Jag har ju haft problem med att Turre pinkar inne, det har hållt på i ungefär 2 månader och jag har funderat fram och tillbaka på vad det kan bero på.Otrygghet? Hanhundsmarkeringar? Urinvägsinfektion?
Ja, en massa teorier har jag vänt fram och tillbaka i huvudet. Teorin om urinvägsinfektion kom först den senaste veckan då han har fått gå med "blöja" inne och det visade sig att han faktiskt pinkade i den också. Det känns ju som att det vore rätt onödigt att markera i en blöja, för att inte prata om hur obehagligt det borde vara.
Alltså ringde jag till Södra Djursjukhuset där både jag och Turre har träffat veterinärer och sköterskor som har egenskaper vi inte visste fanns inom branschen. Punkt 1: De tycker faktiskt om djur. Punkt 2: De lyssnar på hundägaren Punkt 3: De gör sig vän med hunden och behandlar den med respekt (inte rädsla alltså).
Både jag och Turre tycker att det är värt att åka så långt som till Kungens Kurva för att utreda något så litet som till exempel en urinvägsinfektion. Turre går in genom deras dörr utan att tveka och han darrar inte alls lika mycket därinne som på andra kliniker. Dessutom har han hittills gillat alla veterinärer och sköterskor och till och med strukit sig emot dem och försökt hoppa upp i knät på dem. Eftersom han är lite otrygg brukar jag erbjuda mig att sätta på honom munkorg, men hittills har alla avböjt och han har förstås inte gjort något, inte ens morrat.
Nu var det tänkt att jag skulle samla upp lite urin för att de skulle kunna testa det och de försåg mig med en stor restaurangslev på långt skaft. Sen började dansen... Turre är van vid att följa mig och blev nu helt förvirrad när jag började följa efter hans minsta rörelse och dessutom vänta passivt på att han skulle välja vart vi skulle gå. Till slut fick jag visa honom en möjlig väg och försöka få honom att tro att det var jag som valde. Sen varje gång han skulle kissa så stack jag in sleven under honom för att samla dropparna och då blev han ju så förskräckt att han hoppade vidare och dessutom satte han en tass i sleven vid två tillfällen. Det är svårt att sikta också när hunden är så låg att man inte ser något. Slutligen hade vi i alla fall lite grann och det skulle räcka trodde de. Vi hade fått en akuttid och därför satt vi och väntade i drygt 1½ timme medan någon annan som kommit in akut låg på operationsbordet. Sen var det vår tur och som jag nämnde tidigare lyssnade både veterinären och sköterskan ordentligt på vad jag hade att säga och pratade med mig som om jag faktiskt inte vore en idiot.
De skrattade gott när jag som svar på hur han hade det med kisseriet sa att det var svårt att säga på en tax, det är ju inte så att man ser så mycket när de är så nära marken.
Det preliminära testet visade att det fanns vita blodkroppar i urinen och veterinären sa att det tydde på att det kunde vara en infektion, men det skulle odlingen som skulle göras över natten svara säkert på. Hon tog också tempen på honom och kände på prostatan som visade sig vara lite förstorad. Vi bestämde inget annat än att vi skulle höras om resultatet på onsdagen, men vi pratade lite om kemisk kastrering och riktig kastrering. Det finns hopp om att kastrering hjälper oavsett om det är makering han håller på med eller om det är prostatan som irriterar urinblåsan.
Vi kom iväg så sent från Kungens Kurva att jag hann hem till Väsby precis när jag skulle sluta jobbet, så det var ingen större idé att åka dit. Väl hemma jobbade jag med mina burkar resten av kvällen förutom ett litet avbrott för att diska och göra potatismos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar