Packa upp är ju enklare

24/5 På söndag morgon klockan 7 landade jag på Arlanda och pappa kom och hämtade mig. Resten av dagen gick till att packa upp, tvätta och vila. Jag , tycker inte att det är jobbigt att packa upp, det är mycket jobbigare att packa. När man packar upp är det bara att slänga allt i tvätten i stort sett! När man packar måste man tänka hela tiden, man får inte missa något och man får inte ta med för mycket. När det är just Thailand som gäller åker jag ju hem med nästan tom resväska känns det som, eftersom jag tagit med mjöl, mjölk, Kalles Kaviar, Salami, Bregott, snus och allt möjligt annat som jag eller mina vänner vill ha och som blir kvar eller uppätet i Thailand! Här ser ni hur en bokningskalender på Thai Airways ser ut, inte så himla svårt att fatta, eller hur? Jo tydligen, och det kostade mig som sagt 2500:-... Är så arg på mig själv! Fast ja måste erkänna att man får tänka två gånger i alla fall, eftersom flighten går precis efter midnatt nästa dag. Det vill säga, jag åker från Mae Phim på kvällen före flighten.

De blir mer förvånade när jag åker

23/5 På lördagsmorgonen kom S och dottern V på frukost hos mig. Jag gjorde pannbröd till dem, de gillar det. S åt som vanligt för fort och kanske för mycket så han la sig på soffan en stund och fick sällskap av lilla Champagne. Jag tar med mig mjöl hemifrån eftersom S säger att det thailändska mjölet är för pudrigt, jag antar att det mer liknar vårt potatismjöl. Jag har också tidigare tagit med fänkålsfrö och bakpulver, lika bra att ha de ingredienser man är van vid så att det blir rätt. På kvällen åt vi middag ihop nere på BB alla S vänner och familjen och de blir alltid lika förvånade när jag säger att jag ska åka hem. Det har blivit så att de inte blir särskilt förvånade när jag dyker upp eftersom jag gör det som gubben ur lådan lite då och då, däremot blir de förvånade när jag redan ska åka. De flesta andra åker ju på minst 3 veckor men ofta ett par månader, jag stannar ofta bara 10 dagar. Jag tycker att det är värt det istället för att i onödan sitta hemma i kylan i Sverige. Jag tycker ju inte ens att resan är lång. 10 timmar när du kan sova, äta och titta på film går rätt snabbt. Jag tog lite extra tid med hundarna nu när jag skulle åka  hem och jag tycker att bilden där man bara ser S näsa är så rolig, jag och hundarna har precis samma min alla tre! Innan jag åkte tog jag bilder på mina badrumshyllor och skafferilådan, det är ända sättet att komma ihåg vad jag lämnade kvar, annars tar jag bara med mig nytt hela tiden.
Jag förstår verkligen inte vad som är fel på mig... På lördagskvällen åkte jag ju till flygplatsen, det tar runt 2 timmar och min flight skulle gå 1.10 på morgonen, därför brukar vi åka vid 20, jag och min chaufför och vän, Y. När jag vinkat av Y letade jag fram min bokningsbekräftelse och tittade lite slött på informationen. Men vänta nu, flighten gick ju den 23, inte den 24:e som det ju skulle bli efter midnatt!
Jag tänkte att det inte kunde stämma och tittade i kalendern och tänkte och tänkte, men nog var det fel datum? Jag bestämde mig för att gå till incheckningen och låtsas som ingenting! Pinsamt, jag vet, men jag hade inte mycket alternativ. Jag måste ha varit stressad när jag bokade och jag vet ju att på Thai Airways bokningssida så börjar veckan med söndag som i många andra länder och hittills har det ju inte varit något problem eftersom jag kollar och dubbelkollar, särskilt som det ju känns som om man åker på lördagen fast man egentligen åker på söndagen eftersom det är på andra sidan midnatt. Som tur var så var det ju lågsäsong och efter att ha tittat efter min bokning och grejat en stund så sa tjejen att det ju var idag vid 1.10 som jag skulle ha åkt. Jag spelade helt oförstående och desperat och hon sa att hon skulle kolla med sin chef eftersom biljetten egentligen var förbrukad redan, det går ju inte att omboka efter att flighten ska ha gått.
Det tog ett bra tag med till slut erbjöd de mig att flyga mot en rätt hög ombokningsavgift, det var dock lägre än en enkel biljett och det hade de ju ingen skyldighet att erbjuda mig, så det var ju snällt och det är ju också smart kundvård när det är möjligt att göra så på grund av halvtomma flighter. Sur på mig själv som tydligen har blivit förändrad så mycket att jag om och om igen gör samma typer av misstag. Jag brukar aldrig lämna saker åt slumpen och gör nära nog aldrig misstag, men nu kommer de allihopa hela tiden...

Tänk om man slapp tänka på pengar

8/5 På fredagen åkte jag iväg till Thailand för att förhoppningsvis få mindre värk i värmen. Något jag tycker är jobbigt är när man går ombord och måste passera business class, man önskar så att man fick sitta där. Det är nog säkert meningen också, att locka folk att köpa biljetter i en högre klass nästa gång. När jag var relativt nyopererad så bestämde jag mig ju för att faktiskt resa business och det är mer än dubbelt så dyrt och dessutom är det väldigt svårt att resa ekonomiklass efter det... Jag fick trots allt tre säten för mig själv och kunde ligga ner och sova. Det är ju mycket bekvämare än att sitta och sova, men man kan inte ligga på en sida så särskilt länge eftersom man till slut får väldigt ont av bälten som skaver under en och det faktum att sätena är lite skålformade så att man får ryggen lite sned.

Jag fattar inte hur jag lyckas med sånt

19/4 På söndag morgon landade jag i Madrid på vägen hem, innan vi landade serverades frukost och jag insåg att namnet på det vi försökt att förklara för hotellets personal att vi ville ha: mjölk, inte alls skiljde sig mycket från de namn vi provat med. Vi hade provat med mjölk på engelska, tyska, spanska och frågan är om vi inte provade på franska också och det spelade ingen roll hur många vi frågade, de förstod helt enkelt inte vad det var vi ville ha... Jag börjar undra om det är väldigt ovanligt att ha mjölk i kaffet i Brasilien.
Jag hade vaknat en gång under flygturen och tittat ut genom fönstret och såg så pass suddigt att jag var osäker på om det var moln eller is utanför fönstret, men jag tog en bild av det och nog ser det ut som moln snarare än is? När jag kom till flygplatsen i Madrid så körde jag på mitt 2-timmarstempo. Jag vet ungefär hur lång tid det tar för mig att göra olika saker på en flygplats och av någon jävla anledning hade jag fått för mig att jag hade två timmar på mig mellan flighterna, detta trots att jag berättat för en engelsk kvinna på hotellet dagen innan att jag hade 1½-timme...
I vilket fall så drog jag benen efter mig för att vara jag, om man inte skyndar sig så går ju tiden fortare. På vägen till gaten stannade jag på Starbucks som jag tagit mig tid att leta efter och köpte latte och en macka. Som jag sa så vet jag ungefär hur lång tid saker tar och nu började det bli dags att ta reda på vad klockan var så jag frågar en spansk man bredvid mig vad klockan är. Hans svar var att klockan var 11. Vad? sa jag, är du säker på det? Så han frågade en av killarna som jobbade på Starbucks vad klockan var och sa återigen, ja den är 11. Åhhnej! Min flight skulle ju gå klockan 11.05!
Jag började springa mot gaten med kaffet i handen och mackan under armen tryckt mot kroppen och med handväskan och datorväskan med mig trots att jag ju egentligen visste att det var försent, men tänk om de var lite sena?
Till slut hivade jag både kaffe och macka i närmaste soptunna trots att jag inte ens smakat på den och som sagt, jag var rätt säker redan då att jag gjorde det i onödan. Sen sprang jag ju mycket bättre och sprintade iväg mot gaten och planet stod inte ens kvar vid gaten trots att klockan bara var 11.10, de flesta flighter går inte ut från gaten förrän tidigast vid avgångstid, klart att jag ska med den flighten som går exakt i tid. Jag var gråtfärdig när jag fick veta att det bolaget inte hade mer än en flight per dag till Stockholm, jag hade ju redan rest rätt länge och jag ville ju inte behöva ta en extra semesterdag för att sitta och vänta på Madrids flygplats på att få åka hem. De skickade mig hela tiden vidare och sa att vid den disken skulle de kunna hjälpa mig men inte denna, vid fjärde disken kunde jag få hjälp att ta reda vilka bolag som skulle flyga till Stockholm under dagen och det bolag som skulle flyga snarast var Norwegian men de kunde ju inte garantera att de hade platser över. Nu fick jag gå ur terminalen och ta en buss till den andra, det tog 20 minuter och sen gick jag till check-in och frågade var jag kunde kolla om de hade biljetter. Som tur ar kunde jag få köpa en biljett men det kostade 3500:- enkel resa!
Min resväska visste jag ju inte var den var så jag checkade in utan bagage och några timmar senare var jag äntligen hemma. Jag trodde att min väska skulle stå och vänta på mig på Arlanda, jag vet att den egentligen inte ska gå med planet om jag inte är med eftersom det finns en risk att någon checkar in bomber och grejer och sen helt enkelt inte flyger med, men sanningen är att väskor ofta kommer bort eller går med planet i alla fall och så vidare och min tanke var att det tar tid att leta upp och få av en väska och eftersom flighten gått nästan före avgångstid så borde de inte ha hunnit ta ur den. Så var i alla fall inte fallet och jag fick gå till bagageupplysningen och killen där var riktigt dryg mot mig och sa att men det fattar du väl att den inte är med och det är inte vårat problem (Star Alliance/SAS) för du flög ju med Norwegian hit. Jag förklarade varför jag trott att väskan gått med och att jag inte vetat hur jag annars skulle göra och han hävdade återigen att jag ju valt att INTE flyga med dem så det var Norwegians ansvar. Jag sa till honom att jag visserligen missade flighten, men jag hade ju fortfarande betalat för biljetten och inte kan det vara Norwegians ansvar, de visste ju inte ens att jag hade en väska. Då började han nog inse att jag hade rätt och betedde sig trevligare och hjälpte mig att leta efter väskan och söka efter den på systemet, det visade sig att den mycket riktigt var kvar i Madrid och han skulle fixa så att den skulle komma med samma flight fast imorgon istället och jag tackade och gick ut för att åka hem med pappa som väntade på mig.
Klockan var rätt mycket när jag kom hem så jag gjorde inte så mycket innan jag gick och lade mig tidigt, jag var helt slut efter redan och stressen det inneburit att inte veta om jag skulle ta mig hem.
Jag vet att anledningen till att jag gör såna missar är för att jag är alldeles för avslappnat när jag reser och dubbelkollar inte tider och grejer, jag går på autopilot helt enkelt och hur jag än försöker så kan jag liksom inte komma på ett sätt att styra mig själv till att ha mer koll.

På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Jag får leva utan den den närmaste veckan

1/3 På söndagen skulle vi ju åka hemåt, men inte förrän vi hade fått vår andra frukost igen! Jag valde vad vi kallar bruschetta i Sverige, men vad jag förstår betyder det egentligen macka på italienska, den kan alltså se ut ungefär hur som helst. Jag förklarade vad det var jag ville ha och efter ett tag sa tjejen; Aha, du vill ha en xxxx. Jag minns inte vad det hette, jag snappade inte riktigt upp det, men in kom i alla fall precis det jag ville ha och den smakade precis så som den skulle! Jag var jättenöjd och redo att lämna Italien.
Han som hämtat oss på flygplatsen hämtade oss nu också och körde oss tillbaka. Resan i sig var väl som resor är mest, jag gillar verkligen inte att behöva mellanlanda. Det blir så mycket besvärligare. Vi var inte framme förrän rätt sent och sen var det kö till taxibilarna. Som tur var gick kön rätt fort eftersom det var många bilar på plats, det regnade också vilket ju inte gjorde det roligare att komma hem. Vi delade en taxi och åkte till jobbet med den, där hade vi alla lämnat våra bilar just för att kunna dela taxi. K bor söder om stan, S bor i Märsta och jag bor ju närmast, i Väsby.
K hade lagt några av mina grejer i sin väska. Jag hade mycket plats kvar i min, men med olivoljan och kaffemaskinen och lite annat blev det för tungt om jag även tog mjölkskummaren och honungen. Ks väska var liten, men hon är bra på att packa så allt gick i till slut.
Jag fick tillbaka grejerna innan vi åkte hem eftersom hon skulle vara ledig den kommande veckan. Dessvärre glömde vi sladden till mjölkskummaren i hennes väska... jag kom på det strax efter att jag åkt, inte alls lång bort var jag, men min telefon hade slut på batteri och för övrigt hade K inte ens med sig en telefon, så det hade inte hjälpt.
När jag kom hem gick jag och lade mig på stört, jag var helt slut.

Hur kommer det sig att man måste städa ett hem som stått tomt?

18/1 Jag kom hem till Sverige på morgonen på söndagen. Pappa hämtade mig vid 7-tiden på Arlanda. Jag hade bestämt mig för att ta in diamanterna "in plain sight" så att säga, så jag reste med dem på mig. Det minskar risken för stöld tror jag och jag vet inte om man egentligen måste tulla för dem... De hade en jättesöt knarkhund som jobbade med stor glädje och gick på bagagebandet som om han aldrig gjort annat när han gick över väska efter väska som om det inte var något i vägen för honom. Under tiden jag var där så hittade han ingenting och jag såg inga medpassagerare som såg ut att vara typen som smugglar droger, men jag antar att det inte syns utanpå. Det är en bra tid att komma hem tycker jag, på en söndag dessutom. Då har man tid att tvätta och fixa och ändå vara fräsch till jobbet på måndagen. Nu hade jag ju också sovit helt ok i mitt bekväma säte/säng på planet. Jag hade tagit med mig avsminkningsservetter i handbagaget, så att jag slapp se ut som en tvättbjörn när jag kom hem, jag sminkade helt enkelt av mig och borstade tänderna innan jag skulle sova på planet. Då mår dessutom ögon och hud så mycket bättre nästa morgon. När jag kom hem blev jag varse hur skitigt det kan bli i ett hus när katten är ensam hemma och man har familj som kommer för att mata honom, jag tror att de kanske inte tar av sig skorna när de gör det, men jag tänker inte gnälla när de hjälper mig så ofta och länge när jag reser, de gör det också helt utan att gnälla. Däremot hade pappa ställt de tomma kattmatsburkarna på diskbänken och det är en stor risk eftersom de är ganska exakt lika stora som Judas huvud och om han får för sig att slicka rent dem inuti så kan han fastna. Jag förstår inte varför de stod där heller, soporna är precis under diskbänken och det var tre burkar, så det kan inte vara så att han har glömt dem. Jag packade upp och sen gick jag lös på städning och tvätt. Akvariet såg inte alls bra ut, vattnet var grönaktigt och växterna var bruna, det var tur att jag bestämt mig för att inte köpa fiskar innan jag åkte. Jag städade och skurade hela huset och badrummet också och tvättade en massa maskiner tvätt och hängde upp dem. Jag bytte toasitsen som jag inte tagit mig för att byta på flera veckor trots att den stod på plats i badrummet och att den gamla inte satt fast alls längre. Det gick mycket bättre än jag trodde, den passade bättre än de tidigare jag köpt och var lättare att montera så att den satt bra. Jag städade akvariet, tog ut allt vatten och gjorde rent gruset och växterna med handen och med vattendammsugaren, det vill säga en slang med en liten blåsa på som man kan dammsuga botten med. Sen fick jag göra om allt med de snälla bakterierna och sånt och jag har fått råd att inte skaffa fiskarna förrän bakterierna fått etablera sig i en vecka i alla fall, så jag måste vänta lite till.
Jag hade ett skinande, väldoftande hus när jag var klar och alla mina kläder var tvättade och upphängda. Jag var mycket nöjd med mitt dagsverke och satte mig äntligen i soffan med Turre och Judas och njöt av att vara hemma och i ett rent hus med min lilla familj.

Det är inte så bra att skämma bort sig själv tror jag

26/12 Sådär, nu var det fredag och dags att bege sig till Thailand. Jag fick hjälp med mina stora tunga väskor och skjuts till flygplatsen av pappa. Han skjutsar mig om han har möjlighet och tar hunden på samma gång. Han hämtade upp mig klockan 11, jag visste inte hur det skulle gå med bagaget och jag ville sätta mig i loungen en stund också innan jag var tvungen att gå till gaten. Av någon anledning börjar de flagga om att man ska gå till gaten 1½-2 timmar innan man lyfter.

Eftersom jag ju flög business ut så hade jag ju rätt att ta med mer bagage, men jag trodde att det som gällde var 40 kg. När jag började kämpa upp väskorna på vågen ursäktade jag mig lite och sa att jag nog hade lite övervikt på bagaget. Nejdå sa tjejen i incheckningen, du klarade dig precis! På vågen stod det 49.3 kg eller nåt sånt, jag vet att det i alla fall var mellan 49 och 50 kg.

Häftig känsla det här med att flyga business, plötsligt får man göra allt det som man brukar vara så avundsjuk på. Man går före i kön vid incheckningen, man får ta mer bagage med, man får gå i fast lane vid passkontrollen och säkerhetskontrollen och så har man rätt att gå in till SAS lounge om man flyger Business med Thai också. Däremot, jag som ju känner till Arlanda utan och innan vet att deras lounge förvisso är lite bättre än de jag normalt har tillgång till, men de ligger så långt från den gate man ska flyga med om man ska till Bangkok så det inte är värt att gå dit, istället gick jag till den vanliga loungen och just den som ligger i den änden av terminalen är stor och fin och modern. Maten är liksom inget att skriva hem om (och det är samma varje gång och har varit i flera års tid.)
När det är dags att gå ombord får man också gå före de andra. Jag visste inte säkert vad för typ av säten Thai har, men jag visste att det gick att dra ned sätet helt och hållet så att man kan ligga ned platt och sova.

När jag kom fram till min plats blev jag överlycklig och skulle ha kunnat dansa en glädjedans. Mitt säte var precis vid fönstret och hade bara som en smal gång ut till korridoren. Han som satt bakom och han som satt framför mig, de hade helt klart mindre privat säte, men den större öppna delen ut mot korridoren. När jag skulle lägga upp datorväskan och öppnade facket ovanför sätet så var det tomt! Det var det dessutom hela resan. I ekonomi är det ju djungelns lag som gäller och vissa tar ju med sig väskor stora som riktiga resväskor och tar upp alldeles för mycket plats så vi andra med mindre väskor inte får plats med dem.
Kabinpersonalen är också mycket trevligare, jag har hört att endast de duktigaste får jobba i business class och det är ju logiskt, dessutom är de inte förstås inte lika stressade, de har ju bara, vad kan det vara 1/3 av passagerarna som skulle kunna få plats i samma plats i ekonomi. Nej det måste förresten vara betydligt färre än så till och med.
Innan vi ens taxade ut hade vi blivit erbjudna juice och champagne och fick sedan välja från en meny vad vi ville ha till middag och frukost nästa morgon. Jag gillar varken champagne eller juice, men det känns ju lyxigt att bli erbjuden. När vi hade lyft var utsikten förstummande vacker, men jag föredrar nog att se Sverige från ovan på väg till värmen på vintern! Strax efter att vi kommit upp på någorlunda höjd så började kabinpersonalen duka åt oss... ha ha, vi fick vit duk över bordet, besticken var av redig metall och även servetterna var riktiga (tyg). Först fick vi dricka och salt snacks, sen serverades det en aptitretare, sen förrätt, varmrätt, efterrätt och ost med kex och frukt. Förrätten var grillade pilgrimsmusslor, hur sjutton kan man lyckas med det i luften, eller hur gör de det där? Tillbehöret till dem var inte i min smak däremot. Tomat- och mozzarellatornet var inte gott och efter att ha smakat så fick det vara kvar. Medan jag åt tittade jag på en film och jag kan för mitt liv inte komma på vilken, men hörlurarna man får i business, de är supersköna och ljudet är så mycket bättre än i de andra. De andra måste jag ha på högsta volym för att höra vad de säger i filmen, men då skorrar det en massa så det är ändå nästan omöjligt. Jag tittar därför ofta på filmer jag redan har sett, då vet jag ju i alla fall vad de pratar om. Dessutom brukar jag försöka sova direkt efter maten och vill inte bli sittande och se en film hela vägen ut och det behöver man ju inte om man redan sett den.
Efter maten började jag förbereda mig på att ta natt... tur att jag inte sovit varken bra eller länge natten till resedagen. Men jag tog sömntabletter för att hjälpa dygnsrytmen på vägen. Sen gick jag till toaletten och borstade tänderna, man får ju till och med en egen necessär med strumpor, tandborste, tandkräm, öronproppar, läppcerat, lotion, sovmask, jag kan ha glömt något.
Sen stoppade jag lurarna i örat, körde min spellista på spotify och så fällde jag ned sätet helt och lade mig att sova med täcket över mig (ja täcke, inte filt!) Man har också så mycket privat plats att man kan  ha allt man kan tänkas behöva från sin väska precis bredvid sig.
Det kommer att bli så gott som omöjligt att gå tillbaka till ekonomiplats på långresor efter detta...

Guldlock skulle haft svårt att välja rad

22/5 På torsdagen mådde jag lite bättre, det faktum att jag skulle till Thailand hjälpte förstås. Dessutom känner jag mig mer accepterad där än hemma och mår väldigt bra när jag är där. Däremot har jag svackor även när jag är där, bland annat för att jag har så pass mycket tid att grubbla.
När jag gick ombord på planet var det tomt i bakre delen... Jag försöker alltid få en plats långt bak, gärna sista raden för inte nog med att man har nära till toaletten, man har inte heller någon bakom som rotar i fickan på stolen så det känns som om de gräver en i röven. Man slipper också sparkar i ryggen och såna som tar tag i stolen framför när de ska resa sig upp. Om man sitter och sover och någon gör det så vaknar man ganska brutalt av det.
Sen är det så att om det finns tomma platser så är de långt bak. Av någon anledning vill alla andra sitta långt fram, varför vet jag inte. Dessutom får man boarda först om man sitter långt bak. det finns mer plats för bagaget vanligtvis.
Den här gången var planet så gott som tomt och när de sa till kabinpersonalen att boarding var klar så visade det sig att jag hade 10 tomma rader bakom mig och nästan lika många framför mig och det på ett plan med 3+3+3 säten.
De som satt framför mig hade också några rader vardera och vi var rätt många som reste ensamma, så vi lade oss och sov allihopa.

Livet vore enklare om folk tog hänsyn

27/4 På lördagskvällen åkte jag från Mae Phim med min pålitliga chaufför och 2½ timme senare var jag på plats på flygplatsen. Det gick ganska fort att checka in och sen gick jg för att hitta loungen. Det tog längre tid och när jag väl hittad den så visade det sig att det fanns en mycket närmare min gate så jag tog en ny hajk och gick för att hitta den.
Slutligen kunde jag sätta mig ner och ta det lugnt en stund men sen fick jag gå till gaten. Fördelen med att beställa specialmat är att man får mat först av alla, sen kan man somna och sova hela vägen hem. Nackdelen är som sagt att man får skittrist mat... Kokt potatsi med kokt fisk och kokt squash, igen... Helt totalt smaklöst, ingen sås, inga kryddor. Men sen tog jag en sömntablett och somnade ifrån allt. När jag slutligen hade somnat så var det en unge som kom krypande och drog mig i benet! Mamman brydde sig inte o att säg till honom alls, för hon var bara glad att han inte störde henne, för hon tittade på film. Han var inte så liten att han inte förstod vad han gjorde heller, han var 3-4 år. Senare kröp han i gången och började öppna lådan med syrgasflaskorna och då tog slutligen flygvärdinnan itu med mamman och sa att nu får du nog hålla honom under kontroll. Det blev inte mycket bättre för det. Jag är så oerhört trött på människor som inte inser att vi måste dela utrymme och liv när vi hamnar i samma "rum" och att det kräver att man tar hänsyn till varandra. Folk som sparkar en i ryggen hela tiden, drar i sätet bakifrån och väcker en, inte bryr sig om att försöka låta bli att gå in i en när de går genom gångarna och inte ens försöker hålla barnen stilla och tysta.
Saken är den att de flesta föräldrar gör sitt bästa och då accepterar jag om de inte lyckas, barn är trots allt barn. De jag inte tål är de som hellre ser på film eller spelar spel än att se till att deras barn inte stör andra.
Lagom tills vi landade var jag halvt mordisk, en del blir ju arga när de är hungriga, jag blir arg om jag inte får sova.
Sen det faktum att det tar folk en massa tid att gå av eller på ett flygplan och att de ställer sig mitt i gången och fixar och donar medan 20 personer väntar på att passera, det är ännu en sak som irriterar mig. Ja, jag är en bitch när jag reser!
När jag kom  hem packade jag upp och tvättade istället för att sova trots att jag var trött, jag var hemma ungefär mitt på dagen så det är nog bättre att hålla sig vaken tills det är rimligt att gå och lägga sig för natten.

Vi får se om de är bra eller inte

17/4 På torsdagen var jag hos naprapaten på morgonen. Jag mår ju alltid bättre när jag varit och fixat till nacken hos honom och det är så mycket bättre när jag är borta om jag fixat det innan jag åker. Han började jobba klockan 7 på morgonen bara för min skull, för han hade egentligen helt fullt schema!
På eftermiddagen åkte jag till Arlanda för att åka till Thailand. För första gången någonsin hade jag bokat in mig på Norwegian för en långflygning. Jag hade betalat extra för bagage och mat så särskilt mycket billigare blev det ju inte och då finns egentligen ingen anledning att flyga med dem... Men nu ska jag prova i alla fall det skiljde nog ändå 500:- eller något sådant.
En av skillnaderna var att de annonserade att man skulle gå till gaten drygt 1½ timme före avgång. De flesta andra gör det 30-60 minuter före avgång. Det är ju så långrandigt att sitta i gaten och irritera sig på alla högljudda människor som tycks resa någon gång om året och gör allt med resandet till en stor upplevelse och till hårt jobb för mig som medpassagerare.
Jag hade gjort missen att beställa laktosfri mat på resan. De flesta bolag ger en då helt enkelt kokt potatis, kokt fisk och kokta grönsaker, allt helt utan varken kryddor eller sås...
Det skulle ju vara väldigt enkelt att göra en tomatsås istället eller något mer spännande i alla fall. Jag tog olivoljan man fick till salladen och hällde den över maten och så öste jag på saltet och pepparen man fick med besticken, ändå var maten supertråkig. Nästa gång tar jag med mig laktras istället. Anledningen till att jag överhuvudtaget bad om laktosfritt är att man ofta får bara laktosprodukter till frukost på långflygningar. Yoghurt, mjölk, ost och så vidare, det blir för mycket för mig om jag inte har laktraskapslar med mig.

Jag är inte den som brukar bli starstruck

28/11 På torsdagen åt vi frukost tillsammans vi fyra som stannat över och sen satte de andra sig att jobba i hotellbaren medan jag samlade ihop mina grejer och checkade ut. Sen höll D mig sällskap på promenaden till tågstationen så att jag inte skulle gå vilse, han tog också den enda väskan åt mig.
Vi gick förbi en reklamskylt för torrkaffe som jag tyckte skulle vara kul att lägga in mitt eget porträtt på, eller vad säger ni?
Min vana trogen åt jag sushi på Heathrow innan jag flög hem. När jag stod i kön till boarding såg jag att mannen framför mig i kön inte var någon mindre än Abba Björn! Jag tycker att det är lite kul att se kändisar, särskilt såna som faktiskt beter sig som folk gör mest och han köade som sagt precis som vi andra och han försökte låtsas att vi inte kände igen honom och vi försökte göra detsamma. Men även om jag är nyfiken och tycker att det är kul så blir jag aldrig imponerad. Döm om min förvåning då när jag blev helt "starstruck"!
Det ville jag ju inte gärna att varken han eller någon annan skulle märka, det vore ju pinsamt, men när ingen såg så fotade jag faktiskt hans rygg även om jag är generad över det!
Sen när jag var ombord på planet var jag bara tvungen att berätta det för någon så jag berättade det för flygvärdinnorna i den delen av planet som jag satt.
Den flygvärdinnan som välkomnat oss ombord hade inte rört en min när han sträckta fram sitt boardingpass utan bemötte honom på exakt samma sätt som hon bemötte oss andra. Men så fort han vände sig bort så himlade hon med ögonen mot sin kollega som för att säga:  -Herregud, såg du vem det var! Proffsig tjej helt klart, han märkte definitivt ingenting.
Jag satt allra längst bak i planet och hade hela raden och många framför och vid sidan av mig helt för mig själv, så jag lade mig ner och somnade en stund.
När jag klev av planet vid Arlanda tittade jag mig försynt omkring för att kanske få syn på honom igen, ja, jag vet att det är jättetöntigt!
När jag konstaterat att han inte var vid bagagebandet insåg jag däremot att det var Stellan Skarsgård som stod precis bredvid mig...
Ja, det var förstås lite coolt, men som sagt, det blir jag inte "starstruck" av!
När jag kom ut från terminalen stod min kompis och jobbvän D utanför och väntade på att köra mig hem, han skulle låna mitt gästrum över natten eftersom han varit på jobb i Stockholm och hade planer för helgen.
Vi åkte hem till mig och sen lagade jag middag på en spik och det blev riktigt gott, sen snackade vi resten av kvällen och hade jättetrevligt.
Vi kom ändå i säng i rimlig tid.

Jag vill inte åka till Dubai

7/11 På torsdag förmiddag blev vi hämtade av samma kille som hämtat oss i Bangkok. Han hade kört så mycket bättre än alla andra jag träffat på i Thailand så vi bad att få honom igen. Vi känner oss så trygga när han kör att vi kan sova allihopa.

Det gjorde vi också, alla lyssnade på sin egen musik och alla småsov lite då och då, vi pratade inte mycket alls. Det gick ganska snabbt och smidigt på flygplatsen och när vi kom ombord på planet som skulle ta oss till Dubai visade det sig vara mer än halvtomt. Ungarna ville trots detta sitta tillsammans och verkade bli lite besvikna när jag flyttade en rad bakåt för att kunna ligga och sova bekvämt.
S satte sig och tittade på film medan tjejerna som alltid hävdat att de inte kan sova på ett plan lade sig skavfötters med benen ihopslingrade och somnade båda två. Lite tryggare så kanske och då är det ju lättare att sova?
Tyvärr väckte jag dem med blixten när jag skulle fota dem för att de var så söta.
Själv låg jag väldigt bekvämt och sov nästan hela vägen till Dubai. Ända sedan vi kom till Thailand har jag känt en ovilja att åka vidare till Dubai och jag kände mig väldigt olustig över att behöva åka dit och vara där ett par dagar. Jag har ju aldrig varit där tidigare så jag vet inte varför jag kände så.
När vi landade 6 timmar senare tog vi en taxi från flygplatsen till hotellet, det tog inte så lång tid. Så snart vi checkat in gick vi upp med väskorna. Nu skulle jag och V delar rum och L och S skulle dela rum.
Precis när vi kommit in på vårt rum ringde L i vild panik!
Det är en dubbelsäng! Jag tänker inte dela säng med brorsan!
Ok, vi ses i lobbyn sa jag och ser om vi kan få ett annat rum, annars bor jag med S istället.
Det visade sig att de kunde dela upp sängen i två istället och det gjorde de medan vi var ut för att äta middag. Det gick däremot inte med min och Vs säng, så det var ju tur att vi tog just de rummen vi gjorde.
Vi gick bara ett par hundra meter neråt gatan och hittade en libanesisk restaurang som alla kunde tänka sig och jag valde lite smårätter. L och S ville prova vaktel, men tydligen visste inte de på restaurangen skillnaden på fried och deep fried. Det första betyder ju stekt, det andra friterat. De ville ha stekt och beställde just det, men fick friterat så det blev ju mer som Kentucky Fried Chicken eller något annat flottigt.
Sen var alla helt slut så vi gick tillbaka till hotellet och lade oss, ta oss en titt på Dubai får vi göra imorgon.

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Stackars medpassagerare

19/10 På lördag förmiddag påbörjade jag min resa hemåt. Det känns alltid tungt när man vet att det närmaste dygnet till stor del kommer att gå åt till att sitta i flygplanssäten eller sitta och vänta på flygplatser, eller ännu värre springa runt i stress med väskor i korridorerna på en flygplats och sen stinka som en gammal yllefilt när man sätter sig bredvid någon stackars medpassagerare. Men som sagt, det blir också en typ av meditation, så det tar aldrig riktigt så lång tid som man befarat samtidigt som det känns som om det aldrig tar slut.
På tal om att stinka var det nog allra värst för två år sedan när jag var tvungen att checka ut från hotellet i San Francisco redan på förmiddagen, men hade resten av dagen på mig att göra saker. Jag bestämde mig för att hyra en cykel och cykla över Golden Gate Bridge, det var soligt och vackert och en fin tur, men man svettas förstås när man anstränger sig fysiskt och ungefär halva turen är uppför så det tar ju lite på krafterna. Just när man cyklat klart är man ju bara blöt, man stinker ju inte. Men lagom tills man kommit till flygplatsen och på vägen stressvettats lite också, ja då börjar man stinka! Det var då man önskade att man hade tillgång till dusch innan man reste hem...

Vilka idioter köper sånt egentligen?

12/10 På lördagen tog vi återigen tåget in till stan, men inte förrän vi packat våra väskor och lämnat in dem för förvaring på hotellet. När vi kom in till stan hittade vi slutligen en Starbucks för att ta en kaffe och äta frukost. Jag gjorde mig lustig över ett stort plastglas som de sålde där, ett med lock och sugrör och sa undrande till D, Vem köper sånt där egentligen? Sen kom jag plötsligt på att jag borde göra det! Sagt och gjort, jag köpte ett sånt där stort, fult, hårdplastglas. Jag har ju med mig ett glas iskaffe vart jag än går och det kan ju vara praktiskt att ha ett glas med lock och återanvändbart sugrör då. Jag vet inte hur många gånger jag spillt över mig själv, golvet, bilen eller kläderna och många av mina vänner och familj har också råkat sätta fingrarna i mitt kaffe när det stått i mugghållaren i bilen...
Praktiskt med glaset alltså. Eftersom det var så pass stort så köpte jag bara ett, kanske blir det fler i framtiden men eftersom man shoppar så mycket när man är i USA så får man prioritera lite.
Efter frukosten delade vi på oss och jag gick till Top Shop och Macy's bland annat, 1½ timme senare kände vi oss ganska klara när vi åter möttes upp framför vattentornet. Det är en av de äldsta byggnaderna i Chicago och den enda som klarade sig under någon brand som härjade hela stan för länge sedan vad jag förstår.
Kvällen innan hade vi gått förbi en McDonalds restaurang som inte liknade något vi sett tidigare, vad säger ni? Känns väldigt futuristiskt eller hur?
Vi tog en taxi tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och gick till flygplatsen och checkade in. När vi gått genom säkerhetskontrollen satte vi oss för att äta sen lunch/tidig middag. Jag valde en ceasarsallad och D valde hamburgare och vi var båda väldigt nöjda med maten och vi hade gott om tid så det gick bra för mig att äta.
När vi kom till gaten var det som ett miniatyr-europamöte där, många av våra vänner skulle tydligen med samma flight till Reno och vi stod alla i en liten grupp och pratade tills det var dags att gå ombord.
Framåt kvällen var vi framme i Reno och det är bara ett par minuter med taxi från flygplatsen till hotellet/casinot och vi delade taxi med två engelsmän jag känner.
Efter att ha checkat in så hälsade vi på lite folk vi känner i baren men sen gick vi och lade oss, det är lika bra att ta igen sömn där man kan, veckan brukar bli tyngre och tyngre.

Jag önskar att Dubliner i Stockholm fanns kvar

7/10 På måndag förmiddag åkte jag till tandläkaren för att laga mitt hål i tanden. På hennes inrådan tog jag bedövning, jag brukar låta bli det om de inte säger att jag bör ta det. Det är så obehagligt att gå runt med okänslig mun och kind i flera timmar. Jag är så rädd att jag ska dregla eller nåt utan att märka det. Det har visserligen aldrig hänt och jag går och känner i ansiktet hela tiden för att se till att det inte händer, men ändå.
Det gick i alla fall snabbt och smärtfritt och som vanligt hade vi några trevliga snack jag, tandläkaren och sköterskan. Det var ju bra också att jag lyckades klämma in ett besök där trots att jag har så fullspäckat schema.
På eftermiddagen var det åter dags att åka till Köpenhamn, den här gången med en jättestor, otymplig väska på släp. Jag hade åkt till Clas Ohlsson för att köpa en lätt ölkärra att transportera den på, men den är rätt svår att få med i alla fall. Den innehåller fyra stycken flyghjälmar i varsin kartong och är formsydd så att den passar perfekt. Hjälmarna är väldigt lätta, de väger under 1 kilo vardera, men som sagt, de tar mycket plats.
På toalettdörren på Arlanda satt det en reklamaffisch, någon hade skrivit på den, lite småkul.
När jag kom till Köpenhamn tog jag tåget in till stan från flygplatsen och sen gick jag till hotellet. Jag hade valt samma hotell som sist eftersom det var trevlig och låg bra, precis mitt emot stationen.
Jag checkade in och sen tog jag en liten promenad och försökte komma fram till var jag ville äta. Jag tycker att det är fruktansvärt trist att ät på restaurang ensam så jag har alltid svårt att bestämma mig. Sen blir jag jättehungrig, väljer en på måfå och sen kan jag äta några tuggor innan jag är fruktansvärt mätt och så tar jag en tidig kväll för att jag inte vill gå runt i en främmande stad i mörkret såvida jag inte har något mål i sikte.
Jag landade slutligen på The Dubliner på ströget, jag menar, jag måste ju nästan ta en titt på det stället. De har till och med samma logo som den i Stockholm så jag kände mig hemma direkt.
Däremot så var det helt annorlunda inne i puben, det var stort, slitet och mörkt, det vill säga som gamla Dubliner och mycket bättre än vad det nya är!
Tyvärr så var löftet om levande musik varje kväll tydligen helt tomt och det var dessvärre puben också... Det var jag och några till människor i hela den stora puben.
Jag bestämde mig för att beställa en Ceasarsallad eftersom sallad ofta är lättare för mig att äta än annat, särskilt när jag reser. Salladen var superfräsch och god, men som vanligt syntes det inte ens att jag hade ätit något av den. När jag satt där i min ensamhet så tröstade jag mig med att chatta med A i Rimbo, men just för dagen så hade hon en del problem så istället för att bli glad så blev jag orolig och ledsen för hennes skull.
Jag var tillbaka till hotellet redan strax efter 20 och gick och lade mig runt 21, varför inte när man ändå inte har något att göra? Jag har i alla fall en del sömn att ta igen.

Skulle jag välja att handla droger så skulle det nog inte vara av dem

30/9 På måndagsmorgonen åkte jag och kollegan J till Dublin. Vi skulle på ett möte i Belfast på tisdagen och onsdagen men valde att åka via Dublin den här gången. Om man vill ta sig direkt till Belfast måste man ta en ny flight från London och dit och får vänta några timmar så det tar så gott som en hel dag att komma dit. Vi har inte sett så mycket av Dublin så vi tänkte att det var roligare att ta ett direktflyg dit och ha några timmar där och sen ta tåget till Belfast nästa morgon.
Vi checkade in på hotellet som visade sig vara ett riktigt trevlig och centralt hotell. Sen gick vi ut på stan i jakt på en gammal pub som en irländsk vän till mig rekommenderat och så letade vi efter någon restaurang att äta på också.
Vi snurrade runt en hel del innan vi hittade till puben och hittade den slutligen med hjälp av att fråga folk runt oss och J tittade på Google Maps också. Puben var lite skum... Det vimlade av flugor som tydligt gillade den sura doften av gammal öl, det var gamla träpaneler på väggarna och det enda trevliga man kan säga om stället var att det var fullt av originella och trevliga stammisar.
J tog en Guiness så som man ska i Dublin, själv gillar jag ju inte öl så det fick bli en coca cola. Jag önskar verkligen att jag tyckte om Guiness, det ser väldigt gott ut.
Vi letade runt efter en restaurang som vi båda ville äta på och det tog ett tag, men slutligen hittade vi en som båda tyckte såg ok ut. Det gick att sitta ute och det var en trevlig och relativt varm kväll och de hade gasolvärmare så vi valde att göra det. Maten gick att äta men mer var det inte.
Vi ville ta en tidig kväll så efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet och jag kan helt klart skryta om mitt lokalsinne, jag vet liksom åt vilket håll jag ska gå och även om det blev en del zick zackande så kom vi rätt. Under några få timmar i Dublin hade vi blivit erbjudna att köpa Kokain 3-4 gånger! Jag har aldrig tidigare blivit erbjuden att köpa droger, i hela mitt liv och nu hände det flera gånger. Det var förvisso J de frågade och han ser ju nästan snällare och lugnare ut än jag, men vi var båda rätt förvånade och chockade över detta kan jag erkänna. Det faktum att det var hemlösa män som själva såg ut som missbrukare som sålde det så kan jag nog gissa att jag tackat nej även om jag var en sån som var intresserad av att köpa, för att handla av dem verkar vara en onödig risk...

