27/3 På fredagen behövde jag göra en del jobb som kräver att jag inte blir störd hela tiden, det är inte nödvändigtvis så att det är mina kollegor som stör mig, det är ofta jag själv som helt enkelt har för många bollar i luften samtidigt och har svårt att göra klart en sak istället för att köra allt parallellt. Det hjälper oerhört om jag sitter på ett annat ställe än på kontoret i de lägena och med tanke på röran i mitt hus och det faktum att J skulle fortsätta med köket, så satte jag mig nere på kondis. Det var en man där som satt och först tittade på något travlopp på sin telefon, med ljudet på, rätt högt dessutom. Sen ringde han två samtal bra för att snacka lite skit och hade högtalartelefonen på så att alla att och skruvade på sig på fiket. Till slut orkade jag inte längre, det störde mig alldeles för mycket, både på grund av att det störde min arbetsro och det faktum att jag blev irriterad på beteendet. Jag gick fram till honom, bad om ursäkt men frågade om han kunde stänga av högtalartelefonen. Först blev han helt paff och undrade om det störde så pass och jag sa ja. Sen avslutade han sitt samtal men under tiden hade han tydligen arbetat upp en ilska och innan han gick reste han sig upp och skällde på mig och undrade om det här var mitt kontor och att jag borde sitta hemma och jobba om det störde så jävligt. Men saken är ju den att vanliga människor som talar i vanlig samtalston snarare hjälper mig att koncentrera mig, men det där var det ingen som gillade. Jag borde kanske ha frågat om det var hans vardagsrum eftersom han sitter och tittar på TV och ringer samtal på hög volym... men det tänkte jag förstås inte på då.Om man inte vill ha luren mot örat får man väl skaffa sig headset. När jag nämnde detta för en av tjejerna som jobbar på kondis så hade hon bara en invändning, att jag skulle ha bett henne att säga till och att jag inte ska behöva göra det. Den mannen har tydligen varit rätt förolämpande och sexistisk mot tjejerna som jobbar där också, så de lär ju välja min sida alla dagar i veckan då det gäller honom, jag är ju dessutom stammis och trevlig.
När jag kom hem på eftermiddagen så sprang Turre och Judas före in i huset så som de brukar göra och glömde visst att köket var borta. De sprang rätt in i köket och rätt ut igen när tassarna sjönk ner i fogmassan, det märkte inte jag förrän senare när jag hittade tassavtrycken... Men visst var det gulligt? Jag tog en bild men sen försökte jag fixa till det, det gick inte särskilt bra, det blev värre eftersom det var för torrt och bara fastnade på skrapan och det gjorde större hål istället.
Jag hittade något konstigt, slemmig i akvariet också, bara på ena sidan av det. Efter en koll med akvarieexperten G så har jag fått lära mig att det troligtvis är gammal mat. Det är bara det att det inte alls ser ut så, den maten som ligger ovanpå är det som fallit till botten och de vill ju inte äta det när det ligger på slemmet. Jag städade bort det i alla fall och G sa att jag skulle ge ännu mindre mat än jag gjort dittills. Har jag förresten berättat att de gula, rosa och röda stenarna i akvariet kommer från Australien? De tog jag hem och när jag skaffade akvariet så tänkte jag att det kunde bli fint med färgade stenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar