Kidnappade och bortförda

När jag gick upp på söndagsmorgonen vaknade killarna direkt och sen kom S ut från gästrummet nästan direkt. Jag fixade kaffe och jag och S åt frukost, killarna mådde inte riktigt bra efter kvällens bravader och kände att de inte ville ha nåt att äta. Konstigt nog hade jag sovit som en stock vilket inte är vanligt ens när jag har folk jag känner i huset, men det faktum att jag, S och Turre alla var överrens om att det var trevliga killar vi tagit hem så var det kanske det som påverkade nattsömnen.
Efter kaffet fick killarna smaka på min frappé och sen ville de ha varsin vilket de fick.
Sen hoppade vi in i bilen allihopa och åkte mot Johannesberg för att titta på syrran när hon tävlade.
Jag visste att hon skulle starta klockan 11.20 men jag visste inte när hon skulle vara vid hindren, jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur maratontävlingarna är upplagda. På vägen ut i skogen skojade vi om att jag och S hade kidnappat dem och vad vi nu skulle göra med dem och vi hade jättekul och skrattade en hel del. De hade så härlig humor och jag har inte skrattat så mycket på länge och jag undrar om inte S också kände så. Sen satte vi på dem ögonbindel som en riktig gisslan.

Väl på plats tog vi en promenad runt tävlingsområdet och letade efter ekipage. Slutligen ställde vi oss vid hindret längst bort eftersom vi tänke att de ju måste passera så småningom. Sen kom jag på att Å kanske var med syrran på tävlingen så jag smsade henne och ja, hon var mycket riktigt på plats och upplyste oss om var hon var och var hon tyckte att vi skulle stå. Vi tog en promenad tillbaka och hittade Å och satte oss där och väntade. S frågade Å om man fick heja på när syrran kom och Å sa att det brukar peppa både syrran och hästen så det var bara bra. När sen syrran kom runt hörnet satte de alla tre igång att jubla och klappa, själv fotade jag ju. Syrran har nog aldrig haft en så internationell hejarklack. Jag visste ju att S skulle tycka att det var kul med hästtävlingar men killarna hade vi ju tvingat med. Men de klagade inte en enda gång och såg ut att vara rätt nöjda och när deras kompis äntligen ringde tillbaka och undrade var de var så var de så nöjda med att säga: -Det kan du aldrig gissa. Sen på hemvägen kom de fram till att de troligtvis sett mer av Sverige än vad han har gjort hittills.
Efter att syrran kört vattenhindret och nästa hinder var för långt bort för oss att hinna till så satt vi och väntade en stund på att de skulle komma tillbaka för att ta sig till bilen. Sen körde vi ned till parkeringen och hälsade på dem. Jag fick hålla i Venar medan de fixade och donade med selar och sånt och sen ville killarna att vi skulle ta ett gruppkort med Venar så det gjort syrran åt oss.

Syrran med man var glada och nöjda med sin runda och killarna var helt övertygade om att syrran skulle vinna, de tyckte att hon körde mycket snabbare än de andra, men jag vet inte hur det gick i slutänden. Sen var det ju kul att killarna gjorde ett trevligt intryck på syrran och de andra.
Vi hade verkligen en jättetrevlig dag och det regn som varit på morgonen hade försvunnit och vi hade sol precis över oss även om det var moln runt omkring.

Sen åkte vi hemåt igen och jag tog en dusch och bytte kläder och sen åkte vi mot Danderyd för att försöka hitta lägenheten killarnas kompis bodde i. De hade pratat med honom men kan ni tänka er nåt så sjukt... han kan inte sin adress... Jag sa att han skulle titta på nåt kuvert han fått i posten men det hade han inget. Slutligen hade vi sån tur attt L ringde just då och hon bor ju därborta och var precis på väg hem och hon åkte och rekade och ringde oss och sa att hon hittat gatan. Killarna visste nämligen att det var höga hus, I Danderyd och med en Thaimassage på andra sidan gatan. Man kanj u undra hur L kunde lösa problemet men inte polisdetektiven? När vi frågade vad deras kompis jobbade med på det svenska företaget fnissade de till och så kom svaret: Telecommunications. Vilket var så ironiskt med tanke på att han först inte svarar i telefon och sen inte lyckas förmedla var han bor. Han verkar vara rätt underlig den där killen.

Nu sa vi hejdå till killarna och L och så åkte vi till Skansen. Jag parkerade bilen i garaget under Hasselbacken för att vara säker på att Turre inte skulle bli grillad i solen.

