Jag tror att min självbild är rätt skev....

1/10 På torsdagskvällen var jag nere i byn och åt middag med mina vänner och efter middagen gick jag in på 7eleven för att köpa lite nötter och sånt och när jag stod där och försökte bestämma mig för vad jag ville ha så står det 5-6 tonårstjejer i en av de andra gångarna. De fnissar och håller på och tisslar och tasslar och jag kände mig lite obekväm eftersom jag hade en känsla av att det var mig de tittade på och fnissade åt. Jag trodde inte att det var något elakt, men jag tyckte att det var genant att de var så fokuserade på mig allihopa. Sen var det en av tjejerna som gick in i min gång och jag låtsades att inte se det, jag tittade fortfarande på nötterna, men när hon tittade rakt upp i mitt ansikte och utbrast väldigt högt: Oh my god! så flackade min blick mot henne och nu var det ju uppenbart att det handlade om mig. Då kom alla de andra tjejerna också in i vår gång och gruppen står på min vänstra sida och det står en tjej på min högra så jag står mellan dem. Då sa den tjejen något och då vände jag mig om och sa: Ursäkta, sa du något. När jag då hade öppnat för en konversation tog en av de andra tjejerna mod till sig och hon kunde lite engelska. Hon frågade om de kunde få ta kort på sig tillsammans med mig.... Ehhh ok sa jag och kände mig återigen väldigt obekväm och blev lite generad och undrade om de tagit fel på mig och någon kändis eller nåt och tänkte vad besvikna de skulle bli när de upptäckte att jag bara var jag så att säga. Fyra av tjejerna ville fota sig bredvid mig och jag lade armen om dem en i taget och log mot kameran. Sen tackade de och smet ut genom dörren. Jag funderade på vad som hänt och ett alternativ var ju att de trodde att jag var en kändis, ett annat att det var ett skämt, det tredje att de skulle fånga min uppmärksamhet för att stjäla något eller helt enkelt att de tyckte att jag såg bra ut. Det kändes varken som ett skämt eller ett försök att stjäla något och jag hade alla mina pengar och min telefon även när de hade gått, jag landade på att de faktiskt tyckte att jag var snygg, eller en kändis. När jag kom ut så satt de på sina moppar och väntade och hon som kunde lite engelska frågade vad jag hette vilket ju visade att de inte trodde att jag var någon annan och då slappnade jag av lite, sen sa hon bara; Madame, you are very beautiful!

Jag gick med lätta steg till min moppe och åkte hemåt med ett leende på läpparna. Ibland krävs det inte så mycket för att få en annan människa att le! när jag ser mig själv i en spegel ser jag en blekfet kärring i 40-årsåldern och det blir väldigt förvirrande när jag går ut för jag får väldigt mycket uppmärksamhet och jag jobbar helt klart på att få ihop de båda bilderna. Jag vet att när jag går in på en pub eller butik så väcker jag uppmärksamhet och jag måste liksom förbereda mig inför att gå genom en dörr och jag har börjat acceptera att det är för att de tycker att jag är vacker, men som sagt, att få ihop den vetskapen med min egen bild av mig själv det tar en väldig tid. I Thailand blir jag däremot ofta ignorerad och jag har vant mig vid att jag får "vara ifred" och tycker att det är avslappnande, därför blir jag väldigt tagen på sängen när sånt händer just i Thailand. När jag åker till flygplatsen dock så finns det ju en massa folk från Europa och USA och andra västerländska länder och då vet jag att jag blir iakttagen varje steg jag tar och det är smickrande men det går som sagt inte ihop med min självbild och just denna dag tyckte jag att jag såg ut som vanligt...

Packa upp är ju enklare

24/5 På söndag morgon klockan 7 landade jag på Arlanda och pappa kom och hämtade mig. Resten av dagen gick till att packa upp, tvätta och vila. Jag , tycker inte att det är jobbigt att packa upp, det är mycket jobbigare att packa. När man packar upp är det bara att slänga allt i tvätten i stort sett! När man packar måste man tänka hela tiden, man får inte missa något och man får inte ta med för mycket. När det är just Thailand som gäller åker jag ju hem med nästan tom resväska känns det som, eftersom jag tagit med mjöl, mjölk, Kalles Kaviar, Salami, Bregott, snus och allt möjligt annat som jag eller mina vänner vill ha och som blir kvar eller uppätet i Thailand! Här ser ni hur en bokningskalender på Thai Airways ser ut, inte så himla svårt att fatta, eller hur? Jo tydligen, och det kostade mig som sagt 2500:-... Är så arg på mig själv! Fast ja måste erkänna att man får tänka två gånger i alla fall, eftersom flighten går precis efter midnatt nästa dag. Det vill säga, jag åker från Mae Phim på kvällen före flighten.

Jaha, vi får göra om det igen

22/5 På fredagen åkte jag och Y till immigration i Rayong för att försöka ordna ett bevis på att jag har en adress i Thailand. Än så länge är min motorcykel i hans namn eftersom man måste ha en adress i Thailand för att få äga ett fordon. Det tar en stund att ta sig till immigration, ungefär en timme. Sen när vi väl kom dit så visade det sig att de inte längre kan ordna sånt där, det ändrades för bara en månad sen... Nu kommer vi inte hinna fixa det här denna gången heller, men Y är inte så bekymrad över det, den kan stå i hans namn ett tag till. Det är ju ändå han som tar ansvar för den när jag inte är i Thailand. Vi borde också ha fått de nya, riktiga nummerskyltarna till den, men de har inte kommit än och snäll som han är så tar Y hand om det och ringer de som ska ha fixat det.
På vägen tillbaka åkte vi för att hämta mina nya armband som jag köpt på köpcentret där, det ena var minimalt för kort för att gå att stänga runt min handled. Vi sa till dem att det skulle förlängas med cirka en centimeter. När vi nu kom för att hämta det så hade de förlängt det med en centimeter i diameter! Fatta hur stort det var!Jag kunde lätt dra av det över handen och jag sa att de hade gjort fel och då svarade de att det bara ingår en ändring och att jag skulle behöva betala för den här... Jag sa vänligt men bestämt att det var de som gjort fel, inte jag och att jag var en bra kund som gärna vill komma tillbaka. Då ringde dem chefen och förklarade för honom och han sa ja. Det var tur för dem, inte sjutton betalar jag för att de ska göra om när det är de som gjort fel! Vi fikade på Starbucks och delade på en banoffee pie och sen åkte vi hemåt. Vi åkte förbi en bil/buss, som  hade en annons om "Sexy Bath Show" och jag kan för mitt liv inte komma fram till vad det kan vara...
Tidigare på dagen när jag jobbade fick jag ett mail om ett sånt där arv som är bortglömt eller nåt och det var utskickat från en "law firm", vad tror ni, är det äkta? Ha ha, vilket seriöst företag skulle ha en mailadress som ser ut så? barr.franciisgilbertlawfirm@hotmail.com?  Ja, man kan ju undra hur det kan löna sig? Hur många korkade människor kan det finnas i världen? Tydligen tillräckligt många för att andra ska lägga ner jobb för att göra såna här mailutskick. Jag vet att det kanske är elakt, men ibland undrar jag om de som går på det verkligen förtjänar att behålla sina pengar? Det är annat om det är snyggt gjorda grejer, men det här och på mail dessutom?

Hon blir så glad när vi kommer dit

21/5 På torsdagen bestämde jag och V oss för att åka och äta middag på A's mammas restaurang. Ingen av oss har varit där på länge, jag för att jag förstås varit i Sverige och V för att hon bor och pluggar i Bangkok större delen av tiden och A bor och jobbar ju i Bangkok nu hon också och har inte varit hemma på ett tag. Hennes mamma blev väldigt glad att se oss, hon och jag bara ler mot varandra större delen av tiden, för vi har ingen annan väg att kommunicera, hon pratar ingen engelska alls och jag kan ju ingen Thailändska. V översätter lite ibland, men bara om det rör mig direkt, som när mamma frågar när jag kommit och när jag åker till exempel. V och hon pratar en massa och jag äter och pratar med hundarna!
V's pomeranier är fortfarande lika förtjust i mig och jag är lika förtjust i henne. När V är i närheten vill hon bara vara hos mig och trycker sig mot mig ibland och ligger i mitt knä eller över min axel. Men om V går iväg, då blir hon lite orolig och håller ett öga på henne. Hon är lite som Turre, han är väldigt gärna hos våra gäster, men om jag går därifrån, då vill han med mig trots att han har ignorerat mig tills dess.
Vi tog lite bilder och skickade till A och hon var glad att se att vi hälsade på hennes mamma när inte hon kan, hon är enda barnet.

Det är i alla fall ingen som säger nåt

20/5 På onsdagskvällen var det dags för Nagaskväll på Buffalo Bill. Nagas är de svenska killarnas motorcykelklubb i Thailand. Det finns också några norrmän, danskar, finnar och så i den, men det är mest svenskar. S är president i klubben och jag är alltid välkommen när jag är nere. Jag hamnar lite mitt emellan på de träffarna. Normalt sitter tjejerna i en grupp och killarna i en annan, fast vid samma bord. De flesta av tjejerna (alla?) är thailändskor och även om de kan lite engelska så pratar de thailändska på sin sida av bordet. Därför hamnar jag på killsidan där jag har folk att prata med. Jag vet inte om det hade varit så populärt om jag hade bott där permanent, men det är i alla fall ingen som bråkar om det när jag är där, även om jag kan tro att killarna kanske inte känner att de kan prata om allt när jag är där och att tjejerna kanske tycker att jag borde sitta på tjejsidan istället för att prata med deras män hela tiden. Men som sagt, ingen tjurar över det och ingen visar på något sätt att det inte skulle vara ok, men ibland känner jag själv att jag kanske stör ordningen. Så länge V och A är där så är det ju inget problem, då sitter vi helt enkelt i mitten och pratar mest med varandra och så sitter de på sidan mot tjejerna och jag på sidan mot killarna så att de kan få prata lite Thailändska och jag svenska. Nu var bara V där, men principen är densamma.

Jag hittade ännu ett vilt "djur", fast den här gången på stenläggningen utanför restaurangen. En tusenfoting, de är väldigt stora runt 20 centimeter skulle jag gissa och en diameter på runt 1-2 centimeter beroende på ålder kan jag gissa.

Ibland bara somnar de in och dör

17/5  På söndagen var det dags för söndagsstek på Buffalo Bill med vännerna och på vägen dit hittade jag en , ja jag kallar dem gråsparv, men jag tror att det är fel? Den var instängd inne i vårt trapphus och fråga mig inte hur jag fick tag i den, men det fick jag. Jag tog ut den genom dörren och han hade ju fått några smällar då han flugit in i glasdörrarna i sin panik. Det händer ju att de dör av chocken när såna saker händer och när man dessutom tar fast dem. Det har hänt mig mer än en gång att jag försökt att rädda en liten fågel och de har dött i min hand av chocken. Det händer inte med större fåglar av någon anledning, varför vet jag inte. Han låg och blundade och jag trodde inte att han skulle klara sig för det är så de brukar se ut precis innan de liksom bara somnar och försvinner. Men han låg där och blundade i chock och sen plötsligt började han öppna ögonen lite i taget och slutligen låg han i min hand och bara plirade och så började han sätta sig upprätt och strax senare flög han iväg. Jag brukar aldrig se några vilda djur när jag är i Thailand, det finns nog så pass mycket skog fortfarande att de flesta håller sig undan folk.
Sen gick jag i alla fall och åt en tidig söndagsmiddag på Buffalo Bill.

På vilken sida sitter blinkersen egentligen?

16/5 På lördagen åt jag, S, A och V lunch nere i byn eftersom A skulle tillbaka till Bangkok och jobbet på eftermiddagen. Sen på kvällen var det dags för födelsedagskalas på Buffalo Bill, vår vän P som är chef på restaurangen fyllde år och det bjöds på buffé. Vi var väldigt många och jag hann verkligen inte prata med folk och sen väldigt tidigt på kvällen så bad S mig att köra honom hem, han hade druckit och det hade ju inte jag. Jag hade lämnat av honom hemma och skulle ta bilen med mig tillbaka, jag hade till och med kört större delen av vägen hem när han ringde och sa att hans nyckel ju satt på bilnyckelknippan... Klantigt av oss båda två eftersom vi kommit ihåg det kvällen innan då jag också hade kört hem honom. Det var bara att åka tillbaka och när jag kom tillbaka hade det ju tagit ett tag så då hade de som var kvar på restaurangen hunnit börja oroa sig för vart jag tagit vägen. De är alltid lite oroliga för mig när jag kör eftersom det är vänstertrafik, men jag har ju kört i England och Skottland bland annat och i Mae Phim finns det en enda väg rakt igenom byn och det är verkligen inte mycket trafik, det är ju en liten fiskeby. På kvällarna är man ofta ensam på vägen och min största oro är att köra på någon annan. På den lilla vägen in till S hus finns det inga gatlyktor och det går folk utefter den vägen i mörkret och vi ska inte tala om hur många moppar som folk kör runt med därinne i mörkret utan lysen! Sen vet man inte heller vilken sida man ska förvänta sig att folk kommer på i Thailand. Man kan till och med få möte i väggrenen på motorvägen, de ser helt enkelt ingen anledning till att åka på vägen och av och runt när de liksom bara ska tillbaka till en annan avfart eller ett hus som ligger mot trafiken. Men som jag sagt tidigare, thailändarna är både sämre och bättre förare än vi. Vi skulle förvisso inte få för oss att göra hälften av de gala grejer som thailändarna gör i trafiken, men de är också beredda på det mesta i trafiken och väjer bara helt lugnt för de mest galna grejer som vi svenskar skulle ha polisanmält folk för! De blir inte ens irriterade på den som gör något konstigt, de är väldigt avslappnade och tappar inte humöret alls och som sagt de väntade sig något sådant.
Det svåraste med vänstertrafik är att spakarna i bilarna sitter annorlunda och varje gång jag sätter mig i en sån bil måste jag kolla vilken som är blinkersspaken och vilken som är vindrutetorkaren... Bara för att jag gjorde det så blev S jättenervös kvällen innan och undrade om jag verkligen kunde köra hans bil... Hans kompis L däremot var övertygad; Hon har en Camaro så det är ok! Ha ha, så nu vet ni vad kriteriet är, köp en Camaro så räknas ni som bra bilförare!

Det lär jag inte göra igen

15/5 På fredagskvällen var det dags för middag med alla vännerna och deras vänner. När vi satt nere på Buffalo Bill kom det en pickup till sidan av vägen, killen i den bilen sålde Durian och tjejerna på restaurangen blev helt till sig och A som jobbar i restaurangen sprang ut för att köpa. De blev också glada när de fick veta att jag aldrig hade provat att äta den. Jag har ju känt lukten från den, framförallt i Singapore, jag tror att det var säsong för det när jag var där och den såldes överallt på gatorna i stan. Ja den luktar illa, men inte riktigt på det sättet som den beskrivs tycker jag. En del säger att den luktar fis och lite andra beskrivningar har jag också hört. Men jag skulle säga att den mer luktar surt och lite unket, om ni vet hur en gammal disktrasa luktar, ni vet långt efter att den borde ha kastats... ja, då vet ni ungefär hur det luktar.
Beskrivning av smaken har varit bland annat: Curstard, vilket mer eller mindre betyder vaniljkräm vad jag förstår.
Nu var det i alla fall dags att prova och all tjejerna stod spända och tittade på när jag sakta förde den mot ansiktet och luktade på den och rynkade näsan lite... Det bär mig emot att äta saker som luktar illa, kanske för att jag råkar ha ett väldigt utvecklat luktsinne och för att lukten har väldigt mycket med smaken att göra även om vissa påstår att ven sånt som luktar illa kan vara gott (som tex. surströmming). V säger att man bör börja med lite omogen Durian eftersom den är mildare i smaken och den som jag fick prova först var väldigt mogen och då luktar och smakar den mycket mer och skarpare och så har den en mosig konsistens. Den var väldigt skarp i smaken och smakade lite ammoniak. Särskilt gott var det då inte och alla tjejerna skrattade och tog kort på mig när jag grimaserade och funderade och provade lite till för säkerhets skull. Sen gick någon och köpte en lite mindre mogen frukt och lät mig prova den istället och den smakade inte alls lika skarpt och så, men jag kan inte påstå att jag tycker att det var gott. Men jag provar ju det mesta jag blir erbjuden, men bara en gång om jag inte tycker om det...

Nästan 22 år fick vi ihop

14/5 På torsdagen regnade det vilket ju var lite synd eftersom det var min första lediga dag sedan jag kom ner.
Jag tänker alltid lite på min gamla häst Gullan den 14 maj, om hon hade levt fortfarande hade hon fyllt 35 så sannolikheten att hon fortfarande levt om hon inte hade skadats är rätt liten. Vi fick i alla fall nästan 22 år tillsammans. Vi växte upp tillsammans, hon var 4½ och jag 11 när hon kom till oss. Vi började vårt liv tillsammans med balansövningar och annan lek som stärker både ryttare och häst, det gav oss en lugn start och jag tror att det kanske var skälet till att hon var i så god form så länge. Vi ökade ju tempot vartefter jag blev säkrare i sadeln och kusksätet. När vi började tävla distans behövde vi inte ens träna för det, vi hade båda två redan fysiken för att göra det. Vår första och faktiskt längsta distans var 60 km, det tog oss 4 h och 45 min, det är en helt ok tid för en ponny av kallblodstyp och en förstagångare. Hon fick lite av en chock däremot, i starten var hon helt oförberedd på att det skulle vara så långt så hon låg på väldigt eftersom det var gruppstart. Våra senare distanser visste hon vad det var frågan om och var väldigt glad men hushöll bättre med krafterna! Eftersom vår första distansritt var Roslagsritten med start på Veda i Vallentuna så blev hon alltid het när vi åkte dit och ville ned på sandbanan där starten alltid gick. Hon blev väldigt besviken när det visade sig att det inte var dags för distansritt utan till exempel Westernridning. Fast hon gillade ju det också förvisso, allt jobb var kul enligt henne.

Allt återanvänds

12/5 Efter jobbet på tisdagen åkte jag och Y, min chaufför och numera goda vän, till kvällsmarknaden i närmaste staden, Klaeng. Det är mycket folk och bilar och motorcyklar men det finns alltid någonstans att parkera och det går att komma fram rätt bra trots allt. Förra gången vi var där  köpte vi en massa mat och provade och Y tog med hem till sin man också. Men den här gången hittade vi inte särskilt mycket vi var sugna på. Fast på marknaden finns precis allt en människa kan behöva! Det finns till exempel laddare till alla möjliga telefoner, oavsett om de är 10 år gamla eller helt nya. Det finns små motorer, verktyg, skruvar och förstås frukt, grönsaker och mat. Väldigt mycket av det som sälja är gammalt och begagnat, folk återanvänder allt i Thailand, de konsumerar inte i onödan. Mycket av maten som säljs är underlig eller direkt motbjudande för mig med mina västerländska matvanor. Grodor, kycklingfötter, levande räkor som hoppar runt i en kall chilisoppa. Anledningen till att de hoppar är tydligen för att chilin bränner dem...

Jag hade min svarta långklänning på mig och den sitter väldigt bra på mig och folk tittar ofta uppskattande på mig när jag har den. Ändå var jag lite generad eftersom jag kunde känna att jag svettades enorma mängder, det till och med rann utefter benen och ändan. Med en svart bomullsklänning tror jag att det syns om den är blöt eller fuktig på en del av den och det känns lite pinsamt. Det konstiga är att jag ofta svettas jättemycket och det utan att känna mig obekväm eller för varm. Det enda är att det är opraktiskt eftersom jag måste byta kläder hela tiden och ändå känna mig ofräsch större delen av tiden. Det händer alltså lika ofta hemma i Sverige som i Thailand.

Bilden på Ian McKellen har inget att göra med min dag förutom att jag hittade den just då. Någon idiot har skrivit bildtexten. Hur kan man referera till Harry Potter om man skriver om någon som är känd? Om man skriver sånt borde man väl ha lite koll och veta att han inte var med i Harry Potter?

Hundbilderna har inte heller med min dag att göra, de är bara så rätt att jag ville ha med dem! 

The wonderful Sir Ian McKellen ("Harry Potter") is to portray the worried (and possibly O.C.D.) clock, Cogsworth! One question: Since this is a musical, do you think he can sing?

Jag tackar inte nej till några bra erbjudanden!

11/5 På måndagen åt jag en hemgjord "grilled cheese"macka till lunch, eller egentligen var det väl brunch för jag hade inte ätit frukost. Den är riktigt flottig men å så gott! När jag gick igenom mina mail hittade jag ett spambrev som jag sa upp och fick då det svar ni ser på bilden... Så töntigt, det är ju som; har du slutat slå din fru? Jag menar, det är ju inga bra erbjudanden enligt mig, så nej, jag säger inte upp det bra utskick eller bra erbjudanden. Jag tog jag det lugnt efter jobbet och gjorde inget alls egentligen, bara tittade på DVD.
Jag var väldigt utmattad av resan och det faktum att jag hade haft väldigt ont i ett par veckor, det kändes redan bättre däremot. Jag ville också vara säker på att jag vilade tillräckligt så att jag inte skulle få ett nytt anfall, som förra gången.

Vilken är vilken?

13/5 På onsdagen var den sista arbetsdagen för veckan då vi var lediga torsdag och fredag. Jag fick jättemycket gjort, det får jag alltid när jag jobbar hemifrån i Thailand. Jag vet inte säkert varför, men jag antar att det kan vara att jag inte blir distraherad hela tiden. Jag har en massa saker som jag har svårt att kontrollera, som att jag måste se vem det är som går i trappen trots att det inte har någon betydelse. När jag hade kontoret bredvid trappan tittade jag upp varje gång någon gick förbi och en gång räknade jag hur ofta det var. Jag räknade i en timme och det blev 61 passeringar... Inte konstigt att man inte klarar av att vara lika fokuserad. När man får så mycket gjort och sen väntar på svar från kollegor , kunder och leverantörer, det är då man får ännu mer gjort och tar itu med surdegar som man själv har bestämt att man ska göra! Jag har en lista på saker jag tycker behöver göras men som inte har varit prioriterat och som ingen sagt åt mig att göra och det känns så bra att få igång ett sånt projekt!
På kvällen var det dags för Nagas-träff på Buffalo Bill. Nagas MC är min vän S motorcykelklubb, det är han som är president i den och de flesta som är med i klubben är Skandinaver, men det finns folk från andra länder också. De flesta medlemmarna är runt 50-65 år gamla skulle jag gissa och de är alltid snälla mot mig. Det blir alltid lite av ett dilemma dock och det är att männen normalt sitter i ena änden av bordet och kvinnorna och barnen vid den andra. Det beror mest på att kvinnorna är Thai och männen västerländska och eftersom jag inte pratar Thai så blir jag svår att placera. Jag är tacksam att kvinnorna (flickvänner och fruar) accepterar att jag sitter med killarna. Fast lite är det deras fel också. Om de pratar med mig så pratar de engelska, men annars pratar de bara Thai. I Sverige har vi ju en oskriven regel att om inte alla förstår och talar svenska så pratar man engelska för att de inte ska känna sig utanför, men det är inte så särskilt vanligt i Thailand. Jag hade i alla fall en trevlig kväll och framåt 23 så tog jag S bil och körde hem honom eftersom han hade druckit. Han var väldigt orolig för att jag skulle köra vänstertrafik och ännu värre, att jag skulle köra hans bil i vänstertrafik. Jag påpekade att det är långt ifrån första gången jag kör i vänstertrafik så var han ändå nervös. När jag satte mig i förarsätet så tänkte jag högt och letade efter var blinkersen var och vindrutetorkarna. Det är de spakarna som brukar bli lite knöligt innan man vant sig. Då jag testade spakarna för att se vilken som var vilken höll S på att hoppa ur nästan. Fast det är bara runt 3 kilometer hem till honom från Buffalo Bill och knappt någon trafik heller. Det är aldrig mycket trafik i Mae Phim, men han bor dessutom på en liten väg i skogen. Jag körde hem bilen sen och gick upp och lade mig.

