Mitt blodsocker brukar hålla sig rätt stabilt

25/10 På torsdagen möttes jag och S i receptionen för att gå och äta frukost, checka ut och komma fram till en plan.
S hade kollat på internet och vägarna genom bergen skulle vara snöfria och farbara så vi bestämde oss för att hyra en bil och att S fick köra eftersom han ju hade ett körkort med sig.
På vägen mot bergen såg vi tunga snömoln över bergen igen men vi passerade vid sidan av dem och hade snöfritt på vägarna hela vägen genom Sierra Nevada. På sidan om vägen var det gott om snö sedan ett par dagar tidigare. Vi tog "The Scenic Route" eftersom vi inte hade bråttom och för att vi kände för att se oss omkring. Problemet var bara att man inte kunder hyra en navigator om man skulle hyra bilen på ett ställe och återlämna den på ett annat... Jag känner till ungefär åt vilket håll vi skulle, men det är en annan sak att komma ihåg vägnumret, särskilt som jag hittills åkt sträckan San Francisco-Reno totalt tre gånger, detta var den fjärde och vi har tagit olika vägar varje gång...
Vi kom lite fel och missade nog den vackraste biten av vägen som gick vid sidan av Lake Tahoe men vi hade rätt kul medan vi letade efter rätt väg och vi fick en avstickare till Carson City som är State Capitol i Nevada och välkänd genom Westernfilmer. Sen att det inte är mycket att se är en annan sak och dessutom har jag åkt igenom där förr, men ändå!
Kartan vi fått av biluthyraren var en kopierad svartvit en och det gick inte att tyda vägnumren och inga av de mackar vi stannade på hade kartor att sälja.
Nåja, med gemensamma krafter tog vi oss till rätt route slutligen och sen visste ju jag att vi skulle mot Sacramento så då var det raka vägen sen.
Vi stannade på vägen och tänkte äta något litet och beslutet landade på Taco Bell, mest för att vi var nyfikna. Gör inte om det misstaget!
Det var knappt ätbart alls faktiskt och jag förstår nu vad min ex-roommate K menade med att snabbmatsrestauranger är så mycket fräschare i Sverige än i USA. De är verkligen slitna och fula och ganska äckliga också för den delen.
S tog en sallad och den var visst rätt äcklig, jag tog två små mjuka tacos och åt bara upp nästan en av dem trots att de inte var större än en vanlig hård taco. Den andra tog jag med mig för säkerhets skull och glömde att slänga den till två dagar senare.
Vi körde till flygplatsen och lämnade bilen och så tog vi en kaffe innan vi åkte taxi därifrån för att slippa sitta i köer. Vi kom fram till Union Square vid runt 19.30-20 och checkade in och tog upp väskorna. Sen vilade vi en stund och möttes inte upp förrän ganska sent på kvällen för en sen middag.
Vid det laget var jag yr, darrig och illamående och höll faktiskt på att svimma.
Jag åt min nudelsoppa försiktigt, försiktigt och för varje tugga mådde jag illa och allt snurrade och så fick jag vänta ett bra tag innan jag kunde ta en till.
Jag fick inte i mig så mycket men med den lilla mängden soppa och en cola så började blodsockret att ordna upp sig slutligen och jag mådde bättre när jag lade mig. Ändå hade jag svårt att sova och sov dåligt hela natten.

Giv mig styrka

17/10 Hade jag vetat vad onsdagen skulle bära med sig hade jag nog inte orkat gå upp på morgonen. Om mitt tålamod någonsin utmanats så var det denna dag. Om det är nåt jag har svårt att ha tålamod med är det korkade människor och jag inser ju egentligen att det inte alls är deras fel att de är korkade, men liksom de inte kan hjälpa det så kan jag inte hjälpa att jag blir otålig och tjurig av dem.
En kille skulle komma hela vägen från Kumla för att titta på min gamla bil och jag tänkte att det nog var ett gott tecken att man kunde tänka sig att köra så pass långt, så jag hade gått med på att pruta ned bilen en bra bit för att motivera hans resa hit. Första gången han ringer är han i Rissne och blir lite sur för att jag inte kan säga hur exakt han ska köra för att komma till Väsby därifrån. Det är ju svårt när man inte vet exakt var han är, men när han säger att han ser skyltar mot Rinkeby så säger jag åt honom att åka åt det hållet och följa skyltarna mot E4:an.
En stund senare ringer han igen och säger att han är någonstans vid Solna, kan jag kanske säga hur han ska köra för att komma till Väsby? Slutligen kommer jag och min kollega J fram till att han antagligen kört åt fel håll på E18 och kört mot Solna istället för närmaste vägen till E4;an, men vi säger åt honom att ta E4:an norrut från Järva Krog när han kommer fram. Jag poängterar att han ska köra mot Sundsvall-Arlanda för jag inser att det kan vara svårt att veta vilket som är norrut när man kommer till ett nytt ställe. Men jag inser också att han är okontaktbar och inte har hört mig alls.
Nästa gång han ringer är han troligtvis i Väsby, nu är han sur och skäller på mig för att hans navigator lett honom ut i nåt villaområde. Han har kört av en avfart för tidigt och jag försöker förklara för honom hur han ska programmera navigatorn för att komma rätt.
Jag frågar honom om han ser E4.an och han svarar att han gör det, ta den norrut säger jag, mot Sundsvall-Arlanda.
Nästa gång han ringer, ringer han från Kista Centrum (som är runt 1 mil söderut)...
Nu råder min kollega mig att hålla mig lugn och blir rätt imponerad över hur lugn jag faktiskt är. Till slut har jag lyckats programmera hans navigator över telefon, han hotar med att åka hem eftersom Stockholm är ett hell-hole.
Nån halvtimme senare dyker han slutligen upp, då har jag lagt runt 1½ timme på detta och min kollega har också lagt lite tid. Dessutom har han ju ringt i tid och otid den senaste veckan och begärt information som står i annonsen...
Det visar sig att vår adress står som den ska på lappen men han har på eget bevåg döpt om vägen i navigatorn! Varför engagerar man sig i att köpa en navigator och sen inte lära sig hur den fungerar?
Sen kikar han på bilen och skakar på huvudet, provkör och sparkar på däcken och sen bjuder han 25% lägre pris än vad vi kommit överrens om innan han kom, när jag redan prutat nästan 20%.
Jag sa åt honom att dra!
Jag hade nu lagt ned alldeles för mycket tid på någon som aldrig tänkt betala det vi kommit överrens om från början och inte hunnit med allt jag skulle på jobbet för att som han sa: han kunde ju inte veta vilket som var norrut på E4:an och att jag borde sagt till honom att han skulle köra mot Arlanda!
Nu var jag skitsur och gick in och satte igång att jobba igen och försökte glömma idioten som kört i 4 timmar för att förolämpa mig.
På kvällen fick jag trevligare saker att tänka på, det var dags för pyssel. Jag fixade naglarna och fick äntligen se ML igen för första gången på flera månader, hon har varit på kurs och missat alla tillfällen hittills denna säsong. Tyvärr var det bara vi i familjen och hon som dök upp, de andra tycks ha gett upp.
L visade sin nya tatuering och nog blev den snygg?
Vi gick igenom quizzet och som vanligt googlar vi saker under tiden när vi vill veta mer, det är ett kul sätt att lära sig saker.