Man ska lyssna på djuren

4/2 När jag gick upp på lördagen var klockan rätt mycket men jag hade definitivt behövt min sömn. Men nu sken solen så vackert och snön gnistrade med en massa kristaller överallt. Det var -17 grader kallt men jag kände att jag behövde komma ut och Turre med. Efter en rätt snabb frukost på nybakade scones klädde jag på mig en massa kläder, underställ, dubbla strumpor, dunjacka, halsduk och faktiskt kom jag till och med ihåg att ta på mig mössa. Turre fick dubbla täcken men ändå fick han kramp i tassarna av kylan när vi påbörjade vår promenad vid Fysingen. Men efter att ha burit honom en stund och att han sen hade en massa överskottsenergi som han gjord av med genom att rejsa fram och tillbaka blev han snart så varm i kroppen att tassarna mådde bra.
Själv blev jag också varm efter en stund och frös inte det minsta, men kall blev jag i alla fall, det märkte jag när jag kom hem senare.
Nu tog jag istället chansen att fota så mycket som möjligt, det är svårt att fånga det där vackra gnistrandet på bild men visst blev några av bilderna fina trots att gnistret inte syns?
Vi gick ut en bit på isen och vi var inte de första, det var en massa spår fram och tillbaka överallt på isen och jag som avskyr vinter och vintersporter önskade nästan att jag hade ett par skidor faktiskt.
Men efter ett tag dundrade det till ordentligt i isen på andra sidan den lilla ön vi stod vid och Turre blev osäker och ville inte gärna vara kvar på isen, inte så att han fick panik eller så men han tittade uppfodrande på mig och jag har lärt mig att lyssna på djuren, de tycks veta mer än vi. På vägen hem stannade jag till vid stallet och där höll syrran och gudsonen på och mockade och fixade, de skulle ut och köra så jag hängde en stund med dem och H som var där också. Jag tog chansen att fota hästarna också när jag ändå var där och nu när det är snö är de ju rena och fina allihopa.
När vi kom hem bäddade jag ned Turre i en filt och själv behöll jag alla lager kläder på i flera timmar innan jag kunde börja skala av dem.

Resten av kvällen eldade jag och funderade på om man kan sitta hemma en hel lördagskväll ensam och må bra utan att platsa i mappen: eremit!
Jag kom fram till att man egentligen inte kan det men med den kommande resan och den bitande kylan så bestämde jag mig för att det var okey. Sen ringde S som jag inte hört av på länge och hon har också varit singel länge och vi pratade om livet och döden och en massa annat djupt och slutligen hade min arm gett upp helt, domnat bort och värkte så vi var tvungna att lägga på efter drygt 2 timmar. Under tiden vi pratat hade G ringt och jag ringde upp, men när det visade sig att han inte ville nåt särskilt så ursäktade jag mig och lade på och sen åt jag middag, klockan 22...

Sen fortsatte jag titta på Numb3rs och försökte ladda upp bilderna från kameran till datorn men först var jag tvungen att ta bort en massa bilder från datorn så jag hoppas verkligen att mina dubbla back-uper fungerar.