Efterlängtat besök från Bangkok

18/5 På måndagseftermiddagen kom min vän J från Bangkok för att hälsa på! Jag var helt till mig för att han äntligen hade möjlighet att komma ner till Mae Phim. Han kunde bara stanna en natt, men att han kunde tänka sig att åka i 2½ timme för att göra det gjorde mig jätteglad! Min vän och chaufför Y åkte och hämtade honom och även J blev förtjust i Y som är väldigt lätt att umgås med. Vi blev inbjudna till S för en hemlagad middag, V hade gjort svenska pannkakor. Jag gillar förvisso pannkakor, men jag gillar inte fläskpannkaka och det är vad de normalt gör hemma hos sig. Fläskpannkaka som är stekt som vanlig pannkaka. Jag fick egna pannkakor utan fläsk och det var verkligen jättegott. J var jätteglad för han kände sig väldigt välkommen hos S och han är väldigt social men var ändå lite orolig, kanske för att det betydde rätt mycket för både mig och honom, att S och han kom överens. Happy M som vi kallar honom var också hos S på middagen och även han är amerikan och bor i Thailand, som J alltså och de klickade också väldigt bra.
S visade runt oss och visade sitt garage, sina bilar och motorcyklar när jag bad honom att visa dem för J. Hans garage är nästan lika stort som mitt hus! Framåt kvällen åkte jag, J och Happy M ner till Buffalo Bill och tog en drink. Jag tänkte att nu jävlar ska jag faktiskt ta en drink med killarna och beställde en frozen marguerita med jordgubbssmak. Den stod där på bordet och smälte medan jag ignorerade den, jag upptäckte att jag inte alls ville ha den. Jag smakade på den precis när jag fick den men sen blev den stående. Vi tog drinkarna och gick upp i den övre baren, den som har AC, killarna var varma och jag satt och frös som vanligt... Sen började att spela musik i baren och sjunga högt och jag började bli uttråkad, men då kom tjejerna i restaurangen och sa att de fått klagomål nere i restaurangen, för tydligen höjs musiken även där när man höjer upp i baren! Till min lycka fick killarna överge sin spontana karaoke och sätta sig ned och umgås med mig istället.
Vi blev trötta rätt tidigt och gick upp och lade oss. J hade fått låna mina grannars lägenhet över natten så att vi kunde sova bekvämt båda två. Han är lång och rätt stor så han hade ju inte varit särskilt bekväm på soffan eller golvet.
Jag hittade för övrigt ännu ett vilt djur i vårt trapphus, en stor gräshoppa som jag balanserade på ett brev och tog ut.

På vilken sida sitter blinkersen egentligen?

16/5 På lördagen åt jag, S, A och V lunch nere i byn eftersom A skulle tillbaka till Bangkok och jobbet på eftermiddagen. Sen på kvällen var det dags för födelsedagskalas på Buffalo Bill, vår vän P som är chef på restaurangen fyllde år och det bjöds på buffé. Vi var väldigt många och jag hann verkligen inte prata med folk och sen väldigt tidigt på kvällen så bad S mig att köra honom hem, han hade druckit och det hade ju inte jag. Jag hade lämnat av honom hemma och skulle ta bilen med mig tillbaka, jag hade till och med kört större delen av vägen hem när han ringde och sa att hans nyckel ju satt på bilnyckelknippan... Klantigt av oss båda två eftersom vi kommit ihåg det kvällen innan då jag också hade kört hem honom. Det var bara att åka tillbaka och när jag kom tillbaka hade det ju tagit ett tag så då hade de som var kvar på restaurangen hunnit börja oroa sig för vart jag tagit vägen. De är alltid lite oroliga för mig när jag kör eftersom det är vänstertrafik, men jag har ju kört i England och Skottland bland annat och i Mae Phim finns det en enda väg rakt igenom byn och det är verkligen inte mycket trafik, det är ju en liten fiskeby. På kvällarna är man ofta ensam på vägen och min största oro är att köra på någon annan. På den lilla vägen in till S hus finns det inga gatlyktor och det går folk utefter den vägen i mörkret och vi ska inte tala om hur många moppar som folk kör runt med därinne i mörkret utan lysen! Sen vet man inte heller vilken sida man ska förvänta sig att folk kommer på i Thailand. Man kan till och med få möte i väggrenen på motorvägen, de ser helt enkelt ingen anledning till att åka på vägen och av och runt när de liksom bara ska tillbaka till en annan avfart eller ett hus som ligger mot trafiken. Men som jag sagt tidigare, thailändarna är både sämre och bättre förare än vi. Vi skulle förvisso inte få för oss att göra hälften av de gala grejer som thailändarna gör i trafiken, men de är också beredda på det mesta i trafiken och väjer bara helt lugnt för de mest galna grejer som vi svenskar skulle ha polisanmält folk för! De blir inte ens irriterade på den som gör något konstigt, de är väldigt avslappnade och tappar inte humöret alls och som sagt de väntade sig något sådant.
Det svåraste med vänstertrafik är att spakarna i bilarna sitter annorlunda och varje gång jag sätter mig i en sån bil måste jag kolla vilken som är blinkersspaken och vilken som är vindrutetorkaren... Bara för att jag gjorde det så blev S jättenervös kvällen innan och undrade om jag verkligen kunde köra hans bil... Hans kompis L däremot var övertygad; Hon har en Camaro så det är ok! Ha ha, så nu vet ni vad kriteriet är, köp en Camaro så räknas ni som bra bilförare!

Vilken är vilken?

13/5 På onsdagen var den sista arbetsdagen för veckan då vi var lediga torsdag och fredag. Jag fick jättemycket gjort, det får jag alltid när jag jobbar hemifrån i Thailand. Jag vet inte säkert varför, men jag antar att det kan vara att jag inte blir distraherad hela tiden. Jag har en massa saker som jag har svårt att kontrollera, som att jag måste se vem det är som går i trappen trots att det inte har någon betydelse. När jag hade kontoret bredvid trappan tittade jag upp varje gång någon gick förbi och en gång räknade jag hur ofta det var. Jag räknade i en timme och det blev 61 passeringar... Inte konstigt att man inte klarar av att vara lika fokuserad. När man får så mycket gjort och sen väntar på svar från kollegor , kunder och leverantörer, det är då man får ännu mer gjort och tar itu med surdegar som man själv har bestämt att man ska göra! Jag har en lista på saker jag tycker behöver göras men som inte har varit prioriterat och som ingen sagt åt mig att göra och det känns så bra att få igång ett sånt projekt!
På kvällen var det dags för Nagas-träff på Buffalo Bill. Nagas MC är min vän S motorcykelklubb, det är han som är president i den och de flesta som är med i klubben är Skandinaver, men det finns folk från andra länder också. De flesta medlemmarna är runt 50-65 år gamla skulle jag gissa och de är alltid snälla mot mig. Det blir alltid lite av ett dilemma dock och det är att männen normalt sitter i ena änden av bordet och kvinnorna och barnen vid den andra. Det beror mest på att kvinnorna är Thai och männen västerländska och eftersom jag inte pratar Thai så blir jag svår att placera. Jag är tacksam att kvinnorna (flickvänner och fruar) accepterar att jag sitter med killarna. Fast lite är det deras fel också. Om de pratar med mig så pratar de engelska, men annars pratar de bara Thai. I Sverige har vi ju en oskriven regel att om inte alla förstår och talar svenska så pratar man engelska för att de inte ska känna sig utanför, men det är inte så särskilt vanligt i Thailand. Jag hade i alla fall en trevlig kväll och framåt 23 så tog jag S bil och körde hem honom eftersom han hade druckit. Han var väldigt orolig för att jag skulle köra vänstertrafik och ännu värre, att jag skulle köra hans bil i vänstertrafik. Jag påpekade att det är långt ifrån första gången jag kör i vänstertrafik så var han ändå nervös. När jag satte mig i förarsätet så tänkte jag högt och letade efter var blinkersen var och vindrutetorkarna. Det är de spakarna som brukar bli lite knöligt innan man vant sig. Då jag testade spakarna för att se vilken som var vilken höll S på att hoppa ur nästan. Fast det är bara runt 3 kilometer hem till honom från Buffalo Bill och knappt någon trafik heller. Det är aldrig mycket trafik i Mae Phim, men han bor dessutom på en liten väg i skogen. Jag körde hem bilen sen och gick upp och lade mig.

Jag gillar svenska män och Camaros...

27/4 På måndagen var jag tillbaka i verkligheten och hade ett viktigt möte med två av våra största kunder och det visade sig att jag och den enda andra tjejen hade en sak gemensamt, vi har båda Camaro och det är väldigt sällan man träffar en annan tjej som gillar eller har Camaros, eller för att vara ärlig, det händer inte, det var första gången jag träffade en annan tjej som har en, frågan är om det inte är den första människan överhuvudtaget som jag träffat som faktiskt har en Camaro... I vilket fall så gick mötet väldigt bra och vi åkte iväg till Väsby Golfrestaurang för att äta lunch och då hoppade vi allihopa in i min Audi som jag tagit till jobbet just för det syftet och av den anledningen. Jag och N, den andra Camarotjejen satt i fram och de tre killarna satt i baksätet. Jag och N pratar om bilar i allmänhet och Camaros i synnerhet när vi hör från baksätet: -Där sitter kvinnorna i framsätet och pratar om bilar och Camaros och här sitter vi män i baksätet och pratar om.... Jag blev ju nyfiken och frågade: -Vad var det ni pratade om sa du? Svaret var: -Blommor! Det är en sån sak som jag älskar med svenska män, de känner inget behov av att visa sig macho, de vet att de är män och är trygga i sin manlighet och känner inte ett behov av att hävda sig. Det stämmer förstås inte på alla män, men nog tycker jag att vi har rätt gott om dem här i Sverige i jämfört med många andra länder.

Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Bilar är bilar nu för tiden

18/2 På onsdagen fick jag besök på jobbet av en vän/kund från Linköping. Han och hans familj skulle till Thailand i två veckor och jag hade föreslagit att de skulle komma till jobbet och att jag skulle skjutsa dem till Arlanda och köra tillbaka bilen och låta den stå hos oss på jobbet under tiden. Det tyckte de lät bra och de dök upp när de skulle och jag fick ju en chans att umgås en stund med dem på vägen till Arlanda.
Något som slår mig varje gång jag kör någon annans bil nu för tiden är att det inte känns konstigt och ovant. Jag har ju en Audi A3, brorsan har en Skoda och D med familj har en BMW och de känns helt lika när man kör dem, inte som om det är en helt annan bil. Däremot hade jag väldigt svårt för att komma på hur man tar ut nyckeln ur BMWn, men som tur var kom jag på det utan att behäva be om hjälp! Förr var det en jätteskillnad mellan bilar. Brorsan sa att det är så att Audi och Skoda har samma tillverkare på motor och något mer tror jag det var och det gör förstås att det blir lika. Sen får man väl konstatera att man får mycket mer för pengarna om man då köper en Skoda istället för Audi eller BMW till exempel och det är ju onödigt egentligen att köpa den dyrare då om kvalitén är den samma.
Vi hade fått paket till jobbet och jag kunde inte låta bli att fnissa till och ta en bild på avsändarens namn. Jag undrar vad det är de jobbar med?

