Jag vet sällan innan vad jag kommer att tycka är kul. Det beror på mitt humör och mest av allt beror det på hur saker framförs. Ett skämt kan vara jättekul när en människa framför det medan det kan vara rent pinsamt när en annan framför exakt samma skämt. Det handlar om timing, inställning och hjärtlighet enligt mig.
När någon väntar sig ett skratt på fel grej så skäms jag nästan när jag tittar på det och istället för att vara kul blir det pinsamt och tragiskt.
Något av det roligaste jag vet är folk som inte skrattar åt sina egna skämt. Folk som medan de ser gravallvarliga ut säger de mest knäppa saker. Jag måste tyvärr erkänna att jag inte är i närheten av att vara en av dem... Jag skrattar gott åt mina egna skämt. Ibland till sådan utsträckning att jag fäller en tår. Andra människor brukar inte skratta lika gott åt dessa skämt. Jag gillar knäppa bilder, miner och en sanning framförd på ett annorlunda sätt.
Något av det roligaste jag har sett var i Shrek 2 när katten börjar hosta upp en hårboll. Jag kunde inte sluta skratta, däremot slutade jag nog andas under det värsta skrattanfallet. Jag såg filmen på bio med en kompis och jag skrattade så mycket och grät så mycket medan jag gjorde det att hon mest satt och tittade på mig och skrattade nästan lika mycket. Slutligen satt hela publiken vänd mot oss och skrattade åt oss istället för filmen.
Mitt eget favoritskämt har jag återberättat så många gånger att alla är innerligt trötta på mig. Till saken hör att det nog var mest jag som tyckte att det var kul från början också. Vid våra familjemiddagar diskuteras de mest konstiga saker och jag vet inte riktigt vad vi pratade om när jag sa: -De säger ju att en orgasm är som en nysning, bara mycket bättre.
Varpå min svåger säger: -Är det det då? Då svarar jag blixtsnabbt och med stora oskyldiga ögon: -Jag vet inte, jag har aldrig nyst!
Sen skrattade jag tills tårarna rann, resten av familjen tyckte inte att det var roligare än att de fnissade till...
Jag gillar Galenskaparna och After Shaves show Cyklar också. Jag och min kompis A i norr och J brukar roa oss med att citera den i tid och otid och där slipper jag i alla fall vara ensam om att tycka att det är jättekul. Jag minns också första gången jag såg deras sketch från Olympiska Spelen. Jag kunde inte andas, så mycket skrattade jag. Jag ramlade ur soffan ned på golvet och kippade efter andan. Pappa som satt bredvid skrattade sig också halvt fördärvad. http://www.youtube.com/watch?v=UfWrQM6-pd0
Sen tycker jag att Johann Lippowitz är väldigt kul när han kör sin egen tolkning av Torn. Där ser man tydligt att det handlar om timing. http://www.youtube.com/watch?v=4TM3GbxaNLI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar