Det var fort även för en "direktimport"

15/3 På söndagen åkte jag ned till kondis för att skriva en stund och det som är så kul med att sitta där är att jag får mycket gjort samtidigt som jag får se folk. Det är ofta väldigt spännande att titta på folk och att lyssna är också intressant. Den här gången satt det fyra greker bakom mig och jag kunde inte låta bli att le när jag lyssnade på dem. För det första är det så sällan man hör grekiska i Sverige nu för tiden, jag antar att grekerna som kom på 50-70-talet ser sig själva som Svenskar nu för tiden och bara pratar Grekiska hemma? I vilket fall så var det som sagt trevligt att höra grekiska, det var också spännande att få se hur mycket jag faktiskt förstår, vilket var så gott som inget... Jag hörde lösryckta ord här och där, flicka, jobb, barn och så vidare, men inte tillräckligt för att förstå vad de pratade om, dessutom var han som ledde samtalet mest så himla snabb på att prata. Jag har aldrig hört något liknande och jag har ändå varit u Grekland några gånger och umgåtts med min "brors" familj och de pratar ju bara grekiska, ingen engelska alls. Men som sagt, den här killen var fascinerande och när de reste sig för att gå så råkade en av tjejerna knuffa till min stol och bad om ursäkt, det gav mig en öppning att säga just det, att jag var fascinerad över hur fort han pratade, det visade sig att han precis kommit från Grekland, det var förklaring nog för henne, men jag sa att den andra killen pratar ju inte så fort och jag har aldrig hört någon annan göra det heller! Hon fnissade till lite och sen gick de, sen kunde jag se på kroppsspråket att han frågade henne vad jag hade sagt.
När jag kom hem framåt eftermiddagen tog jag tag i att vattna alla mina blommor, de är inte bortskämda med det, minst sagt. När jag vattnar (runt 1 gång per månad tror jag) så är de så torra att vattnet bara åker rätt igenom krukan och ned på fatet och sen rinner det över. Alltså gör jag oftast så att de får stå och dra i vattenbad tills jorden har sugit upp så mycket vatten som är möjligt. Det tar förstås ett tag och det blir rätt skitigt i köket, därför gör jag det oftast innan jag städar. När jag var bortrest någon gång i somras så tyckte pappa att orkidéerna såg ledsna ut och hällde på en massa vatten på dem. Jag har fått lära mig att de ska stå och dra lite och sen vara torra, de ska inte stå med fötterna i vatten så att säga. Men när jag kom hem såg orkidéerna gladare ut än på flera år, så jag fortsatte på pappas linje och se, nu blommar 3 av 7! De har inte blommat på några år och så nu plötsligt så många samtidigt! Man kanske inte alltid ska följa råd?

Det väcker gamla minnen

6/4 På söndag eftermiddag var det dags att åka hem, under dagen var jag ute och gick lite i London. Det hade varit ett helvete att packa och att få plats med allt jag hade handlat. Jag testade några av hudprodukterna också, de luktar gott och verkar gå in bra i huden och så, vi får väl se hur effektiva de är i längden.
På flyget hem från London att det ett par unga killar bakom mig som pratade med varandra på arabiska tror jag. Mitt i meningarna med för mig helt främmande ord slängde de in ett svenskt ord här och där. De påminde mig så mycket om min mamma och mormor. Min mormor kom från Grekland och kom till Sverige i början av 1947. Det innebar att hennes grekiska på sätt och vis inte utvecklades efter det. Alla moderna saker som inte fanns när hon flyttade därifrån hade hon inga namn på. De innebar att mamma och mormor pratade grekiska med varandra men slängde in svenska ord i meningarna. Bla bla bla, tvättmaskin, bla bla bla mikrovågsugn. Dessa killar gjorde precis likadant.
Jag kom i alla fall hem ordentligt och var väldigt nöjd med både mitt jobb och den ledighet jag haft under helgen.

Bukefalos bodde på ett berg

7/8 På tisdagen var det min sista dag och vi hade en hel del att göra. Äntligen hade vi hittat en biljett hem för mig, men det kostade på... Den skulle gå från Thessaloniki och dit är det 16 mil från byn, den skulle gå 4.50 på morgonen och den skulle gå via Zürich... Dessutom kostade den 3000:-, men då fick jag visserligen en retur samma väg i September, vi får väl se om jag gör något av det...
Vi körde L's moster till banken och så åkte vi till en elektronikbutik för att köpa en ny kaffemixer åt mig, den gamla börjar ge upp.
L stannade utanför med sin moster och jag hackade mig fram med hjälp av min begränsade grekiska, en tysk grek som stod i andra kön och så förstås lite kroppsspråk och sunt förnuft.
Jag lyckades försäkra mig om att de inte hade en blå mixer så som jag helst velat så jag tog den röda.
Jag köpte också en extra, liten mixer för att ta med på resor.
Jag hittade en batteridriven pepparkvar också och den kostade bara runt 100:- så den köpte jag också.
Jag fick rabatt på mixern eftersom jag köpte utställningsexet och det gav de fast de säkert insåg att jag inte kunde tala för mig på grekiska, det är ju trevligt att de inte utnyttjar det.
Kaffe hade jag köpt ett par dagar tidigare på Supermarket när vi var och handlade mat.
På eftermiddagen åkte vi in till Drama för att hämta min biljett och för att betala den, kusinbarnet K följde med för att hjälpa till.
L släppte av oss i stan och åkte för att se om han kunde parkera, K tog med mig in i butiken och pratade med sin farbrors kompis där som fixat biljetten. Han pratade engelska så sen ordnade jag och han resten. Bara några minuter senare var vi på väg ut igen och då var det betalat och klart.
Vi åkte hem igen och åt lite lunch och sen åkte vi till G's strand igen, men nu hade han åkt till Aten så vi var ensamma och kom till och med ihåg att ta med egna parasoll.
Det var en riktigt het dag, upp till 42 grader varmt, men på stranden känns det alltid bättre. Strax efter att solen börjat skuggas av träden bakom stranden kom en kille seglande i fallskärm och plötsligt kraschlandade han nästan i huvudet på några som satt snett bakom oss.
När jag gick för att duscha av mig tyckte jag att jag hörde någon förvånat nämna Drama, som om han seglat ända däirfrån, men kan det verkligen vara möjligt? Det måste vara minst 7-8 mil därifrån. Men fågelvägen kanske det inte är omöjligt. Fast frågan är om han var duktig nog så som han kraschade rätt ned i betongtrappan...
Solen gick ned innan vi fått tillräckligt med sol, min sista dag hade jag velat få lite mer, men sen åkte vi hemåt.
Ruinen på berget är Alexander den stores stall, där bodde hans välkända häst Bukefalos!
När vi kom tillbaka till byn åkte vi direkt till macken och L kollade igenom bilen före vår nattliga färd till Thessaloniki. Jag läste en engelsk manual åt K under tiden och löste ett problem de hade med en bilstereo. Jag gillar sättet de bara sitter och hänger tillsammans så där på kvällen, snackar lite skit, ordnar lite grejer och sen går de hem.

När vi kom tillbaka packade jag det sista och konstigt nog hade jag inga problem alls att få ned allt i väskan trots att jag nu hade kaffeburken, två mixrar och en pepparkvarn... Det var ju fullt på vägen dit, hur kunde det vara plats kvar nu? Sånt gör mig nervös.

När vi samlat oss lite vid strax över 22 så satte vi oss i bilen jag, L och hans mamma. Jag ville bjuda dem på middag som tack för gästfriheten, så vi åkte ned till grannbyn. Det är alltså byn med floden och det är så mycket svalare där, det var till och med bekvämt trots att det fortfarande var löjligt varmt hemma i byn.

När vi satt på restaurangen så undrade vi varför det var så tomt, vi var de enda gästerna. Då kom P på att ägarens bror hade dött under dagen och i Grekland håller man restauranger öppna av princip även om sånt händer, men kulturen säger också att man inte går dit och äter fast det är öppet, av respekt för familjen till den döde.
Vi visste inte att det hänt förrän det var försent och gjorde alltså bort oss lite och visade inte tillräcklig respekt, men egentligen var det ju en tillfällighet att vi överhuvudtaget visste det så det var inte mycket vi kunde göra åt saken.
Vid 23.45 kramade jag L's mamma och sa hejdå och sen åkte vi till L's kusin med man för en fika och sen skulle han följa med oss till Thessaloniki för att hålla L vaken på hemvägen.
S pratade med mig igen och jag förstod som vanligt mer av vad det hon sa än vad de andra säger.
Hon och L's mamma har mer tålamod, kanske för att de själv flyttat till land där de inte förstått språket. P bodde i Sverige i ganska många år, S bodde bara där i 1 år, men de vet hur det känns att inte kunna kommunicera.
P pratar Grekiska med mig tills jag inte förstår, då byter hon till Svenska. S kan inte svenska eller engelska men ger inte upp förrän hon fått mig att förstå. Hon anstränger sig också mer än de andra för att förstå mig.
Om jag umgicks med bara P och S i två veckor skulle jag nog lära mig massor!
Vid 1.40 åkte vi mot Thessaloniki och vägarna var jättefina!
Inte förrän vid 3.30 var vi framme på flygplatsen och efter att L parkerat bilen checkade jag in och sen köpte vi en kaffe och satte oss en stund och fikade.
Vid strax efter 4.20 följde de med mig in till säkerhetskontrollen och vinkade hejdå och strax senare var jag på väg till Zürich.

Inget mer zombie för mig

3/8 På fredagen gjorde jag toast till oss alla tre och sen kaffe. Jag och L trodde att vi var hungriga så jag gjorde två var åt oss, men vi kunde bara få i oss en varsin. Antingen är de större än vi trodde eller så är vi mindre glupska eller hungriga än vi trodde, eller så är det värmen som tar bort det mesta av aptiten.

Jag hade insett på torsdagsmorgonen att jag tagit med mig mina vitaminer, men glömt min levaxin och det är faktiskt en mycket större kris än vad ni kan tro!
Utan min levaxin blir jag en zombie på bara någon dag. Jag orkar inte göra någonting alls och jag blir håglös och inaktiv.

Så efter frukost åkte vi till macken där kusinen M jobbar och lånade internet och kollade vad Levaxin kunde heta på Grekiska för i Grekland behöver man inte recept på läkemedel så länge man betalar själv.
Vi hittade flera namn på läkemedel som motsvarar Levaxin och sen åkte vi till byn och köpte en ask, det gick fort och lätt när vi hade namnet och doseringen.
Sen åkte vi till Drama för att köpa mobilt bredband med kontantkort och sen åkte vi vidare till havet igen.
På vägen dit hörde vi av oss till L's kompis G och strax efter att vi hittat en plats att sitta så dök han upp. Sen hängde vi en stund och så dök även de "svenska" kusinerna upp.
Vi stannade ganska länge även denna dag men i slutet av dagen kände jag att jag bränt mig lite trots att jag smörjt in mig med solfaktor 20 och suttit i skuggan. Jag täckte nu mina axlar med sarongen jag hade med mig. Jag hade solat ryggen i 2x5-10 minuter och det var alldeles för mycket visade det sig. Jag hade bränt mig om än inte särskilt mycket.
Sen åkte vi hem och duschade och åt lite rester och L försökte få igång bredbandet men det gick inte. Så vi tog datorn och åkte hem till kusinen S och hennes man So och även där gick det dåligt för oss att koppla upp.
När vi berättade för So om mitt hår-drama så skrattade han och sa att han hitta hår nedanför verandan och trott att det var katthår. Man kan undra hur långhåriga katter de har i Grekland?
S har mer tålamod än de andra med att pratat Grekiska med mig, kanske beror det på att hon själv bodde i Sverige i ett år på 70-talet och vet hur det känns att komma någonstans dit där man inte förstår språket. Tack vare hennes tålamod förstår jag också henne mycket bättre än jag förstår de andra. Samma sak med L's mamma som kan prata svenska men pratar grekiska med mig så lång det går och om jag inte fattar så byter hon till svenska.
De försvarar också mig när de andra säger att jag inte kan grekiska och säger att hon förstår en massa, hon pratar bara inte så mycket! Och när de säger det så förstår jag, jag förstår också när killarna retas med mig för att jag inte kan Grekiska....
Fast det är klart, själva pratar de inga andra språk än Grekiska och om jag bara kunde mer grekiska skulle jag pika dem för det...
När vi kom tillbaka hem försökte L än en gång att få igång det mobila bredbandet men det gick inte, men plötsligt hittade han ett olåst trådlöst bredband, det som min dator hittade för två år sedan och som han använde även förra året. Så sen körde vi på det, det var dålig signal men funkade okey. Vi kollade efter biljetter hem för mig, men det ser mörkt ut.

Det är inte bara kaniner som äter maskrosor

2/8 På torsdagen tog vi sovmorgon och jag gick upp vid 11.30 eller nåt, L kom inte upp förrän någon timme senare. Jag gjorde kaffe åt oss alla tre och L's mamma hade gjort äggmackor åt oss. Hon doppar bröd i en röra på ägg och mjöl med lite salt och peppar i, sen steker hon mackan, det är jättegott och enkelt.
När vi ätit frukost packade vi ihop lite grejer och bytte om till badkläder och så åkte vi till stranden. Det är en bra bit dit, 3,5 mil, men ändå åker alla dit varje eftermiddag efter jobbet, det är inte en turistgrej i Grekland. När man är ldeig är man på stranden helt enkelt. Vi satt på stranden hela eftermiddagen och kvällen och åkte hem först när solen hade gått nedanför kullen. Killarna spelade racketboll och jag satt och läste. Det var så pass svalt att jag inte ens badade faktiskt och jag satt lite i solen och sen i skuggan och solade nog precis lagom.
Sen åkte vi hem till vår väntande middag, men på vägen åkte vi förbi Iraklitsa för att hälsa på en "Svensk" jobbarkompis till L. Han var trevlig och pratade liksom L svenska helt utan brytning och var den enda dittills som kunde båda språken och var artig nog att prata svenska så länge jag var i närheten.
När vi kom hem blev vi serverade en middag som bestod av kött och potatis. Det såg lite sådär ut, men smakade helt förträffligt!
Jag frågade vad för typ av kött det var och vart helt förbluffad när jag fick veta att det var lamm!
Det smakade liksom alldeles för bra för det. Men nu har jag blivit drillad i hur det ska göras så om jag får tag i lammdelar så ska jag prova.
Vi fick också en sallad gjord på maksrosor, det ska jag också prova att göra. Bra sätt att bli av med maskrosor och att få i sig C-vitamin på samma gång.
På kvällen satt vi ute på verandan och snackade alldeles för länge, jag tror jag kom i säng vid 4 på morgonen.

Det får räcka så

På torsdagen var det jobb som vanligt, men vi hade personalmöte så som det är tänk att vi ska ha med jämna mellanrum. På dessa möten gnäller vi lite på varandra ibland, men på det stora hela har vi väldigt bra stämning på jobbet och det kan ju vara bra att rensa luften ibland och få irritera sig på att folk lämnar saker framme eller inte stänger kryddburkar efter sig i fikarummet. På eftermiddagen försökte jag komma iväg på ärenden men det tog längre tid än jag hade räknat med att bli klar med det som behövdes göras. Men slutligen kom jag iväg till en kund som flyttat från Bromma Flygplats till Kista. Jag skulle leverera lite grejer, se deras nya lokaler och säga hej till dem. Deras framtid har ju varit ganska oviss i 20 år eftersom det sagts att Bromma ska läggas ned, nu ska det istället bli större och därmed var de tvungna att flytta från sitt hus, som de ägde men arrenderar marken till och inte nog med det, de får betala för rivningen också och det är inte gratis.
Det var i alla fall ett trevligt besök, de har en lite gammeldags, hjärtlig stämning på sitt företag, lite liknande vår egen och två killar som jag känt hos dem i alla år var faktiskt kvar och det var ett kärt återseende.
Jag blev bjuden på fika och pepparkakor men sen var jag tvungen att åka vidare in mot Solna och Axfood Snabbgross. Jag blir så jäkla störd på alla dessa bilförare som tror att de har mer bråttom än vi andra och som kör om i avfartsfilen eller bussfilen och sen tränger sig in tillbaka in i filen, det försenar ju oss andra som tycker att det känns bättre att vänta på vår tur...
Jag tog mig i alla in dit till slut och handlade det jag skulle till fikarummet. Det tråkiga med allt detta är att jag aldrig får nåt erkännande för att jag gör det, men om jag har annat att göra och inte åker och handlar direkt när det är tomt, då gnäller folk på mig... Jag kanske borde skita i det och låta någon annat göra det jobbet?
Efter att ha handlat till jobbet och passat på att handla en kokt julskinka till mig själv också för 140:- (3 kg) så åkte jag vidare in till stan och grekiskalektionen. Den här gången jobbade vi med verb, jag vet inte om jag berättat det, men "alla" typer av ord i en grekisk mening böjs efter vem man pratar om/med, detta gäller ju även verben förstås men det visade sig att de var mycket lättare att böja än de andra och det kändes äntligen som om jag fattade nåt.
Men när det visade sig att detta var näst sista lektionen och att många skulle vara borta på nästa så sa jag att jag skippade nästa lektion och om det inte var för det dåliga samvetet (inför vem?) så skulle det ha känts som en lättnad. Jag bestämde också där och då att inte gå nästa termin. Att stå i köer varje torsdag tär på mig och jag orkar inte göra det ännu en termin, jag har ändå kämpat i 3 terminer nu. Det är inte heller många kvar i vår grupp till nästa år, alla har svårt att orka med. Jag kommer att sakna gruppen som ju egentligen inte finns längre och vår lärare har ju gjort ett superbt jobb!
Sen åkte jag hem, lite lättad över att ha tagit ett beslut i alla fall och sen åt jag mozzaellasallad till middag och tittade på Criminal Minds.

Rena grekiskan

På torsdagen ringde Turres tandläkare igen, hon ville så gärna att vi kom på ett återbesök för att kolla läkningen och att det inte blivit inflammerat. Jag hade bett om en ny tid istället för den de bokat 8.15 på torsdagsmorgonen och när tandsköterskan ringde på tisdagen så ställde vi in den och sa att tandläkaren fick ringa om hon ville annorlunda. Jag vill helt enkelt inte åka till Kungens Kurva i rusningstrafik på morgonen, det räcker med att det är så långt att köra i alla fall. Jag hade bett att få komma på eftermiddagen istället men enligt tandläkarens kollegor skulle hon vara upptagen hela eftetrmiddagen, men nu sa hon att hon kunde avbryta sina möten för ett kort besök, bara vi kom. Vid 14.45 åkte jag från jobbet, det tar ungefär 30 minuter att köra dit och jag räknade med att det i värsta fall kunde ta det dubbla. När klockan var 15.45 var jag tvungen att ringa till sjukhuset, tandläkaren hade sagt att hon slutade klockan 16 och ville att jag kom innan dess, nu var jag bara vid Tomteboda... Konstigt nog släppte köerna nästan helt precis efter att jag ringt dem och hon lovat att stanna och vänta på oss.
Klockan var bara ett par minuter över när vi kom in genom dörren och hon mötte oss strax efter och tog in oss i ett undersökningsrum. Jag hade sagt till henne när de lade in Turre att de skulle vara lite försiktiga med honom, att han aldrig bitit någon men att han är väldigt osäker och så. Nu visade det sig att hon blivit riktigt rädd för honom av det och jag fick både hålla honom och visa henne munnen för hon ville inte komma i närheten. Det är ett bra sätt att skrämma Turre att bete sig så stressat och osäkert och sen tryckte hon topz ganska hårt mot sårytan för att se om det kom var eller nåt sånt, så sen morrade han åt henne och då tyckte hon ju att hon fått bevis på att han är farlig. Ingen av de andra som jobbar där har någonsin varit rädda och han har heller aldrig haft några problem med dem, han gillar de till och med bättre än andra främlingar. Nåja, man kan ju inte rå för att man är rädd och hon är ju snäll och kompetent och det var lite gulligt att hon med allvarlig ärlighet sa att det var skönt att se att det läkte så fint, så nu skulle hon ju kunna sova igen på nätterna.
Ja, jag tror faktiskt att hon menade allvar.
Tänk vad söta de är på det där sjukhuset, de gillar ju verkligen djur!
Det låter kanske liet konstigt att veterinärer och djurskötare inte skulle göra det, men så har vi alltid bemötts innan vi kom till Södra Djursjukhuset.
Vid 16.30 kom jag iväg och nu var det ju dags för grekiska inne i stan och jag antog att det var bråttom, visst måste det vara köer åt båda håll in till stan? Nej, se det är det inte, 20 minuter senare parkerade jag utanför Medborgarhuset vid Norrtull, det hade rullat på jättebra.
På grekiskan var det ju visserligen kul att träffa alla igen, men jag får prestationsångest när de andra som inte hade samma goda förutsättningar från början har mycket lättare än jag nu. Jag har inte ork att plugga de gånger då jag faktiskt har tid och det fastnar inte ordentligt. Jag förstår precis allt som K förklarar för oss, men att minnas det i en "skarp" situation är en helt annan sak. Det går fort framåt och jag blir helt blockerad av stress när jag ombeds sätta ihop meningar eller översätta nåt från svenska till grekiska och A sitter bakom mig, jag sitter med sidan mot henne och hon sufflerar mig då och då och jag känner mig korkad men tacksam för hjälpen.
Plötsligt släppte det däremot. Vi skulle läsa en nu text och jag förstod det mesta redan medan vi läste den vilket är rätt ovanligt och då känns det som om jag har ett bättre grepp om allt.
På grund av ångesten brukar jag fly fältet så snart lektionen är slut, men nu var jag till och med kvar ett par minuter och pratade med A innan jag åkte hem.
När jag kom hem diskade jag upp i köket och sen böev det en lugn kväll, först framför kaminen och sen framför tv:n och Criminal Minds.

Men då vänder jag fanimej

På torsdagsförmiddagen var jag till läkaren för att få remiss att ta bort halsmandlarna och det fick jag. Men läkaren var skeptiskt till om det skulle gå med på det, de är väldigt restriktiva med det tydligen. Själv kan jag ju tycka att det borde vara enklare att få en sån operation än en Gastric By pass som var och varannan människa faktiskt får nu, men så är det tydligen inte. Han sa att jag inte skulle berätta om alla problem jag har, som till exempel att mat fastnar på dem och irriterar mig till hosta, eller att de gör ont och luktar illa. Vad jag skulle trycka på var främst mina andningsproblem och han udrade hoppfullt om jag kanske snarkar också? Men det vet jag ju inte, jag bor ju ensam nu för tiden. Förr gjorde jag ju det, men flera av mina kompisar har sagt att jag inte gör det längre. Ju som ju störts väldigt av mina snarkningar tidigare störs nu istället av att jag är så pass tyst, hon är van att jag låter och nu undrar hon ibland om jag dött i sömnen...
Nåja, remissen är skickad, vi får väl se vad som händer, i värsta fall får jag väl betala själv men det bär emot när man faktiskt har ordentliga skäl till operation.
På eftermiddagen kom den andra läkaren från kliniken till jobbet för att ge oss influensavaccinationer. Själv får jag inte längre ta dem, eftersomjag fått allergiska reaktioner emot dem tidigare. Första gången fick jag en röd kloande fläck stor som en femkrona, året efter täckte fläcken hela området under plåstret, året efter det ett område stor som en handflata, sista året jag tog vaccinationen var det som ett brett, varmt, rött och kliande band runt hela armen som stod ut 0,5 cm ungefär. Själv tyckte jag ju att jag visste vad det var och var inte särskilt bekymrad, men mina kollegor insisterade på att jag skulle visa det för läkaren. När jag åkte ned dit blev han så imponerad att han fotade min arm och sen kallade han på syster så att hon skulle få se också. Sen sa han att jag absolut inte skulle ta fler influensavaccinationer eftersom reaktionen blev större för varje år. Det konstiga är ju att det ska vara folk överkänsliga mot ägg och fjäderfä som kan ha reaktioner mot vaccinet och hittills har jag inte märkt nåt av det.

På eftermiddagen var det dags för Grekiskalektion och jag hade verkligen ingen lust alls, jag drog mig för att sitta i kö och det dessutom utan bilstereo och jag var så trött att jag var nästan vinglig. Men efter att ha smsat med Ju och hon gett mig dåligt samvete för att jag inte ville göra detta för mig själv och lära mig grekiska så satte jag mig i bilen och hamnade på motorvägen mot stan, utan något direkt beslut i den riktningen. Men när jag precis passerat Sollentunaavfarten blev det tvärstopp. Jag satt där och udrade varför men eftersom jag inte hade tillgång till radio och därmed trafikrapporter så hade jag ingen aning om vad som var på gång. Jag pratade med kollegan C i telefon eftersom jag antog att han var på väg hem och hade radion på men inget hade sagts där. Slutligen ställde jag mig istället i kö till Kistaavfarten då jag insåg att jag aldrig skulle hinna i tid till lektionen i alla fall. Vid samma tid som jag absolut senast måste passera Järvaavfarten för att hinni i tid till lektionen kom jag jst av motorvägen i Kista och vände hemåt igen. Sen när jag börjar närma mig Väsby är det kö dit också! Men jag lyckades ta mig av vid Breddenavfarten utan några större problem och körde en omväg hem.

När jag kom hem var jag inte längre lika trött och matt, det kändes nästan som om kroppen hade försökt att varna mig för de ovanligt långa köerna genom att inte tycka att jag skulle åka. Nu satte jag igång med disken, tvätten, jag vattnade blommorna och sen dammsög jag också. Jag trivs så mycket bättre när det är fräscht hemma och alla måsten är klara. Problemet är bara att det alltid finns något måste kvar som jag inte hinner med och därför aldrig riktigt kan slappna av.

Sen stekte jag upp potatisen som blivit över från dage innan och en biff och så gjorde jag en påse bearnaisesås och ägnade resten av kvällen åt min nya Criminal Minds-säsong och lite läsning. Men jag som varit så matt och trött på eftermiddagen kunde bara inte somna och somnade inte förrän klockan 6 på morgonen.

Hur lång kan en dag bli?

Jag var så fruktansvärt trött när jag motvilligt släpade mig upp ur kojen strax före 9 på torsdagsmorgonen. Sjösjukan hade mattat ut mig fullständigt. När jag strax senare knackade på C's hytt öppnade hon direkt, fullt påklädd och klar och sa en massa saker som jag inte riktigt hängde med på först. När jag sedan rett ut vad hon sagt insåg jag att vi var uppe 1 timme för tidigt! Jag hade inte ens tittat på mitt armbandsur utan använt telefonen som klocka och jag hade ju ställt in den på flygplansläge för att den inte skulle dra ur hela batteriet. Hur kunde den då veta att jag bytt tidszon? Våra telefoner hade i alla fall lurat oss båda vilket ju var bra, då hade vi i alla fall sällskap i vår förtvivlan. Vi tog oss ned till frukostbuffén som var superfräsch och åt frukost med vårt sällskap från kvällen innan.
Tydligen har jag nåt sorts proteinunderskott eller nåt för jag levde i stort sett på proteiner hela resan. croissanten åt jag knappt halva...
Klockan 10 efter en trevlig frukost var det meningen att vi skulle få se motorrummet och de olika typerna av hytter, men då hade vi lämnat Mariehamn igen och det gungade så pass att jag var tvungen att gå och lägga mig igen. Vid 11 lyckades jag ta mig upp igen och gick till baren för att titta på Tony Irvings dansskola. Det var rätt kul och det var framförallt en liten kille på 10-12 år var riktigt duktig, mycket duktigare än de flesta vuxna som var med.
Efter att ha adderat en bild på mig och Tony till min fotosamling gick jag till taxfreen och handlade. Det blev en massa "julgodis" och choklad till mina engelska kompisar som jag ska träffa i USA och så den nya Bailey'sen, Biscotti, underlig men god smak var det, vi fick prova kvällen innan. Jag köpte tjärtabletter till kollegan A också och present till J som jag skulle till på kvällen. Jag köpte sikrom och rökt ost också. Jag pratade med syrran på telefon men hon visste inte säkert vilken parfym hon ville ha, så jag får köpa den när jag åker till USA istället.

När jag var inne på taxfreen hittade C mig och när jag lämnat mina varor i hytten mötte vi upp resten av vårt lilla gäng i baren före lunch. Sen var det dags för en MYCKET fin lunchbuffé! Jag har ätit smörgåsbord och julbord på en massa olika restauranger och däribland Grand Hotel, men jag kan säga att de två gånger jag provat Vikinglines buffé (med 10-års mellanrum) har den varit bättre, fräschare och godare än någon av de andra. Rekommenderas varmt!
Efter lunchen samlades vi igen för utvärdering och frågor och själv var jag imponerad av hela grejen. Säljarna var proffsiga utan att vara stela eller översälja och allt var fint arrangerat. Vi hade dessutom inga kännetecken så resten av personalen på båten hade inte en chans att veta att vi var visningsresenärer och ändå blev vi så trevlig bemötta överallt vi gick!

Efter uppsamlingen fick jag en chans att se hytterna trots allt och två av de andra tjejerna hängde också på. Sviterna är inte tokiga alls, särskilt inte redarhytten. Jag skulle nästan kunna tänka mig att hyra den 24 timmar bara för att slappna av. Jag skulle ta mitt täcke och kura ihop mig i fönsternischen och där skulle jag ligga och titta ut över skärgården och bara vara. Visst kostar det, men det känns som om det vore värt det om man hade pengarna, drygt 3000:- på en vardag, mer på en helg.
Sen satte vi oss bara en liten stund och så var det dags att kliva iland.
Den här skylten hittade vi på en hyttdörr när vi sprang i korridorerna på väg till sviterna...

Jag och C tog min bil och åkte mot Åhléns, där parkerade vi i ett parkeringshus mitt emot och så gick vi in på Macho Tacos och tog en varsin tub. Det var rätt gott faktiskt.

Sen gick C till tåget och jag hämtade bilen och åkte till grekiskan. Min sjösjuka kom och gick fortfarande och värst blev den inne på Medborgarskolan, då kändes det som om hela byggnaden gungade. När jag äntligen fick gå därifrån kändes det bättre så fort jag kom ut, men när jag gick genom korridoren studsade jag nästan mellan väggarna igen.

Jag åkte direkt till Handen och min grekiska bror, hans yngsta dotter, mellanbarnet fyllde 19 år. Det är väldigt trevligt att komma hem till dem, för det första är de snälla och trevliga mot varandra, de har fina vänner och de blir så glada när jag kommer dit, kan det bli bättre? I sånt fall att man får en massa god mat och hembakade muffins eller så som det är så modernt att säga det nu, cup cakes (varför anses det coolare att säga det på engelska?).
Födelsedagsbarnet och hennes fina syskon ställde upp på en syskonbild åt mig, de är så fina mina "brorsbarn" och så himla goa mot varandra.

Vilket år som helst får vi kanske ihop oss till middag hemma hos mig, det har vi pratat om i drygt 1 år nu...

Jag tog mig hemåt slutligen och lämpade av P och N på vägen och så hämtade jag Turre som blev både förvånad och glad att se mig. Han hade ju sett mig packa stora väskan, vad han inte visste var att det var för att jag var för lat för att gå ut i förrådet med ficklampa för att hämta den mindre väskan...

När jag kom hem åt jag edamamebönor och tittade en stund på The Bounty Hunter, men sen hoppade jag i säng, matt efter resa och sjösjuka, grekiska och kalas. Sen somnade jag som en stock efter att först i panik kommit på att jag glömt sikrommen och osten i resväskan. Efter att grejerna stod säkert i kylen somnade jag gott.

Det gör ont, det gör ont

Torsdagen började helt normalt men vid 14.30 gick det inte längre att ignorera... det gjorde ont precis överallt som om jag hade fått influensa ungefär. Jag hade ju haft några sådana atacker redan veckan innan och jag har undrat ett tag nu om det är någon slags "sköldkörtel-skov" så jag ska prova att höja levaxinet igen och se vad som händer. Det känns nämligen som om jag har feber och därmed värk överallt. Jag gick i alla fall hem och vilade och bestämde mig för att ställa in grekiskan, det fanns liksom ingen kraft att ta sig dit och dessutom koncentrera sig genom värken. Senare ringde jag också H för att meddela att vi inte kunde ta hundpromenaden vi planerat. Men sen när värken gått över senare på kvällen ja då satte ju rastlösheten och stressen in igen. Jag är bra på att ta det lugnt när jag mår dåligt men så fort det släpper får jag dåligt samvete igen och vill få saker gjorde. Alltså satte jag igång att göra svamppajen jag planerat i några dagar. Dessutom gjorde jag korv stroganoff och så testade jag att göra korvspagetti som jag sett på Facebook samma dag. Lite kul men inte särskilt gott måste jag erkänna. Men jag har aldrig varit särskilt förtjust i korv och makaroner/spagetti.

Under tiden jag hackade lök och spetade korv med spagetti tittade jag på I Love You Man, den är rätt söt och lite kul. Pajen gjorde jag på taggsvamp och bacon men den blev rätt tråkig, taggsvamp är nog inte riktigt min grej. Fast visst ser den fin ut?

Många matlådor blev det förstås och jag ställdes återigen inför problemet med en full frys. Jag vill ju kunna ha flera olika rätter i frysen och inte vara tvungen att äta samma sak hela tiden tills det är slut.
Jag lyckades i alla fall få in det mesta i frysen slutligen och planerade att ta med resten till jobbet dagen efter. Sen städade jag och diskade upp allt så det kändes bra när jag gick och lade mig.

Jag blir nog lite starkare i alla fall

På onsdagen hade jag en jobbig och känslosam dag och var helt utmattad när jag kom hem från jobbet. Alltså vilade jag en stund så som jag brukar försöka göra och sen gick jag upp strax före 18.30 och packade min ryggsäck. Jag tog med mig mina grekiskaböcker för att göra läxan och kom till och med ihåg att ta med de gamla quizzen så som L vill att jag gör. Jag tog också med en matlåda så att jag kunde äta middag på pyssel. Sen gick jag ut och skulle precis börja gå hemåt mamma till då jag såg och hörde att någon lastade grejer på ett släp som stod uppbackat vid tomten mittemot. Det visade sig vara de nygamla ägarna till den "tomten". Det står egentligen ett hus där men det är rivningsfärdigt. Det visade sig att de köpt tomten för 6-12 månader sedan för att bygga ett 1½ våningshus så som det var lovat i köpet att de kunde göra. Nu hade kommunen sagt nej, troligtvis för att de ville ha brutet tak..? Jag är en av de 3 husägare som ligger närmast denna tomt och jag kan för mitt liv inte förstå vad det skulle ha för betydelse. Det är ju inte så att vi andra har enhetliga hus och dessutom skulle deras ligga högst så det skulle knappast oss andra och det skulle nog inte ens nå över träden så det skulle inte synas särskilt mycket i alla fall. Det enda jag inte skulle gilla är ju om de byggde mer än ett hus däruppe men det får de i alla fall inte, man får inte stycka av tomten. De var i alla fall jättetrevliga och det hade varit kul att ha dem som grannar. Men nu blir det ju inte så och det de lastade på släpet var ved från förrådet. De hade lämnat det där tills vidare men nu skulle de ta det till sitt hus i Sollentuna istället så att det kom till användning. Jag ville bara vara säker på att det inte skulle kastas.
Sen gav jag mig iväg mot mamma, både jag och Turre var förstås täckta av reflexer och vi gick raskt och sprang en hel del och var väl hos mamma på 33 minuter tror jag. På vägen mötte vi F precis som gången innan och sen gick vi sista biten tillsammans efter att hon parkerat. Sen hade vi en trevlig kväll och även H med dotter V dök upp vilket de sällan har möjlighet till eftersom V har hoppträning på onsdagar. Sen tittade de på syrrans smycken tillsammans och visst ser det lite gulligt ut med 17-åriga V i mammas knä för att se ordentligt? Syrran satt och målade några av de nya smyckena och F rensade svamp. Vi andra gjorde inte så mycket även om jag pluggade lite grekiska och sen förhörde de andra på quiz.
Vid 23.15 gick jag hemåt igen och det gick riktigt bra och det kändes som om jag sprang rätt mycket men det tog fortfarande 33 pinuter att komma hem, lika mycket som det tagit dot. Men visst var det 34 minuter förut?
Sen tog jag några kex och så gick jag och lade mig efter att ha kopplat av en stund med min bok.

Nu ska jag skvallra på Grekiska!

När jag vaknar såhär på morgonen, då är det ett starkt hösttecken. Judas sover inte inne alls på sommaren och när jag vaknar med honom i sängen, då vet jag att det är höst. Om jag somnar OCH vaknar med honom i sängen, ja då är det vinter.
Så i torsdags när jag vaknade var det alltså officiellt höst i mitt hus.
Det var en massa att göra på jobbet och det slutade med att jag hoppade över lunchen eftersom jag inte var särskilt hungrig just då och sen värmde jag min matlåda till fikat vid 14.15 istället. Men då var jag hungrig och visserligen tog det ett tag men jag fick i mig hela, stora matlådan även om det nog tog en timme eller nåt. Jag fick ta med den ned till kontoret när fikarasten var slut. Vid 15.50 åkte jag från jobbet för att vara säker på att hinna in till grekiskan vid 17.30. Det låter ju helt absurt att åka 1½ timme innan kursen börjar när man bara har en färdväg på 20 minuter. Men i rusning har jag nästan kommit försent några gånger och det gör stor skillnad om jag åker 15-20 minuter senare. Det var ordentliga köer och jag körde av vid Järva krog och tog E18 in. Jag har svårt att förstå hur de kan göra stora vägarbeten på alla infartsvägar och utfartsvägar samtidigt. Det är köer överallt på väg in till stan och sen får du köa ut från stan på andra sidan också... Man borde verkligen inte behöva köra genom stan för att komma till södra sidan!
Jag kom in redan vid 16.50 och hittade till slut en parkeringsplats men man fick inte parkera där förrän klockan 17 så jag ställde mig och läste en stund och sen när klockan blev 17 gick jag in på Medborgarskolan. A och m var redan där och vi småpratade lite och A hade tagit med presenter till mig för att jag kört henne till Arlanda veckan innan! Hon visste att jag glömt min stiftpenna förra veckan och hade nu köt ett set med två blyertspennor och en kombinerad pennvässare/suddgummi som var rätt häftig faktiskt. Dessutom hade hon med sig en hel kasse med Grekiska skvallertidningar för mig att läsa. Hon vet att jag har lite svårt att motivera mig att träna och det där kan nog vara ett bra sätt kanske? Jag blev jätteglad för båda, det var så genomtänkt liksom och så är det ju alltid trevligt med presenter.
På lektionen började både tunga och hjärna lossna och även om jag inte hade totalt flyt så var det massor bättre än veckan innan när hjärnan stod komplett stilla.
När jag kom hem vid 19.30 värmde jag köttfärssås jag tinat i kylen och så kokade jag pasta till det. Sen åt jag middag ganska snabbt eftersom jag skulle möta upp kusinen för en promenad senare. Köttfärssåsen var riktigt, riktigt bra, undrar hur jag gjorde den...?
När jag ätit klart var det dags att åka och möta S och vi bestämde 20.30 vid Ica Glädjen. Sagt och gjort, vi mötte upp där och så satte vi på oss reflexer och grejer och lämnade faktiskt jackorna i bilarna eftersom det fortfarande märktes att det varit Indiansommar under dagen med 21 grader och sol. Sen gick vi en halvrask promenad på 1 timma och jag blev lite orolig för S för hon hostade riktigt läskigt emellanåt, men hon kände sig inte sjuk.
Vid Skälby låg det slyträd utefter vägen, björkar dessutom. Jag undrar vems det är? Om jag bara kunde komma på det skulle jag säkert få ta dem.
När jag kom hem igen satte jag mig och började virka en mössa, även om det är Indiansommar just nu är det ju bara en fråga om veckor tills man kanske behöver ha mössa på sig. Under tiden tittade jag på "28 Days" med Sandra Bullock. Jag tycker att den är bra och jag gillar ju henne skarpt, hon verkar vara intelligent, snäll, rolig och trevlig, dessutom är hon ju talangfull.
En sån man skulle vilja vara vän med liksom, "the girl next door".

