Då är jag en stolt matte

18/3  På onsdagen gick jag och Turre på långpromenad igen efter jobbet. Den här gången gick vi ut till Naturreservatet som ligger mitt i vårt villaområde, det börjar två minuter från vårt hus. Det var helt fantastiskt väder och jag känner alltid för att fota då, men det är svårt att få med det på bild, men den bilden jag tog med telefonen visar faktiskt känslan rätt bra ändå.
Jag älskar att vara ute ensam med Turre och förr när jag hade Gullan var det bästa jag visste att ta en morgontur med bara henne och Turre, eller innan Turre, Zorro. Det är en väldigt speciell känsla att vara ute ensam med sina djur i skogen, det är meditativt på något sätt.
Jag tyckte att jag hörde något skogen vid ett tillfälle, men när jag stannade hörde jag ingenting och Turre som är mitt larm om det är djur eller människor i närheten verkade inte höra eller känna lukten av något. Han brukar liksom peka på det som närmar sig, han sätter nosen i luften och lyssnar åt det hållet det finns något. Jag fortsatte att gå och sen fick jag ett sånt där infall som mest barn får, jag kände för att springa en liten bit och satte av i joggingtempo på stigen. Då plötsligt brakade det till och jag såg ändan av en stor älgtjur som sprang bort från mig. Han hade nog varit medveten om min närvaro men hade räknat med att jag skulle röra mig i samma tempo hela tiden. När jag började springa fick han bråttom att ta sig därifrån. Turre märkte ingenting, men det spelar ingen roll med honom, om han märker vilt så pekar han som sagt bara, han springer inte efter. Det enda han kan springa efter är katter och räven, men bara om de är på vår tomt, då jagar han dem till vad han tror är vår tomtgräns och sen kommer han tillbaka. Jag tror att det beror på att de är rovdjur och han tycker att det är hans revir. Det funkar bra för Judas också för andra katter jagar honom ibland ända till trappen och klår upp honom där så att han har rivsår i ansiktet och huvudet. Men om jag märker det så släpper jag ut Turre och så jagar han bort dem.
Ibland ignorerar Turre viltet helt som om han inte sett dem även om de sprungit av tomten mitt framför näsan på honom och ibland tittar han på dem och går och luktar på deras spår när de sprungit iväg.
Men jag är väldigt stolt över att han inte är jobbig på vilt, det var samma sak med Zorro och mammas Samson var i alla fall sån när han var med mig, jag vet inte säkert hur det var när han var hemma med mamma och pappa. En gång var jag och mamma ute och plockade svamp och vi hade med Zorro och Samson. De var hos mig eftersom jag ville ha Zorro vid min sida och Samson avgudade Zorro och ville vara hos honom. Mamma var dessutom alldeles för ofokuserad på hundarna när det fanns svamp i skogen. Jag såg till att de var vid mina fötter hela tiden men när vi var på väg tillbaka och gick på en bred, avstängd väg i skogen så lät jag dem springa lite eftersom jag såg så lång åt alla håll. Sen ser jag att en dam närmar sig och tänker strax kalla tillbaka dem för att de inte skulle skrämma henne. Ungefär vid samma tidpunkt stannade båda hundarna på vägen eftersom de kommit till det avstånd då jag brukade be dem vänta på mig. Precis då de stannat far det upp ett rådjur mitt framför näsan på dem från diket. Att det ens skulle få plats ett vuxet rådjur i det diket kom som en total överraskning för mig.. Jag sa bara, näähä, vilket betyder att de ska ignorera något och de hoppade till när den sprang rätt över vägen någon meter ifrån dem, men sen stod de som fastfrusna och sen kallade jag tillbaka dem och berömde och sa att de skulle gå med mig eftersom damen började närma sig. När vi mötte henne gick båda hundarna vid mina fötter och damen bara log mot mig och sa: Imponerande!
Det gjorde mig väldigt stolt!
Dessutom är det inte alla människor som tar hänsyn till hur hundarna beter sig, de bara klagar på att man inte har dem i koppel. De flesta säger att man inte kan ta något för givet med djur, men om det var så att man alltid måste ha både hängslen och skärp så blir det rätt tråkigt att ha hund. Mina hundar har varit hos mig för att det har lönat sig och för att det är kul, jag har haft hundar som fungerar mcylet bättre lösa och är mer pålitliga än vad de som går i koppel är. De i koppel springer också iväg vid första bästa tillfälle. Frihet under ansvar är mitt motto då det gäller hundar. Man får däremot inte vara så jävla dum att man "tror" att ens hund inte jagar, man ska veta det säkert innan man har dem lösa överhuvudtaget!
Ta en titt på bilderna på köket, det är sista gången det ser ut såhär, en massa dörrar och lådfronter har ramlat av och det ser väldigt skabbigt ut överhuvudtaget, men i nästa vecka börjar min snickare att riva det gamla för att göra plats för det nya.
Ta förresten en titt på parkeringsautomaten som står nere på baksidan av Väsby centrum, tur att de visar hur den fungerar om du använder kort, eller vad säger ni? Det här är ju en sån man sticker in kortet i, inte drar det...

Han blev riktigt bortskämd den dagen

9/2 Mamma och pappa hade lånat Turre över helgen, deras schäfer dog ju för ett pr månader sedan och pappa ville ha en ursäkt att gå ut och gå i det fina vårvädret som skulle komma under helgen. Jag tror att Turre fyller år den 7 februari, jag har aldrig koll på sånt. Men nu när han fyllde så mycket som 12 år, det är det äldsta någoon av våra hundar har blivit på ett tag nu, eller kanske var syrrans över 12 när han dog? Jag är osäker, men för mig var det värt att fira att han klarat sig längre än min förra älskling, Zorro. Han dog en månad innan han fyllde 11, troligtvis av en hjärnblödning eller hjärtinfakt. Eftersom han aldrig använts i avel såg jag ingen anledning att reda ut vad det var, vad spelar det för roll? Det enda jag brydde mig om var att jag förlorat honom, anledningen var jag inte intresserad av.  Eftersom jag glömt att säga till mamma och pappa att han fyllde år, så firade vi med att bjuda på fikabröd på jobbet och då fick han förstås vara med uppe på fikat också. Det är han ju aldrig annars så han var mycket glatt överraskad när jag sa att han kunde följa med upp. Han var nyfiken på varför och blev ännu mer förvirrad när jag satt och matade honom med en hel bit av kanelbullelängden han hade bjudit sina kollegor på. Han dammsög även golvet och soffan för att se om någon hade tappat något och var i alla fall väldigt glad att få vara med och bli bortskämd av alla. Han for omkring så pass mycket att det var väldigt svårt att få en bild på honom, så ni får hålla till godo med en bild på hans rygg, han tittar just ned på golvet för att se om kollegan K har tappat en bit bulle.

Ibland måste man släppa taget

21/6 På torsdagen väckte kusinen mig onödigt tidigt, jag skulle hämta henne på väg till jobbet, eller alltså före jobbet, annars låter det ju som om det var på vägen... Men jag skulle hämta henne vid 8.40 och hon väckte mig 7.15... Jag behöver ungefär 10 minuter på morgonen så det var ju inte så kul att bli väckt så tidigt. Trots att jag inte sovit mer än kanske 5 timmar kunde jag inte somna om så jag gick upp och fixade lite och så spred jag askan av min gamla Zorro i trädgården. Jag har sparat på en de av den där askan i 9 år, nu får det räcka. Nu ligger en del av honom i trädgården och resten nere vid stranden av Oxundasjön tillsammans med kompisen Malte som han alltid lekte och badade med där nere.
Jag hade fortfarande gott om tid så jag testade objektivet jag hittat i garderoben, jag kan inte minnas att jag hade ett extra objektiv men enda skillnaden mellan detta och det som slutade fungera i Paris är att det här saknar "Image Stabilizer". Jag tog några bilder på Turre och det fungerade bra.
Sen gjorde jag en varsin iskaffe till oss och åkte för att hämta kusinen. Jag fick en massa gjort på jobbet trots att det var en kort dag. Meningen var att vi skulle sluta klockan 12, men jag kunde inte komma iväg förrän 13.30, men då kunde jag åka hem med gott samvete.
Väl hemma upptäckte jag att rådjuren ätit upp alla mina blommor, vi snackar alla alltså! Inte en kruka var orörd. Jag har hört att de inte gillar tagetes och att man ska ha det istället, men problemet är bara att inte jag heller gillar tagetes, det kanske inte är nån som gör det? Jag tog itu med att klippa gräsmattan, den har växt enormt mycket och var återigen svår att klippa, gräsklipparen klarar visst bara att klippa gräs som redan är kort...
Jag sköt på packandet inför midsommar och orkade liksom inte komma igång, istället pratade jag med kusinen i telefon alldeles för länge och till slut var jag tvungen att packa och sen kom jag i säng om än ganska sent.