Sen gick vi runt i 2-3 timmar och tittade på hus och djur och testade att sitta på Dalahästen när vi slutligen hittade den. S hjälpte mig upp och sen hittade vi några yngre killar som hjälpte henne upp bakom mig och sen tog de fotot åt oss. Det kändes så löjligt bra att sitta på en häst, trots att det var en låtsas-häst, att jag nog måste se till att få rida snart trots allt. Sen hjälpte vi killarna upp och så tog vi kort åt dem. Jag tog ett med min kamera också eftersom de posade åt mig. Kul killar. S gör att jag har ännu roligare när jag gör saker. Jag pratar ju ofta med folk jag inte känner och så, men hon för mig till nya höjder och tar tag i saken om inte jag gör det och insisterar på vissa saker, som att jag också skulle lyckas ta mig upp på hästen och inte gav sig förrän vi fick hjälp. Den är så pass hög att man måste få hjälp upp om man inte är supersmidig. Jag gick förbi stallet för att se om kompisen T var där men hon var ledig, däremot hittade jag G där och henne har jag inte sett på kanske 10 år eller nåt så det var kul att snacka lite med henne. Hon kände inte igen mig först.

När vi var klara och trötta körde vi hemåt igen och köpte sushi i Väsby på vägen. S tog vegetarisk, det funkar inte för mig och hon tvingade mig att smaka på de där bruna sakerna och de var helt söta, bläää. Tacka vet jag mitt val. Vi tog en lugn kväll och tittade på film, först såg vi The Bounty Hunter med Gerard Butler och Jennifer Aniston och den var helt okey och de är ju så fina att titta på båda två. Sen tog vi ett krafttag och dammsög, diskade det sista, plockade in ren disk och ren tvätt i skåpen och plockade undan rent allmänt tills det såg ut som innan alla kom på fredagen. Man sover bättre i ett städat hus, det hävdar jag bestämt. Sen tittade vi på den svensk/franska Änglavakt med Isabella Scorupco och Mikael Nyqvist och den Fransk/Turkiska skådespelaren Tchéky Karyo. Honom har man mest sett som skurk i andra filmer men han har ett rätt vänligt ansikte och är trovärdig som en snäll, trevlig kille. Han dansade väldigt häftigt i en scen, det såg nästan overkligt ut. Men filmen är jag osäker på... jag gillar ju Mikael och jag tycker att Tchéky är häftig, men filmen var lite för konstig för mig, men jag ka inte säga att jag avskydde den, jag var bara inte särskilt förtjust. Vi kom i säng vid 1 tror jag.

Filmlördag och kanske inte helt ensam i världen

Lördagen var inte mycket bättre än fredagskvällen, jag vaknade deppig och alldeles för tidigt för en lördag. Första gången jag vaknade och tittade på klockan var den runt 7, jag gick slutligen upp vid 9 ungefär. Jag åt frukost och sen gjorde jag inte ett enda handtag på hela dagen. Tanken hade varit att kanske sticka ut och leta efter ved och gå till gymmet, facit blev en dag i soffan framför TVn. Jag tittade håglöst på Iron Man och förundrades över hur söt Robert Downey Jr fortfarande är, men engagerade mig inte mycket mer än så. Sen gick jag och lade mig igen, jag var så fruktansvärt trött. Jag sov i flera timmar och vaknade och gjorde om proceduren fast den här gången tittade jag på Da Vinci Koden. Jag vet att det inte är coolt att gilla den, men okey, jag erkänner, jag älskar den! Dessutom gillar jag både boken och filmen och förstår inte varför filmatiseringen fått så mycket dåligt kritik. Jag gillar äventyrsfilmer och jag gillar "skattjaktsfilmer" och mysterier, att den här boken/filmen dessutom får folk att tänka till lite om religion och "sanningar" är ett extra plus tycker jag.

Kritiken mot Dan Brown är också lite väl hård tycker jag och misstänker att det är avundsjuka, själv är jag definitivt avundsjuk på honom, jag hade jättegärna velat vara den som skrivit den här boken. Kritiken handlar om att teorierna i boken inte är hans egna, men det har han ju aldrig påstått heller... Det finns källhänvisningar i slutet av boken och han hänvisar bland annat till de som utvecklat idén om Maria Magdalenas status som Jesus hustru. Han säger själv att det han gjort är att använda olika teorier för att skapa en helhet och en spännande historia.

Bravo!

Well done!

Senare på kvällen gjorde jag en kraftansträngning och tog mig in i duschen och snyggade till mig. Om man gräver ned sig i depp tar man sig aldrig ur, så istället mötte jag upp G i stan, han hade varit på årsmöte i Stockholm. Vi satt en stund på Tudor Arms och när de stängde gick vi till Dubliner. Där var det ovanligt lite folk och vi kom fram till att det nog berodde på Melodifestivalens final som gick den kvällen. Vi hade det dock lugnt och skönt, men bandet som spelade var lite väl skramliga i ljudet. Jag satt och snackade med några killar och G gick runt och pratade med lite folk han kände. Jag åkte hem vid 2 och åkte till mamma och pappa och hämtade Turre, de hade kommit hem medan jag var i stan. Han blev väldigt glad att se mig och lade sig tvärs över mitt knä medan jag pratade med mamma en stund. Det visade sig att de glömt hans koppel och halsband uppe i Jämtland, men jag använder ju så sällan det att jag nog kan pussla ihop något av Zorros gamla grejer. Däremot hade de med sig sån där getost från Jämtland som jag gillar så mycket och en påse med färskt kryddat tunnbröd. Vad jag känner till finns det bara ett enda ställe i Stockholm man kan hitta sånt tunnbröd och det är på Skansen...

Proteinunderskott?

Ah ringde och väckte mig vid strax efter 11, då var hon redan i Väsby trots att vi sagt att vi skulle mötas vid 12, det hade blivit ett litet missförstånd. Jag gjorde lite frukost och så åt vi tillsammans. Sen satte jag på mig mitt microfleeceunderställ, halsduk, sockar och tjocktröja och sen packade vi in oss i hennes bil jag, hon och Turre, hennes stora hundar var redan i bilen.
Sen åkte vi till Bromma till hennes kille för att lämna hundarna och sen åkte jag, Ah och Turre in till stan och Skansen. Det nya nu tycks vara att man inte får köra bil ut på Djurgården längre men det gjorde jag i alla fall och det för att rädda Turres liv, jag kan lova att jag inte var ensam... det var en massa bilar på Djurgården och i stort sett alla parkeringsplatser tycktes vara upptagna. Min tanke var att Turre och bil skulle få vara i parkeringshuset under Hasselbacken, för där är det plusgrader hur kallt det än är ute. Det stod att det var fullt i garaget men det struntade vi också i och åkte ned för att titta, det var nästan tomt! Turre hade sitt varma täckte på sig och jag lade hans dunjacka (min avlagda) i sätet. Sen gick vi till entrén och gick in gratis med hjälp av biljetterna jag fått av T som jobbar på Skansen, tack T! Sen tog vi rulltrappan upp till stadskvarteren och gick sen till torget och julmarknaden. Jag har tydligen inte varit på julmarknaden någon gång, för jag blev förvånad över hur stor den var och hur pass mycket folk det var där. Det var ruskans kallt men jag som alltid fryser var varm och bekväm förutom om huvudet eftersom jag hade min mössa i väskan. Vi gick och smakade på korvar, stekar, hjärtan och ostar, vår grej är nog mer delikatesserna till julen än allt krimskrams de säljer. Vi är händiga nog att göra krimskrams själva om det är så att vi vill ha det. Man kan ju undra om jag har någon typ av proteinbrist eller nåt för jag kom hem med idel protein och så en vaniljstång och en mistel till mamma....
Dyrt blev det men det var riktigt fina bitar kött. Reninnanlår (riktigt dyrt), torkat älgkött, rådjursskank, renhjärta, vildsvinskorv, kalkonklubba och getost (vit caprin från Jämtland). Sen så köpte jag faktiskt en saffransmuffin och en lussekatt också. Muffins tilltalar mig i form och utseende men jag blir alltid besviken eftersom de är torra och trista och sen slutar det med att jag kastar den. Men den här var varken torr eller tråkig utan faktiskt jättegod!
Vi gick till stallet och tittade efter T eftersom alla vi snackade med sa att hon jobbade, men slutligen ringde jag och då visade det sig att hon satt i möte, ja så kan det gå.
Jag köpte som sagt en mistel till mamma, det har jag gjort de senaste 10-15 åren, det har blivit en tradition. Jag vet inte riktigt varför jag började, men jag antar att jag hittade en fi och tyckte att hon skulle ha den. Nu blir det ibland ett jäkla rännande för att hitta en, men nu hade jag tur och "snubblade" över den på Skansen.
Min "sommargranne" M ringde medan jag var på Skansen och jag kunde dessvärre inte prata med henne så länge, mina händer höll på att frysa till is när jag tog av mig vantarna och jag kunde inte bära alla mina varor med bara en hand och pratandes i telefon.
Det var jättefint pyntat på Skansen och de hade eldar utplacerade så folk stod och värmde sig runt dem och på berget hade de gjort ett "vattenfall" av ljus.
Trots att jag var varm så var det skönt att komma ned i garaget och värmen igen, man blir trött av -14 grader. Turre var varm och fin om öronen och verkade lugn och avslappnad när vi kom tillbaka. På vägen hem hämtade vi upp Ah's hundar i Bromma och sen stannade vi på ICA i Häggvik för att fylla på mitt förråd av Edamamebönor, senap och frukt. Senapen jag ville ha fanns dock inte på den här ICA:n heller, säljer de den inte i Sverige längre? Colemans Mustard, inte pulvret utan den färdiga starka senapen i en liten burk.
Det tog emot att plocka in alla varorna när jag kom hem och frysen blev smockfull igen på grund av edamamebönorna. Någon som vill ha två äppelpajer som bara tar plats i frysen? Är det förresten någon som har ett tips om vad man kan göra med färdiggrillade kycklingfiléer förutom sallad? Jag borde tömma mina lager, inte köpa nytt hela tiden.
Sen satt jag i soffan resten av kvällen men först städade jag undan lite och diskade, sen fick tvättmaskinen göra resten av jobbet. Jag tog fram säsong 2 av Num3ers och satt och fixade lite. Jag hade förresten ned en glaslampa precis innan jag gick ut genom dörren på förmiddagen och eftersom katten har vett nog att inte gå i glas så fick det ligga kvar tills jag kom hem. Behöver nog köpa en ny sån där lampa, jag använder den ganska ofta.