Det går inte ens att jämföra!

10/5 Även på söndagen tog jag det lugnt. All den smärta jag haft de sista dagarna i Sverige hade tagit all energi ur mig och tröttheten var förlamande. Jag gissade att det bästa för att komma till rätta med det var att ta det så lugnt som möjligt. Jag gick upp på taket en stund efter frukost (sen frukost) och fick mig lite sol och värme och sen åkte jag och handlade lite och fixade sånt som jag ville ha gjort och sen på vägen hemåt så stannade jag vid en av restaurangerna vid stranden och köpte med mig mat hem. A´s mamma har ju en restaurang och hennes mat är fantastisk och inga andra restauranger är ens jämförbara, men jag lockades i alla fall att prova en rätt som hon brukar laga åt oss.  Det blev en väldig besvikelse! Det smakade inte alls bra och jag slängde det mesta... Jag tog ännu en tidig kväll.

Han kunde ju i alla fall köra och lyssna

9/5 Tidigt på morgonen på lördagen landade jag i Bangkok och min chaufför och vän Y var upptagen så jag var tvungen att ta en taxi hem. Som tur är var den här chauffören smart nog att lyssna på mig, de tar ofta för givet att vi västerlänningar inte hittar i Thailand även om vi vet vägen utantill. De stannar och frågar heller folk utefter vägen än att lyssna. Det tar då längre tid och de tar också oftast den längre och långsammare vägen dessutom, så det tar runt en timme extra. Så istället för c:a 2 timmar så tar det 3 eller till och med 3,5.
Det var en vacker soluppgång och det enda jag saknade just då var Y sällskap. Taxichauffören körde däremot riktigt bra och säkert, inte riktigt så bra och säkert som Y, men helt klart en bra bit över medel i Thailand!
När jag kom fram skickade jag ett meddelande till Y och sen dök  hans kompis upp med sömnrufsigt hår och svullna, nyvakna ögon och gav mig mina nycklar. Y hade tagit ut dem åt mig och han har också mina moppenycklar när jag är borta. Hans kompis var lägenhets- och hundvakt hos Y och jag var väldigt tacksam för att han var så pass snabb ner. När jag kom tagit in väskorna gick jag raka vägen ned till Poppie´s för att köpa vatten, jag ville dricka lite extra för att motverka eventuella fysiska problem man kan få av trötthet, jetlag och vätskebrist och jag drack runt en liter vatten innan jag lade mig att vila en stund. Jag somnade inte, men jag tog det i alla fall lugnt ett par timmar och låg i någon typ av dvala.
Senare på eftermiddagen åkte jag över till S för att fika en stund, han håller på och renoverar sin pool så hans golden, Happy, var lite för att den var tom på vatten. Hon brukar gå i poolen och svalka sig lite då och då under dagarna. Nu låg hon och svalkade magen lite genom att ligga på mage på stengolvet ute. Hon blev för övrigt jätteglad att se mig. S andra hund som är den ranghöga av dem är mycket vänlig mot alla människor och hundar, men han är liksom lite för "fin" att svansa fram och glatt hälsa på alla besökare, han ignorerade mig helt. Den enda han verkligen svansar för är S. När vi snackat av oss lite och fikat åkte jag hemåt och både jag och S hade bestämt oss för att ta en lugn hemmakväll, så resten av eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma och fixade lite, vilade lite och tittade på en TV-serie. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med mimg mitt favoritte hemifrån, jag hade dessutom glömt att köpa snus till S på Arlanda... det gav mig lite dåligt samvete. Det var sån stress den här gången eftersom jag inte hann planera eller förbereda mig alls och då missar jag saker helt enkelt. Jag kom ihåg att köpa Kalles Kaviar till A, men den glömde jag hemma i kylskåpet, detta trots att jag fått med min laktosfria mjölk och några salamikorvar till S...

Tänk om man slapp tänka på pengar

8/5 På fredagen åkte jag iväg till Thailand för att förhoppningsvis få mindre värk i värmen. Något jag tycker är jobbigt är när man går ombord och måste passera business class, man önskar så att man fick sitta där. Det är nog säkert meningen också, att locka folk att köpa biljetter i en högre klass nästa gång. När jag var relativt nyopererad så bestämde jag mig ju för att faktiskt resa business och det är mer än dubbelt så dyrt och dessutom är det väldigt svårt att resa ekonomiklass efter det... Jag fick trots allt tre säten för mig själv och kunde ligga ner och sova. Det är ju mycket bekvämare än att sitta och sova, men man kan inte ligga på en sida så särskilt länge eftersom man till slut får väldigt ont av bälten som skaver under en och det faktum att sätena är lite skålformade så att man får ryggen lite sned.

Ny vakthund vid dörren

7/5 På torsdagen påbörjade jag planeringen inför Thailand och försökte att hålla mig distraherad från smärtan så mycket som möjligt och det är alltid lättare att stå ut när man ser en ände på det och jag var ju relativt säker på att det skulle kännas mycket bättre så snart jag var i Thailand och värmen igen.
Judas låg och sov på mattan vid dörren, Turre var på semester och jag vet inte om han tog över familjens vaktroll eller om det bara var varmt och skönt där eller om han visste att jag skulle åka iväg igen. Den svarta mattan blir i alla fall väldigt snygg med de vita håren överallt!

Sen klarade jag inte mer

6/5 På onsdagen hade jag så pass ont att jag inte visste hur jag skulle klara dagen och ännu mindre hur jag skulle klara veckan eller månaden. Det slutade med ett snabbt beslut att omedelbart resa till Thailand för att slippa värken ett tag. Ibland blir det bara för mycket och jag behöver vila från att ha ont precis hela tiden och som sagt, ibland gör det ondare än annars...
Många har frågat mig var Laem Mae Phim ligger så jag har markerat ungefär var det ligger på kartan. Närmaste större stad är Rayong, annars ligger Klaeng lite närmare. Det är alltså relativt nära den Kambodjanska gräsen, vid Eastern Seaboard.

Jag tycker om att se vad det är jag äter

28/1 På onsdagen var det äntligen dags för att träffa naprapaten igen. Han hade semester hela december, vilket jag egentligen tycker var bra, eftersom han är egen företagare jobbar han mest hela tiden och att åka iväg med familjen på en ordentlig semester var nog bra för honom. Men jag var ju också sjukskriven i december och nacken brukar bli rätt mör efter sövning och grejer. Sen åkte jag ju till Thailand och var borta när han väl kom tillbaka. Trots allt så var det faktiskt inte så farligt knasigt i nacken i alla fall, min kropp har nog börjat fatta var kotorna ska ligga egentligen och drar dem inte fel på rutin hela tiden i alla fall.
Till middag åt jag kallrökt lax med hemlagat potatismos. Mitt sug efter svensk mat är stort rätt långt efter att jag kommit hem från Thailand. Jag gillar verkligen Thailändsk mat och när jag är där är det det enda jag vill ha, men när jag kommer hem är det svensk mat med fina råvaror jag vill ha, mat där man ser vad som är vad så att säga.

Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.