Jag vill också flyga med gott om plats

24/9 På tisdagen tog vi en promenad till flygplatsen efter frukost och sen hade vi ett möte och sen var vi och tittade på olika flygplan för att se om det finns möjligheter att med moderna produkter minska vikten, volymen och funktionen på säkerhetsutrustningen. Det är rätt häftigt att vara ombord på ett helt tomt flygplan, särskilt de riktigt stora. Vi var förvisso bara ensamma en stund för sen kom städarna för att förbereda planet för nästa flight. När jag flyger långresor så önskar jag verkligen att jag hade råd med de bättre platserna. Tänk att kunna ligga ned och sova istället för att sitta och få ont i nacken. Dessutom är det bättre med plats så man slipper trängas med de som sitter bredvid.
På eftermiddagen var vi klara och checkade in och gick och satte oss på Starbucks för att äta lunch och ta det lugnt ett tag. Sen letade vi upp loungen och satte oss där en stund, sen var det dags för mig att åka hem. G skulle få vänta ett tag till för han skulle till Sydamerika, inte hem.
Jag hade fått ett samtal av de jag haft möte med under gårdagen och de undrade om jag hade möjlighet att komma tillbaka för ett möte till, men det skulle jag inte ha hunnit innan jag åkte tillbaka.

Hellre en som är snygg än en äkta pilot?

12/9 På torsdag eftermiddag skulle jag åka hem och tanken var att jag inte skulle in till mässan. Men anledningen att jag skulle åka hem så sent var just att ha en extradag om jag kände att jag inte hunnit med allt jag skulle göra. Min kollega åkte hem på morgonen så innan han behövde ta sig till flygplatsen gick vi för att äta frukost på mitt brunchcafé i Soho, Balans.
Som vanligt blev det en eggs benedict sen åkte han direkt därifrån till flygplatsen.
Jag gick tillbaka till hotellet och packade min väska och tog det lugnt ett tag och sen checkade jag ut och åkte trots allt in till mässan igen, jag hade ett par saker jag behövde göra där.
När jag sprang på amerikanen från tisdagskvällen var han helt röd i ena ögat och jag undrade vad det var, det var en vagel. Jag sa till J att min förhäxning hade fungerat och han bara nickade med ett lurigt leende. Senare mötte jag en svensk kompis utanför mässan och han hade hört av amerikanen att han blivit förhäxad av någon, men han visste inte att det var jag...
När jag var klar med det jag behövde göra satte jag mig i en leverantörs monter en stund eftersom jag känner rätt många som jobbar där och de är kul att hänga med. Mässan var rätt tom för dagen så många hade tid att umgås. I deras monter hade de en kille som de klätt som en pilot i deras specialkläder och alla tjejer var helt tagna av honom, han var både snygg och trevlig, även killarna verkade vara imponerade av honom. Han var egentligen från armén, inte flygvapnet, men det hade valt honom framför en pilot för att han var längre och snyggare. Undrar hur de förklarade det för piloten?
Jag gick ifrån mässan vid 17-tiden och just som jag var på väg till tåget mötte jag S som var på väg från det, honom har jag inte sett på några år och det var knappt att han kände igen mig. Han är ingen nära vän och är lite svår att komma underfund med, han tycker inte om så många människor och är lite egen, men efter några år av ovisshet om hur han skulle bete sig när man sågs, ibland var han trevlig, ibland sa han knappt hej, så har vi nu landat i en typ av vänskap och han är alltid trevlig mot mig.
Det var kul att träffa honom men jag var tvungen att skynda mig vid det här laget och gick till tåget och åkte mot flygplatsen.
I Engelska butiker är det mycket lättare att hitta nyttiga mellanmål än i Sverige, jag har svårt att äta kolhydrater ibland och det är mycket lättare att hitta mellanmål utan det i England än hemma. Se till exempel de här små snackboxarna på bilden, räkor med het sås i liten portionsförpackning, nyttigt och gott!

Jag var precis i tid till Heathrow, men flyget var försenat. Som jag brukar så satte jag mig på itsu sushirestaurang och åt sashimi medan jag väntade.
Jag var väldigt deppig för en sak som hänt under veckan och på flighten hem kom det ikapp mig eftersom jag för första gången hade tid att ens tänka ordentligt och jag lade mig ned i sätet och sjönk in i min sorg, när den allt för vänliga flygvärdinnan var så snäll så höll jag på att börja grina.
Det är ju alltid så när någon är snäll mot en när man är ledsen.
På Aranda var det lång kö i passkontrollen och när vi väl kom ut till bagagebandet så var det problem även där och vi fick vänta ett bra tag på vårt bagage.
Sen när jag skulle ta en taxi hem så fanns det bara konstiga bolag som skulle ha allt från 400-600:- för att köra mig till Väsby, Taxi 020 har fast pris från Arlanda till Väsby, 285:-...
Slutligen bad jag taxivärden att ringa en 020-taxi åt mig och han gjorde en nästan osynlig nickning till mig, ungefär som: "Smart val".
Han får inte rekommendera något bolag framför det andra utan måste serva alla. Jag tycker att det är väldigt störande att våra turister blir lurade av helt lagliga taxibolag som får ta precis vad de vill för en körning. Till och med i Thailand är det pålitligt så länge man får taxichauffören att köra på taxametern, men inte i välfärds-Sverige, här får man ta ockerpriser helt lagligt.
Jag kom inte hem förrän vid 1.30 och fick packa upp och sen packa väskan igen, det är dags för helgresa till Vetlanda på fredag morgon med syrran och kompisen S.