Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

Stired, not shaken actually

4/4 På lördagen ville vi alla ha sovmorgon och vi bestämde att vi inte skulle ses förrän det var dags att åka till syrran för påskmiddag på kvällen. M och S bestämde sig då för att flytta till det andra hotellet i stan och tog tåget till Väsby istället så att jag skulle slippa åka och hämta dem i stan, det var ju därför jag ville att de skulle bo i Väsby. På min fria förmiddag åkte jag ned till kondis och tog en fika med min bästa S istället och vi har inte haft möjlighet att träffas på ett tag så det var skönt att få prata av sig lite.
Framåt kvällen åkte vi ut till syrran med familj utanför Knivsta. Det första vi gjorde var att gå in i stallet och ta en titt på hästarna och sen gick vi in och körde alla presentationer. S och M är väldigt sociala och lätta att umgås med och jag är alltid så stolt att presentera min familj för vänner som kommer över sådär, de är alltid så välkomnande och öppna att det är en fröjd att umgås med dem. De tog emot S och M med öppna armar och jag kunde slappna av och prata med mina syskonbarn och resten av familjen. Systersonen fyllde ju 18 i december så han tog en Dry Martini före maten och såg så sofistikerad ut att jag var tvungen att ta en bild. Han hade en kompis där också som visade sig vara jättetrevlig och hjälpsam han också, han passade in väldigt väl. M och min svåger satt bredvid varandra på middagen och verkade också komma väl överens, de är lite samma typ de två och svågern introducerade M till snapsar och sill. Vi hade väldigt trevligt allihopa och som sagt, jag behövde inte vara barnvakt till S och M, de klarade sig så bra utan mig och hade folk att snacka med hela kvällen och när vi körde hemåt senare på kvällen så var vi alla väldigt nöjda. Vi körde hem till mig och jag beställde en taxi till dem in till stan.
Den thrillerliknande bilden på ögonen bakom galler är systerdotterns katt som fick lite time out på nedervåningen när det blev för mycket folk och hundar

Så nytt är det

7/3 På lördagen satt jag och skrev nere på kondis. Jag gillar att göra det eftersom jag blir mer effektiv om jag inte är hemma och gör det. Då kommer städning och pyssel emellan och ibland även TV-serier på DVD. Det är svårt för mig att sätta mig för att skriva hemma helt enkelt.
Om man satt där tillräckligt länge skulle hela Väsby passera förbi, eller igenom kondiset. Det ligger centralt och trots att det heter Väsby Nya Konditori så är det Väsbys äldsta, det öppnade 1912! När det är vackert väder är det extra många fikare där, det är för att de är ute och promenerar och sen går och tar en fika. Det blir däremot problem för mig när det är kallt men soligt. De som sitter ute och de som jobbar där vill gärna ha dörrarna öppna och det blir kallt och dragigt för mig och då gör det väldigt ont i kroppen. Jag brukar fråga om jag får stänga dörren och det får jag alltid, men sen är det någon som inte vet att jag bett att få göra det och sen ställer de upp den igen... Det blir alltså en hel del springande fram och tillbaka för mig.
Jag tyckte att bilden jag lagt in var viktig att sprida vidare, detta är ännu mera aktuellt om man ser till vargarna i Sverige, skillnaden är att ingen människa har blivit dödad eller skadad av varg i Sverige på över 100 år... I vissa andra länder är det dock en reell fara med till exempel hajar och ändå är de så ofarliga i jämförelse mot vad vi gör mot varandra vi människor.

Han blev riktigt bortskämd den dagen

9/2 Mamma och pappa hade lånat Turre över helgen, deras schäfer dog ju för ett pr månader sedan och pappa ville ha en ursäkt att gå ut och gå i det fina vårvädret som skulle komma under helgen. Jag tror att Turre fyller år den 7 februari, jag har aldrig koll på sånt. Men nu när han fyllde så mycket som 12 år, det är det äldsta någoon av våra hundar har blivit på ett tag nu, eller kanske var syrrans över 12 när han dog? Jag är osäker, men för mig var det värt att fira att han klarat sig längre än min förra älskling, Zorro. Han dog en månad innan han fyllde 11, troligtvis av en hjärnblödning eller hjärtinfakt. Eftersom han aldrig använts i avel såg jag ingen anledning att reda ut vad det var, vad spelar det för roll? Det enda jag brydde mig om var att jag förlorat honom, anledningen var jag inte intresserad av.  Eftersom jag glömt att säga till mamma och pappa att han fyllde år, så firade vi med att bjuda på fikabröd på jobbet och då fick han förstås vara med uppe på fikat också. Det är han ju aldrig annars så han var mycket glatt överraskad när jag sa att han kunde följa med upp. Han var nyfiken på varför och blev ännu mer förvirrad när jag satt och matade honom med en hel bit av kanelbullelängden han hade bjudit sina kollegor på. Han dammsög även golvet och soffan för att se om någon hade tappat något och var i alla fall väldigt glad att få vara med och bli bortskämd av alla. Han for omkring så pass mycket att det var väldigt svårt att få en bild på honom, så ni får hålla till godo med en bild på hans rygg, han tittar just ned på golvet för att se om kollegan K har tappat en bit bulle.

Jag är tydligen VIP

25/2 På tisdagen hade jag en massa ärenden jag behövde göra i stan. Bland annat skulle jag lämna in hela familjens klockor på service. När jag hittade urmakaren sa de att jag kunde hämta klockorna om ett par timmar om jag ville, så jag lämnade dem där och tog en promenad och gjorde mina andra ärenden. Jag tog också chansen att ta en promenad till Centralen för att köpa en sojalatte på Starbucks. Det är första gången jag har varit på Starbucks i Stockholm.
Jag hade också frågat urmakaren om nya armband till klockorna och både klockorna och armbanden är väldigt dyra så de gjorde en stor grej av alltihopa och behandlade mig som någon slags prinsessa. Däremot så hade de inte armband på plats i den butiken så jag fick ta en promenad till en annan butik för att ta mig en titt på dem. När jag bestämde mig för att köpa 5 armband så fixade de så att tillverkaren levererade dem till butiken och så monterades de på plats. Men innan de levererades hade jag någon timme på mig, så då mötte jag och B upp för en fika innan han åker tillbaka till Malta igen. Lagom tills jag behövde gå tillbaka till urmakaren skulle B ha ett möte, så det passade bra.
Även tillverkaren behandlade mig som om jag var kunglig och satt kvar i butiken och höll mig sällskap under tiden urmakaren bytte våra armband och sen kunde jag äntligen åka hemåt!
Det hade varit en lång dag.

Jag visar mina om du visar dina

21/12 På lördagen åkte jag ned till konditoriet för att fika med S och på vägen åkte jag förbi mamma och pappa med de fyllda tomaterna. Det var som jag trott väldigt välkommet när mycket av deras tid går till förberedelser inför julfrukost för släkt och vänner och julmiddag för familjen. En fika med S gjorde min dag, det är ju inte många som vill eller kan umgås med en som är lappsjuk som jag, nu när julen är så nära. En Facebookvän lade in en bild på sina gamla Dr Martens som skulle pensioneras efter 10 år, så jag kände ett behov av att visa min som jag köpte i London i december förra året. De såg lite olika ut kan man säga...

Lydnad ger hundar frihet

18/12 På onsdagen kom en av mina leverantörer förbi för att fika med mig och hålla mig sällskap en stund och dessutom lämna över en julklapp! Ibland blir man bra bortskämd. Hon stannade drygt en timme och vi snackade om allt utom jobb i stort sett. Hon hade ringt ett par dagar tidigare och eftersom jag är sjukskriven och hon ville ge mig en julklapp så sa jag att det var ok att komma förbi hemma hos mig för en fika och lite häng.
Sen på eftermiddagen kom vännen H förbi för att hämta mig och Turre och så åkte vi ut till syrran för att se oss omkring på gården och hästarna och för att ta en fika. H fick köra för att jag skulle slippa, jag är fortfarande så trött.
Syrran visade runt H i stallet och hos hästarna och så, sen satt vi och snackade och fikade en stund och bara hade det bra. Det är skönt att komma ur huset en stund och Turre är så duktig på att sköta sig lös på gården att ha får gå som han vill han hittar inte på något dumt alls och försvinner inte ens runt ett hörn. Han får alltså lite stimulans han också och klarar att sitta hemma ett tag till utan att krypa ur skinnet. Det enda jag får påminna honom om är att hästar inte alltid är snälla och att en tax bör hålla sig utanför en hästhage. Då får jag helt enkelt säga till honom var gränsen går, det vill säga vid staketet och det får jag påminna honom om varje gång vi är där. Inte för att han är jätteintresserad av hästarna, utan för att han följer mig vart jag än går och vill följa med om jag går in i hagen, han går inte dit ensam.
Bilden har inget med inlägget att göra mer än att H är en av de vännerna som i drygt 20 år satt idéer i huvudet på mig...

Julväder?

13/12 På luciamorgon var tanken att jag skulle gå upp tidigt och ha luciafika med mina kollegor så som är tradition. Det är så mysigt att ta lite extra långt fika med bullar och pepparkakor, sitta och kura i mörkret med ljus och kanske lite Luciatåg på i bakgrunden på TVn. Sen att man får lite ont i magen av att äta kakor och bullar till frukost det hör liksom till och så ska det vara. Men... jag försov mig och med mina ömma armar och ben är det väldigt svårt att skynda sig, så jag insåg att loppet var kört för morgonfika, så jag siktade istället in mig på förmiddagsfikat vid 9.30.
Sagt och gjort, jag var där i tid och alla var faktiskt väldigt glada att se mig, så det kändes bra att vara där en stund.
När jag ändå var på plats så kollade jag upp några saker som jag oroade mig för under min sjukskrivning och sen var jag helt slut och åkte hemåt.
Jag har verkligen ingen julstämning alls, jag tror faktiskt inte att det har så mycket med vädret att göra som med det faktum att jag är hemma ensam större delen av tiden. Det är två veckor kvar till julafton och jag har inte sett något julpynt eller hört några julsånger eller nåt sånt, förvisso har nog vädret inte hjälpt speciellt mycket heller.
När jag kom hem vilade jag en stund och sen satte jag en bröddeg och sen var det dags att ringa in till telefonmöte i jobbföreningen.
Efter någon timmes möte var vi klara och sen ägnade jag resten av kvällen till att sitta i soffan och titta på Bones-avsnitt och ta det lugnt.

Det är klart att det ska vara extra kallt då

8/12 På söndagen var det andra advent och syrran och hennes familj skulle ha invigning av sitt stall och hade bjudit in familj och vänner på öppet-husfika i stallet. Dessvärre var det den kallaste dagen dittills den här vintern och jag hade liksom tidigare en besvärlig frossa, men jag ville ju ändå vara där. Mamma och pappa kom och hämtade mig så att jag skulle slippa köra så långt och jag hade inte orkat göra det.
Min systerson S hjälpte mig med att serva med glögg, kaffe och pepparkakor och när det var dags för Turre att göra plats för en av de andra hundarna så hjälpte S till att ta ut honom i bilen åt mig. Efter en stund började jag må fruktansvärt dåligt. När jag sitter still och inte gör något så mår jag toppen och det lurar mig att tro att allt är frid och fröjd, men om jag utnyttjar det så blir jag jättedålig i slutänden...
Jag satte mig i bilen med fruktansvärd värk och frossa och var tvungen att jaga hem mamma och pappa för att jag inte klarade mer, men de var inte så besvikna som tur var.
Det var i alla fall trevligt så länge det varade och det var trevligt folk där.
Jag kollapsade i soffan resten av dagen.

  

Jag blev mest rädd

7/12 På lördagen hade jag börjat få lappsjuka så jag och S träffades nere på konditoriet för att fika och titta på folk. Skönt att så snacka av sig lite och känna att mitt hus inte är världen. När jag kom hem var jag förstås helt slut trots att jag bara suttit och fikat och jag, Turre och Judas trängdes i soffan och sov middag. De tränger verkligen ihop sig där det är minst plats och med tanke på att de låtsas att de egentligen inte bryr sig om varandra så ligger de förvånansvärt tätt för det mesta, som om de bara råkade hamna så tätt.
Det var väldigt kallt, runt -9 grader och det är alldeles för kallt för mig och med en typ av operationsfrossa är det jättejobbigt. På kvällen åkte jag ut till Harva och B och L för deras taklagsfest, jag tänkte mest säga hej och sen åka hem och det blev ungefär så. Den provisoriska dörren var så pass tung och satt så pass långt upp att jag var tvungen att sticka in näsan innanför dörren för att be om hjälp att komma in och det var mest tur att det var folk precis innanför dörren för det var en hel massa kalasande där inne. När jag tagit mig över den helt galet höga tröskeln så var deras kompis Ls första reaktion att hälsa glatt på mig och klappa till mig på axeln som en kram liksom fast i farten. Dessvärre blev jag förstås jätterädd för att det skulle göra ont, för om något gör så så måste man hålla balansen med benen och just nu gör det ju ont. Egentligen gjorde det inte ont, jag blev ju bara rädd, men jag ropade till så att hon blev helt förskräckt och sen fick jag förklara mig
Efter det höll jag folk på armlängds avstånd för både deras och min skull. Barnen är dem jag är mest rädd för, de är ju som bowlingklot med sin fart och sin låga tyngdpunkt.
Jag åt lite soppa och en macka och satt och pratade med någon jag aldrig träffat tidigare,, fick lite kramar från olika vänner och sen efter nå timme började jag bli yr av trötthet och hade rätt jobbig frossa så fort jag gick ut i snålblåsten, så jag åkte hemåt trots allas protester. Jag tyckte att jag var rätt stark som ens dök upp mindre än en vecka efter en stor operation.
När jag kom hem så jag till att bli varm och sen gick jag och lade mig.

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Svampåret är överdrivet

17/11 På söndagen var jag lite rastlös, så när S inte kunde fika med mig så åkte jag ned till kondis helt ensam och fikade och skrev lite medan jag var där.
Jag gillar att sitta på Väsby Nya Konditori för det ligger så centralt i Väsby att sitter du där tillräckligt länge, så går hela Väsby förbi dig eller kommer för att fika till och med. Det är mycket att titta på helt enkelt. Dessutom är det rätt spännande att sitta där ensam, man hör en del roliga samtal.
Jag var tvungen att posta en bild på Facebook med min räkmacka för att reta E, min Östgötska kompis som älskar de där mackorna på mitt konditori.
När jag fikat i godan ro i nån timme så åkte jag iväg till Arlandaskogarna för att se om det fanns någon svamp. Det var första gången jag haft tid och ro att åka ut och det är inget riktigt svampår visade det sig. Jag hittade förvisso runt 4-5 liter på knappt en timme, men då fick jag leta mycket mer än vad jag brukar behöva. Dessutom har de förstört ännu mer av skogen nu så många av mina bästa ställen är antingen helt sönderkörda eller så är det så svårt att orientera sig i kalhygget att de är svåra att hitta till.
Jag har fortfarande en massa svamp kvar sedan tidigare säsonger, så jag åkte raka vägen hem till mamma och lämnade det jag hittat. Hon klarar inte längre att gå ut i skogen så hon blir väldigt glad när jag kommer med svamp. Dessutom tycker jag att det är så roligt att gå ut och plocka att det vore väldigt jobbigt att ta hand om allt om jag inte gav bort en del.
Turre är alltid glad att komma ut i skogen och sköter sig alltid exemplariskt!

Slavdrivare är bra att ha ibland

29/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis för E älskar deras räkmacka. J var måttligt imponerad, men trevlig hade vi. Sen åkte vi ut till syrran där jag skulle träna bruksridning igen, den här gången med hjälp av J som också rider det och dessutom jobbar på förbundet. Hon var en riktig slavdrivare och gjorde hindren trånga och svåra och var på mig hela tiden. Dessutom lade hon upp ett hinder åt oss eftersom det också ingår i klassen, det är vad jag tycker är värst, jag är nämligen hopprädd. Venar är däremot väldigt snäll och hindret var inte högt, så det gick bra fast vi kom fel hela tiden. När J slutligen var nöjd så avslutade vi passet. Nästa helt är det dags för DM så det var bra att ha någon som gnällde på en en stund. Sen bjöd syrran på fika och tjejerna fick ta en titt på huset och sen åkte vi hemåt för E och J ville helst ta sig hem innan det blev allt för mörkt.
På kvällen var alla i familjen bjudna på middag hos mamma och pappa eftersom de skulle göra vår favorit, Bettybullar. Det är kryddad köttfärs med persilja i, omgiven av bröddeg, sen är bullen friterad i olja. Till det äter man en kall sås gjord på 1 liter naturell yoghurt och 3 deciliter gräddfil.
Det låter säkert som en helt ok rätt, men det är bara så jäkla gott!
Jag kan däremot sällan äta mer än 1 eller 2 och det var nog tur det för mamma tycktes ha räknat lite fel för de tog slut innan folk var mätta och vi brukar vilja ta hem några att ha till frukost och mellanmål. De här bullarna är rätt besvärliga att göra och det tar en massa tid, dessutom luktar hela huset fritös efteråt, men det är värt det, fast man orkar göra det max en gång per år.
Systerdottern som just kom hem från pojkvännen i Linköping hade köpt mat på McDonalds, hon är en av de få som inte tycker om bullarna, det är ju tur, annars hade hon ju blivit ledsen för att bli utan.

Första nyttan jag gjort på flera dagar

8/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis, det var ännu en vacker sommardag trots att det nästan är mitten av september. Det blev nästan lite väl varmt att sitta i solen utanför konditoriet. När vi kom tillbaka hem satte vi oss och fikade på verandan igen, med iskaffe och bakelser som vi köpt hem. Sen åkte M hemåt och jag satte igång att äntligen göra lite nytta. Jag städade upp lite i huset, klippte gräset, tvättade och packade. Det tog större delen av det som var kvar av dagen.

Vad kul när alla går ihop

4/9 På onsdagen åkte jag och kollegan J till Linköping, vi skulle ha ett möte där på torsdag morgon. Vi åkte från jobbet på eftermiddagen och funderade på att ta vägen över Enköping, det är en mycket lång omväg för att ta sig söder om Stockholm, men Barack Obama var på besök och de hade rått alla att lämna bilen hemma. Trafiken hade förutspåtts vara galen på grund av stora avstängningar och man rådde de som hade möjlighet att stanna hemma eller åka kollektivt, men även tågen skulle stå stilla under någon timme eller så. Vi såg en del av de svenska helikoptrarna som var med i bevakningsdetaljen när de cirklade Arlanda tidigare på dagen, men vi missade Air Force One.
Precis när vi skulle åka från jobbet så såg jag en notis på Facebook av en gammal klasskompis att hon aldrig tagit sig från norr om stan till söder om stan på så kort tid i hela sitt liv, så jag och J bestämde oss för att chansa och åka vanliga vägen till Linköping.
Tydligen var det så att polisen hade skrämt upp alla så pass att det knappt var en enda bil ute på vägarna och jag har aldrig sett så få bilar en en natt i Stockholm och det här var tidig eftermiddag, det är då köerna alltid är som värst!
Det var inte en enda bil i vägen och vi körde till Linköping på rekordtid, tänkt om Obama kunde vara i Stockholm varje gång vi behöver ta oss söderöver. Eller ännu bättre, bygg en förbifart så att man inte behöver åka genom Stokholm om man ska från norra Sverige till södra.
Vi checkade in på vårt hotell (First Hotel) i centrala Linköping, åt en gratis middag som de bjuder på där, den var riktigt, riktigt bra och vi berömde kocken.
Sen åkte vi ut till Nykil och mina vänner S och H med familj. Jag, H och J tig en promenad ut till stora häthagen där J blev väldigt populär och fick klia hästar åt båda håll samtidigt. J är nog den enda kollegan som jag visste skulle vilja följa med och hälsa på min vänner sådär och som jag visste skulle komma väl överens med dem också. S jobbar med flyg liksom vi och är hästkille liksom J, kan de passa bättre ihop? Nej, det kan de inte och de tjattrade glatt hela kvällen i köket medan vi blev bjudna på macka och te.
C var där också och S och H's döttrar dök upp båda två lite senare och köket var fullt och stämningen glad som den alltid är hemma hos dem. En riktigt bra kväll!

Många koppar kaffe blir det

30/8 På fredagen hade jag och kollegan J olika planer. Han ville gå på flygmuseum och jag kände att han skulle sinka mig och jag stressa honom eftersom jag är mindre intresserad och mer rastlös än han. Han fick alltså gå ensam och jag gick och åt min gratisfrukost i hotellmatsalen och gick sen till Starbucks i Soho och satte mig att jobba där. Jag satt där länge nog att hinna gå igenom ett par fikor.
Framåt eftermiddagen hördes vi av till varandra och bestämde att ses till middag. Vi gick till en bar i närheten av China Town där han tog en öl och jag för sällskaps skull faktiskt tog en cider. Sen gick vi till en restaurang i China Town och åt Crispy Duck, fast J tog en soppa och stekta nudlar. Jag visste ju att det skulle finnas anka nog åt oss båda i alla fall, jag kan ju inte få i mig så mycket. Vi var väldigt trötta och slitna båda två så vi tog en väldigt tidig kväll.

Kylskåp laddat med lyx

25/8 När vi vaknade på söndagen Söndag åkte vi ner till konditoriet för att äta frukost, jag bjöd A på det som tack för all hjälp. Sen åkte vi till jobbet och städade undan det sista och sen åkte vi till brorsan och lämnade tillbaka grillen. Min grill fick stå kvar liksom grillbriketterna och det sista av maten, tanken var att mina kollegor skulle få hjälpa till att ta slut på det på måndagen.
Det tog oss rätt många timmar att få allt rent och snyggt och sen satte vi oss på verandan i solen och spelade TP och fikade. Nu är mitt kylskåp laddat med två flaskor äkta champagne och en flaska mousserande vin, jag gillar ju lyx, men dricker egentligen inte alkohol. Men på något sätt känns det ändå bra att få sånt.
Jag hade fått en slowcocker, Crock Pot av syrran och brorsan med familjer och jag kunde inte riktigt låta bli att testa den trots att jag inte kommer att hinna äta något av det. Jag laddade den med kött och grönsaker, bacon och lite vin och buljong. Sen ställde jag timerna på 7 timmar, sen får vi se hur det blir.
Turre höll ju koll på oss både dagen innan och denna dag, så han var riktigt slut han också.
A åkte hemåt framåt kvällen och jag tog en lugn kväll i soffan.
Grytan smakade väldigt bra när den var klar, men uppenbarligen behövs inte lika mycket vätska som i vanliga grytor så resultatet liknade mer soppa än gryta. Men som sagt, väldigt gott.

Resedags igen

30/7 På tisdag eftermiddag skulle jag åka hem, så vi började dagen med att äta frukost tillsammans alla tre och jag vet inte om det var lite separationsångest eller nåt men det slutade med att vi alla tre var rätt irriterade på varandra i en diskussion om kroppsideal och plastikkirurgi...
Det gick fort över dock och efter frukost följde B med som sällskap till butiken där jag skulle hämta upp min intagna klänning. B höll med om att den var väldigt fin och att den passar mig, så det kändes bra när jag gick därifrån.
När vi kom tillbaka till Sliema där B bor tog jag en extra tur iväg till ett köpcentrum och handlade lite till.
På eftermiddagen efter att jag packat så gick vi och tog en fika jag och B och sen satte han mig i en taxi och jag åkte mot flygplatsen.
Det värsta med att resa är liksom resan i sig och det här att släpa på väskor och grejer. Men slutligen satt jag i alla fall på planet hemåt.

Världens vackraste plats och min barndom

20/7 På lördagen tog vi också en utflykt, den här gången till Hovdebuan. Det är en gammal fäbod där de håller öppet på somrarna. det är väldigt vackert däruppe och de som jobbar där är alltid så underbart goa. Dessutom har de alltid kattungar, killingar, kor och ibland hästar där.
Eftersom det blåste rätt kallt så satte vi oss i stugan och fikade lite kaffe och våffla, när vi satt därinne kom killingarna in och hoppade runt i glöden i spisen. Vi var rätt så förskräckta men visste inte riktigt hur deras regler såg ut på gården. Men strax innan vi tog tag i räddningsaktionen så kom en av tjejerna som jobbar där in och jagade ut dem med ett skratt. Tydligen får de inte vara inne i storstugan alls, men det struntar de i.
Det är fullt av små vackra fjällbäckar där uppe och jag fyllde en flaska med vatten eftersom jag har dåliga blodvärden och vattnet däruppe har gjort underverk för min mamma när hon var yngre och hade samma problem.
Vattnet är gulaktigt när man tappar det på flaska, så mycket järn är det i det.
Vi tog inte med hundarna ned till fäboden eftersom vi ville fika i lugn och ro och det var nog lika bra det, för någon tog med sin stora hanhund ned och killingarna trakasserade honom hela tiden så att de slutligen var tvungna att gå iväg med honom. För så fort de försökte gå ifrån killingarna så följde de efter och försökte stånga honom.
Eftersom vi ville att hundarna skulle få springa av sig lite också så stannade vi på vägen hem och tog en promenad som jag tog ofta när jag var yngre, till en stenbrygga där det långt före min tid gick ångbåtar ifrån enligt vad jag har hört.
Den är väldigt nedgången och nu för tiden växer det till och med träd på den, det gjorde det inte när jag var liten.
Det är en bra hundpromenad dit och Turre hoppade förstås i sjön vid första bästa tillfälle. ML's hund är en riktig retsticka och snodde pinnarna som Turre simmade ut och hämtade så fort han kom in så pass nära stranden att hon slapp simma. Han såg väldigt besviken ut, men det hindrade honom inte att simma efter nästa och nästa och nästa.
Vi hittade en gäddkäke som någon hängt upp på en pinne vid stranden, det syns ju inte på bilden hur stor den är, men jag lovar, den var stoooor!
På kvällen satt vi uppe och snackade skit medan Turre satt i hallen igen och hoppades på att mamma och pappa skulle komma trots allt.