På morgonen åkte jag till Löwenströmska sjukhuset för att ta ett blodprov på labbet där. Jag trodde det skulle gå rätt fort, det gör det på labbet vid Väsby centrum nämligen. Den här gången fanns dock inte det labbet på listan jag fick över de som tog de här proven. När jag kom dit tog jag en nummerlapp, det var drygt 20 personer före mig och en halvtimme senare hade avverkat... 2 personer. Jag såg framför mig hur jag satt där i väntrummet hela förmiddagen, dessutom på fastande mage och utan kaffe för att hoppa igång hjärnan. Men sen visade det sig att en massa nummer inte verkade höra ihop med en människa så ungefär en timme senare var det min tur och sen tog det bara ett par minuter. Jag vet inte om de andra var besvärliga eller vad det berodde på att det tog sån tid, men som sagt gick det fort att ta mitt prov när jag väl fick komma in.
På eftermiddagen försökte jag få tag i biljetter till Dansfeberfinalen den 16:e och det var lättare sagt än gjort. Jag har skjutit på det i drygt en vecka eftersom tjejerna i Linköping har haft svårt att få ledigt över helgen, men nu kollade jag om det fanns biljetter kvar eftersom K som jag träffat förra helgen ville följa med.
Det visade sig att det gick att köpa 2 spridda platser, men inte 4...
Jag köpte alltså de 2 "sista" biljetterna för att vara säker på att vi åtminstone kunde gå eftersom vi var överrens om att vi ville det. Sen lyckades jag hitta 1 biljett till, men inte 2. Den köpte jag inte däremot, för tjejerna i Linköping visade sig inte få ledigt. Kanske lika bra när det bara finns 3 biljetter åt 4 personer...
På kvällen före quizzet skulle jag på ett bokreleaseparty. En internetkompis har fått sin bok utgiven och jag var inbjuden till "partyt". Häftig känsla det måste vara att stå där med sin egen bok i handen, på riktigt liksom. Men hon sa att hon redan gått vidare och inte tänkte riktigt så och då tyckte jag att det var lite orättvist att någon annan lever min dröm och sen inte ens har vett att uppskatta den... Jag har inte läst boken än bara baksidan, men där ser den ut att vara välskriven. Jag köpte en åt mig själv och en åt en kompis som är cyklist, boken handlar nämligen om Le Tour de France. Jag postade det till henne som en tidig födelsedagspresent på tisdagen, signerad och allt.
Sen åkte jag mot Tudor Arms och quizzet och var rätt tidigt ute. Men bredvid slottet, på Slottsbron blev jag stående i en helt stillastående kö utan att veta varför. Jag såg polisbilar och blåljus överallt och ovanför alltihopa hovrade polishelikoptern helt stilla i en halvtimme. Då ser jag plötsligt en massa flaggor och grejer och inser att det är ännu en demonstration och att kön strax kommer att släppa. Och mycket riktigt, de släpper på trafiken och sen är jag plötsligt framme på Tudor. Ingen i mitt lag hade kommit än, så jag pratade med lite annat folk som jag känner och precis när jag visat nyllet där inne ropar P på mig från bakom baren och håller upp en cola åt mig, nu hinner man inte ens beställa innan drinken är klar, det är service det. Fast vissa av killarna skrattar gott åt P och säger att de tidvis velat testa någon annan drink, men han har alltid deras vanliga färdigt så fort de druckit upp den de jobbar på just då, så då får det bli det vanliga igen. Fast alla tycker att det är trevligt att han har koll på dem och gillar servicen.
Mitt lag dök inte upp förrän ett par minuter före 20, men det gör ju inte så mycket så länge jag vet att de dyker upp och det vet jag, man kan lita på det här gänget.
Sen hade vi en svår, snabb och trevlig quizomgång, men det kändes verkligen som om vi inte kunde något den här gången och mycket riktigt fick vi bara 37 poäng av 52, vilket får anses dåligt. Men döm om vår förvåning när detta räckte till en andraplats! Jag vet inte om vi någonsin kommit placerade två gånger på rad tidigare. Kanske är vår nya lagmedlem en bra maskot? Det gör ju inte saken sämre att han faktiskt kan den del också. Vi är rätt bra på att resonera oss fram till rätt svar, men just den här gången var det snarare så att vi resonerade oss fram till fel svar fast vi hade rätt svar från början. Vi måste också lära oss att lyssna bättre på Lu som aldrig framhärdar trots att han oftast har rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar