Ledig fredag med jobb ändå

På fredagen hade jag tagit ledigt eftersom jag skulle med Turre till veterinären för kemisk kastrering. Dagen till äta tog jag sovmorgon och hej vad förvånad jag blev när jag drog upp persiennen och insåg att det låg snö på marken.











Dagen innan hade jag lämnat in bilen för byte av däck, gissa om jag var glad för det nu när jag skulle till söder om stan i vinterväglag. Nu blev det till att borsta bilen och frysa en del medan man gjorde det förstås. Sen bar det iväg mot Södra Djursjukhuset i Kungens Kurva. Vi fick sitta och vänta i ett rum en stund och även om Turre är rätt avslappnad på just det här stället, så sitter han gärna lite grann under min stol och tittar ut.
Som vid tidigare tillfällen blev vi alldeles utmärkt mottagna och Turre gillade även den här veterinären och sköterskan. Efter en lite pratstund bestämde vi att Turre trots allt skulle ha antibiotika så som jag tyckte, för det tyckte den här veterinären också. Sen skulle kastreringschipet in i nackskinnet och jag tänkte att det såg ut som ett tortyrredskap det där verktygen (sprutan) man för in det med. Det är verkligen jättestort, man ser chipen utan problem med blotta ögat och nålen är mer som en cirkelformad kniv... Men enligt sköterskan känner de det knappt, jag var skeptisk. Med ett milt med fast grepp höll jag Turre medan hon närmade sig med "nålen" och sen... hände ingenting! Han ryckte inte ens till! Inte kunde jag tro att det faktiskt var precis så som hon sa, att de i princip inte känner något alls. Ett par sekunder senare satt chipet på plats och Turre kunde få komma ned på golvet igen.
När allt var klart åkte jag en sväng till ikea när jag ändå var så nära. Jag köpte en ny sophink till badrummet, en som var större och snyggare än den gamla. Jag köpte ett sängöverkast och lite portionsformar som är ugnsfasta och så köpte jag lite julpynt. Det jag har är lite mer traditionellt och kanske är det dasg med något som känns som om det passar huset lite mer. Jag gillar inte Kungens KLurvas Ikea-butik, den är förvirande och rörig och jag hittade aldrig köksavdelningen men insåg det när jag var nästan vid kassorna och då orkade jag inte hålla på. Dessutom verkar personalen tjurigare och mindre serviceintriktad än den som jobbar i Barkarby.

Sen åkte jag norrut igen och körde in på Axfood i Solna för att handla Wasa Sandwich och tändstickor till jobbet. Jag handlade lite hem också och till en kollega. Plötsligt var hela bilen full med grejer och varor. Sen på vägen tillbaka sista biten hem mötte jag upp chefen på Statoil eftersom han skulle ha med sig en del av tändstickorna hem till sina söner för hemarbete.
Sen kom jag äntligen hem vid 15 ungefär och var helt slut.

En sak jag inte gjort än är att ta ut nya Lexavin från Apoteket, hormonet som ersätter mitt uteblivna sköldkörtelhormon. Om jag inte tar mina tabletter blir jag fruktansvärt trött och håglös och ännu mer frusen är vanligt, men det blir lätt ett moment 22 när de är slut. Det är kallt ute och jag vill inte lämna värmen i huset och sen är jag så trött och håglös att jag inte klarar av att göra det av den aneldninegn heller. Så alltså blir det inte av och jag blir ännu tröttare och ännu mer frusen...
Jag fick mig själv att göra potatissallad i alla fall, jag brukar göra en fantastisk hemmagjord potatissallad. Men vad jag inte riktigt räknat med var de sötade svenska majonnäserna... Jag brukar helst använda Hellman's Mayo, men nu hittade jag ingen sån och tog en vanlig svensk istället.
Jag skrubbade och kokade små potatisar som jag lät svalna och sedan skar i bitar. Sen Hackade jag rödlök och blandade ned den i potatisen med creme fraishe och majonnäs.



Tyvärr blev alltihopa väldigt sött enligt min smak, jag kan bara inte med söt mat och det slutade med att jag kastade alltihopa två dagar senare efter att ha försökt äta av den några gånger.

Sen satt jag och fixade med lite ett och annat medan jag tittade på de sista avsnitten som jag har av Bones och kom förstås i säng sent som vanligt.