En stege har ju inte ens mycket till vindfång

31/3 På tisdagen började seminariet på riktigt och som vanligt började det med en filmsnutt med musik till, samma varje år. Jag vet inte varför, men jag älskar den där filmsnutten! Den är dramatisk och speglar rätt bra vad vi gör alla vi som arbetar med flygsäkerhet. När de efterlyste filmer från involverade företag så fick de mest material från de större företagen såsom Martin Baker, som gör ejection seats och Survitec som bland annat gör flottar och flytvästar. Fast vi lämnade också in en filmsnutt där svenska militären fäller materiel från Hercules med vårt fällningssystem. Jag tycker att filmen är välklippt och att musiken är väldigt stark och för mig ger det känslan av att "nu är vi här igen". Samma film används också precis före vår ordförandes sluttal sista dagen, på eftermiddagen. Något som alla vi deltagare gillar väldigt mycket är när vi får lyssna på en presentation av en slutanvändare och få feedback på hur våra produkter fungerar i skarpt läge. Denna dag fick vi just en sån chans när de informerade oss bland annat om hur skyddskläderna fungerar och vad som kan göras ännu bättre.
På eftermiddagen gick jag ut för att ta en cigg och Schweizarna var där ute samtidigt. Vi småpratade lite när en av hotellvaktmästarna kom ut med en stege och skulle laga undertaket framför hotellet. Det hade blåst något enormt, så kanske hade det gått sönder därför. När han precis kommit upp så att han stod längst upp så blåste det i igen och inte lite! Det var så pass att stegen höll på att blåsa bort trots att han stod på den och man kan ju inte direkt påstå att en stege har mycket till vindfång. Som tur var så var en av Schweizarna K väldigt uppmärksam, jag såg också vad som höll på att hända men jag satt ned på bänken bakom killarna och hade min datorväska mellan knäna för de hade också hållit på att blåsa bort. K rusade iväg och tog tag i stegen sekunden innan den blåste bort och de andra två kom ögonblicket efter och hjälpte till. Jag kunde se hur rädd killen på stegen var, jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha hänt med honom om inte de andra var så snabba. De var 3 vuxna, starka karlar och hade stort problem att hålla stegen kvar så pass länge att killen kunde ta sig ner och sen hjälptes de alla fyra åt för att få in stegen genom dörren igen.
Det är svårt att se på bilden hur mycket det verkligen blåste, men senare på kvällen när vi blev upphämtade med bussen för att åka på galamiddagen så såg man spåren av stormen, till och med i centrala München!
När mässan stängde gick jag upp på rummet för att göra mig i ordning för galamiddagen, jag hade ju beställt en galaklänning sydd efter mina mått när jag var i Thailand i januari, men med bara en vecka kvar till mötet så bestämde vår ordförande att det inte passade sig att sätta en så strikt klädkod när det var buffé som serverades. Jag tycker förvisso att det var både lite sent att komma på det och dessutom känns det alltid lite speciellt när folk klär upp sig i smoking uniform eller långklänning. Jag hade på mig en av mina favoritklänningar, den som är vit, brun och svart. Jag kämpade mig svettig medan jag försökte att dra upp dragkedjan i ryggen och nacken och slutligen satte jag helt sonika på mig min rock och gick ned i lobbyn utan att dra upp den. Jag letade snabbt upp S när jag kom ned dit och tog tag i hennes arm och sa bara kort, jag behöver dig, NU och så drog jag henne mot toaletten. Hon bara följde med och verkade inte ens förvånad över mitt beteende och när vi närmade oss toaletten så sa hon bara: Är vi på väg till toaletten? Sen hjälpte hon mig att dra upp blixtlåset och så gick vi tillbaka ut. Ett annat val jag gjort ar att ha stayups istället för strumpbyxor och istället för höfthållare hade jag valt att ha trosor med inbyggda höfthållare. Detta ledde till att jag hade enorma problem hela kvällen, strumporna ville hasa ned hela tiden och då hängde liksom trosorna med och ville åka ned dem med!
Mina kvinnliga vänner hade väldigt roligt åt det när jag berättade varför jag ålade runt i klänningen hela kvällen.
