Änglalika flickor på Engelen

L skulle på firmafest, den årliga vårutflykten. Eftersom hon är en av väldigt få tjejer och ofta den enda tjejen som är med ända tills de hamnar på nåt uteställe så brukar hon bjuda in tjejgänget att haka på när middagar och femkamp och sånt är över. Det här var nog min femte gång att möta upp henne och hennes kollegor efter en sån där utflykt så jag börjar ju lära känna några av killarna nu. Jag och A dök dock upp lite tidigare än L och hennes kollegor, vi trängde oss efter mycket om och men in i lokalen där livebandet spelade och det första jag ser är en kille jag känner igen, men det tar tills jag ser hans kompis innan jag inser varifrån jag känner igen honom. Jag träffade nämligen hans kompis på gamla Aladdin förra gången jag var ute med L och hennes kollegor. Sannolikheten för att jag ska springa på dem mer än en gång, dessutom på ett annat ställe på andra sidan stan är ju rätt liten, för de hör inte på något sätt ihop med L och hennes jobb. Men det var ju trevligt att känna igen någon och strax senare inser jag att bredvid dem står min chef och bortanför honom en jobbig kille jag känner igen från Väsby. Inne i lokalen var det enormt trångt, varmt och svettigt så jag och killarna gick ut och rökte en sväng. Det tog inte så lång tid så dök L och kollegorna upp sen, men då hade bandet slutat spela.
Jag kände mig lite malplacerad där på Engelen, jag kände mig som en jungfru som skulle offras och det är jag inte van vid. Så gott som alla var 10-20 år äldre än jag, ja utom killen som med hundvalpsögon och ett hårt grepp om min hand släpade mig upp på dansgolvet, han var bara 21... Ja, när vi gick därifrån kände vi oss i alla fall lite mer änglalika och oskyldiga än vanligt.