Undrar om benen kommer att sitta kvar

På torsdagsmorgonen kom jag mot alla odds ihåg att leta upp och packa ned mina Grekiskaböcker, det var återigen dags för grekiska, första lektionen för terminen. Sen jobbade jag och stressade som en tok och sen vid 15.30 åkte jag till Axfood i Solna för att handla Wasa sandwichar till jobbet. Då kunde jag slå två flugor i en smäll, jag behövde bara gå en halvtimme tidigare fast jag skulle handla och sen skulle jag förhoppningsvis missa de allra värsta köerna.
Det var visserligen kö till Solna också men det gick relativt fort i alla fall och jag var på plats vid 16, vid c.a 16.45 var jag på väg in mot stan och det gick relativt snabbt och jag hittade dessutom en parkering utanför Medborgarskolan. På Axffod hade jag också köpt ryggbiff i bit till mig själv och krossade tomater. 69.95:- / kg för biffen (exkl. moms) och biten var på 3 kg... De krossade tomaterna var i brukt om 2,5 kg och den ksotade 14.95:-...
Det var kul att träffa de andra på grekiskan igen och de flesta hade kommit tillbaka till termin 2. Två nya hade vi fått i gruppen också och det tar väl ett tag innan de lärt sig vilken kultur vi har i gruppen, skoja gärna, men stötta varandra. Min hjärna trodde fortfarande att den hade sommarlov, inte ens de enklaste ord och meningar kunde jag komma ihåg eller stava, men förhoppningsvis går det bättre snart. Jag förstår däremot allt vår lärare säger till oss, men hon använder säkert lätta fraser och så, men jag tycks förstå mer än de flesta andra faktiskt.
Jag är däremot sämre än de andra på att prata, skriva och komma ihåg ord.
Jag fick reda på att A i gruppen bor i Göteborg... det är ju lite udda att gå kurs i Stockholm då, men nu skulle hon i alla fall flyga hem och det från Arlanda. Jag erbjöd mig att skjutsa henne dit, det är ju en enkel väg att köra även om det blir 3 mil extra. Det var kul att få en chans att prata lite mer, hon är en trevlig tjej och vi i gruppen gillar ju varandra men hinner som mest prata i 10-15 minuter före lektionerna.
När jag kom hem åt jag kräftor till middag och tittade på Cold feet, jag var väldigt trött och hade träningsvärk i vad som troligtvis är muskelfästena i benfästet eller vad man ska kalla det. Det känns i alla fall som om benen ska lossna från höften eller nåt.
Det var stökigt hemma och det fanns en massa disk, men jag hade ingen energi kvar alls så jag läste lite i sängen och sen somnade jag redan vid 23 och sov faktiskt gott hela natten fast jag somnat så pass "tidigt".

Att vila sig i form

På torsdagsmorgonen blev jag väckt av något jag uppfattade som ett brak, men med tanke på att det verkade ha kommit från en talgoxe som på något sätt tagit sig in i huset, så kan det inte ha varit så högt. Jag vet inte om Judas släpat honom genom kattluckan, kanske medvetslös? Eller tröttnade Judas på att försöka få tag i honom när han tappade honom innanför dörren? Eller tog han sig in själv? Enda vägen är i sånt fall kattluckan och man kan undra vad som skulle få honom att göra det. I vilket fall måste han ha varit inne rätt länge, jag fick städa skitfläckar lite här och där senare på kvällen. Att få ut honom var inga problem, jag öppnade bara altandörren och så flög han rakt ut. Sen var det bara att göra sig i ordning och åka till jobbet. Efter det var det åter dags för grekiskalektion, den sista för terminen faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att gå på grekiska. Jag vill lära mig grekiska och det går verkligen framåt, men att plugga har alltid varit något jag avskyr och så är det fortfarande. Dessutom tar det tid från roligare saker och så är det detta med köerna in till stan på eftermiddagarna, det har jag väldigt svårt att förlika mig med. Det ska i alla fall bli skönt med hela sommaren fri från plugg. Fast det var sista gången var vi bara 4 personer där, lite synd att man inte fick chansen att önska de andra trevlig sommar.

Efter lektionen åkte jag raka vägen till gymmet. Turre fick gå ut och kissa en snabbis på gräsmattan vid motorvägen och sen gick jag in och körde mitt gymprogram. Det går rätt fort, det tar inte mer än 20 minuter ungefär, sen gick jag på bandet. Kan ni tänka er att efter 5 veckors "vila" kunde jag nu springa 6 minuter i sträck. Innan jag åkte kunde jag 5 minuter... Totalt var jag på bandet i 30 minuter.

När jag kom hem tittade jag på The Mentalist resten av kvällen. Jag gillar den serien.

Ännu en stressig dag

Stressen fortsatte på jobbet på torsdagen, det var mycket som behövde bli klart inför mötet nästa vecka och inför semestern. Jag åkte sen direkt från jobbet in till stan för att plugga grekiska och tog vägen om E18 från Järva Krog och kom i god tid. I slutet av lektionen fick vi önska vad vi ville öva på och vi valde att läraren skulle fråga oss saker och vi skulle försöka svara. Mig frågade hon om min kommande semester och jag kunde knappt svara på något på grekiska, men det gav mig en hel del tillfredställelse att jag förstod precis allt hon frågade både mig och de andra, det är ett stort steg framåt!

Efter grekiskan körde jag mot Väsby och gjorde en avstickare in på gymmet där de hjälpte mig att frysa mitt medlemsskap under semestern. Sen handlade jag lite tulpaner och en chokladkaka och åkte till kompisen som kommit hem från sjukhuset. Med mig hade jag resterna från dagens lunch, sushi igen. Sen åt jag min sushi medan jag, hon och hennes mamma satt och snackade och fikade. Det var skönt att se henne och hon var vid gott mod.

Jag kom inte hem förrän vid 21.30 och jag hade sagt att jag kanske, kanske skulle möta upp G på Tudor Arms eftersom han skulle åka till Italien på morgonen efter, men jag var för trött och för stressad så jag åkte hem och röjde lite hemma och såg klart på Indiana Jones serien istället och somnade så fort jag gått och lagt mig.