Vi i styrelsen hade bordsplaceringar med namn och även de som skulle sitta med oss för att fylla ut bordet var tydligen utvalda. Själv var jag jättenöjd med placeringen då jag satt mellan två gamla vänner till mig, A och J. A är en stor man med ännu större, varmt hjärta och vi avgudar varandra! Jag fick dessutom chansen att träffa hans fru i London i juni förra året och hon var precis lika trevlig och vi klickade direkt, På min andra sia satt J, vi har jobbat tillsammans i runt 20 år, hans företag gör torrdräkter och vi representerar dem i Sverige då det gäller flygdräkter. Han är en riktig retsticka och vi har alltid kul, men den här kvällen var han extra trevlig och gullig och gav mig en puss på kinden bara sådär plötsligt och jag frågade förvånat vad det var för? Hans svar var att vi har känt varandra så länge och att han tycker om mig, det var väldigt mjukt och ärligt för att komma från honom så det kändes väldigt bra i själen! Förrätterna var inte alls goda, jag smakade nästan alla och ingen av dem var ens ätlig... Men varmrätten var ok eftersom de hade sånt där grisknä som jag gillar, även om det var skivat för att vara enklare att servera och de hade också de där knödeln som jag gillar.
De hade typiskt Bayersk underhållning under middagen, dans iförda lederhosen, musik och vallhorn som man fick prova också och ett klockspel. Jag tycker att sånt är rätt trist och lite pinsamt, men alla andra tyckte att det var toppen så det verkar ha varit ett bra beslut ändå. När själva underhållningen var över så spelade bara bandet för oss och när jag kom in från en tur ut för att röka kom min vän P fram till mig och frågade om vi inte kunde dansa. Jag sa bara: Det är något du behöver veta då, det är att jag KOMMER att trampa dig på tårna, för jag kan inte dansa. Han såg jätteledsen ut och sa att jag var den tredje att säga nej. Men då förklarade jag för honom att jag verkligen inte sa nej, bara varnade honom för följderna. Sen dansade vi iväg trots att ingen annan dansade. Jag känner mig väldigt trygg bland dessa människor så jag tyckte inte att det var jobbigt att de skulle se hur dålig jag var på att dansa. Vi hade bara dansat någon minut och jag kunde inte sluta fnissa över hur himla dåligt jag dansade, då det kommer en kille från sidan, puttar bort P och säger att han tar över... Det var en kille som jag pratat lite med på lunchen och som P tydligen känner. P är världens mest överbeskyddande "storebror" förutom möjligen min grekiska storebror L, de försökte för övrigt att skydda mig från varandra när de råkade träffas en gång i Stockholm... I alla fall så släppt P mig utan minsta protest och gick och tog tag i en annan tjej och fortsatte sin dans med henne. Detta gjorde att jag blev lite extra intresserad av killen jag dansade med, P måste ju ha väldigt höga tankar om honom om han bara släpper mig nämligen. Vi skrattade vidare och sen efter dansen så satt jag mig igen. Men sen senare var det något som utmanade mig att prova vallhornet och jag vet ju sen tidigare att jag brukar vara rätt bra på att få ljud ur dem, det märkte jag redan när jag var runt 9 år och var med familjen på Skansen och fick prova att blåsa i ett sånt. Jo, jag fick fram ett ganska starkt ljud även denna gång även om det förstås inte lät bra, men tyvärr var det nog ingen som tog en bild på mig, men ni får se en bild på S när hon provade.
Vid mitt bord körde de sittande dans och till slut var alla vid bordet engagerade i att vifta med armarna och larva sig, även jag! Även på dansgolvet hade det blivit fler par som var uppe och dansade efter att jag och P börjat.
När jag gick ut för att ta vår chartrade buss tillbaka till hotellet visade det sig att den redan gått, men jag hade tur och tre av killarna i vår grupp skulle tillbaka till hotellet de med och jag fick åka med i taxin, jag hade inga kontanter.
Sen samlades alla i hotellbaren men mina vänner hade gått och lagt sig nästan alla så jag tänkte göra detsamma, men då kom killen jag dansade med tidigare fram till mig och vi snackade en stund innan jag gick upp.