Tillfälligt bakslag

21/2 På lördagen blev det ett bakslag i vädret och det snöade rätt ordentligt. Man vet ju att det troligtvis inte kommer att ligga kvar, men visst blir man deppig när det kommer så mycket...
Som vanligt när Turre har åkt på semester så storstädade jag huset och bytte lakan.
Sen var jag ute en snabbis men var mest trött och håglös och kom hem rätt tidigt trots att jag gått ut rätt sent...

Det våras för bajset

20/2 Efter jobbet på fredagen tog jag tag i städningen på tomten. Turre hade åkt på semester med mamma och pappa och det var dags att ta bort vinterns spår av uteblivna promenader på tomten. Jag tog också ned kransen från dörren och så tog jag ned utebelysningen, alltså julbelysningen.
Det är så skönt att ha sånt gjort och det ger försmak på våren.
Det var ingen snö eller is kvar så det var lätt nog att plocka upp bajset. Eftersom jag har en tax så blir det ju inte så mycket åt gången, så jag plockar flera högar i varje påse.

Vem behöver en verktygslåda för sånt?

23/1 På fredagen åkte jag till Häggvik efter jobbet. Jag hade äntligen med mig mina presentkort som jag fått på min 40-årsdag. Jag hade några hundralappar att spendera på Cervera. Jag försökte vara noga med att välja något som jag kommer att vilja ha kvar även när köket är bytt. Jag kom därifrån med en typ av behållare för att hålla färska örter fräscha längre. Man ska klippa av dem och sätta ned dem i ett stort glasrör och fylla vatten i botten och ett lock sätts ovanpå. Jag antar att det ska fungera ungefär som ett växthus. De var nedsatta och jag köpte två. Sen fanns det en massa kul grejer för att göra cupcakes, en massa glitter, pynt och allt möjligt ätligt man kan garnera dem med. Jag hittade också en tvålpump som skummar tvålen redan innan man tar den i handen. Såna finns överallt i Thailand och jag gillar dem, det är lättare att tvätta händerna och det går åt betydligt mindre tvål. Det visade sig när jag kom hem att den inte är lika effektiv som de i Thailand, det är inte ett lika fint skum och det kommer stora, fula bubblor i det. Men det fungerar i alla fall, fast nog hade jag förväntat mig att kvalitén skulle vara bättre med tanke på priset och att det är en designad tvålpump.
Jag hittade en verktygslåda med köksverktyg, det ser verkligen ut som någon typ av maffiatillbehör... Vem sjutton använder en sån? Är det om man blir kallad till en restaurang- eller bagerikatastrof?
Efter att jag varit på Cervera åkte jag till Stinsen, det var dit jag egentligen var på väg. Nu var det dags att skaffa fiskar till akvariet, äntligen.
Nu borde akvariet och bakterierna i det vara klara för fiskar.
Jag köpte 5 guppys och 10 neontetra och så 3 algätare. Algätarna anses inte ta något av simutrymmet eftersom de ofta sitter på botten eller väggarna. De jag köpte ska heller inte bli så mycket större och de är rätt små.
När jag kom hem gjorde jag precis så som jag fått instruktioner om. Jag lade först ned påsarna i akvariet och sen lite i taget fyllde jag på vatten från akvariet i påsarna och slutligen fiskade jag upp dem i håven och släppte ned dem. Judas upptäckte fiskarna mycket tidigare än jag hade väntat mig, redan när de var i påsarna satt han och stirrade på dem, väldigt uppmärksamt.
Jag stängde locket så mycket som var möjligt med påsarna i akvariet och höll koll på honom för säkerhets skull.
Det kändes jättekul när jag slutligen kunde släppa ut dem och se vad de ville upptäcka. Det visade sig att alla fiskarna var väldigt intresserade av växterna, de hade blivit bruna och fula i akvariet och jag hade sköljt av dem så gott jag kunde när jag började om med alltihopa en vecka tidigare. De noppade hela tiden på dem och redan efter några timmar såg de fräschare ut.
Min kompis G som är akvarie- och fiskexpert, hon har till och med skrivit flera böcker i ämnet, frågade mig några frågor om fiskarna och fick en bild på en av algätarna för att se vilken typ jag köpt. Då konstaterade hon snabbt att jag blivit lurad i djuraffären på Stinsen. De växter jag köpt för rätt så dyra pengar är inte ens undervattensväxter. De dör efter några veckor och påverkar dessutom vattnet väldigt negativt när de dör. Vi bestämde att jag skulle komma till butiken i Bromma på söndagen, för att få hjälp och råd av henne. Jag skulle också ta med en deciliter vatten från mitt akvarium för lite tester. Jag upptäckte också när jag kom hem att jag fått 13 st neontetra och inte 10. Det är egentligen för många för akvariet, det blir lite för trångt. Men det är ju inte mycket att göra åt när de redan är hemma och aklimatiserade.
När jag kom hem tog jag ett par snöbilder på huset, det är ju fint på bild, men jag avskyr fortfarande vinter och kyla...

Jag och Turre är inte riktigt överens om det

21/1 På onsdagen snöade det hela dagen. Jag som varit så glad att det var relativt varmt och dessutom snöfritt när jag kom hem från Thailand blev förstås inte alls särskilt glad över snön. Jag har ju nära till jobbat och det är alltid en fördel såna dagar. Även om trafiken rör sig långsammare än vanligt är det ovanligt att det står helt still på de vägarna och det händer bara om någon gjort ett stort misstag.
Jag skottade inte, jag bara sopade undan snön i mitten av min stengång så att det inte skulle bli för halt när det smälter igen. Turre tyckte att det var rätt kul och for omkring i snön och rullade sig och gläfste. Om ni tittar noga ser ni en mörk skugga framför huset, på stengången, det är Turre som rusar rätt igenom bilden i full fart.

Ibland tycks det vara tilliten som skapar riskerna för skador

25/12 Torsdag
Jag hade en lugn dag hemma på juldagen, eller lugn och lugn, jag hade förstås en massa att göra inför Thailandsresan nästa dag och hur jag än gjorde kom jag liksom inte så långt som till att packa.
Den här gången ska jag ta med mig en massa saker ner, både grejer och mat!
Det finns så mycket i Thailand som jag önskar att vi hade i Sverige och gärna till samma typ av priser förstås! Men det finns också mycket i Sverige som jag önskar att de skulle ha i Thailand.
Man kan ju inte gärna packa dagen innan när man ska ha mjölk, yoghurt, skinkost, kaviar och andra färskvaror i väskan. Trots att det ju slutligen ligger i en väska i drygt 12 timmar, så brukar faktiskt till och med smöret fortfarande vara hårt när man kommer fram till lägenheten, så det håller sig jättebra.
Den här gången packade jag allt i påsar, så att om något skulle bli krossat, att det förhoppningsvis inte skulle sprida sig i väskan. Av liknande anledning packade jag mjölet, knäckebrödet och annat torrt i påsar. Vissa av de sakerna finns faktiskt att få tag i i Thailand, men problemet är att det blir fuktigt och fuktigt knäckebröd är liksom inte "knäcke"bröd längre.
Framåt 18 packade jag in mig själv och Turre i bilen för att åka ut till syrran och ta in hästarna.
Jag har inga problem att göra det för henne, hon är en av dem som matar och ser till min katt och ibland även hunden när jag reser och det är ju rätt trevligt att prata lite med hästarna då och då.
"Problemet" är bara att det tar nästan 30 minuter att åka ut till syrran och sen lika långt tillbaka och det låter nog rätt fånigt, men om det man skulle göra där tog längre tid skulle det inte kännas som om resan var lika lång...
Hon hade i alla fall förberett precis allt i boxarna, så det enda jag skulle göra var att ta in dem. Joker är ju hingst och jag känner inte honom så väl, han är väldigt snäll, men han är ju lite mer på tårna än vad Venar är, så för säkerhets skull lämnade jag Turre i bilen när jag skulle hämta Joker. Det kändes som rätt beslut när Joker var väldigt uppspelt över att komma in, han gick snällt som han skulle, men jag fick känslan av att han kunde ha slängt ut nån fot på lek mot Turre och råka skada honom, jag menar, Turre är ju så liten. Dessutom har han ingen som helst självbevarelsedrift då det kommer till hästar, som han litar på alldeles för mycket. Om man dessutom är tax så spelar det egentligen ingen roll hur snäll hästen är, ser den inte Turre så kan det i alla fall gå illa eftersom han litar på att de inte trampar på honom och därför inte flyttar sig...
Och mycket riktigt höll det på att gå precis så illa när han följde med mig för att hämta Venar. Venar är både väldigt snäll och väldigt hundvan, han accepterar till och med lite retsamma hundar utan problem och eftersom Turre är lika hästvan som han är hundvan kan man ju tro att det är så gott som riskfritt? Nope, Turre följer med till hagen, efter att jag sagt till honom stannar han till och med utanför grinden med visst säkerhetsavstånd till eltråden som ligger på backen, vad han inte tänker på är att man ju liksom "svingar" hästen runt sig när man ska stänga grinden efter sig. Jag ropade och ropade med mer och mer stress och panik; Akta, akta, akta, flytta på dig! Turre står bara och glor på mig och Venar tar ju för givet att hundjäkeln har självbevarelsedrift och tittar inte på honom alls när han vänder ändan runt så som jag ber honom. Detta är risken med hundvana hästar som lärt sig att ignorera de fåniga rovdjuren som är runt fötterna på dem och som de märkt ändå flyttar på sig, så man behöver inte tänka på var man trampar. På samma sätt med den hästvana hunden som har lärt sig att hästarna visserligen är stora, men de bryr sig inte alls om hundarna och är alltså ofarliga, de har dessutom fokuserat sin oro på det stora huvudet med de stora tänderna, istället för de stora, hårda fötterna med dryga 100 kg tyngd bakom vardera.
Turre trodde att Venar visste var han var och rör sig inte en millimeter när Venars tunga doja slår ner 10-30 cm ifrån honom i den snabba vändningen och än en gång har han fått bevisat för sig att man inte behöver akta sig, hästen kommer inte att göra illa honom...
Ok, en massa dravel, men det är sånt här som ockuperar min hjärna!
Efter att ha gått in till hästarna en gång vardera för att klappa om dem och ta en bild så pallrade vi oss hemåt igen. Ta en titt på deras pälsar, klart som sjutton de inte fryser när det blir minusgrader! Venar som är musblack ser däremot så gott som gul ut när han har vinterpälsen! Min gamla Gullan hade inte denna typ av praktisk vinterpäls, den var betydligt tätare, längre och den blev svettig och tovig bara av att hon stod i stallet och då stod hon i den kalla delen av stallet...


Väl hemma kom jag igång med lite packning och sen var klockan så mycket att jag insåg att jag borde göra mig i ordning om jag skulle hinna ut till Dubliner en sväng. Jag hade bestämt med en kompis att vi skulle gå ut på juldagen så som det är tradition bland singlar. Jag hade inte hört något från henne, men då jag bjöd in hennes kompis att hänga med insåg att de bestämt samma sak så var ju allt ok. I de gäng jag umgås är alla välkomna. Jag hörde inte från min kompis alls, men jag hörde från hennes kompis, så jag antog ju att det var meddelanden från dem båda.
När jag väl kommer in till Dubliner så säger de att det är dötrist där och de ska gå vidare...
Anledningen att jag gjorde mig i ordning och åkte in på juldagen trots halkan och det faktum att jag inte hade packat och städat än, var ju att träffa dem... Jag blev sur och tyckte att det kunde de ju ha sagt när jag frågade om de var kvar, de tyckte att jag överreagerade och jag lät dem åka. Jag lägger inte ned energi på att försöka parkera i Gamla Stan när jag bara ska vara ute någon timme och redan lagt energi på att ta mig in och parkera vid Dubliners. Jag tog en cola med killarna men var på så dåligt humör att jag gav dem en kram och åkte hem för att packa istället.

Vänner är bra att ha

11/5 Förra fredagen fick jag en massa hjälp av N att flytta alla mina "vedtårtor" till mitt vedupplag och stapla dem. Vi köpte en skottkärra som vi monterade och sen tog N skottkärran till de mindre tårtorna och jag tog kärran till de större. Mycket jobb är det och jag förstår nu att det är skälet till att jag har så pass mycket muskler under allt fett och hud.
Vi var båda trötta och svettiga efteråt och det var lagom mycket för mig att flytta själv denna söndag. Så jag tog mig för att flytta det sista, nu är det "bara" att börja klyva skiten... Jag har ingen ved alls kvar sedan förra vintern så det gäller att se till att klyva tillräckligt för hela vintern innan det blir för kallt i höst. Egentligen ska ju ved torka minst ett år innan den eldas, men det brukar inte bli så för mig, jag har inte tillräckligt med tid och kraft till det.

Judas är tät han

13/4 Eftersom Turre var på semester vaknade jag med Judas i sängen på söndagen. Det händer att de sover hos mig båda två, men det är vanligare att Judas sover hos mig om Turre är borta. Då får han ju ha matte för sig själv ett tag.
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!

Inte OK!

19/3 Vad sjutton! På onsdagen vaknade jag i Narnia... Vintern som vi hade hoppat över kom tillbaka dubbelt upp! Det är INTE ok, nu ska det faktiskt vara vår!
Som tur var började det smält lite framåt eftermiddagen så vi får hoppas att det inte blir långvarigt.

De var imponerade av mitt ät-tempo!

15/3 Ja, här hade vi i stort sett klarat oss ifrån snö och vinter det här året och så på lördagen så snöade det i mitten av mars... Jag hatar kyla och jag hatar snö, jag har varit överlycklig denna vinter!
Jag åkte ner till kondis och satte mig och skrev och jag som är så långsam att äta tog en bakpotatis med skagen och sallad till brunch och satt och jobbade på den i 3½ timme, det måste vara något typ av rekord?
Personalen på kondis var i alla fall imponerad och trots att jag tog så lång tid på mig så var det lite kvar på tallriken innan jag gav upp...

Vems häxfötter är det där?

23/1 När jag vaknade på torsdagen kändes mina en och fötter jättekonstiga. Jag har alltid tyckt att jag har ovanligt söta fötter i jämförelse med de flesta andra, men nu såg de ut att sitta på en ådrig, gammal häxa...
Blodådrorna var jättestora och stack ut på hela fötterna och det såg verkligen inte bra eller friskt ut.
Men det var ju bra att ta sig upp och gå till jobbet och det kändes bättre ju längre dagen led.
Däremot var min värk väldigt jobbig den här dagen.
Jag klarar verkligen inte av när det blir kallare väder, det gör extra ont då, jag vill ha sol och värme.
Jag hade en väldigt trevlig jobblunch med kunden G och sånt gör ju allt lättare att bära i alla fall.
Som om eländet inte kunde räcka så försvann plötsligt ringsignalen jag haft på flera telefoner i runt 9 år plötslgit från min telefon utan förvarning, istället var det standardsignalen som alla andra på jobbet har, jag höll på att missa ett samtal för att jag inte fattade att det var min telefon som ringde. Dessutom är signalen mycket stressande, min gamla går inte att bli stressad av trots att jag haft den så länge. Det är gudsonens gapskratt som jag spelade in när han var 10 år gammal och satt i min soffa. Ett barnskratt går det inte att bli stressad av trots att man vet att det är ett jobbsamtal helt enkelt.
Jag har förstås flera backuper på signalen, annars hade jag ju inte lyckats behålla den så länge, nu måste jag bra ta mig för att hitta den och fixa till det också.

Inhalation av en annan typ av snö

15/1 På onsdagen var det fortfarande vinter och Turre är inte den som älskar snö, men ibland tycker han att det är kul. Han gillar ju att fånga och leka med bollar och andra leksaker, problemet med pudersnö är att inhalerar den och sen hostar och fräser. Små bollar försvinner dessutom ner i snön och är svåra att få tag i, istället får han upp munfullar med snö och blir helt frustrerad och börjar verkligen jaga bollen och ser lite ut som en blandning mellan en räv, iller och mullvad där han dyker runt i snön och under den.
På eftermiddagen var jag hos naprapaten och sen kändes nacken och ryggen mycket bättre än den gjort på ett par dagar. Skön att få lite vila från de problemen.

Hoppas går ju

12/1 På söndagen kom den vintern jag hoppats på att slippa det här året. Det blev rätt mycket snö på en gång, jag håller tummarna om att det inte håller i sig. Det blev en hemmadag med lite pyssel i huset.

Vi vill helt olika saker

6/1 På måndagen var det den sista röda dagen innan de flesta skulle börja jobba igen och dessutom var det dags för det sista födelsedagskalaset för den här jul- och nyårssäsongen. Idag var det svägerskans tur att fylla år och ha kalas.
Brorsonen G och hans mormor satt på den nya snowracern G fått i julklapp och hoppades på att snön skulle komma förr eller senare, själv håller jag ju emot för jag vill verkligen inte ha vinter.
Den här gången hade vi ett mindre kalas och det var mest Es familj på båda sidor och det var skönt och avslappnat, en bra avslutning på julledigheten.

Drömvinter

17/12 På tisdagen fortsatte min drömvinter med onormalt höga dagstemperaturer, eller vad säger ni om +8 grader den 17 december!?
Jag älskar det i alla fall och jag är visserligen ganska ensam om det, men jag föredrar regn framför snö och kyla och skulle inte ha något emot Londonväder snarare än Stockholmsväder över vintrarna. Det kanske är naivt, men jag hoppas på att det håller i sig. Om man kan få onormalt kalla somrar då och då, varför skulle vi då inte kunna få onormalt varma vintrar någon gång ibland?

Håll dig bara inom smärtgränsen

10/12 På tisdagen lyckades jag ta in ved själv, jag tog det väldigt långsamt och såg till att inte belasta benen eller armarna för mycket och det gick bra. Kirurgen har bekräftat att det är smärtgränsen som gäller, om det inte gör ont är det ok.
Vädret var återigen milt och jag kan inte låta bli att vara överlycklig och dessutom vara naiv nog att tro att det ska hålla i sig hela vintern. 2.1 grader utomhus den 10 december!
S kom förbi för att hålla mig sällskap en stund, hon erbjöd sig att ta in ved också, men det hade jag ju redan gjort. Men hon gav mig sex (kronor) innan hon gick i alla fall...

Det är klart att det ska vara extra kallt då

8/12 På söndagen var det andra advent och syrran och hennes familj skulle ha invigning av sitt stall och hade bjudit in familj och vänner på öppet-husfika i stallet. Dessvärre var det den kallaste dagen dittills den här vintern och jag hade liksom tidigare en besvärlig frossa, men jag ville ju ändå vara där. Mamma och pappa kom och hämtade mig så att jag skulle slippa köra så långt och jag hade inte orkat göra det.
Min systerson S hjälpte mig med att serva med glögg, kaffe och pepparkakor och när det var dags för Turre att göra plats för en av de andra hundarna så hjälpte S till att ta ut honom i bilen åt mig. Efter en stund började jag må fruktansvärt dåligt. När jag sitter still och inte gör något så mår jag toppen och det lurar mig att tro att allt är frid och fröjd, men om jag utnyttjar det så blir jag jättedålig i slutänden...
Jag satte mig i bilen med fruktansvärd värk och frossa och var tvungen att jaga hem mamma och pappa för att jag inte klarade mer, men de var inte så besvikna som tur var.
Det var i alla fall trevligt så länge det varade och det var trevligt folk där.
Jag kollapsade i soffan resten av dagen.

  

Jag blev mest rädd

7/12 På lördagen hade jag börjat få lappsjuka så jag och S träffades nere på konditoriet för att fika och titta på folk. Skönt att så snacka av sig lite och känna att mitt hus inte är världen. När jag kom hem var jag förstås helt slut trots att jag bara suttit och fikat och jag, Turre och Judas trängdes i soffan och sov middag. De tränger verkligen ihop sig där det är minst plats och med tanke på att de låtsas att de egentligen inte bryr sig om varandra så ligger de förvånansvärt tätt för det mesta, som om de bara råkade hamna så tätt.
Det var väldigt kallt, runt -9 grader och det är alldeles för kallt för mig och med en typ av operationsfrossa är det jättejobbigt. På kvällen åkte jag ut till Harva och B och L för deras taklagsfest, jag tänkte mest säga hej och sen åka hem och det blev ungefär så. Den provisoriska dörren var så pass tung och satt så pass långt upp att jag var tvungen att sticka in näsan innanför dörren för att be om hjälp att komma in och det var mest tur att det var folk precis innanför dörren för det var en hel massa kalasande där inne. När jag tagit mig över den helt galet höga tröskeln så var deras kompis Ls första reaktion att hälsa glatt på mig och klappa till mig på axeln som en kram liksom fast i farten. Dessvärre blev jag förstås jätterädd för att det skulle göra ont, för om något gör så så måste man hålla balansen med benen och just nu gör det ju ont. Egentligen gjorde det inte ont, jag blev ju bara rädd, men jag ropade till så att hon blev helt förskräckt och sen fick jag förklara mig
Efter det höll jag folk på armlängds avstånd för både deras och min skull. Barnen är dem jag är mest rädd för, de är ju som bowlingklot med sin fart och sin låga tyngdpunkt.
Jag åt lite soppa och en macka och satt och pratade med någon jag aldrig träffat tidigare,, fick lite kramar från olika vänner och sen efter nå timme började jag bli yr av trötthet och hade rätt jobbig frossa så fort jag gick ut i snålblåsten, så jag åkte hemåt trots allas protester. Jag tyckte att jag var rätt stark som ens dök upp mindre än en vecka efter en stor operation.
När jag kom hem så jag till att bli varm och sen gick jag och lade mig.

Goda vänner är värda lite trötthet

8/3 På fredagen mådde jag lite bättre och kom relativt tidigt till jobbet efter att ha handlat lite frukost på ICA på vägen dit. Jag vaknade till en temperatur på -10,2 och det gjorde mig lite ledsen, jag vill ju ha vår.
Jag fick mycket gjort och det var ju väldigt bra eftersom jag varit borta och bara hade den här arbetsdagen kvar innan jag skulle opereras och sjukskrivas.
Jag kunde till och med åka hem i vettig tid från jobbet.
När jag kom hem strax före 14 fortsatte jag med tvätten och så betalade jag räkningar och gjorde annat nyttigt en stund och sen vilade jag.
På eftermiddagen fick jag ett sms av kompisen B att de dragit ihop ett gäng att gå och äta och umgås på kvällen och det var precis nåt sånt jag behövde kände jag, trots att jag var så slut.
Vi möttes upp allihopa på The White Horse vid 19.30 och precis som jag förväntat mig så blev det en väldigt trevlig kväll och vi skrattade gott när vi insåg att B och L hade nästan exakt likadana skjortor på sig dagen till ära.
Jag åkte hem vid 22.30 för då var jag helt slut som människa och behövde sova.
Men visst är det skönt med gamla vänner, de får en alltid att må så bra!

28 grader på kontoret, är det sjukt?

11/2 På måndagen var det återigen stressigt på jobbet och jag är så orolig för att det ska strula till sig när jag är borta. När jag kom till kontoret var jag frusen och det blev bara värre och värre under förmiddagen. Då insåg jag att min AC var avstängd och jag satte den på 28 grader, men inte förrän efter lunch någon gång blev jag varm igen. Jag är orolig för att jag håller på att bli sjuk, men det är mer för att alla andra är sjuka, inte för att jag brukar känna mig bättre än såhär på vintern...
Jag har inte tid att vara sjuk och sen åker jag ju till Thailand och då vill jag definitivt inte vara sjuk, been there, done that liksom...
På kvällen var det dags för quiz och jag såg fram emot att se alla igen, men L var sjuk och var tvungen att stanna hemma. Då frågade jag systerdottern men hon var också sjuk, Lenas jobbarkompis var också sjuk och ingen annan kunde, tills slut blev vi bara vi fem.
Det tog lite extra tid att ta sig in till stan, folk blir så rädda så fort det blir lite snö. Varför kan inte folk bara vara lite lagom? En del kör så att de ställer till olyckor, andra har knappt styrfart...
Jag kom i alla fall fram i tid och blev glad att se att B som flyttat till Malta var och hälsade på, jag har inte sett honom på 2-3 månader.
Vi tyckte att första halvan av quizzet kändes ganska lätt men andra halvan kändes det som om vi gissade på hälften, men kan ni tro, vi vann!
Vi blev faktiskt ganska förvånade, särskilt som vi visste att laget från Brittiska Ambassaden var där och de vinner nästan alltid när de är med.
Vi vann dessutom med hela 4 poäng och vi trodde nog inte riktigt att vi skulle bli placerade ens.
Närjag kom hem åt jag pannbröd och drack te, jag hade inte varit hungrig vid middagstid så det blev sen middag.

Jag som började få vårkänslor

7/2 På torsdagen snöade det igen och det var inte lite. Det hade kommit en hel del på onsdagen och nu blev det ännu mer. Hela världen blev vit och på kort är det visserligen vackert men jag avskyr verkligen snö och kyla.
Jag fick skotta flera gånger både på onsdagen och torsdagen.
När jag kommit hem från jobbet på torsdagen och skottat mig fram till dörren så eldade jag en massa för att äntligen bli lite varm. Sen låg Turre och Judas och mös i fåtöljen och värmen. Jag tycker att det är så gulligt att de väljer att sova tätt ihop i fåtöljen hellre än att ligga i den stora soffan hos mig.
Jag fortsatte med uppdrag "tömma skafferiet" och tinade lunchkorven jag köpt billigt i julas och sen gjorde jag korv stroganoff på den, grädde, creme fraishe, pastasås, tomatpuré och en massa lök. Det blev gott och det blev hela 7 matlådor kvar efter att jag ätit middag!