Det blev en vattnig röra

28/1 Jag vaknade riktigt sent på lördagen men så hade jag inte somnat förrän vid 4:30 eller nåt sånt heller. Jag gick upp och åt lite frukost och sen satte jag igång med att vika tvätt och sätta tillbaka höljet på soffan och kuddarna. Det såg inte rent ut alls, jag antar att det inte räckte med handtvätt på 30 grader men hur ska jag veta vad den tål? Sen efter det kom jag äntligen igång med att städa och organisera garderoben, det har jag skjutit på sen långt före jul. Emellanåt har kläderna legat vikta på byrån snarare än ilagda i den eller garderoben. Det tog en jäkla tid men jag sorterade ut 2 fulla Ikea-kassar och det trots att det inte var så jättelänge sedan jag och Ju gjorde det senast. Men en del av det jag sparat har jag inte använt sedan dess så det sorterade jag ut nu.
Sen åt jag en väldigt sen lunch eller tidig middag vilket man vill och gjorde en frappé och nåt som var meningen att vara äggröra... Jag är verkligen inte bra alls på ägg. Det blev någon grynig, vattnig grej med svamp, tomater och salladslöksbitar simmande omkring i det. Jag åt trots allt upp det till slut.

Jag hade lovat G att möta upp med honom på Tudor Arms men lagom tills jag äntligen var klar att åka hemifrån hade han hunnit ringa och säga att det var underligt folk på Tudor och att han tyckte att vi skulle ses på Dubliner istället. Sagt och gjort, runt 22 dök jag upp på Dubliner och letade mig in lokalen i jakt på G men samtidigt som jag såg honom på håll så hittade jag A, hon som var med till Italien i November och sen hängde jag resten av kvällen med henne, hennes kompis S och så G förstås. Men det var en massa folk som vi kände eller känner igen så det var rätt trevligt. Men jag har börjat utveckla eremitdrag och det har tydligen både S och A också för vi kollade klockan med jämna mellanrum och undrade när det var okey att gå hem egentligen.

Slutligen bestämde jag vid strax före 2 att det var okey att åka hemåt och jag sa hejdå till alla och promenerade till bilen. Strax senare hade jag passerat Norrtull och skulle upp på motorvägen och plötsligt stod trafiken helt stilla och jag såg en massa polisbilar och sedan en skylt där det stod: Spikmatta.

Vad det gällde visste jag ju inte, men det verkade som om de släppte upp några bilar i taget på motorvägen så jag ställde mig i kön. Efter bara en liten stunds väntan vinkades jag framåt men det stod en massa poliser bredvid och på vägen så jag körde försiktigt förbi dem och när jag kom  till den sista polisen så stoppade han mig och ville att jag skulle göra alkotest. Han frågade inte ens om körkortet utan sträckte bara fram testaren och bad mig blåsa. Innan jag åkte vidare gav han mitt bältesskydd en komplimang och önskade mig en trevlig kväll.

Jag kör i stan jätteofta, särskilt på kvällarna och under de nästan 7 år jag gjort det så är det här första gången jag har fått blåsa, jag har alltid undrat varför de inte testar oftare på lördagskvällar framförallt, så det var ju bra att det händer i alla fall

Själv tycker jag att nykterhet är viktigare än hurvida man kör för fort eller inte är.

När jag kom hem åt jag lite och kom i säng sent som vanligt.