onsdag 9 juni 2010

När du får oväntat besök

På vägen hem från jobbet igår så åkte jag till Ica för att handla lite så att jag kunde göra potatissallad av potatisarna som blev över häromdagen. På Ica träffade jag en före detta klasskamrat. Vi gick 1-6 i samma klass och sen 7-9 i grannklasser och sen gick vi 1-4 i gymnasiet tillsammans. Hon är en trevlig tjej som jag aldrig riktigt har känt, men som jag sedan tvåan i lågstadiet har haft en väldig respekt för. Hon och jag kom nämligen inte alls överrens och när jag en dag hamnade i gräl med en annan tjej i klassen så ställde hon sig plötsligt emellan oss och stöttade mig när den andra tjejen påstod något som inte var sant. Sedan dess har jag haft en stor respekt för henne eftersom hon kan skilja på rätt och fel. Jag tror att jag har berättat det för henne, jag hoppas det. Nu som vuxna har vi fortfarande inte mycket gemensamt, men vi byter gärna några ord om vi stöter ihop någonstans, det händer kanske som mest någon gång om året.
På vägen hem från Ica ser jag en annan gammal vän som får stanna för mig i en korsning, jag vinkar och förundras över att jag möter honom igen efter att ha sett honom på sopstationen bara några veckor tidigare och före den gången hade jag nog inte sett honom på 15 år nästan.

Sen åker jag vidare hemåt och inser att han har följt efter mig hem. Jag kollade inte så noga i backspegeln att jag såg vem som låg bakom, bara att det var någon som låg lagom långt bakom sådär som man har allmän koll. När jag kommer hem stannar han alltså utanför mitt hus och lastar ur sin yngsta dotter. Samtidigt kommer grannen fram till mig och säger att någon har gått och snokat vid mitt hus och när hon konfronterade honom så sa han att han var någons kompis och att han hade gjort min grusgång och sökte mig. Vi stod där och försökte komma fram till om det kanske var en irländare? Ja, det trodde hon att han kunde vara. För säkerhets skulle hade hon tagit registreringsnumret på bilen. Tänk vad fina grannar jag har som lägger sig i om de tror att något inte står rätt till. Det är andra gången det händer nu, fast den här gången med andra grannar. Min gamla vän B tog en tur i trädgården med mig medan hans dotter och min katt gjorde sig bekanta med varandra. Sen tog vi en runda i huset och sen satte vi oss och snackade en stund utanför huset i skuggan. Dessvärre var jag så överväldigad av besöket att jag inte ens kom på att fråga efter telefonnummer. Judas följde efter B's dotter vart hon än gick och strök sig mot henne och stångade hennes ben och hon ropade honom till sig så fort han gick en bit ifrån henne och då kom han travandes fram till henne.

Strax efter att B och hans dotter hade åkt hem för att börja fixa middag dök Da upp, D's kompis. Jo, det var han som varit där och snokat så misstänkt tidigare på eftermiddagen. Han letade någonstans att bo men eftersom D redan har frågat mig, men visserligen inte dykt upp och att jag förhoppningsvis får besök från Bangkok så sa jag att jag inte kunde låta honom bo i mitt gästrum. Anledningen till att vi fortfarande inte har sett D är för att han tydligen är kvar på Irland fortfarande och troligtvis dyker upp först nästa vecka.

Under kvällen fixade jag potatissallad som blev aningen för salt, skivade resterna av köttet jag grillade i söndags och kokade rödbetor till en rätt jag tänk att göra imorgon eventuellt. Dessutom diskade jag upp precis allt, så trots att jag fixade och donade i köket så är det rent och snyggt.

Jag tittade äntligen klart på Frasier och kan nu byta till något roligare, ska försöka mig på The West Wing, den har jag aldrig sett. Kanske engagerar jag mig i att montera DVD-hyllan ikväll, vi får se hur det blir.

Inga kommentarer: