Väl hemma tvingade jag mig själv att packa upp grejerna och sen gick jag och lade mig en stund, jag kan inte ha sovit mer än 3-4 timmar natten innan.
Nu sov jag som en stock i två timmar och sen måste jag ju kliva upp, annars hade jag säker sovit halva natten och sen vaknat och inte kunnat somna om.
Sen fick jag nåt infall och satte igång att laga mat. Jag hittade en blogg som är jättefin http://kryddburken.se/ trevliga idéer och recept och fantastiska bilder som ser ut som om ett proffs har tagit dem för en kokbok.
Tanken nu var att prova ett recept som lät bra, kantarellsås och tortellini.
Vad jag inte hade räknat med var att tortellini fortfarande inte alls är i min smak... Varför provar jag om och om igen? Jag gillar dem helt enkelt inte, köp inte hem mer då...
Såsen var fantastiskt god, men skulle ha serverats med spagetti istället. Dessutom hade jag ju rört ihop det så det gick ju inte att koka spagetti och "göra om, göra rätt" till matlådorna som blev över. Nej, nu blir det till att tvinga i sig tortellini till lunch och middag.
Jag förstår inte vad det är jag tycker så illa om med tortellini, det låter ju som en bra idé med fyllda pastaknyten. Men de växer i munnen och gör mig illamående och fyllningen märker man ju inte av det minsta.
Efter att ha tvingat i mig en portion pasta fortsatte jag med hemmajobbet och den här gången klistrade jag etiketter på lock-delen av burken. Under tiden tittade jag på Bones-avsnitt från säsong 1, jag tycker den serien är helt fantastisk. De flesta jag knner gillar deckare och kriminalromaner och TV-serier. Jag gillar Bones, Lie to me, The Mentalist och House. Kan ni se den röda tråden? De löser ett problem och det jag tycker är som mest intressant är interaktionen mellan rollfigurerna, det vill säga, inte själva problemställningen de ställs inför utan hur de löser det och vad som händer dem emellan. Jag gillar helt enkelt att titta på relationer, både i TV-serier och på film. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar