Ännu en full dag

På onsdagen hade jag min nya Dolly T-Shirt på mig till jobbet, S köpte den till mig på Globen. Jag hade gärnat vela ha en dam t-shirt istället för en vanlig rak modell, men de som fanns var inga fina och det fick bli en med turnénamnet och turnéstäderna på, det är roligare. Ingen lade märke till den men jag visade den för ett par personer, de var dessvärre inte särskilt imponerade, jag som var så stolt... Jag fick iväg det jag skulle från jobbet och så och vid 16 åkte jag hem. Då var S inte på väg från stan än så jag åkte hem och tog chansen till en tupplur. En timme senare när jag smsade henne var hon på väg till Väsby på tåget så jag hämtade henne på stationen. Jag hade tagit en macka på vägen och hade en med till henne. Sen blev det bråttom vill jag lova. Vi hade varit tvungna att tanka på vägen hem och det tog längre tid än förväntat eftersom jag var tvungen att ta kassabetalning. Jag hade en värdecheck från OKQ8 och det var sista dagen att använda den. Vi var hemma vid 18.30 och vi skulle hämta mamma och pappa 19.15... Vi skulle då ha hunnit duscha, sminka oss, fixa håret och klä oss. Vi satte en väldig fart och var faktiskt på plats bara 5 minuter sena. Jag hade satt på mig klänningen S gett mig när jag blev helt kär i den. Det var hennes men hon har aldrig använt den.
När mina föräldrar kom ut åkte vi mot stan. Tanken var att ta en drink på Tudor Arms innan vi fortsatte för sen middag på Gondolen. S hade inte lyckats få ett tidigare bord än 21.00 eftersom vi bokade så pass sent. Pappa har aldrig varit på Tudor medan mamma spelat quiz med oss ett par gånger. Jag fick chansen att presentera dem för flera ur personalen och bland stammisarna och de var nöjda och tyckte att Tudor var precis så trevligt som jag sagt att det är.
Sen åkte vi till Gondolen var precis i tid och hittade parkering nästan precis utanför dörren. Sen hade vi en jättetrevlig middag med fin utsikt, god mat och en fantastiskt trevlig kypare. Han visade sig vara grek och vi snackade om Grekland och lite sånt en stund. Jag valde Kalix Löjrom till förrätt och det var fint, fint. Till varmrätt valde jag Grillad Öring med DillHollandaise och så bad jag om färskpotatis istället för nån typ av potatisterrin eller vad det var, sånt gillar inte jag. Maten var helt okey, men jag har ätit bättre på Gondolen tidigare. Jag fick med mig en doggybag med mina rester, det var hälften kvar. För en gångs skull tog jag faktiskt efterrätt, vaniljkokta jordgubbar med maräng, lemoncurd och vanlijglass. Det var gott men väldigt, väldigt sött. Till det tog jag en latte. Ingen större risk att jag skulle ha svårt att sova efter den här veckan...
Vi var hemma vid midnatt och efter att ha släpp av mamma och pappa satt jag och S i soffan och snackade en stund, men sen började vi gäspa ikapp och nästan somna där vi satt, så vi gick och lade oss. Men då hade klockan hunnit bli 1.30...

Toppen Jakob!

Vi kom iordning och iväg rätt snabbt på tisdagsmorgonen trots att vi var 3 personer. Jag skjutsade G och S till Väsby station och de åkte tillsammans in till stan och Vasamuseet. Själv åkte jag och jobbade och kände att jag hade svårt att få undan grejer. På eftermiddagen fick jag låna syrran hemnyckel och åkte hem till henne och letade efter L's Gröna Kort. Hon hade förklarat för mig var hon trodde att det låg och jag gick in i hennes rum och möttes av en kör av pipande marsvin. De blev nog besvikna när de såg att det var jag. Jag hälsade på marsvinen och råttorna och de tuggade prövande på mina fingrar men gjorde inte illa mig.

Sen gick jag raka vägen till byrån och där låg kortet precis där hon trodde att hon lagt det. När jag ändå var ute och åkte körde jag ned till posten och hämtade fotoböckerna jag beställt, det var så spännande att ha dem i handen. Jag har ju mer eller mindre jobbat med dem sedan jag kom hem från resan i början av maj.
Jag har gjort 2 stycken, en till mig och en till H och M i Darwin. S ska ta med den ned till dem, nu ska jag bara komma fram till vad jag ska skriva för hälsning till dem i den.

När S kom hem från stan kvällen innan visade det sig att hon varit inne på Åhléns och köpt ett strykjärn till mig, det upprörde henne tydligen en hel del att jag inte hade något. Vi får väl se om jag någonsin använder det. Jag har ju klarat mig utan ett i drygt 6 år.
På eftermiddagen ringde G och sa att han just lämnat S med M och de skulle gå till Fotografiska museet och hon ksulle nog inte hinna tillbaka före konserten på kvällen. Alltså åkte jag hem direkt efter jobbet och tog min chans att vila en stund. Sen fräschade jag till mig lite, men inte för mycket för jag misstänkte att det kanske skulle bli regn och då är det ju ingen idé att ha lagt ned en massa jobb på smink och hår.
Under eftermiddagen och kvällen hade jag haft mycket kontakt med Ju och S och på nåt sätt lyckades vi ha sån tajming att ingen av oss behövde vänta nämnvärt på den andra och vi sammanstrålade utanför Grönan vid 18.50.
S hade ju Stockholmskortet och Ju hade kollat så att det gällde under kvällen och sonen A har ett säsongskort och Ju själv fick låna L's kort. Väl inne fixade A sitt "gratis" åkband och sen gick vi till andra sidan så han fick åka Fritt Fall. Han åkte den 2 gånger på raken eftersom det inte var någon kö och sen letade vi upp langosståndet medan han köade för nåt annat läskigt. Jag och S tog en varsin langos men jag valde dessvärre en med skagen och det blev så mycket och kladdigt att jag mår illa nu bara jag tänker på den. De hade däremot en massa färskpressad vitlök på dem och jag petade helt enkelt bort skagenröran och åt langosen med bara vitlöken och då var det riktigt gott och mycket fräschare. S tog en med gräddfil, lök och ost och var rätt nöjd och Ju åt upp hennes rester.
Sen gick vi mot dansbanan där lilla scenen är och plötsligt var den helt fylld med folk. En halvtimme tidigare var det inte en käft där. Vi ställde oss lite åt sidan men relativt långt fram och väntade där. Efter en stund ledsnade S och gick och satte sig utanför. Det verkar ju onödigt att stå upp när man kan sitta och hon förstår ju ändå inte texterna som ju är på svenska.

Titta här på bilden, A är bara 12 år gammal och redan längre än Ju, ändå är hon inte särskilt kort, närmare 1.80 tror jag hon är.

Jakob kom in nästan exakt i tid och möttes av ett jubel från publiken. Sen började han med en ny låt och fortsatte i stor stil med gamla och nya låtar i en bra blandning, han spelade också Olle Adolphson och en låt i duett med Margnus Ekelund, samma låt som de spelade när jag såg Jakob på Kulturhustaket i somras. Jag gillar den skarpt, jag måste kolla om Magnus finns med på Spotify, känns som om det kan vara värt att lyssna in sig på honom. De sjunger väldigt bra tillsammans och det är en fröjd att lyssna på dem. Låten de körde var "Utan er" http://www.youtube.com/watch?v=0vFyPxxfOdk

Det var skönt att se Jakob så avslappnad på scenen, jag har aldrig sett honom så förr och det gjorde upplevelsen så mycket bättre. Dessutom körde han nu Vackert Väder själv och utan att någon flickvän förstörde upplevelsen för mig. Dessutom verkar jag knappast vara den enda som har den som en favorit för det var den första låten då publiken plötsligt var som en stor back up kör som sjöng i perfekt harmoni och det var så jäkla häftigt att det inte går att beskriva. Kanske just för att det inte gjordes någon grej av det, det bara blev så och det var ett lugn som kom krypande över folksamlingen på nåt sätt. Alla bara sjöng mjukt och fint utan att försöka överrösta någon, de sjöng liksom bara för sin egen skull. Det hände vid ett tillfälle till och jag tror att det var "Bara vara vänner". Vi hade tur jag och Ju, han körde bådas våra favoritlåtar, men jag saknade trots allt "Du är allt jag vill ha" som är en av de absolut bästa.

Efter ungefär halva konserten gick en tjej som stod framför några killar som stod framför oss. Vi hade pratat lite med killarna och eftersom de var rätt långa och en annan kille som stod framför mig var nästan 2 meter lång, så hade A låtit mig ta hans plats gullkillen. Han tyckte väl att han såg ändå eller så är det bara för att han är så snäll och gó. Men i alla fall så såg jag mycket bättre, men när tjejen framför gick så smörade jag lite för killarna och fick stå framför dem ända framme vid staketet och sen drog de fram Ju också.

Jag fick ett par helt okey bilder vilket förvånar mig med tanke på hur mörkt det var, men vad gillar ni "Smurfbilden"? Tycker att den var lite cool. Jag såg att de satte blått ljus på honom och skyndade mig att fota, jag tycker att det blev rätt lyckat. Minen vet jag inte riktigt vad den betyder...?
Efter att konserten var slut hittade vi S ganska snabbt och sen gick vi över till andra sidan igen så att A kunde få prova Fritt Fall i mörker. Sen promenerade vi ut tillsammans och sen skiljdes vi åt och gick till varsin bil. Jag hade hittat en parkering utanför Cirkus, det var nästan tomt på den parkeringen, men så fick jag betala 275:- också... Undrar vad böterna går på där, kanske hade varit värt att chansa?
Sen åkte jag och S hemåt och tog en tur förbi busshållplatsen för att se vilka bussar som går hem till mig om det var så att S ville hem tidigare på onsdagen. Just den dagen blir svår för mig att komma ifrån på eftersom det är sista dagen på vårt räkenskapsår och jag måste se till att leveranser och fakturor har gått ut.
När vi kom hem bytte vi om till morgonrock båda två och satte oss i soffan med edamamebönor och Mer Svartvinbär/Hallon. S gillade edamamebörnorna som hon varit mycket nyfiken på sedan jag nämnde dem första gången och var förvånad över hur annorlunda de var jämfört med andra bönor och ärtor. Sen tittade vi på Änglagård, jag tyckte att det var ett bra sätt för henne att lära känna Sverige och svenskarna. Änglagård visar på ett så bra sätt svenskarnas både goda och dåliga sidor och det krävs nog en invandrare (Colin Nutley) för att se saker så klart. Som jag hoppats och trott så fanns det engelsk text som tillval och S gillade filmen. men man glömmer lätt hur tränade vi svenskar är på att ha text till filmer. Hon behöver verkligen koncentrera sig för att hänga med i filmen och hinna läsa texten. Sen ser ju vi ofta på engelskspråkiga filmer och då har vi ju fördelen att de flesta av oss kan engelska mer eller mindre bra också och lyssnar samtidigt som vi läser.

Innan vi gick och lade oss tittade vi lite i den nya fotoboken och S gillade bilderna.

Ännu en nattgäst

På måndagen försov jag mig lite och S funderade på om det var meningen att hon skulle väcka mig eller inte. Men trots en tuff helg så kom jag upp slutligen. Jag gjrode bara ett par mackor och en frappé och sen åkte vi. Jag skjutsade henne ned till stationen med instruktioner om att gå in på Pressbyrån för att fixa tågbiljett/kort eller vad som kan tänkas vara lämpligt. Jag har ju själv inte åkt tåg på runt 5 år eller nåt och vet inte riktigt hur det funkar längre.

Sen åkte jag till jobbet och strax senare när jag kom på att jag glömt att logga in på växeln så insåg jag att jag inte kunde hitta telefonen. Jag bad kollegan M att ringa till den men inte sjutton ringde det någonstans på kontoret... Det var bara att åka hem och hämta den.

På eftermiddagen började jag undra hur det gick för S och smsade henne. Hon var på centralen och letade efter tåget hemåt, så jag stannade lite längre på jobbet så att jag kunde åka och hämta henne på vägen hem. Vid 17 ungefär hämtade jag upp henne på stationen och hon var väldigt nöjd med sin dag. Jag var den sista som gick från jobbet och som tur var kom jag på i sista stund innan jag lämnade huset på morgonen att jag skulle ta med nyckeln. Jag använder den så sällan att det glöms bort ibland. Vi har så många olika våningar och kontor och grejer att det ibland är svårt att veta om ma är siss eller inte. Jag bestämde mig för att ringa till p som ofta är den sista som går och han var redan hemma så det var lugnt. Jag låste, larmade och åkte hemåt.

När jag och S kom hem matade jag katten och hunden och sen kastade jag mig i sängen en liten stund och somnade faktiskt även om det tog ett tag och bara blev ett par minuter. Men jag kände mig lite bättre sen i alla fall.

Sen tog jag en dusch och sminkade mig och sen gjorde S detsamma och så kom vi iväg lite sent men kom nästan i tid till Tudor Arms och G och M med kompisar som vi skulle möta upp för middag. Vi var 6 personer och vi hade rätt trevligt. G hade med sig två olika frågesporter som vi körde i lag och hade rätt kul. Det visade sig att han hade den där "På Spåret" boken som L och jag hittade när vi var på Utö, så det körde vi en stund tills de tappade koncentrationen och bara snackade istället. Jag åt en halv räkmacka och S tog en Skagenmacka som jag nästan ångrade att inte jag tog, den såg väldigt god ut.

När puben stängde och vi var redo att gå regnade det ute och vi stod under ett litet tak mittemot Tudor en stund medan vi bestämde hur saker skulle göras imorgon och medan G testade M's nya cykel. Alla utom jag var lediga dagen efter och först skulle G och S till Vasamuseet och sen skulle S med M och M till Fotografiska. Dit hade jag velat följa med men det får bli en annan gång. S har köpt Stockholmskortet som gäller 48 timmar tror jag det var och man får åka kommunalt med det och har fritt inträde på alla museer och en massa annat.

Vid strax före midnatt kom vi äntligen iväg och med oss hade vi G som skulle sova på soffan. Vi bäddade inte åt honom utan han fick en filt och sen var han nöjd. Vid 1 kom jag i säng och somnade nästan omedelbart.

Mina underbara gudbarn!

http://www.friends.se/?id=7811

Mina fina gudbarn är bästa kompisar. Jag är så lyckligt lottad, de är smarta, snygga, coola, snälla, hjälpsamma och roliga.
Jag och Antons mamma blir avundsjuka när det står på Facebook att den andra umgås med dessa ungdomar för man vill ha dem omkring sig hela tiden och när någon annan får det och man själv inte är med, ja, då blir man avis helt enkelt. Klippet kommer från Friends Magazine och jag kan liksom höra deras röster när jag läser det korta inlägget, det är verkligen de som har sagt det här. Välgjort av journalisten Linn Johansson som faktiskt visar ett genuint intresse och lyssnar på vad de har att säga.
Jag kan bara inte tro att någon annan har bättre gudbarn!
Det här mina absoluta favoritungdomar och de är lite mina, kan man ha det bättre?
Jag älskar er Lina och Anton!

Kroniskt trötthetssyndrom/Fibromyalgi

http://www.unt.se/leva/ingela-ar-kronisk-trott-1435021.aspx#kommentarerstart

Jag tycker att detta är så tragiskt, att så många går omkring och mår såhär. Jag har varit där, inget går smärtfritt och lätt, allt är en kamp. När man ska göra något kul har man ångest för att man inte ska orka och för att man ska lida medan man försöker hålla sig vaken och alert. Det här och det där med minnet kallar jag, syrran och kompisen S för Strumakoma. Det är så rättvisande, man är som i en bubbla där det inte finns kraft till något alls. Men så kan man ju inte leva, så vi kämpar på och gör saker i alla fall och det är svårt att hänga med i vad som händer runt och utanför bubblan. Detta är ett fruktansvärt handikapp för varken man själv eller andra tror något annat än att man är en riktig latmask utan något som helst driv eller vilja.

Jag hade sån attans tur att man upptäckte ett sköldkörtelfel bara genom ett enkelt blodprov, men det verkar som om en massa människor (främst kvinnor) har dessa problem utan att det syns på blodprov. Utomlands tar man ävern urin- och salivprov och kanske skulle många av dessa människor bli hjälpta om de svenska läkarna bara trodde på att det här fanns.

Ett första steg vore kanske att provmedicinera, höga halter av sköldkörtelhormon innebär inga akuta risker vad jag förstår, så varför inte se vad som händer?

Jag tror att de som är diagnostiserade med Kronisk Trötthet och Fibromyalgi har sköldkörtelproblem och det skulle vara så lätt avhjälp och de skulle kunna få så mycket högre livskvalité och åter ta del i samhället och slippa förtidspensionera sig och ha ont hela tiden. Vissa frågar mig varför jag tror att det är såhär, varför jag tror att det plötsligt har blivit så många som har såna här problem och vad jag har läst mig till så är det till stor del östrogenöverskott som skapar sköldkörtelproblem, dessutom har stress en hel del med saken att göra. Sedan 70-talet har vi sett en stegrande användning av hormonpreparat som p-piller och mycket av det som stoppas i munnen kissas ut och hamnar i naturen och dricksvattnet. Dessutom äter vi mer sojaprodukter här i Sverige också och vad jag förstår så innehåller även soja östrogen eller något som är närbesläktat.Jag önskar att någon kunde börja forska i detta, själv har jag inte kunskaper eller utbildning för att ta tag i saken.

I vilket fall, mitt liv har gjort en kovändning sedan jag fick levaxin och jag går nu på väldigt höga doser och en del är kritiska mot detta och menar att det är en fin balansgång att få rätt dosering. Ingen av mina läkare har tagit något aktivt intresse i det här och jag har mer eller mindre själv avgjort dosen och informerat dem om vad jag har gjort. Om jag skulle ha ätit för mycket av hormonet borde jag få något eller alla av följande symptom: Hjärtklappning, svettningar, yrsel, viktnedgång.

Inget av detta tycks hända ännu och jag har gått på dessa doser i flera år, alltså tycks det bara hjälpa mig, inte påverka mitt mående negativt.

Men vilken skillnad det blivit på min livskvalité! Nu kan jag bli jättetrött, visst. Men jag vet vad det beror på, jag kan härleda det till hårt arbete, fysisk ansträgning och för lite sömn. Förr kunde jag ens knappt ägna mig åt dessa saker. Dessutom är det en helt annan trötthet, en sund sömnighet som känns i ögonen, inte som en förlamande trötthet som ger en ångest om man inte hinner sova middag efter jobbet och funderar på att stanna hemma om det händer något kul.

Jag kan plötsligt bygga muskler och öka min kondition. jag trodde förr att det var lika hårt för alla andra, att de tränade hårt i flera år utan att kunna öka vikterna eller öka sin kondition. Jag visste inte att det var onormalt att vilja gå till Friskis och Svettis bara för att äntligen slippa frysa för en timme under vintern och tina upp sina isbitar till tår. Jag visste inte heller att det var konstigt att jag frös som om jag hade frossa resten av kvällen eller att jag fick som febervärk i benen när jag blev trött eller kall, vilket jag var mest hela tiden.

Snälla, kan någon forskare ta tag i att hjälpa alla andra som inte fått den hjälp jag har fått?´

Ps. Killen på bilden har inget med inlägget att göra, mer än att han ser rätt trött ut...

Kidnappade och bortförda

När jag gick upp på söndagsmorgonen vaknade killarna direkt och sen kom S ut från gästrummet nästan direkt. Jag fixade kaffe och jag och S åt frukost, killarna mådde inte riktigt bra efter kvällens bravader och kände att de inte ville ha nåt att äta. Konstigt nog hade jag sovit som en stock vilket inte är vanligt ens när jag har folk jag känner i huset, men det faktum att jag, S och Turre alla var överrens om att det var trevliga killar vi tagit hem så var det kanske det som påverkade nattsömnen.
Efter kaffet fick killarna smaka på min frappé och sen ville de ha varsin vilket de fick.
Sen hoppade vi in i bilen allihopa och åkte mot Johannesberg för att titta på syrran när hon tävlade.
Jag visste att hon skulle starta klockan 11.20 men jag visste inte när hon skulle vara vid hindren, jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur maratontävlingarna är upplagda. På vägen ut i skogen skojade vi om att jag och S hade kidnappat dem och vad vi nu skulle göra med dem och vi hade jättekul och skrattade en hel del. De hade så härlig humor och jag har inte skrattat så mycket på länge och jag undrar om inte S också kände så. Sen satte vi på dem ögonbindel som en riktig gisslan.

Väl på plats tog vi en promenad runt tävlingsområdet och letade efter ekipage. Slutligen ställde vi oss vid hindret längst bort eftersom vi tänke att de ju måste passera så småningom. Sen kom jag på att Å kanske var med syrran på tävlingen så jag smsade henne och ja, hon var mycket riktigt på plats och upplyste oss om var hon var och var hon tyckte att vi skulle stå. Vi tog en promenad tillbaka och hittade Å och satte oss där och väntade. S frågade Å om man fick heja på när syrran kom och Å sa att det brukar peppa både syrran och hästen så det var bara bra. När sen syrran kom runt hörnet satte de alla tre igång att jubla och klappa, själv fotade jag ju. Syrran har nog aldrig haft en så internationell hejarklack. Jag visste ju att S skulle tycka att det var kul med hästtävlingar men killarna hade vi ju tvingat med. Men de klagade inte en enda gång och såg ut att vara rätt nöjda och när deras kompis äntligen ringde tillbaka och undrade var de var så var de så nöjda med att säga: -Det kan du aldrig gissa. Sen på hemvägen kom de fram till att de troligtvis sett mer av Sverige än vad han har gjort hittills.
Efter att syrran kört vattenhindret och nästa hinder var för långt bort för oss att hinna till så satt vi och väntade en stund på att de skulle komma tillbaka för att ta sig till bilen. Sen körde vi ned till parkeringen och hälsade på dem. Jag fick hålla i Venar medan de fixade och donade med selar och sånt och sen ville killarna att vi skulle ta ett gruppkort med Venar så det gjort syrran åt oss.

Syrran med man var glada och nöjda med sin runda och killarna var helt övertygade om att syrran skulle vinna, de tyckte att hon körde mycket snabbare än de andra, men jag vet inte hur det gick i slutänden. Sen var det ju kul att killarna gjorde ett trevligt intryck på syrran och de andra.
Vi hade verkligen en jättetrevlig dag och det regn som varit på morgonen hade försvunnit och vi hade sol precis över oss även om det var moln runt omkring.

Sen åkte vi hemåt igen och jag tog en dusch och bytte kläder och sen åkte vi mot Danderyd för att försöka hitta lägenheten killarnas kompis bodde i. De hade pratat med honom men kan ni tänka er nåt så sjukt... han kan inte sin adress... Jag sa att han skulle titta på nåt kuvert han fått i posten men det hade han inget. Slutligen hade vi sån tur attt L ringde just då och hon bor ju därborta och var precis på väg hem och hon åkte och rekade och ringde oss och sa att hon hittat gatan. Killarna visste nämligen att det var höga hus, I Danderyd och med en Thaimassage på andra sidan gatan. Man kanj u undra hur L kunde lösa problemet men inte polisdetektiven? När vi frågade vad deras kompis jobbade med på det svenska företaget fnissade de till och så kom svaret: Telecommunications. Vilket var så ironiskt med tanke på att han först inte svarar i telefon och sen inte lyckas förmedla var han bor. Han verkar vara rätt underlig den där killen.

Nu sa vi hejdå till killarna och L och så åkte vi till Skansen. Jag parkerade bilen i garaget under Hasselbacken för att vara säker på att Turre inte skulle bli grillad i solen.

Sen gick vi runt i 2-3 timmar och tittade på hus och djur och testade att sitta på Dalahästen när vi slutligen hittade den. S hjälpte mig upp och sen hittade vi några yngre killar som hjälpte henne upp bakom mig och sen tog de fotot åt oss. Det kändes så löjligt bra att sitta på en häst, trots att det var en låtsas-häst, att jag nog måste se till att få rida snart trots allt. Sen hjälpte vi killarna upp och så tog vi kort åt dem. Jag tog ett med min kamera också eftersom de posade åt mig. Kul killar. S gör att jag har ännu roligare när jag gör saker. Jag pratar ju ofta med folk jag inte känner och så, men hon för mig till nya höjder och tar tag i saken om inte jag gör det och insisterar på vissa saker, som att jag också skulle lyckas ta mig upp på hästen och inte gav sig förrän vi fick hjälp. Den är så pass hög att man måste få hjälp upp om man inte är supersmidig. Jag gick förbi stallet för att se om kompisen T var där men hon var ledig, däremot hittade jag G där och henne har jag inte sett på kanske 10 år eller nåt så det var kul att snacka lite med henne. Hon kände inte igen mig först.

När vi var klara och trötta körde vi hemåt igen och köpte sushi i Väsby på vägen. S tog vegetarisk, det funkar inte för mig och hon tvingade mig att smaka på de där bruna sakerna och de var helt söta, bläää. Tacka vet jag mitt val. Vi tog en lugn kväll och tittade på film, först såg vi The Bounty Hunter med Gerard Butler och Jennifer Aniston och den var helt okey och de är ju så fina att titta på båda två. Sen tog vi ett krafttag och dammsög, diskade det sista, plockade in ren disk och ren tvätt i skåpen och plockade undan rent allmänt tills det såg ut som innan alla kom på fredagen. Man sover bättre i ett städat hus, det hävdar jag bestämt. Sen tittade vi på den svensk/franska Änglavakt med Isabella Scorupco och Mikael Nyqvist och den Fransk/Turkiska skådespelaren Tchéky Karyo. Honom har man mest sett som skurk i andra filmer men han har ett rätt vänligt ansikte och är trovärdig som en snäll, trevlig kille. Han dansade väldigt häftigt i en scen, det såg nästan overkligt ut. Men filmen är jag osäker på... jag gillar ju Mikael och jag tycker att Tchéky är häftig, men filmen var lite för konstig för mig, men jag ka inte säga att jag avskydde den, jag var bara inte särskilt förtjust. Vi kom i säng vid 1 tror jag.

När du får oväntat besök...

Jag gick upp vid 10.30 ungefär på lördagen, S hade gått upp vid 8 eller nåt sånt. Jag kan tycka att det blir lite jobbigt att ha någon som är morgonpigg i huset eftersom jag är nattmänniska snarare än morgonmänniska. Men S hade varit så knäpptyst att inte ens Turre hade märkt att hon var uppe, eller han brydde sig i alla fall inte om det och själv brukar jag vakna av minsta oväntat ljud. När jag kom satt hon på verandan, då har hon diskat upp det sista och gjort kaffe och flingor åt sig och gått ut och satt sig och jag hade som sagt inte märkt någonting,
Vi fick ännu en dag med fantastiskt väder och vi satt på verandan och åt frukost och bara hade det bra i nån timme ungefär. Turre somnade djupt i S knä, han älskar henne redan. Sen tog jag en dusch och så snyggade vi till oss lite hjälpligt bara och så åkte vi iväg för att se Väsbys nya Gymnasieskola som skulle invigas denna lördag.
Jag har svårt att acceptera att den här byggnaden ska stå där resten av mitt liv, jag tycker att de gjort ett stort misstag när de valde designen av den. Utanpå såg den först ut som plockad ur 60- eller 70-talet och sen satte de upp rostiga plåtgaller runt hela huset... Jag vet inte vad de tänkte?

Inuti sen... de har målat hela skolan limegrön och jag kan bara inte tycka att det är snyggt eller lugnande, själv blir jag nämligen stressad av att det är så fult.
Men klassrumme ser ut att vara funktionella och känns inte som opersonliga stora salar, de är mer som intima arbetsrum och det är gott om plats utan att vara för stort och ekande.
Det var en amssa folk där so, liksom vi varit nyfikna och ville ta sig en titt, det måste ha varit en rätt stor del av Väsbys befolkning där under dagen. När vi gick runt och tittade såg vi att Theodor Kallifatides var där och talade så vi stannande en stund och jag lyssnade på honom. S förstår ju ingenting, men hon lyssnade uppmärksamt i alla fall och verkade inte ens uttråkad, hon sa att hon gillade hans röst. Precis bredvid mig såg jag plötsligt att mannen bredvid mig hade något på armbågen och i smyg tog jag kort på den, titta vad äckligt, han har en massa äckliga flugor där som vägrar försvinna. När han gick därifrån var det mosade såna flugor i en sörja på trappräcket...

Jag har aldrig läst något av Kallifatides men han verkar vara en fantastisk berättare, i alla fall om man ska döma av hur han talar. Jag såg framför mig hans uppväxt i Grekland och jag såg miljön och människorna.
Sen forsatte vi vår promenade och vi hittade uppehållsrum med häftiga elektroniska spel som en familj testade och överallt på väggarna sitter kloka ord, det var det som S tyckte var bäst med hela stället. Vi sprang på brorsans ex och hade en kort men trevlig pratstund och sen tog vi oss ut igen och gick till bankomaten och så tog vi en fika på konditoriet.

På vägen hem lämnade vi Turre till mamma och pappa och så åkte vi hem och jag satte direkt igång att locka håret. Det brukar ta åtminstone en timme men nu var jag klar på drygt en halv. S gick till grannen och lånade ett strykjärn, hon kunder verkligen inte fatta att jag inte har ett. Sen strök hon alla sina blusar och sånt och sen fortsatte hon på min skjorta och så till och med jeasnen...? Sen sminkade vi oss i omgångar och turades om vid spegeln och jag åt några kräftor innan vi åkte hemifrån vid 18.20 eller nåt sånt. Vi hade lekt med tanken att vi skulle ta tåget in till stan och en taxi hem, men i slutänden var vi så sena att vi aldrig hunnit i tid om jag inte hade tagit bilen.
Vi var vid Globen i relativt god tid men det var enorma köer vid alla ingångar. De rörde sig visserligen relativt snabbt framåt men sen får man ju bara ställa sig i nästa kö, den vid toaletterna. Jag blir alltid lika fascinerad av att det alltid finns några som tycker att är okey att inte just de står i kön och att ingen kommer märka när de glider förbi hela kön och ställer sig nästan ända längst fram och tränger sig in. Nu var det en dam i 60-års åldern som gjorde just det. Jag skakar bara på huvudet åt det, men att hon verkligen tror att hon är osynlig... Hon låtsades verkligen inte se oss andra som står i en 100 meter lång kö och man kan nästan se hur hon visslar i huvudet när hon låtsas som om ingen har hänt och sen när hon stulit sig en plats i kön dessutom febrilt och med en indigerad min håller sin plats om någon råkar komma ett steg före henne, folk som stått i kön långt före henne.
Till slut kom vi i alla fall in och hittade strax våra platser. Nu började vi bli väldigt förväntansfulla och Dolly kom in bara 10-15 minuter sent, vilket nog kan vara rätt artigt eftersom hon säkert vill ge publiken ett par minuter extra på sig att komma till sina platser.
Sen kom hon i alla fall in... och vilken underbar konsert! Hon är så proffsig och ändå så folklig och hon satte sig ned och berättade om sin uppväxt och sina föräldrar och så har hon förstås sin lilla "stand up" grej som hon gör och det spelar inte så stor roll att man hört en del av skämten förut, hon berättar dem nämligen som om hon aldrig har berättat det förut och fnissar lite åt sig själv.
Sen sjöng hon 2-3 sånger akapella och det brukar jag bli lite generad av, det låter aldrig riktigt rätt och det låter krystat. Men hon har en sån fantastisk röst med en så fin melodi i att håret i nacken ställde sig upp istället för att det var så häftigt. Hon har sån energi och är så gullig och glad, det var en fröjd atts e henne. Jag har så svårt att fatta att jag är i samma rum som en så "stor" människa ibland, att hon faktiskt finns på riktigt och att hon faktiskt står där framme på riktigt!

Det enda som kanske inte var jättekul är att vara så pass långt upp på läktaren, öset på publiken når liksom inte riktigt ända upp och det är svårt att skrika, vissla, klappa och dansa när du är helt ensam om att göra det.
Vi kom ut frå Globen ungefär vid 22.30, det var liksom inte riktigt läge att åka till Tudor då, de stänger ju 23. Så istället åkte vi till The Dubliner och satte oss ute en stund först. Trots att klockan hade hunnit bli 23.30 kunde man sitta ute i bara skjorta fast slutligen gick vi i alla fall in. Det kom en jobbig kille och snackade med oss och ville nite låta S vara eftersom han var från Australien och ville snacka med henne eftersom han bott i Sverige i så många år. Efter en stund fick även jag en kille efter mig och tittade skeptiskt på honom, hur gammal var han egentligen? Jag fick sen reda på att han var 21...

Hmmm, jag försöker verkligen att inte döma folk efter saker de inte kan rå för, som kön, ålder, sexuell läggning, ursprung och allt sånt. Men vad skulle jag ha en 21 åring till? Okey, jag vet vad ni tänker, en sak skulle jag kunna ha honom till, men det spelar ingen roll att han verkar vara en trevlig och snäll kille, jag kan liksom inte se honom som en man. Han är ju bara en pojke.

Han vägrade ge sig och tjatade om att få bjuda ut mig på middag och när vi suttit och dividerat i åtminstone en halvtimme sa jag att han kunde få mitt telefonnummer om han lovade att gå därifrån. Sagt och gjort, han fick det, jag sa att jag inte lovade nåt och sen gick han.

Först då börjar killarna som står bredvid oss att prata med mig och undrar på engelska om de borde ha räddat mig... Ja, det borde ni ha gjort sa jag, men sen umgicks vi med dem resten av kvällen, det var riktigt trevliga. De var och besökte en kompis som flyttat till Sverige för ett jobb och skulle stanna över helgen. Problemet var bara att han lämnat dem på puben och gått hem och de visste inte var han bodde. De trodde nåt med Mörby Centrum.

När kvällen var slut hade jag erbjudit mig att skjutsa dem till Mörby och så blev det, när vi kom dit visste de däremot inte alls vart de skulle. De hade ringt sin kompis och fått en halvdan vägbeskrivning men när de ringde igen när vi inte hittade så svarade han inte igen.

Slutligen lämnade vi av dem vid en rondell och åkte hem, jag hade dåligt samvete och plötsligt började det att regna.

När vi var hos mamma för att hämta Turre fick jag först ett sms av J och sen när jag precis hade smsat tillbaka ringde D och beklagade sig att de nu letat efter lägenheten i en timme och fortfarande var vilse. Jag erbjöd mig att hämta dem och så fick det bli. Mamma blir förstås nojig av såna saker men de verkade vara trevliga, normala killar och jag tyckte nog att jag, S och Turre skulle kunna rå på dem om det behövdes. Dessutom hade vi fått reda på långt tidigare innan vi visste att vi ens skulle skjutsa dem att D var polis. Sen att de sa att han dessutom skulle vara "detective" verkade osannolikt, han hade ju inte ens lagt märke till var de bodde. Fast S lyckades ju skrämma killarna halvt från vettet när hon sa att det ju lika gärna kunde vara vi som var psykopater och att vi tänkte kedja fast dem i källaren eller vid ett äppelträd när vi kom fram. Sen när vi åkte in i mitt område som ser ut att ligga ute i ingenstans, då blev de nog lite nervösa.

När vi kom hem satt/halvlåg de i soffan och så fick det bli, de var envisa nog för att vägra ta ur kuddarna och ligga skavfötters i den ganska breda soffan.

Innan vi gick och lade mig informerade jag dem om förutsättningarna, min syster skulle tävla sin häst i körning nästa dag och de skulle åka med dit, för jag tänkte då inte skjutsa dem någonstans innan jag sett syrran tävla. De protesterade inte, de bara accepterade det och så gick vi alla och lade oss.

Kan man ha det bättre?

På fredagen gjorde jag det jag skulle på jobbet och sen åkte jag för att handla. För en gångs skull gick jag till systemet också där fick jag hjälp att välja ut två rödviner. Tjejen var väldigt snäll, engagerad och hjälpsam, sen tog jag några cider också och en flaska vitt vin till J så som jag erbjudit mig att göra.
Sen åkte jag hem och gjorde lite smått här och där, fyllde badtunnan, diskade upp det sista sedan kvällen innan och städade toaletten. Tvätten jag hängt ut kvällen innan hade blivit regnvåt på morgonen men nu fick den hänga kvar ute då det plötsligt såg ut att spricka upp ordentligt.
När jag var klar med allt hann jag till och med vila en halvtimme-timme. Sen åt jag lite sallad från gårdagens lunch och så satte jag mig i bilen för att åka och hämta min Australiensiska gäst S på Arlanda. När jag körde förbi vår brevlådsrad såg jag att killen som klippt gräskanterna även hade klippt av ena benet på områdets anslagstavla och sen bara lämnat den hängande på halv stång.
Jag hade tagit i i överkant och åkt 20 minuter innan planet skulle landa, men nu var planet 5 minuter tidigt och plötsligt var det köer... Det är aldrig köer till Arlanda förutom någon gång på vintern när det skett en olycka. Det gick i alla fall framåt och plötsligt strax före Märsta så släppte proppen och allt bara rullade på. Jag undrar vad köerna kom sig av?
När jag sen kom in på Arlanda var det kö in på parkeringen också, någon hade åkt fel och försökte backa ut och ta en annan väg... Slutligen kom jag in på parkeringen och hade tur, någon åkte just då jag kom och jag fick en plats. Sen var det åter kö, den här gången till parkeringsautomaten. När det väl var min tur insåg jag varför, det tog flera minuter att göra en betalning, det var npg den långsammaste automat jag träffat på.
När jag väl kom in till ankomsthallen började jag bli nervös för att jag hade missat henne och sen började jag undra om hon kanske hade rätt och att vi skulle ha svårt att känna igen varandra. Vi hade trots allt bara träffats två gånger, den ena i mörker på en terass i ett par timmar och sen körde hon oss hem i mörker. Sen såg jag henne dagen efter i 5 minuter i dagsljus utanför flygplatsen...
När hon slutligen kom ut var det faktiskt jag som såg henne och var ganska säker på att det var hon. Glatt pladdrandes tog vi varsin väska och gick till bilen.
När vi strax senare kom hem var klockan redan 18.15 och jag hade bjudit hem lite kompisar att träffa S och för att bada badtunna och äta kräftor. Vi hjälptes åt att dra in tvätthängaren eftersom jag inte ville att de nytvättade kläderna skulle lukta rök och sen tände jag i badtunnan.
Den här gången gjorde jag nog precis allt rätt, det blev fint drag i skorstenen och det höll i sig resten av kvällen. Det brann jättefint men uppvärmningen av vattnet tycktes gå minst lika långsamt som vanligt. När gästerna kom länmade jag dem att prata med S och så gick jag in och satte deg till brödet jag lovat att bjuda på.
Sen umgicks jag lite, bakade bröd och vaktade elden i tunnan medan vi väntade in eftersläntrarna. Slutligen var vi 9 personer och jag var så lycklig över den stora uppslutningen att jag hade svårt att sluta le när jag tittade på alla glada ansikten runt bordet. Det kändes som om jag valt precis rätt folk för att få S att känna sig hemma i Sverige. Alla pratar bra engelska och alla är sociala och trevliga och trots att de flesta känner varandra lite grann så är det inte ett gäng som brukar hänga tillsammans, ändå passade alla ihop jättefint och det var en superlyckad kväll. Vi åt kräftor och bröd och drack lite vin och öl men i väldigt måttliga mängder. J hade kommit med motorcykel och haft med sig Ju, han fick också åka och hämta I som han aldrig träffat tidigare, vi andra hade ju druckit alkohol... Hon sken som solen när de kom upp på verandan, motorcykel var tydligen kul. J har lovat att jag ska få följa med någon gång nu när jag är lite lättare.
J föreslog att vi skulle hälla i mer ved så att en större del av eldtunnan värmde, så vi gjorde det och lyckades få fyr på det övre lagret med tändvätska. Sen blev vattnet slutligen varmt, men inte förrän vid 23 ungefär. Men då var det 36 grader varmt och det har ju funkat förr, dessutom har det ju snabbt blivit varmare. Vid det här laget var vi 6 personer kvar och vi hoppade alla i tunnan och lyckades få plats också trots att den är tänkt för 5 personer. Det visade sig inte bli varmare trots allt och man brukar ju bli varm och behaglig och behöva ånga av lite innan man klär på sig, men eftersom det var på gränsen till för kallt så blev man inte extra uppvärmd och de gånger jag var tvungen att gå och hämta saker så höll jag på att frysa häcken av mig. E gav upp vid 23.30 eller nåt, vilket är fantastiskt för att vara hon, hon lägger sig vid 21 alla kvällar i veckan och somnar på ett par minuter. Så jag släppte iväg henne glatt överraskad att hon orkat så länge. Vi andra 5 satt sen kvar i 3 timmar totalt, till 2 på morgonen. Vi hade på S begäran tagit fram Choklad Tequilan hon hade köpt till mig och den ställde vi på den flytande brickan som jag fick med tunnan. De andra tyckte att den var jättegod men jag tyckte att det var fruktansvärt, jag har väldigt svårt för tequila. När jag hämtade tequilan såg jag chipsskålen, så den tog jag också med. Först ställde jag den på kanten av badtunnan och sen kom jag på att den nog gick att lägga i vattnet, sagt och gjort, jag lade den i vattnet och den flöt. Gamla goda Ikea, de kan då allt! När vi gick upp gick M hem till sig och vi andra bytte om och sen lånade I en reflexväst och promenerade hem. Jag J och S satt kvar och snackade en stund och sen vid 3 cyklade J hem och vi gick och lade oss så fort vi borstat tänderna. Vid det här laget var allt utom de sista glasen diskade och allt var undanplockat förutom alla presenter som S haft med sig från sig själv och M i Darwin. Alla hade hjälpt till att fixa och dona hela kvällen så jag hade haft gott om tid att umgås med mina gäster.
Dessutom hade ju höstvädret plötsligt gett vika för sommaren igen och det helt oväntat. Vi kunde sitta ute hela kvällen och natten och hade det fantastiskt bra.

Fint blir det

På natten till torsdagen hade jag frusit och svettats om vart annat, det blir så ibland när jag tar ut mig. Kroppen tycks inte riktigt veta om den ska kyla ned sig eller värma sig. Jag hoppade alltså in i duschen det första jag gjorde trots att jag egentligen brukar duscha på kvällen.

Jag bredde mig ett par limpmackor och gjorde min dagliga frappé och tog på mig mina favoritjeans och en vit tröja och så var jag iväg.

Framåt 10 fick jag erbjudande om hjälp med att köra iväg soporna och jag och A började lasta släpet. Det som såg ut som ganska lite, ihopsjunket ris visade sig vara mycket mer än det såg ut och anledningen till att det sjunkit ihop var att det hade möglat...

Det tog alltså mycket längre tid än väntat att lasta och allt fick inte plats i släpet samtidigt, hur min vita tröja såg ut vid det här laget vill ni inte veta...

Vi åkte till tippen och kastade riset och åkte sen till mig och hämtade mitt bord som skulle kastas och sen till pappa för att ta några säckar med löv och kvistar. När vi tömt det inlusive några flaskor åt grannen M så åkte vi och hämtade resten av riset och en massa gamla trasiga pallar och hyllor. Vid det här laget var vi båra skitiga, svettiga och rätt så slut, det är tyngre jobb än man tror att släpa sopor. Dessutom fick vi ju sopa och skyffla upp både gammalt surt spån och en hel del mögliga löv från marken vid parkeringen. Men nu är det i alla fall gjort.

Vi hoppade över lunchen för att bli klara med allt först och när vi var klara, körjournalen var ifylld och släpet inbackat så kom J förbi så att vi kunde gå på lunch. Han har varit hemma på semester från Thailand i ungefär 4 veckor men vi har båda varit så upptagna att det inte blivit av att ses förrän nu. Det konstiga är att jag saknat honom mycket under det här året han varit i Thailand, men ändå kändes det som om jag sett honom dagen innan när vi väl träffades. men det är väl det de säger, goda vänner tar upp där de slutade. Matlådan jag tagit med åkte in i frysen igen och vi åkte till Väsby Golfrestaurang. Vi hade jättetrevligt men snart var det dags att åka tillbaka till jobbet igen.

S, Australiensiskan som ska komma på fredag smsade vid lunchtid vilket var bra eftersom jag inte hört något på länge och inte har hennes nummer. På eftermiddagen ringde jag upp för att se hur mycket bagage hon kommer med, att hon faktiskt kommer från England och såldedes inte har jet lag och för att berätta att jag sålt hennes Dolly Parton biljett och bytt den mot en bredvid mig istället. Det tar tid för ett samtal att färdas från Sverige till Australien och sen till England så det var en jäkla fördröjning medan vi pratade så vi bytte bara lite information och sen lade vi på. Vi kan ju prata på fredag. Det stämde bra att hon nu var i England någonstans vilket jag plötsligt blev osäker på när någon frågade om hon verkligen skulle orka med badtunna och kräftor på fredagen, men jo, hon är som sagt inte jet lagged och hon sa att det inte var något problem.

När grannen M ringde och undrade om hon kunde låna mitt slangmunstycke så fick hon förstås det och jag sa att hon kunde lägga slangen med vattnet på i tunnan och börja fylla den, först ganska långt senare kom jag på att jag ställt den för att torka slangmunstyckena bakom, de jag måste tejpa om med silvertejp för att inte allt vatten ska rinna ut... Det blir så när man kopplar loss pump och filter, då rinner ju allt bara rätt ut.

Forfarande sent på kvällen rann det fortfaraqnde ur slangarna, vi får se hur det ser ut imorgon.

När jag kom hem var jag slut som människa och gick och lade mig en stund, jag visste ju att jag behövde städa och bestämde mig för att det blev lättare om man inte höll på att somna under tiden.

Sen satte jag igång, jag tvättade två maskiner tvätt, plockade undan överallt, dammtorkade alla ytor, stålullade vasken, dammsög och skurade och sen var det sådär trivsamt rent och snyggt överallt och den där stenläggningen blev inte så tokig faktiskt. Under tiden jag städade hade jag musik på och en stund senare fick jag sms från M om tiderna för fredagen och en kommentar om att jag lyssnade på bra musik. Jag svarade att jag städade och det hade hon redan listat ut av valet av musik och ljudnivån. Jag gillar när det är städat hemma, jag mår bättre av det och blir mer harmonisk, däremot har jag väldigt svårt för lukten av rengöringssprayer av någon anledning jag tycker att hela huset luktar äckligt efter att man använt såna, men jag är för bekväm för att göra egen eller använda något annat. Ajax skurmedel däremot, den gillar jag.

Det enda som är kvar att göra på fredagen är nu att baka bröd, städa toaletten och att handla. Det ska ju inte ta så mycket tid tycker jag, jag hinner nog till och med att sova middag innan jag ska hämta S på Arlanda.

Eftersom jag inte ville ha torkstället till tvätten inne när hon kommer så hängde jag tvätten ute, det var ju torrt och fins på verandan. Ett par timmar senare hade det regnat... Men det tycktes inte fortsätta så det fick hänga kvar.

Sen tog jag det lugnt en stund och åt en matlåda med spagetti och köttfärssås jag hittade i frysen, den var riktigt bra faktiskt. Jag åt det med skivad gurka och färsk rödlök.

Sen virkade jag och tittade på film, "Due Date" och Under Toscanas sol". Jag har svårt att ta mig för att titta på nya filmer eftersom jag vill göra saker under tiden jag ser på film, såsom att virka, spelar spel, fixa naglarna... Då är det svårt att hänga med i en ny film, alltså ser jag ofta om gamla filmer istället fast jag har tjugotals filmer jag inte sett än. Dessutom måste jag erkänna att jag gillar att satsa på ett säkert kort.

Jag kom i säng alldeles för sent.

Välkommen Frodo

På onsdagen vaknade jag med migrän vilket knappt händer nu för tiden, men nu har jag ju inte varit hos naprapaten M sedan före semestern och då hamnar kotorna fel till slut. Under zombie walken skulle jag ta ett foto uppifrån på alla zombiesar och då knäppte det till i axeln och så har jag haft ont där till och från sedan dess.

Sedan jag kom tillbaka från semestern har ingen ringt mig på mitt direktnummer men självklart var det nu 3 stycken kunder som gjorde det men inte förrän den sista av dem ringde var jag i skick att svara. Det visade sig vara ett samtal till en kollega...

Dessutom ringde kompisen S men jag pratade med henne om några praktiska grejer och sen gick jag tillbaka till min koma.

Framåt eftermiddagen hade jag lyckats få i mig frukost och tog mig till jobbet, bättre sent än aldrig. Efter jobbet åkte jag till Rusta och sen Ica Kvantum vid Stinsen för att leta efter mer garn till virkningen. Rusta hade inget av det jag skulle ha och Ica hade fel vita färg, eller de hade faktiskt 2 fel vita färger... Men det var bara att bitaihop och ta en av dem i alla fall och sen åkte jag raka vägen hem eftersom A skulle komma och hämta pengarna för deras 2 Dolly Parton biljetter och så hade hon lyckats sälja den 3:e så hon skulle hämta den också.

Vi tog en frappé och sen var det dags för mig att ta mig till pyssel. jag hade bestämt mig för att gå dit och för det behövs runt 45 minuter men jag hade bara 35 minuter på mig och jag hade tänkt att springa korta sträckor också. Jag hade ju skoskav sedan zombie walken men gympadojjorna skavde inte särskilt just där så det gick bra. På något underligt vis lyckades jag komma i tid och kunde räkna en tid på 33 minuter. Folk tittade lite konstigt på mig där jag kom joggande i lågt tempo med ryggsäck på mig och med en tax travande i hälarna. Turre blev rätt trött faktiskt vilket gör mig lite orolig, han brukar ju kunna hålla igång mycket längre än jag.

Jag är osäker på hur långt det är hemifrån mig till mamma, jag har mätt det på jogg.se vid något tillfälle men minns inte.

På pyssel fortsatte jag att virka och under tiden spelade vi TP i lag. Ungefär då insåg jag att jag glömt att äta middag trots att jag varit vrålhungrig när jag kom hem från jobbet. Men eftersom A kom direkt och jag sen hade bråttom så glömde jag att äta. Konstigt nog var jag inte längre särskilt hungrig men när syrran gjorde micro-popcorn tog jag några nävar och sen stod jag mig resten av kvällen. Systerdottern L hade ju blivit av med en av sina råttor på grund av sjukdom nu under sommaren och Pippin som var kvar var lite deppig, så nu hade hon hämtat en ny liten råttbebis som fick heta Frodo. Han är så söt att jag har svårt att sluta titta på honom. Jag har svårt att förstå folk som kategoriskt hatar råttor och möss. Varför anses de så mycket äckligare än marsvin, kaniner, hamstrar och ekorrar? De är ju minst lika söta. Sen att man inte vill ha vilda råttor och möss i huset eller stallet, det förstår jag mycket väl. Men råttor är ju lika smarta som hundar och är väldigt sociala och trevliga. Kolla på sötnosen Frodo när han i snygg stil ligger och sover på Pippin. Jag gick ut genom dörren som sista man vid 22.40 ungefär och den här gången tog det mig 38 minuter att ta mig hem. Vad som gjorde att det tog längre tid vet jag inte riktigt. Jag upplevde att jag sprang mer nu, inte mindre. Kanske sprang jag fler men kortare sträckor? Sen var i alla fall både jag och Turre behagligt trötta när vi kom hem. Jag åt grekisk sallad som jag hade färdig i kylen och en brödskiva till det och under tiden tittade jag på "13 snart 30" med Jennifer Garner, Mark Ruffalo, Judy Greer och Andy Serkis. Jag gillar Jennifer men hon är ingen storfavorit, men de andra är jag jätteförtjust i! Får jag särskilt välja ut en så är det Judy Greer. Hon spelar alltid biroller vilket är lite synd på sån talang men samtidigt ger det ju väldigt starka bikaraktärer i de filmerna hon är med i. Hon är med i till exempel "Vad kvinnor vill ha" och "27 Dresses". Andy Serkis är ju Gollum i Sagan om ringen och Mark Ruffalo är ju nån jag pratat om förr, han är väldigt trovärdig i alla de roller jag sett honom, han är väldigt naturlig.

Är det för att jag klipper kottar?

På tisdagen klippte jag gräsmattan när jag kom hem från jobbet, det har jag bara gjort en enda gång hittills i år... De flesta somrar måste jag klippa den varannan vecka eller nåt och då ser den i alla fall ut som en regnskog lagom till nästa klippning. Nu var det knappt så att det behövdes klippas fast det var så länge sedan. Men det ser mycket prydligare ut när det är nyklippt och jag blir på så gott humör när jag ser tomten.

Emellanåt blir gräsklipparen överhettad, jag vet inte om det beror på att jag klipper så många kottar eller att tomten är så stor och gräsklipparen gammal, men då och då får jag göra annat för att låta den svalna när den har tjuvstannat.

Jag tog ut lite mer saker i förrådet och krattade den omöjliga grusuppfarten, gruset vill bara inte ligga på plats, lutningen är nog för kraftig.

Sen åt jag en av matlådorna med salamisås till middag och tittade på 17 igen med Matthew Perry och Zac Efron. Jag kan ju på sätt och vis förstå varför yngre tjejer tycker att Zac är fin, det hade jag nog också tyckt om jag var yngre, men i den här filmen spelar han ju en äldre kille i en yngre kropp och då tilltalar han mig mer helt klart. Jag gillar väl helt enkelt det mogna beteendet och kan bortse från att han är en liten pojk.

Jag har en larvig fascination för såna där filmer där de byter kropp eller ålder eller nåt, såna har jag gillar sedan jag var barn och det var rätt vanligt ett tag på 80-talet och för ett par år sedan var det plötsligt populärt igen.

Sen tittade jag på Happy Gilmore en till av mina favoriter av larviga komedier och så virkade jag vidare på filten jag började på och som nu har fått en ny uppgift som blivande poncho.