Klänningens första och sista chans?

19/12 På torsdagen började jag tidigt eftersom det var dags för jullunch med jobbet och allt tar minst dubbelt så lång tid för mig just nu. Alltså skulle jag i god tid duscha, sminka mig, klä mig och ta mig till Stallmästaregården och allt det till lunchen klockan 11.30. Brorsan ringde och undrade om jag tänkt köra bil dit och om jag kunde komma förbi och hämta några av mina kollegor på vägen? Jodå, sagt och gjort, ja hämtade upp 3 kollegor och körde in. Attans vad svårt det var att hitta in dit nun när de bygger överallt, som tur var hade A varit där tidigare och trodde att hon visste hur vi skulle åka, annars hade jag definitivt inte trott att det var en väg man fick köra på. Det såg mer ut som en byggväg eller enkelriktad väg, men det var den som gällde, det hade jag aldrig vågat gissa. Jag hade tagit en klänning som inte var ny, men som jag inte har kunnat använda tidigare för att benen såg så bubbliga ut, nu satt den snyggt och det var sista sucken på den kan man tycka den är redan på gränsen till för stor. Men jag kände mig rätt fin i alla fall och hade stövlar till det och det kändes juligt.
Trots att jag var helt slut när jag kom hem så pyntade jag julgranen med
systerdottern på kvällen. Hon kom över för middag och satt sen mest som stöd medan jag pyntade. Jag tycker att sånt är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt, det blir alltid bättre om någon bara är med, det spelar ingen roll om de bara tittar på.

Bukefalos bodde på ett berg

7/8 På tisdagen var det min sista dag och vi hade en hel del att göra. Äntligen hade vi hittat en biljett hem för mig, men det kostade på... Den skulle gå från Thessaloniki och dit är det 16 mil från byn, den skulle gå 4.50 på morgonen och den skulle gå via Zürich... Dessutom kostade den 3000:-, men då fick jag visserligen en retur samma väg i September, vi får väl se om jag gör något av det...
Vi körde L's moster till banken och så åkte vi till en elektronikbutik för att köpa en ny kaffemixer åt mig, den gamla börjar ge upp.
L stannade utanför med sin moster och jag hackade mig fram med hjälp av min begränsade grekiska, en tysk grek som stod i andra kön och så förstås lite kroppsspråk och sunt förnuft.
Jag lyckades försäkra mig om att de inte hade en blå mixer så som jag helst velat så jag tog den röda.
Jag köpte också en extra, liten mixer för att ta med på resor.
Jag hittade en batteridriven pepparkvar också och den kostade bara runt 100:- så den köpte jag också.
Jag fick rabatt på mixern eftersom jag köpte utställningsexet och det gav de fast de säkert insåg att jag inte kunde tala för mig på grekiska, det är ju trevligt att de inte utnyttjar det.
Kaffe hade jag köpt ett par dagar tidigare på Supermarket när vi var och handlade mat.
På eftermiddagen åkte vi in till Drama för att hämta min biljett och för att betala den, kusinbarnet K följde med för att hjälpa till.
L släppte av oss i stan och åkte för att se om han kunde parkera, K tog med mig in i butiken och pratade med sin farbrors kompis där som fixat biljetten. Han pratade engelska så sen ordnade jag och han resten. Bara några minuter senare var vi på väg ut igen och då var det betalat och klart.
Vi åkte hem igen och åt lite lunch och sen åkte vi till G's strand igen, men nu hade han åkt till Aten så vi var ensamma och kom till och med ihåg att ta med egna parasoll.
Det var en riktigt het dag, upp till 42 grader varmt, men på stranden känns det alltid bättre. Strax efter att solen börjat skuggas av träden bakom stranden kom en kille seglande i fallskärm och plötsligt kraschlandade han nästan i huvudet på några som satt snett bakom oss.
När jag gick för att duscha av mig tyckte jag att jag hörde någon förvånat nämna Drama, som om han seglat ända däirfrån, men kan det verkligen vara möjligt? Det måste vara minst 7-8 mil därifrån. Men fågelvägen kanske det inte är omöjligt. Fast frågan är om han var duktig nog så som han kraschade rätt ned i betongtrappan...
Solen gick ned innan vi fått tillräckligt med sol, min sista dag hade jag velat få lite mer, men sen åkte vi hemåt.
Ruinen på berget är Alexander den stores stall, där bodde hans välkända häst Bukefalos!
När vi kom tillbaka till byn åkte vi direkt till macken och L kollade igenom bilen före vår nattliga färd till Thessaloniki. Jag läste en engelsk manual åt K under tiden och löste ett problem de hade med en bilstereo. Jag gillar sättet de bara sitter och hänger tillsammans så där på kvällen, snackar lite skit, ordnar lite grejer och sen går de hem.

När vi kom tillbaka packade jag det sista och konstigt nog hade jag inga problem alls att få ned allt i väskan trots att jag nu hade kaffeburken, två mixrar och en pepparkvarn... Det var ju fullt på vägen dit, hur kunde det vara plats kvar nu? Sånt gör mig nervös.

När vi samlat oss lite vid strax över 22 så satte vi oss i bilen jag, L och hans mamma. Jag ville bjuda dem på middag som tack för gästfriheten, så vi åkte ned till grannbyn. Det är alltså byn med floden och det är så mycket svalare där, det var till och med bekvämt trots att det fortfarande var löjligt varmt hemma i byn.

När vi satt på restaurangen så undrade vi varför det var så tomt, vi var de enda gästerna. Då kom P på att ägarens bror hade dött under dagen och i Grekland håller man restauranger öppna av princip även om sånt händer, men kulturen säger också att man inte går dit och äter fast det är öppet, av respekt för familjen till den döde.
Vi visste inte att det hänt förrän det var försent och gjorde alltså bort oss lite och visade inte tillräcklig respekt, men egentligen var det ju en tillfällighet att vi överhuvudtaget visste det så det var inte mycket vi kunde göra åt saken.
Vid 23.45 kramade jag L's mamma och sa hejdå och sen åkte vi till L's kusin med man för en fika och sen skulle han följa med oss till Thessaloniki för att hålla L vaken på hemvägen.
S pratade med mig igen och jag förstod som vanligt mer av vad det hon sa än vad de andra säger.
Hon och L's mamma har mer tålamod, kanske för att de själv flyttat till land där de inte förstått språket. P bodde i Sverige i ganska många år, S bodde bara där i 1 år, men de vet hur det känns att inte kunna kommunicera.
P pratar Grekiska med mig tills jag inte förstår, då byter hon till Svenska. S kan inte svenska eller engelska men ger inte upp förrän hon fått mig att förstå. Hon anstränger sig också mer än de andra för att förstå mig.
Om jag umgicks med bara P och S i två veckor skulle jag nog lära mig massor!
Vid 1.40 åkte vi mot Thessaloniki och vägarna var jättefina!
Inte förrän vid 3.30 var vi framme på flygplatsen och efter att L parkerat bilen checkade jag in och sen köpte vi en kaffe och satte oss en stund och fikade.
Vid strax efter 4.20 följde de med mig in till säkerhetskontrollen och vinkade hejdå och strax senare var jag på väg till Zürich.

Blixthalkan från helvetet

22/2 På onsdagen vaknade jag till regn och efter ett sms från pappa om att vara extra försiktig på väg till jobbet eftersom det var underkylt så rullade jag de första centimetrarna nedför uppfarten och hejsan hoppsan, sen gled jag kvickt som attan hela vägen ned. Det är tur att jag alltid kollar ordentligt att grannens barn inte är i närheten när jag ska ned där. Sen körde jag så försiktigt iväg hemifrån och trots att jag körde i runt 10 km/h höll jag på att glida av vägen och ändå har jag jättebra dubbdäck och var förberedd. Man tror ju liksom att om man bara kör försiktigt så ska det nog gå bra, men frågan är om jag hållt mig på vägen om inte pappa smsat och varnat mig, för så halt har det aldrig varit tidigare trots att det varit underkylt regn många gånger och is på vägen och allt sådant. Brorsan har runt 5-10 minuter att köra till jobbet och hade stått i kö i 1 timme eftersom det var stopp åt båda hållen hemifrån honom.

När jag kom ut på de större vägarna var det ju saltat och det är den enda gången jag förstår varför man saltar en väg faktiskt.
På jobbet fick vi äntligen igång min nya telefon och fick över de flesta numrena som det ser ut, så nu ska jag börja använda den och se hur det går. Jag lade in min egen ringsignal och bild på den direkt, annars känns det som en lånad telefon ju.
På kvällen var det dags för pyssel och än en gång gjorde några vänner mig besviken, det minsta man kan begära av folk tycker jag är att de svarar på sms, det är väl inte mindre personligt för att man talar genom sms? Det är som om personen bara skulle stirra på mig och jag ställde en fråga öga mot öga och sen vände och gick utan ett ord. Det finns några som kommer till pyssel jättesällan, men de svarar alltid och säger att de inte kommer, jag föredrar ju att man gör så.
Vi som var där hade i alla fall trevligt. Systerdottern visade mig klippet från Raw Comedy Club där jag, L och A är med i ett publikklipp. Jag har försökt att titta på det både hemma och på jobbet men jag lyckas inte hämta rätt program för att se det.