Jag slutar aldrig att förvånas över andra människor

24/1 På fredagen var vi lediga från jobbet, helt utan anledning. Eller alltså, det handlar om arbetstidsförkortning och eftersom jag ju inte fick så mycket gjort tidigare i veckan på grund av datorproblemen så satte jag mig på konditoriet igen och jobbade så att jag skulle komma ikapp och för att kunderna inte ska behöva vänta för länge på svar.
När jag åkte hemåt började det bli mörkt och på vår lilla väg som är rätt smal och märk, gick det en flicka i 10-års åldern helt utan reflexer och sånt. Hon ar så gott som osynlig fast det inte var helt mörkt än och jag är rätt säker på att en mindre uppmärksam bilförare hade missat att hon ar där alls. Vad tänker föräldrar när de låter en så liten flicka gå utefter en trafikerad väg överhuvudtaget? Ännu dummare, helt utan reflexer?
När de är äldre inser jag att det kan vara svårt att påverka såna saker, men när de är 10 år, då har de inget val. Jag hoppas att det förr eller senare byggs en gångväg som går hela vägen ut till Vallentunavägen så att alla de som tvingas gå utefter vägen blir mer skyddade. De byggde en jättefin gångväg in till Fresta, men det är ju inte alla som är på väg just dit och man går helt enkelt inte en kilometer längre för att få gå på en cykelväg. Dessutom, Väsby som är fullt av fina gång- och cykelvägar, vi saknar den lilla snutten plus den lilla biten utefter Vallentunavägen som borde koppla ihop resten av cykelvägen som leder till Söderviksskolan och resten av kommunen. Varför bygger man inte de 200 metrarna?
Bilden har inget med just den här dagen att göra, mer än att jag försöker intala mig själv varje dag att jag visst är bra och visst duger till något.

I'm awesome

3/11 På söndagen vaknade jag äntligen utan migrän. Jag hade lånat L's mössa som hon tydligen inte ens åker till Thailand utan. Jag hade den som nattmössa eftersom jag fick glasspanna och därmed migrän av att ACn blåste rakt mot mitt huvud hela tiden. Eftersom jag ligger i solljuset från fönstret hela morgonen så måste vi ha AC:n på rätt ordentligt, annars går det inte att sova för det blir jättevarmt.
Visst ser jag ut som en riktig gangster?
L har fått mössan av sin brorsa och den är verkligen hon!
Vi vaknade ju relativt sent och eftersom V skulle tillbaka till Bangkok och sina universitetsstudier så hade vi bestämt att ses och äta lunch med henne och resten av hennes familj innan hon åkte.
Så mitt på dagen gick vi ned till Buffalo Bill för att äta.
S mådde mycket bättre men vågade inte äta lunch utan tog bara en cola. Under lunchen blev vi inbjudna till S för en fika senare på eftermiddagen, ungarna har ju aldrig varit hos S och jag har pratat så mycket om hans fina hus, bilar och garage så nu var de väldigt nyfikna.
Vid 17 tog vi moppen och åkte iväg. Vi satt och hade det bra på S veranda och tog en kopp kaffe och sen visade S oss runt i huset och garaget. Ungarna var lika imponerade som jag varit första gången. Mitt hus skulle få plats med tak och allt u S vardagsrum!
Utanför huset står en runsten som S har anlitat en svensk kille att göra åt honom. Jag minns inte vad det står på den, men det är något om honom själv eller familjen.
Efter fika och rundvandring åkte vi hem och jag och V lade oss på taket vid poolen en stund, men när solen gick ned bakom träden började jag frysa jättemycket och gick ned igen.
På kvällen tog vi åter igen moppen ned till byn och Mae Phim Sports Bar. Man känner sig verkligen som en del av gänget väldigt fort här i byn, alla hänger med alla och alla är välkomna!
S spelade biljard med ett gäng blandade ungdomar, svenskar, amerikaner och Thailändare och alla hade väldigt trevligt. S var oerhört stolt när han vann.
Redan efter den här korta tiden så känns dessa människor som en del av en stor familj och det kommer att bli tungt att åka hem. redan nu börjar jag våndas över att åka till Dubai, jag hade hellre stannat en stund till i Thailand faktiskt.

Sånt gör mig orolig

27/7 På lördagen mådde B ännu sämre och jag var riktigt orolig för honom. Han som bara sover runt 5 timmar per natt sov på soffan hela dagen och gick knappt att väcka alls. Jag gick och tittade till honom lite då och då, kollade att han andades, kollade så att han inte var alltför varm och febrig och väckte honom varannan timme för att se att han gick att prata med fortfarande.
Mitt på dagen åkte jag iväg till en klänningsaffär jag varit till och köpt en klänning.
Tjejerna där inne var jättetrevliga och pratade väldigt bra engelska, en av de hade bott i London i många år och gått i högskola där.

Klänningen behövde tas in lite här och där, så jag skulle tillbaka för att se om det blivit bra.
Det blev så att de tog den igen eftersom den kunde göras ännu bättre. Det är en svart långklänning med pärlor på, tanken är att jag ska ha den nästa år på Galamiddagen på SAFE. Lika bra att planera i god tid, jag brukar få panik den sista veckan föra mötet och inte veta vad jag ska ha på mig.
Risken är förvisso att den inte längre passar så bra om nästan ett år, men då får jag väl ta den till en ny skräddare i sånt fall, modellen är bra på mig i alla fall. Dessutom ser jag lång och väldigt slank ut!
Till och med tjejerna i butiken var helt förbluffade hur mycket snyggare jag var så fort jag fick klänningen på mig.
Man är ju rätt så svettig och rödmosig efter en dag på bussar och i stan så man är väl inte sitt vackraste jag direkt.
När vi kommit fram till hur vi skulle göra med intagen av klänningen så tog jag en kort promenad till ett café i närheten som de tipsat mig om, där tog jag en iskaffe och svalkade av mig i AC:n en stund och sen hoppade jag på bussen och åkte tillbaka.

B sov fortfarande hårt och efter att ha lyckats få liv i honom så pass att jag kunnat konstatera att jag inte behövde ringa läkare eller köra honom till sjukhus så tog jag en dusch och ringde D och frågade om jag fick komma över och hänga så jag slapp sitta ensam.
Han skulle jobba men jag var välkommen ändå.
När vi gått till hans del av ön dagen innan trodde jag att vi gått en gata upp precis vid lägenheten, men det var en annan som går i en helt annat vinkel från kajen. Det ledde till att jag kom ned på strandpromenaden på helt fel ställe, i en helt annan vik. Där var det gatufest så det var ett jäkla kryssande mellan människor och jag kände mig väldigt ofräsch och svettig när jag efter nästan en timme och ett par oroliga sms från D kom till rätt vik.
Eftersom jag kom från fel håll så gick jag precis förbi D's favoritrestaurang så när jag ändå passerade beställde jag två dubbla Ginger Cosmopolitan "to go". De var väldigt upptagna så det tog ett tag men sen fick jag dem i ett par kaffemuggar och gick vidare hem till D.
Sen satt jag på hans balkong och smuttade min favoritdrink och hoppades att den aldrig skulle ta slut, under tiden satt han och jobbade och sen satte fyrverkerierna igång igen och sen hade jag ännu en show på första parkett.
Vi pratade nästan inte alls, jag satt och surfade på hans wifi och han jobbade och sen började klockan bli rätt mycket och jag var återigen orolig för B så efter att vi tittat på några roliga internetbilder och skrattat en stund så gick jag hemåt, den här gången åt rätt håll.
Det är nog svårt att se på den sista bilden kanske, men det står en bil parkerad i den där smala, lilla gränden!
Skulle nog aldrig hända i Sverige kan jag tro?
När jag kom tillbaka var B vaken och mådde lite bättre, troligtvis hade han fått solsting när han stått i solen hela dagen och spelat cricket och sprungit mer än vad han är van vid dessutom.

Vi målade båda två den dagen

17/7 På onsdagen skulle jag och S på brunch hade vi bestämt, men det visade sig inte finnas några restauranger som har brunch eller frukost på vardagar mellan 11-12. Utomlands där jag oftast äter brunch är det mycket mer ovanligt med en restaurang som INTE serverar frukost åtminstone till 14 på eftermiddagen.
Det slutade med en varm macka på ett ställe i stan och det var inget gott alls.
Sen flyttade sig solen och det blev så kallt i skuggan att vi var tvungna att gå vidare för att inte frysa ihjäl.
Vi var in på Indiska och jag handlade några lyktor.
På vägen hem stannade vi till vid Väsby centrum, S stannade i bilen med Turre för att vi skulle kunna ha rutorna öppna, solen gassade rätt bra. Jag sprang in och fotade mig för mitt nya körkort och lämnade in klädpaketet på Posten/Ica med de kläderna jag inte skulle behålla och så köpte jag sprayfärg till mina blomlådehållare.
När jag kom tillbaka ut gick S in och handlade en klänning hon suktat efter ett tag och var strax ute igen.
Sen åkte vi hemåt och när jag kom hem sprayade jag blomlådehållarna och till middag åt jag en bit oxfilé jag köpt i Hötorgshallen, till det åt jag en färsk getost som jag också köpt där.
Sen hängde jag upp lobeliorna jag köpt.
Jag hade också köpt lite bär på Hötorget.
Senare på kvällen när vi satt i soffan såg jag att Turre måste ha hjälp målarkillarna lite på morgonen, för han var vit på örat och hela sidan.
Det spelar inte mig någon roll alls, det lär inte vara farligt och någon utställningshund är han i alla fall inte.

Det här med dragvikt, totalvikt och så vidare

3/7 På onsdagen försökte jag än en gång hitta någon som ville dricka champagne med mig, men nej, inte idag heller...När jag kom hem efter jobbet var S fortfarande hemma hos mig och vi tog en iskaffe på verandan och hans syrra och pappa kom för att hämta honom strax efter 17. Även de tog en kaffe innan de åkte hemåt, eller L dricker ju inte kaffe, men hon lyckades trycka i sig en hel del Digestivekex. Vi diskuterade det här med dragvikt, totalvikt och så vidare när det gäller vilar för M funderade på om min bil var stor nog att låna till att köra deras släp. Jag hade ju inte fått köra det med mitt B-körkort, men kanske han fick med sitt BE? Vi lyckades aldrig komma fram till hur det ligger till trots att vi tittade på registreringsbeviset och så. Det där hur det fungerar och vad som är vad, det tycks helt enkelt inte fastna i särskilt många hjärnor...
När de hade åkt försökte jag sola lite i hängmattan men det var för kallt och blåsigt så jag gav upp och gick in och tittade på M:A:S:H istället.
Till middag åt jag amerikanska pannkakor eftersom jag hade smet klart och hade köpt lite bär som jag behövde äta upp innan de blev dåliga.
Om det ser gott ut så kan jag tala om att det är bra mycket godare än det ser ut till och med!

Du vet att jag inte strukit nåt på 8 år va?

