon annanstans, hem tror jag. Väl framme hade vi väldigt gott om tid, runt 2½ timme i alla fall men killarna var stressade och ville gärna gå in och checka in. Själv stannade jag ute med M och väntade på S som dök upp strax senare med mina pengar. Sen när de åkt vidare tog jag det lugnt en stund till och sen gick jag in och checkade in och gick genom säkerhetskontrollen. Jag hittade H och vi tog en kaffe och dricka och sen dök även N upp och satte sig hos oss. Jag gick och köpte lite matsäck ifall jag inte skulle få mat på planet vilket jag trodde att jag inte skulle få och köpte därmed också en flaska vatten. Men sen visade det sig att det var ännu en säkerhetskontroll innan man gick in i gaten... men jag lyckades få tillbaka pengarna för vattnet och klämnade tillbaka det i kiosken.
Jag hade lyckats få en av de sämsta platserna i planet och dessutom ett mittensäte men det verkade som om fönsterplatsen var ledig, hur kom det sig? Jag blev ombedd att ta den där fönsterplatsen som jag inte ens blivit tilldelad trots att jag bett om fönsterplats, anledningen visade sig vara att någon absolut måste ha ett säte i mittgången på grund av klaustrofobi och visserligen blev vi då 3 personer istället för 2, men jag fick i alla fall sitta vid fönstret.
Dessutom visade sig turen vara med mig när det gällde mat också, det var inte många som hade mat inkluderat i biljetten men jag var en av dem!

Jag satt mest och läste och upptäckte plötsligt utanför fönstret hur det blinkade och blixtrade i och mellan molnen i horisonten och tipsade en pojke bakom mig om det och han blev jätteglad för tipset och satt och tittade han med.
Jag vet inte riktigt vad problemet med sätena var, men när vi landade var mina ryggmuskler helt slut och jag hade svårt att stå upprätt och slutligen påverkade det magen också som började värka. Vi tog en taxi hem till M's brorsas familj i Tampines och där väntade hans son på oss. Han gav mig ett glas kallt vatten och satte igång massagestolen åt mig. Där satt jag nog i nästan en timme och sen gick vi ut för att hitta nåt att äta, klockan var nu runt 23.30. H visade mig en liten kvartersrestaurang som hette Mr Prata och där åt vi en typ av bröd som heter Chapati och med det serveras en typ av curry som man doppar brödbitarna i. Till det drack vi Teh Tarik som är typisk dryck i Singapore och betyder "Pulled tea" och så heter det för att det hälls upp på ett väldigt speciellt sätt för att få ett toppskum. Det var väldigt sött men också rätt gott faktiskt.

När vi ätit klart gick vi tillbaka och tog en dusch och gick och lade oss.

Vilken dag!

Pa lordagen kom vi upp ratt sent trots att vi sagt att vi skulle ga upp lite tidigare an vad vi gjort dagen innan. Jag och K at frukost och sen skjutsade C oss till stationen. Tanken var att vi skulle ta en bat in till Sydney men pa grund av att det var pask sa gick den bara en enda gang under dagen och det var klockan 8.30...

Alltsa tog vi taget in till Sydney och tog sedan en promenad till operahuset och Harbour Bridge. Det ar sa haftigt att se den typen av landmarken i verkligheten! Vi gick ett varv runt operahuset och K hade talamod med mig nar jag ville stanna och fota varannan meter. Sen gick vi till Darling Harbour eftersom det ocksa ar att stalle man bor se om man ar i Sydney och dar at vi sushi, den var ingen hojdare faktiskt, jag kan gora battre sushi sjalv, anda var det forstas jattedyrt.
Vi gick till Starbucks och handlade varldens ackligaste frappuchino, det funkar visst inte med sojafrappuchino i Australien, i USA funkade det finfint. Den var strav och dessutom var det nagot som liknade kaffesump i den... Efter en del smsande motte vi upp med en av de sweitziska tjejerna och satt och snackade en stund i Darling Harbour med henne och hennes vard som verkade vara en bra kille.

Sen ursaktade vi oss och gick till stationen igen via The Rock dar de hade nagon marknad, vi tog taget till Kings Cross for att ga till en tatuerare som K kanner. Vi upptackte ju namligen att vi hade samma tatuering pa samma stalle pa handleden, bara det att min stjarna ar ifylld och hennes bara en kontur... vi har inte traffat varandra sedan vi var 5 och 7 och minns inte ens det, ar det inte underligt att vi har samma tatuering?

Alltsa bestamde vi oss for att gora en till gemensam.

Hon skulle gora min, jag skulle gora hennes, vi skulle placera den under nyckelbenet. Sagt och gjortm vi kom till tatueraren och han skulle vara upptagen i nan halvtimme sa vi gick over gatan till en pub och K tog en ol och jag en cider. Sen gick vi tillbaka och det tog inte mer an max 15 minuter for honom att gora bada tatueringarna! Vi var lite fnissiga och chockade bada tva over att vi gjort nagot sa intimt med nagon vi inte kant bara ett par dagar tidigare, det var sa otippat liksom. Men det kandes nastan som att ha hittat en forlorad syster, vi har ju kant till varandra hela livet aven om vi inte setts.

Vi begav oss tillbaka till Darling Harbour dar de skulle ha fyrverkeri eftersom det var pask och det var faktiskt ett bra fyrverkeri och innan de borjade lyssnade vi pa en kille som spelade digeridoo bredvid oss.

Hela dagen hade jag smsat med kompisan T som bor i Bondi, vi hade sagt att vi skulle forsoka ses. Hon ar varldens gulligaste tjej, men hon ar svar att fa till ratt stalle vid ratt tid. Manga timmar senare an vad det var tankt motte vi i alla fall upp pa en bar pa Oxford Street. Det gjorde inget att hon var sen, huvudsaken var att hon dok upp. Hon hade med sig en kompis (D) som jag och K gillade direkt, han var jattetrevlig och jag sa till T att hon har bra smak pa kompisar eftersom jag bara traffat tva och de varit supertrevliga bada tva. Hon berattade att den har killen var skadespelare och regissor och jag sa bara aha, kul. Jag menar, jag har varit i LA och dar ar alla skadisar...

Vi hade i alla fall en superkul kvall och vid ett tillfalle nar jag kom ut fran toan lekte K och T framfor spegeln ute i baren, de "gick ned for trappan" och "akte hiss" och holl pa att kikna av skratt och det holl jag med pa att gora.

Nar T fick reda pa att jag varit helt ensam pa min fodelsedag sa bestamde hon att den var den har kvallen istallet och de sjong for mig och det kandes faktiskt som om det var min fodelsedag pa riktigt! Det gar faktiskt inte att beskriva den har kvallen i ord, den var helt enkelt obeskrivligt haftig och kul, vi kom sa bra overrrens allihopa. Men sen borjade det bli sent och D skulle jobba nasta dag sa vi borjade bryta upp och gick ut fran baren. Vi hade inte hunnit mer an utanfor dorren nar nagra killar stoppade D och snackade med honom, det visade sig att han ar jattestor i Australien och ar med i en TV-serie. Forst da fattade K vem han var, hon hade inte fattat det heller, de hade snackat om kampsport mest eftersom de tranar samma sport och den ar valdigt liten. Vi lat T och D ga vidare och gick sjalva och kopte en pizza slice var, men nar vi gick uppat gatan med varan pizza visade det sig att de aterigen blivit stoppade och jag delade med mig av min pizza till T medan hon vantade pa D. Sen tog jag och K en taxi hem och forundrades over vilken fantastiskt dag vi haft! Vi kom i sang sent aven denna dag.