Att frysa är vår!

Igår eftermiddag bestämde sig några vänner för att ses i solen på en uteserveringen vid Engelen och undrade om det var fler som ville hänga på. Jag är ju aldrig svår att få med när det händer nåt kul så jag dök upp lite senare, då trängselskatt och köer var ett minne blott.
Lagom tills jag kom dit hade solen gått ned bakom söder och det var ordentligt kyligt, men smart som jag är hade jag dunjackan på mig. Det hjälpte ett långt tag, men sen började mina fingrar domna bort så som de gör när jag blir kall, vilket jag blir väldigt ofta. Men vi hade det så bra där tillsammans att ingen ville bryta upp och vi kom inte därifrån förrän klockan passerat halv elva och vi hade hunnit med en massa djupa, men också en hel del larviga och omogna diskussioner, några frustande skratt hanns också med.
Fint att träffa vänner så där mitt i veckan och fint att slippa gå tillbaka till en grå vardag bara för att semestern är slut!

Sen i morse skulle jag till konditoriet och köpa en morgonfralla och när jag klev upp för de två trappstegen så fastnade min fot i mina vida byxben och jag föll som en fura framåt. Jag slog i låret, båda händerna och kindbenet?! Dessutom har jag nu några grushål i händerna och högra handleden fick sig en redig törn. Här har man lyckats klara sig genom snö och is utan att fara omkull, sen när allt det är borta, då drattar man på kindbenet så att säga.