14/6 På fredagen hade jag massor att göra på jobbet och kom inte därifrån förrän vid 15.15 fast vi egentligen slutar 13. Men det händer inte så ofta att jag behöver jobba över så det är ok, synd bara att det var just på en fredag.
Jag hade ett telefonmöte med ett par killar i Texas som drog ut på tiden och i praktiken satt jag och lyssnade på dem när de informerade mig om en produkt, man blir nästan lite yr när man pratat i telefon så länge tycker jag.
När jag kom hem lade jag mig på soffan en stund och somnade, jag vaknade av åska och ösregn och blixtarna syntes väldigt tydligt.
Judas hade kommit in, han gillar förstås inte att vara ute i sånt väder.
Efter en dusch var det dags för nästa telefonmöte, den här gången med styrelsen i Storbritannien, även detta möte tog runt en timme och sen började det bli lite bråttom för att hinna till födelsedagskalas hos S.
Kan ni tro, jag strök faktiskt det första plagget på ganska exakt 8 år för hennes skull, en vit skjorta.
Jag plockade lite blommor till henne och sen fick hon en av mina favoritbilder som jag själv tagit, inramad och klar och så går den bra ihop med en annan tavla hon fick för 2 år sedan.
När jag väl kom hem till S så fanns det inga parkeringsplatser, det finns inte särskilt många besöksplatser där, så jag fick åka till grannområdet och parkera där och det var inte så farligt långt att gå, men jag hittar ju inte där...
Efter att ha gått lite kors och tvärs och försökt komma på var S bodde så sprang jag på två småkillar som just försökt att avstyra ett kattslagsmål och råkat komma i vägen för ett kattbett. Jag tog en snabb titt och sa att han skulle skynda sig hem och be en förälder tvätta det mycket ordentligt och att de skulle hålla koll på det i några dagar, för jag har hört att kattbett är väldigt farliga.
Till slut hittade jag fram till S hus och jag var sist på plats, jag fick en god, hemmagjord pastasallad som jag åt rätt mycket av faktiskt och sen fick jag tårta också.
Förutom tavlan fick hon middag, bio eller utgång som jag står för. Av någon annan fick hon ett hopprep, tror det var brorsan med familj och hon var modig nog att testa det i vardagsrummet!
Det började plötsligt ösregna och åska igen, det hade varit sol innan så rutorna på bilen var öppna för att Turre skulle må bra och nu blev det plötsligt bråttom, jag fick låna skor, paraply och jacka och gick/halvsprang och hämtade bilen. Den var dyngsur inuti och jag blev blöt i ändan när jag flyttade den till en tom plats närmare S hus.
Vi hade en väldigt trevlig kväll och senare på kvällen åt jag pannkakor med jordgubbar och lönnsirap som nattamat, det var gott.

Vi kan leka tre

1/6 På lördagen åt vi frukost och sen åkte vi och hämtade släpet på jobbet. Det tog ett bra tag att få fast dragkroken så som det alltid tycks vara. Jag kommer inte ihåg från gång till gång hur den fungerar och även om jag gör det så är det rätt svårt och pluggen som sitter som skydd sitter stenhårt. Slutligen låg jag på marken med huvudet under bilen för att lyckas få till det och till slut så gick det. Vi åkte hem och fyllde släpet med sopor och böckerna jag bestämt att ge till Stadsmissionen.
När vi kom till Väsby Centrum så lastade jag boklådorna på pirran och började gå, det var jättetungt men lat som man är kämpar man ju hellre med något som är nästan omöjligt tungt än att gå två gånger. Man måste hålla ett stort tryck på handtagen för att hålla kärran rullande och så måste man ju få den att gå framåt också och ni ska ju inte tro att folk flyttar på sig, nej, de tycker att man ska gå runt dem istället för tvärtom eller så står de helt enkelt bara stilla och i vägen. Vi sprang på en gammal barndomskompis på Coops kiosk när vi gick in för att köpa glass, henne har jag inte sett på många år.
Vi hjälptes åt att tömma släpet på sopstationen och sen åkte vi till Ikea.
När vi kom hem var jag helt slut och försökte vila en stund, men jag somnade visserligen men vaknade av nåt ljud precis efter och sen kunde jag inte somna om igen.
Istället gick jag upp, duschade och gjorde mig i ordning. Jag bestämde mig för att ha mina Dr Martens och den gamla lackappan jag fått av Ju för några år sedan. E hade ingen snygg jacka med sig och jag kom på att jag hade en så gott som ny skinnjacka i garderoben som är jättesnygg men alldeles för stor för mig nu för tiden. När E testat den sa hon att jag inte skulle få tillbaka den, den var precis vad hon letat efter. Vi kom överens om ett pris och vi var båda nöjda och glada.
När vi kom till Dubliner så visade det sig vara så gott som tomt, men vi satte oss ute och åt middag och hade det bra och snackade skit. Vid strax efter 23 dök även A upp och vi hade trevligt ihop alla tre. Vår kompis M var där också och han är ju alltid kul, galen, men kul.
Vi kom hem vid 1.30 och E och Judas satt en stund i soffan och snackade och såg så himla vita ut!