Jag gillar svenska män och Camaros...

27/4 På måndagen var jag tillbaka i verkligheten och hade ett viktigt möte med två av våra största kunder och det visade sig att jag och den enda andra tjejen hade en sak gemensamt, vi har båda Camaro och det är väldigt sällan man träffar en annan tjej som gillar eller har Camaros, eller för att vara ärlig, det händer inte, det var första gången jag träffade en annan tjej som har en, frågan är om det inte är den första människan överhuvudtaget som jag träffat som faktiskt har en Camaro... I vilket fall så gick mötet väldigt bra och vi åkte iväg till Väsby Golfrestaurang för att äta lunch och då hoppade vi allihopa in i min Audi som jag tagit till jobbet just för det syftet och av den anledningen. Jag och N, den andra Camarotjejen satt i fram och de tre killarna satt i baksätet. Jag och N pratar om bilar i allmänhet och Camaros i synnerhet när vi hör från baksätet: -Där sitter kvinnorna i framsätet och pratar om bilar och Camaros och här sitter vi män i baksätet och pratar om.... Jag blev ju nyfiken och frågade: -Vad var det ni pratade om sa du? Svaret var: -Blommor! Det är en sån sak som jag älskar med svenska män, de känner inget behov av att visa sig macho, de vet att de är män och är trygga i sin manlighet och känner inte ett behov av att hävda sig. Det stämmer förstås inte på alla män, men nog tycker jag att vi har rätt gott om dem här i Sverige i jämfört med många andra länder.

Så snabbt kan våren komma

20/4 På måndagen var det åter dags för jobb och trots att jag bara varit bort i en vecka hade det hunnit bli vår under tiden, det fanns utslagna vitsippor på tomten! Gräset hade också börjat växa.
Min resväska dök inte upp som lovat men jag hetsade inte upp mig och tänkte att jag kunde ju vänta så länge jag fick den i tid till min Islandsresa på torsdagen. På kvällen spelade vi quiz och jag tror att vi kom tvåa den kvällen men jag minns inte säkert.

Såna vänner förtjänar man, man får dem inte

21/3 På lördagen fick vi bakslag i våren och det kom så pass mycket snö att det låg kvar till dagen efter. Det var min gamla kollegas födelsedag denna dag så jag åkte iväg till kyrkogården för att se till graven och sätta dit lite mini-påskliljor åt henne. Hon var min extra-farmor trots att hon var lite för ung för att vara det. Hon blev sjuk i november före sin 70-årsdag och avled av hjärntumör på midsommarafton året efter, alltså runt 6 månader efter att hon blivit sjuk. Hon hade ingen släkt i Sverige, hon var finlandssvensk, så det var jag som tog hand om allt det praktiska med läkarmöten, betala räkningar, sköta om lägenheten och att hålla kontakten med hennes släkt i Finland. Hennes brors fru kom för att hälsa på en helg och då bodde hon hos mig också trots att vi inte träffats tidigare. Vi hade ju haft så mycket kontakt medan S var sjuk så det kändes som om vi kände varandra redan. När hon dog kändes det som om det var det bästa för alla inblandade, hon var ledsen och mådde dåligt både fysiskt och psykiskt och hade avsagt sig ytterligare behandling och det var nog en lättnad för henne och eftersom vi andra också haft det jobbigt och visste hur det skulle sluta så var det en lättnad att det gick så fort för henne. Jag hade hälsat på henne varje dag första månaden och sen när hennes andra vän kom hem efter en resa så delade vi upp det och åkte dit varannan dag. De på hospis var glatt förvånade över att hon som inte hade varken barn eller barnbarn hade besök varje dag, de sa att de flesta inte ens hade besök en gång i veckan... Men goda vänner får man inte, dem förtjänar man och hon hade helt klar förtjänat oss. När hon inte längre kunde prata och vi satt i möte med läkarna så kunde jag se hur lättad och tacksam hon var över att jag så gott som läste hennes tankar och översatte hennes oro och rädsla till ord de kunde förstå. Att se den tacksamheten var nog för mig och det kändes bra att kunna göra det för henne efter så många års vänskap.

Det var fort även för en "direktimport"

15/3 På söndagen åkte jag ned till kondis för att skriva en stund och det som är så kul med att sitta där är att jag får mycket gjort samtidigt som jag får se folk. Det är ofta väldigt spännande att titta på folk och att lyssna är också intressant. Den här gången satt det fyra greker bakom mig och jag kunde inte låta bli att le när jag lyssnade på dem. För det första är det så sällan man hör grekiska i Sverige nu för tiden, jag antar att grekerna som kom på 50-70-talet ser sig själva som Svenskar nu för tiden och bara pratar Grekiska hemma? I vilket fall så var det som sagt trevligt att höra grekiska, det var också spännande att få se hur mycket jag faktiskt förstår, vilket var så gott som inget... Jag hörde lösryckta ord här och där, flicka, jobb, barn och så vidare, men inte tillräckligt för att förstå vad de pratade om, dessutom var han som ledde samtalet mest så himla snabb på att prata. Jag har aldrig hört något liknande och jag har ändå varit u Grekland några gånger och umgåtts med min "brors" familj och de pratar ju bara grekiska, ingen engelska alls. Men som sagt, den här killen var fascinerande och när de reste sig för att gå så råkade en av tjejerna knuffa till min stol och bad om ursäkt, det gav mig en öppning att säga just det, att jag var fascinerad över hur fort han pratade, det visade sig att han precis kommit från Grekland, det var förklaring nog för henne, men jag sa att den andra killen pratar ju inte så fort och jag har aldrig hört någon annan göra det heller! Hon fnissade till lite och sen gick de, sen kunde jag se på kroppsspråket att han frågade henne vad jag hade sagt.
När jag kom hem framåt eftermiddagen tog jag tag i att vattna alla mina blommor, de är inte bortskämda med det, minst sagt. När jag vattnar (runt 1 gång per månad tror jag) så är de så torra att vattnet bara åker rätt igenom krukan och ned på fatet och sen rinner det över. Alltså gör jag oftast så att de får stå och dra i vattenbad tills jorden har sugit upp så mycket vatten som är möjligt. Det tar förstås ett tag och det blir rätt skitigt i köket, därför gör jag det oftast innan jag städar. När jag var bortrest någon gång i somras så tyckte pappa att orkidéerna såg ledsna ut och hällde på en massa vatten på dem. Jag har fått lära mig att de ska stå och dra lite och sen vara torra, de ska inte stå med fötterna i vatten så att säga. Men när jag kom hem såg orkidéerna gladare ut än på flera år, så jag fortsatte på pappas linje och se, nu blommar 3 av 7! De har inte blommat på några år och så nu plötsligt så många samtidigt! Man kanske inte alltid ska följa råd?

Ibland är döden rolig

6/3 På fredagen var det dags att åka och titta på Fredriks show! Jag hämtade systerdottern på jobbet och sen åkte vi vidare in till stan.
Utan att tänka mig för så åkte jag som vanligt in på Olof Palmes gata för att parkera och körde ned i parkeringsgaraget under Norra Latin. Det hade ju varit vettigare att parkera närmare Centralen och Waterfront där showen Ägd skulle gå. I normala fall så är det ju inget stort problem, så himla lång är det inte att gå. Men den här gången hade jag bestämt mig för att ta på mig de nya stövlarna jag köpt i Rom och så hade jag skinnrocken på mig också. Stövlarna är ju 1-2 storlekar för stora, det var det sista paret och de var så snygga att jag trots allt ville ha dem. Jag har lagt i dubbla sulor men det hjälper inte så mycket och trots att jag dessutom hade dubbla strumpor på mig så gled jag omkring i dem. Dessutom är de rätt höga så man går ju främst på knölen nedanför stortån och med all vikt där så gör det rätt ont efter ett tag om man går lite längre sträckor. Jag fick dessutom en fraktur i de små, små benen där när jag var på ridläger när jag var tonåring, det kan man inte göra något åt, det är bara att bita ihop. Oftast så känner jag det inte alls, men om jag gått i högklackat ett tag så gör det väldigt ont och det håller ofta i sig i ett par dagar i alla fall, det molvärker rätt kraftigt. Det var i alla fall så mycket trafik att jag vägde fördelar mot nackdelar och slutligen bestämde mig för att det var enklare att gå än att försöka ta sig ut tillbaka på Sveavägen eller ned vid Centralen. Fördelen var ju att detta ledde oss förbi Hötorget och jag ville köpa en bukett blommor till Fredrik som tack för biljetterna. Vi valde en med orangea blommor efter att L kollat på etikett på internet åt mig och bevisat att det jag trodde, att det betyder fientlighet inte alls stämmer, det betyder: Jag är din eviga vän. Det lät ju rätt lämpligt och jag kan tänka mig att han har rätt bra koll på sånt.
Vi hade ungefär en timme på oss när vi kommit fram till Waterfront och gick till Wagamama för att äta, men det var lönlöst, det var tvärfullt och skulle ta 30-45 minuter innan vi kunde få ett bord, det gick ju inte. Så mot bättre vetande gick vi vidare till Vapiano, där det ju alltid är fullt och kö och självklart var det samma läge där. Då gick vi in i bussterminalen och hittade en Lavazza café där vi köpte Ceasarsallad. Jag tyckte att den var helt ok, men L tyckte att kycklingen hade en konstig geléig konsistens. I efterhand kom vi fram till att vi nog kunde ha delat på en sallad eftersom vi ätit ungefär halva vår respektive sallad.
När vi var mätta gick vi tillbaka till Waterfront och jag visste inte riktigt var vi skulle hämta biljetterna då han sagt att de låg i entrén. Men jag frågade helt enkelt tjejen som kollade biljetterna vid dörren och hon visade mig på en annan del av samma entré där det satt en kille vid ett bord. När jag kom fram sa jag mitt namn och att Fredrik lagt undan biljetter åt mig och han nickade igenkännande och gav mig ett kuvert där det stod mitt namn på.
Fredrik hade sagt att vi skulle sitta längst fram så jag trodde att jag skulle kunna räcka honom blommorna senare, men det var visst fullt på den raden så istället satt vi uppe på första raden på balkongen. Jag gillade showen, jag tyckte att den var mycket bättre och roligare än Ljust och Fräscht och jag skrattade en hel del. Något som gjorde den extra bra var att det faktiskt fanns ett djup och allvar i den också. L tyckte att den var lite deprimerande men hon tyckte också att den var kul. Anledningen till att hon tyckte att den var deprimerande var att de också pratade om döden och såna saker och jag tror att det känns värre när man är yngre. Jag vet att jag var mer rädd för döden när jag var i hennes ålder än vad jag är nu.
När showen var slut skickade jag ett sms till Fredrik och hoppades att han liksom de flesta andra kollar telefonen det första han gör... men sen tog jag det säkra över det osäkra och gav buketten till killen som gett mig biljetterna och bad honom att ge den till Fredrik och sen gick vi. Strax senare fick jag ett sms där han tackade för blommorna och sa att han tyckte att de var mycket smakfulla och att han gillar gerbena som fanns i buketten vilket gjorde mig glad.
Jag och L gick in till Dubliner för en cola på vägen tillbaka till bilen eftersom hon skulle möta upp med min gudson A, hennes bästa kompis och han var på en pub med några andra.
Hon blev mottagen med öppna armar av mina vänner på puben och sånt gör mig så glad!
Efter någon halvtimme hörde A av sig och vi gick den sista biten till bilen och L åkte bara med fram till tunnelbanestationen och försvann ned där med sin resväska och jag körde hemåt.

Egentligen ser armarna mycket värre ut

5/12 På torsdagen hade jag smsat pappa för att be honom att komma och ta in ved åt mig, men sen hörde S av sig och tänkte komma och hälsa på, så jag frågade om hon kunde hjälpa mig med ved så att pappa slapp åka över bara för att göra det och det gick hon med på snäll som hon är.
Tyvärr såg pappa inte mitt sms som skulle återkalla min önskan om hjälp, så han dök upp trots allt och då tog han in veden när han ändå var på plats.
På eftermiddagen ringde det på dörren och det visade sig vara fina blommor från mina kollegor och en önskan om snabb återhämtning, det känns alltid bra att ha fina kollegor, även när man inte är på plats, himla gulligt av dem!
Senare kom S förbi som överenskommet och jag hade gjort en matlåda till henne eftersom min överflödsenergi denna dag räckt till storkok av mat som inte fick plats i frysen. Hon fick alltså en matlåda och jag fick sällskap en stund, vinn-vinn situation!
Mina armar ser förskräckliga ut, men ändå är de bättre nu än för ett par dagar sedan och på bilder blir det så ljust att det inte alls ser lika vidrigt ut.
För övrigt fick man idag veta genom media att Nelson Mandela dött, tråkigt förstås, men han hade ett långt liv och blev 90 år gammal tror jag.

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Varierad dag

6/8 På tisdagen jobbade jag med några komplicerade hjälmorder och kände mig rätt nöjd med mig själv efteråt. För att vila hjärnan lite åkte jag och handlade åt min kollega  som ansvarar för att se till att det finns kaffe, diskmedel och sånt på jobbet. Det är hon som håller koll, men det brukar vara jag som handlar.
Jag fick äntligen medicin utskriven för min värk och nu när det är dags att resa igen så är det nödvändigt.
När jag kom hem vattnade jag blommorna och sen packade jag min väska inför morgondagen.

Vilken tur att vi inte behövde åka tillbaka för att hämta nyckeln

18/7 På torsdagen handlade jag fler blommor och planterade dem, skickade in papprena till nya körkortet och sen bar det iväg till Jämtland med syrrans kompis (och min förstås) och våra hundar.
Fotot var jag inte särskilt nöjd med, jag ser rätt så rädd ut tycker jag. Men när han frågade om det dög så sa jag ja, det ser trots allt ut som jag och man kan inte gärna förvänta sig att se ut som en modell på ett foto om man inte gör det annars...
Vi kom fram i rätt god tid till stugan i Jämtland och lagade tacos till middag. Mina nycklar visade sig inte passa i nya dörren, både jag och mina föräldrar trodde att jag fått nya. Som tur är finns det extranycklar på plats, det hade blivit rätt jobbigt annars...
Vi hade en lugn kväll och satt och snackade skit och gick och lade oss ganska tidigt.
Turre kunde inte slappna av utan väntade på mamma och pappa hela tiden och låg i hallen rätt mycket.
Han är ju väldigt sällan där utan dem och älskar att vara där, så det fattades helt klart något för honom.

Äntligen Champagne

4/7 På torsdagen åkte jag vägen om konditoriet på väg till jobbet för kollegan P ringde och undrade om jag kunde köpa fikabröd på vägen. Strax efter att P ringt ringde B och ville att jag skulle skynda mig eftersom han skulle ha gäster. Självklart gick allt helt fel efter det eftersom det var bråttom...
När jag kommer till kondis så svarar inte tjejen i kassan på tilltal utan skriver ner nåt på en lapp och skjuter den mot mig på disken... Hon hade tappat rösten! Självklart blev det då en massa frågetecken just denna dag om vad vi skulle ha och så vidare så hon skrev en halv uppsats till mig på den där lilla kvittolappen och fort gick det inte heller fast jag påpekat att jag hade löjligt bråttom...
När jag slutligen dök upp på kontoret hade B och hans gäster stängt in sig i konferensrummet så jag satte på kaffe och tog fram koppar och skar fikabrödet och serverade dem vid bordet som plåster på såren.
På lunchen gjorde jag en kompis en tjänst och tog en promenad till Hammarby kyrka där hennes pappa ligger begravd. Det var hans födelsedag och hon skulle inte hinna gå och lämna blommor i minneslunden. Det tar bara runt 10-15 minuter att gå dit, så på vägen plockade jag blommor och sen när jag kom fram ställde jag de i en av vaserna vid minneslunden och sen skickade jag en bild till henne så att det skulle kännas lite bättre trots att hon inte kunde vara där. Jag gick också förbi min vän S grav och lade blommor där.
Ute på ängen vid Wik Event stod det en massa husvagnar, det ska vara fest ikväll eftersom det är 4th of July och de har amerikanskt tema där.
På kvällen kom ML över och skulle dricka champagne med mig, men eftersom hon skulle köra så bestämde jag mig istället för att bara öppna ett mousserande vin istället för riktig champagne. Jag kände ju på mig att jag inte skulle få i mig särskilt mycket.
Jag gjorde löksmör och grillade en hel bit oxfilé och så gjorde jag grytstekt färskpotatis, dessvärre är min fläkt inte särskilt bra och brandlarmet gick och larmdosan ville inte ta återkallningen. En stund senare ringde min telefon och det var vaktbolaget och jag sa att de kunde återkalla väktaren eftersom det bara var matlagning på gång, inte ens stor eldsvåda. 10 minuter senare stack ändå Shirrah, ML's hund ut på framsidan där dörren stod vidöppen för att vädra ut och kom tillbaka med en skrämd väktare. Jag sa som det var och så fort vi tagit hand om situationen så släppte Shirrah "problemet", skönt med en hund som vaktar men inte är svår att övertala när det inte finns något problem.
Vi åt i alla fall väldigt gott och för en gångs skulle lyckades jag väl med oxfilé och alt blev perfekt!
Vi smakade på det mousserande vinet båda två och jag gjorde verkligen ett modigt försök att dricka, men det slutade med knappt två små glas...
Vi hade i alla fall en trevlig kväll på min veranda trots brandutryckningar.

Där får man ju inte plocka blommor

26/5 På söndagen gick jag upp 10.30, jag hade ställt klockan för att komma upp i tid för jag skulle träffa min gamla vän P. Min man som jag brukar kalla honom eftersom han lurade en bekant en gång när vi jobbade i lokalerna bredvid varandra. Jag jobbade på ICA, han på videobutiken bredvid. På helgmorgnar hade han rätt lite att göra så ibland kom han in och snackade skit med oss och det var en av de gångerna en bekant till honom kom in på ICA och efter en stund så undrade han vem jag var och P svarade att jag var hans fru. jag var bara 18 år då och tyckte att tanken var ganska absurd och att killen inte borde tro på det, men han bara nickade och jag bara log. Jag tror att den killen fortfarande tror att vi var gifta...
Sen dess har vi bara setts ett par gånger på byn och brukar fråga var den andra hållit hus och att barnen har undrat...
Nu skulle vi i alla fall sätta oss och snacka för första gången på runt 20 år och vi kunde inte sluta prata och satt från 11 till 13 och eftersom det var morsdag så hade vi båda saker att göra och var tvungna att bryta upp fast vi hade så trevligt.
Min mamma älskar liljekonvaljer och P sa att det fanns mycket av dem vid Runsa skeppsättning men att jag skulle skynda mig, för även om det var soligt och fint medan vi fikade började nu regnmolnen bli tunga över oss.
Jag och Turre skyndade oss ut från bilen och mot skeppssättningen det är 1-2 kilometer dit och när vi kom fram visade det sig vara helt tomt på liljekonvaljer och dessutom förbud mot att plocka blommor vid skeppssättningen...
Lagom tills vi vänder började det regna och jag som fortfarande hade lite lockigt hår sen kvällen innan ville gärna skydda det från regnet eftersom det blir rätt svårt att reda ut när det är blött. Slutligen hängde jag huvtröjan över skallen men satte inte på mig den, för det var fortfarande väldigt varmt. jag såg en lång kö med myror som gick över stigen och tog ett kliv över dem. Det var ingen myrstig, det var ett gäng på runt 50 myror som gick tillsammans i kö bara.
På vägen hem ringde jag min kompis J som bor på Harva under sommaren men han var ute på en annan promenad på andra sidan Väsby så det blev ingen fika hos honom.
När jag kom hem så dammsög jag och städade lite i huset och sen kom kompisen J och fikade en snabbis och så vilade jag på soffan en halvtimme och så plockade jag liljekonvaljerna i min egen slänt istället. Jag tog allihopa och det blev en del, men sen var det som sagt tomt. Men jag ser dem inte i alla fall så vad spelar det för roll?
Sen var det dags att åka hem till mamma på middag. De serverade fredagsmaten vilken består av stekt fläskkotlett, pommes och majs. Jag har alltid avskytt fredagsmaten och brukar tacka nej om mina föräldrar bjuder över mig på middag en fredag. Jag kände mig säker denna dag eftersom det var söndag, men de har fått för sig att det är ett säkert kort och att alla i familjen tycker om det...
Trevligt hade vi i alla fall och brorsonen visade prov på sin fantasi när han gjorde en hjälm av en sil och ett svärd av en grillpinne. Syrran visade på samma typ av fantasi när hon gjorde en "Mimmi Pigg" rosett av hushållspapper och gjorde fula miner åt brorsonen för att få honom att skratta.
Jag åkte hem vid 22 och kom i säng tidigt eftersom jag hade sån värk och ville somna ifrån den. Det gjorde jag också med hjälp av en insomningstablett.

Jag visste att de skulle gilla det om de bara testade

8/5 På onsdagen gjorde jag en iskaffe till killarna som byggde förrådet, jag fick truga som sjutton för de tyckte att det lät jätteäckligt. Men efter löften att de fick kasta bort det om de ville så delade de slutligen på en och visst tyckte de om det! På vägen till jobbet köpte jag bullar till fikat för att nån fyllde år och jag ändå var ute och åkte. Utanför konditoriet i centrala Väsby blommade paradisäppelträden så vackert som de bara gör i ett par dagar om året.
På jobbet fikade vi utomhus och det var varmt och skönt, en av de första dagarna jag som är en fryslort kunde sitta ute utan att frysa.
På lunchen åkte jag till K-Rauta för att köpa lite krokar och sånt till förrådet och kom hem med en ny gasolvärmare, en massa krokar, en ny dörrmatta, nya utelampor och en massa annat.
Jag köpte en räkmacka på vägen tillbaka till kontoret och åt en sen lunch vid datorn medan jag jobbade. Jag är ju så långsam att jag inte kan äta på en lunchtimme i alla fall, så jag var slutligen mätt och nöjd vid 15 på eftermiddagen.
När jag kom hem var förrådet helt klart och väldigt fint!
Jag har hittills alltid varit nöjd när grannen J och hans kompis hjälpt mig. Det var ju de som byggde verandan också och grundade för badtunnan och ställde den på plats. Det var 3 killar (kollegor) och jag som försökte flytta tunnan från släpet och ned runt huset. Vi "tappade" den av släpet och sen kom vi inte längre, de var två killar och flyttade den runt hela huset och ställde den på plats. Vi andra skämdes lite passande efteråt.
I alla fall, jag är nöjd med allt de gjort fortfarande efter runt 5 år! Förrådet är inget undantag.

Rådjur saknar samvete

27/4 På lördagen hämtade jag upp L för att åka till kyrkogården för att fotografera blommorna från gårdagen. De hade sagt till L att de skulle ligga vid minneslunden och att det gick bra att fota på lördagen.
Jag följde med som fotograf och tyvärr var det väldigt skarpt ljus vilket gör att det blir lite utfrätt i färgerna. Vi hade varit där en stund och jag hade tagit en del bilder när L säger att nåt inte stämmer.
Hon mindes plötsligt att det var många vita blommor på kistdekorationen...
När vi tittade närmare insåg vi att rådjuren hade gjort processen kort med de vita blommorna och bitit av precis allihopa vid blomfästet och ätit upp dem, inte ett spår fanns kvar förrän man upptäckte de nakna stjälkarna som stack upp i mitten.
När vi kände oss färdiga åkte vi ned till kondiset för att äta frukost, jag valde surdegstoast och det gjorde L också, det var riktigt gott.
Innan vi åkte hemåt åkte vi till Ica och handlade lite.
Framåt kvällen åkte jag hem till Ju för att umgås lite, hon är ju höggravid och kan inte ta sig särskilt långt just nu på grund av diverse svåra smärtor.
Jag och gudsonen A hjälptes åt att fixa hennes tånaglar, han tog bort det gamla nagellacket och jag målade på nytt, jag kunde inte gärna hantera borttagningsmedlet eftersom jag själv har målade naglar, då förstör jag ju dem.
Turre var med och han liksom jag, räknar alla dem som familj och älskar dem lika mycket som han älskar mina systerbarn och han och A pratar en hel del och myser.
Ju lagar fantastiskt god mat och trots att hon knappt kan stå upp så lagade hon enkelt till gnocci med lövbiff i gräddsås med sallad och det var jättegott!

Tanken hade varit att jag skulle göra mig i ordning för att gå ut senare men jag kände varken lust eller ork till det och istället blev jag sittande hos Ju tills hon inte orkade mer och just då hörde "brorsan" L av sig, vi hade bestämt att mötas upp för en fika på kvällen/natten. Efter en massa turer fram och tillbaka bestämde vi att ses vid Statoil vid Järva Krog.
Där tog vi en kaffe och jag hade köpt såna där nya ostbåge-hjärtan så några såna åt vi också.
Jag kom hem vid 1 någonting och satt uppe en stund innan jag tog mig i säng.

Får journalister göra såna fel? Det tycker inte jag.

23/4 På tisdagen var jag trött som sjutton när det var dags att gå upp, men med tanke på min gångna vecka och inflammation och sen rätt in i vardagen och jobb och quiz så var det kanske inte så konstigt?
Medan jag varit i Spanien hade våren kommit till Stockholm och mina krokusar tittade upp genom den halvt frysta rabattjorden.
Jag var tvungen att åka till Apoteket och hämta mer medicin redan på morgonen och gick och köpte mig en latte på Wayne's coffee innan jag åkte från Väsby centrum, av någon anledning hade jag inte gjort min vanliga frappé att ta med.
På eftermiddagen åkte jag till naprapaten en sväng, en vecka i en hård hotellsäng är aldrig bra för kroppen.
Jag fick en hel del gjort på jobbet och kunde åka hem med gott samvete på eftermiddagen. Jag hittade en plats för tavlan av Alicante som jag fått från styrelsen tillsammans med mitt stjärnsmycke, den får stå på hyllan i badrummet, bakom toaletten. Badrummet går i sandbeige och blått, den passar väldigt bra där och i resten av huset har jag nästan helt slut på väggar.
Jag hittade ett sånt där typiskt skrivfel på som till och med journalister gör nu för tiden.
"Huvudpersonen för allas uppmärksamhet befinner sig fortfarande i Danmark tillsammans med hans närmaste medarbetare."
Vems närmaste medarbetare undrar jag då?
Eller menade han egentligen: Huvudpersonen för allas uppmärksamhet befinner sig fortfarande i Danmark tillsammans med SINA närmaste medarbetare.
Sjuka fel av en journalist enligt min mening och vi ser mer och mer av det.
Jag påstår inte att jag personligen aldrig gör fel, men såna fel är inte tillåtna när man inte ens förstår vad man gjort för fel och en journalist ska veta bättre, annars kan jag lika väl vara det helt utan den utbildningen.

Man känner sig riktigt fräsch

14/3 På torsdagen åt jag en äggmacka till frukost och fick i mig hela, jag har varit superhungrig de senaste dagarna...
Man känner sig superfräsch med dränslangar och påsar hängande utefter kroppen och instoppade i nätstrumpor på benen. Dessutom är de kantiga och vassa och skaver på smalbenen.
Sen alla mediciner... Värktabletter av två olika starka typer, järntabletter mot de dåliga blodvärdena, åksjuketabletter mot illamåendet av tabletterna och sprutor för att motverka proppar. Jag får ställa klockan för att ha koll på de olika medicinerna.
Jag hade inte mycket mer än ätit frukost när jag var tvungen att återigen lägga mig på soffan för att vila lite. Turre och Judas höll mig förstås sällskap men jag var mest nervös för att de skulle trampa mig på magen. Det tog ett tag för Turre att ta sig upp i soffan eftersom han märkte att jag ville något (att han inte hoppade upp från golvet till min mage) men han förstod inte riktigt vad jag ville. Slutligen efter lite lirkande och lugnt prat så gick han långsamt mot mina fötter och jag bekräftade att det var rätt och slutligen vågade han hoppa upp i soffan.
Mamma och pappa skulle upp till Jämtland och jag kunde knappt vänta på att de skulle hämta Turre så att jag slapp ta hänsyn till honom och så att jag kunde slappna av. Han visste ju att något inte var som vanligt och låg även på "fel ställe" i sängen när vi sov, vilket störde min sömn. Sen hade jag ju varit tvungen att sitta och sova med en soffkudde bakom ryggen och det hjälpte ju inte heller.
Så på eftermiddagen kom pappa för att hämta Turre och jag lämnade över honom och hans täcke till pappa, satte mig i soffan och andades ut.
5 minuter senare ringer pappa, han och Turre är fortfarande utanför dörren, Turre vill inte alls åka till Jämtland. Pappa undrar om han ska gå upp till dörren och hämta honom eller om jag ska öppna dörren och ta in honom igen?
Det var ju ganska uppenbart hur Turre ville ha det och jag brukar säga att om jag bara visste hur han ville ha det så skulle jag göra så och normalt sett blir han jätteglad när han tror att han ska med mamma och pappa till Jämtland men nu ville han stanna hemma.
Han var uppenbarligen orolig och ville inte lmna mig ensam när jag var sjuk, men det ironiska är att jag ju ville att han skulle åka så jag slapp oroa mig för honom. Nåja, jag släppte in honom och så fick de åka utan honom.
Mina lår är för tjocka så gördeln rullar upp och sätter sig i ljumsken, det är inte skönt alls kan jag lova och nu är jag tvungen att tejpa fast den för att stoppa den från att göra det.
Framåt kvällen kom S över och hade med sig pizza åt oss båda och tulpaner till mig. Vi pratade lite skit och hon skämde bort både Turre och Judas med en massa kli och tyck om och mig med sällskap. Sen började jag bli yr av trötthet och var tvungen att slänga ut henne och det kändes ju jättetrist.

Men visst måste det vara ett lagbrott?

24/1 På torsdagen var jag hemma för migrän på förmiddagen och jag tror att det är första gången på runt två år som jag varit tvungen till det. Inte kul att vara hemma för migrän, men jävligt kul att det händer så sällan nu mer.
Det var riktigt kallt i huset så när jag gick upp så tände jag brasan och så åt jag en redig frukost, chiabatta med mozzarella, rödlök, vitpeppar och salt. Det är verkligen jättegott, det måste ni testa.
På väg hem från jobbet så åkte jag förbi Ica och handlade lite och eftersom jag var ruskigt deppig så köpte jag tulpaner och en annan blomma till mig själv som tröst.
Jag såg P.S. I Love You för att få ur mig det sista av deppigheten och till kvällen kändes det lite bättre och då tittade jag på Criminal Minds istället.

Vad gillar ni tidningsurklippet från vår lokaltidning?
Det är väl olagligt vad jag vet att inte ha sin hund under uppsikt?
Själv skulle jag faktiskt polisanmäla den hundägare som hade så dålig uppsikt på sin hund att jag inte kom in i mitt hus. Hur kan de inte misstänkas för brott?