Kan en måndag vara så bra?

Visserligen försov jag mig på måndagmorgonen, men varför vet jag inte, jag måste ha fått 9-10 timmars sömn redan före försovningen nämligen. Ändå började måndagen bra, måndagsmötet gick rätt kvickt och vi gick igenom några intressanta frågor. Sen var det dags för lunch på golfklubben, maten brukar vara riktigt bra där, rena råvaror så att man ser vad man äter och så är ju miljön rätt fin också. Av någon anledning går det också snyggare och yngre människor och äter där än på andra ställen. Lunchmaten var helt okey men inte det bästa jag ätit där, men utsikten över banan och vattnehindret i höstsolen, det var nästan oslagbart!

Bara ett par minuter innan jag ska gå från jobbet ringer en mycket god vän och ber mig om en tjänst, kan jag hämta henne och köra henne till bilverkstaden? Egentligen inte eftersom jag måste duscha, sminka mig och åka mot stan senast 17.00. Men henne säger jag inte gärna nej till, hon har hjälpt mig så många gånger och därmed hållt mig flytande och dessutom gjort att jag behållt min tro på det goda i människan. Alltså kastade jag mig i bilen och åkte hem till henne och hämtade henne och hennes yngsta dotter och sen kvickt ned till verkstaden och hejdå och jag var på väg hem. Jag var hemma 16.32, exakt klockan 17.02 startade jag bilmotorn igen för att åka mot stan. Då hade jag matat katten och hunden, duschat och tvättat håret, borstat ur håret, sminkat mig och bestämt vad jag skulle ha på mig och satt på mig kläder och skor och larmat dörren. Jag måste ju ha tagit något slags rekord tycker jag.

Sen åkte jag mot stan och insåg att tipset som L gav mig för några veckor sedan säkert fortfarande stämmer, så jag körde av vid Järva Krog och var vid Valhallavägen en halvtimme före utsatt tid, men se det var Ju också! Vi parkerade och mötte upp och gick till Restaurang Cypern där vi beställde Mezetallrik att dela på. Maten var som vanligt alldeles utmärkt även om deras normalt väldigt goda och vitlöksstarka tzatziki var alldelse för mesig och bara smakade yoghurt. Men servicen var lika bra och trevlig som vanligt och vi kom iväg till Cirkus vid 19, vi hittade parkering i parkeringshuset bredvid Cirkus och jag kände mig lättad för Turres skull. Visserligen hade han jacka på sig, men i garaget är det riktigt varmt och skönt.

Sen gick vi in på Cirkus för att se John Cleese framföra sin show: Paying my ex wife, part 2.

Jag hade nästan fjärilar i magen, tänkt att han faktiskt skulle stå där framme på riktigt, en av de främsta komikerna i världen!

Många andra kändisar var på plats i publiken, de ville se honom live lika mycket som vi ville det. Vi såg Hasse Aro, Magnus Uggla och Anders Lundin. Killarna bredvid oss hade sett Sissela Kyle och ett par till. Redan när John stack ut näsan på scen fick han stående ovationer, det var en sån härlig stämning. Sen var det väl en typ av monolog/stand up, som började med att han föddes och mynnade efter 2 timmar ut i nutiden.

Han behandlade också mer seriöst vad humor är och vad man får skämta om och såna saker, jag tyckte att det var jätteroligt och ibland till och med intressant och även rörande när han pratade om vänner som gått bort. Jag och Ju fick ett riktigt skrattanfall vid ett tillfälle, vi vet inte riktigt varför vi tyckte att just det var så kul, men uppenbarligen var det det, för vi satte båda igång att fnissa och hade jättesvårt för att sluta och då hade alla andra redan gjort sitt korta gapflabb och var klara. Jag försökte koncentrera mig på John istället för Ju, för om jag såg eller hörde hennes fniss visste jag att jag skulle komma till "the point of no return" och det skulle nog upplevas väldigt störande för resten av publiken.

Ja, som ni kanske förstår så tyckte jag verkligen att det var värt att ha lagt ut pengar, stressat och åkt in till stan för detta. Det var nog det bästa jag gjort sedan jag var och såg Dolly Parton live på Stadion.

Efter showen fick vi stå ett bra tag i kö vid biljettautomaten i parkeringgaraget och sen körde jag Ju till hennes bil vid restaurangen. Där tog vi en cigg och lät Turre kissa och sen åkte hon hem och jag tog en tur till Tudor där det ju var quiz igång.

Jag satte mig en stund med långa P, B och S och vi satt och snackade lite skit och sen ville S se Turre eftersom hon älskar taxar, så vi bestämde oss för att ta en promenad.

Jag B och S gick sedan till S buss och tog med oss Turre, sen när bussen kom gick jag och B vidare mot tunnelbanan men eftersom det var så kallt följde jag inte med hela vägen utan vi skiljdes åt och jag gick tillbaka mot bilen.

Turre trodde tydligen att han och jag är fina nog för Östermalms salonger, för han var på väg in i varje port vi gick förbi, en riktig Östermalms-wannabe eller vad säger ni? Och ser ni vad hans ögon lyser av lycka att sitta i en port på Östermalm? Eller är det möjligtvis en reflex från blixten?