Hon blir så glad när vi kommer dit

21/5 På torsdagen bestämde jag och V oss för att åka och äta middag på A's mammas restaurang. Ingen av oss har varit där på länge, jag för att jag förstås varit i Sverige och V för att hon bor och pluggar i Bangkok större delen av tiden och A bor och jobbar ju i Bangkok nu hon också och har inte varit hemma på ett tag. Hennes mamma blev väldigt glad att se oss, hon och jag bara ler mot varandra större delen av tiden, för vi har ingen annan väg att kommunicera, hon pratar ingen engelska alls och jag kan ju ingen Thailändska. V översätter lite ibland, men bara om det rör mig direkt, som när mamma frågar när jag kommit och när jag åker till exempel. V och hon pratar en massa och jag äter och pratar med hundarna!
V's pomeranier är fortfarande lika förtjust i mig och jag är lika förtjust i henne. När V är i närheten vill hon bara vara hos mig och trycker sig mot mig ibland och ligger i mitt knä eller över min axel. Men om V går iväg, då blir hon lite orolig och håller ett öga på henne. Hon är lite som Turre, han är väldigt gärna hos våra gäster, men om jag går därifrån, då vill han med mig trots att han har ignorerat mig tills dess.
Vi tog lite bilder och skickade till A och hon var glad att se att vi hälsade på hennes mamma när inte hon kan, hon är enda barnet.

Det går inte ens att jämföra!

10/5 Även på söndagen tog jag det lugnt. All den smärta jag haft de sista dagarna i Sverige hade tagit all energi ur mig och tröttheten var förlamande. Jag gissade att det bästa för att komma till rätta med det var att ta det så lugnt som möjligt. Jag gick upp på taket en stund efter frukost (sen frukost) och fick mig lite sol och värme och sen åkte jag och handlade lite och fixade sånt som jag ville ha gjort och sen på vägen hemåt så stannade jag vid en av restaurangerna vid stranden och köpte med mig mat hem. A´s mamma har ju en restaurang och hennes mat är fantastisk och inga andra restauranger är ens jämförbara, men jag lockades i alla fall att prova en rätt som hon brukar laga åt oss.  Det blev en väldig besvikelse! Det smakade inte alls bra och jag slängde det mesta... Jag tog ännu en tidig kväll.

Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

Det trodde vi verkligen inte

15/4 På onsdagen var det min födelsedag så jag var då inte ledsen för att S inte hade fått sitt bagage! Vi tog en jättelat dag förutom att vi båda satt i hans rum och jobbade en stund på förmiddagen. Sen gick jag ned till poolen medan han gjorde klart sitt jobb och sen kom han också ner. Poolen var liten och ganska skitig sån anledningen att jag gick dit var för att få lite sol och för att använda solsängarna. Jag upptäckte att det bara fanns två solsängar och en stol och att båda solsängarna var trasiga, den ena gick i alla fall att använda om jag var försiktig, så det gjorde jag. Men när S kom ner så fick han sitta i stolen. Självklart gick solen i moln nu när vi båda faktiskt hade möjlighet att slappa en stund... Jag hade fått ett tips på restaurang från receptionen och hade bestämt att det var dit jag ville på min födelsedag, ett brasilianskt steak house som skulle vara bra. När vi tagit en taxi dit var vi lite besvikna, det såg ut som en lunchrestaurang och hade ingen som helst mysfaktor... Men det var nästan helt fullsatt och det bådar ju alltid gott så länge det är lokalbor som är där. Vi tog en titt på buffén de hade framdukat och det visade sig att det bara var salladsbuffé och lite tillbehör och det såg inte jättekul ut. Fast när vi hade satt oss och beställt buffën och köttet de går omkring med så visade det sig att det var väldigt hög kvalité på buffén, till och med sushin de hade på den var av väldigt hög kvalité och det hade vi verkligen inte förväntat oss! Sen gick de runt med olika typer av kött på spett och man fick en varsitt papperskort som såg ut som ett drinkunderlägg, den ena sidan var grön och den andra röd och om man lade upp den gröna kom det killar med spett hela tiden så efter en stund fick man lägga upp den röda för att hinna äta upp det man redan fått. S är en hejare på att äta så han provade allt, till och med kycklinghjärtan, fast det var till viss del för att han inte förstod var det var. Jag sa att det nog var hjärtan och han sa att de inte alls var goda och ändå åt han upp alla! Han har fått lära sig att man äter upp det som ligger på tallriken...
Men köttet var i alla fall helt fantastiskt gott! Det var saftigt och rätt så salt och vi var jättenöjda! Det kunde vi då inte tro när vi precis kom dit. Det är tur att man lyssnar på tips man får när man är utomlands. S bjöd på middag eftersom det var min födelsedag, trots att det nog var dyrare än de andra måltiderna vi ätit, det tyckte jag var gulligt.

Själv var jag glad för sällskapet

14/4 På tisdagen hade det ju varit meningen att S skulle jobba men han hade fortfarande inte fått sin väska och en engelsman kan ju inte gå på en jobbmässa utan sin kostym! Alltså fick jag sällskap hela dagen. Vi gjorde inte mycket vettigt eftersom S fortfarande hoppades att hans väska skulle dyka upp, så trots att det inte fanns mycket runt omkring hotellet mer än påbörjade men inte avslutade projekt, så var vi ändå på och runt hotellet hela dagen. Det första vi gjorde var att leta efter frukost och då insåg vi att det inte fanns mer än en restaurang i området och den öppnade rätt sent, men vi bestämde oss för att vänta. Dessutom var det ingen i personalen som pratade engelska så vi använde våra gemensamma språkkunskaper i Engelska, Svenska, Spanska och Grekiska för att försöka lista ut vad saker betydde i menyn. Vi fick nästan det vi trott att vi hade beställt även om vi fick fel dricka, som tur var ville båda ha den andras dricka, så vi kunde byta med varandra och båda var nöjda. Det var däremot inte frukost utan istället lunch. Tjejen som servade oss var helt ointresserad av att försöka förstå eller att göra ett bra jobb, hon släpade fötterna efter sig som om hon var trött på livet i allmänhet och gav oss inte ett enda leende eller något sånt trots att vi försökte få henne att slappna av lite. Från min balkong såg jag åtminstone fem stycken höghus i varierande färdighetsgrad, men där arbetet hade stannat upp på vägen och nu håller de på att brytas ner av väder och vind. Verkar vara ett väldigt slöseri med resurser. Framåt kvällen bestämde sig i alla fall S för att börja leta efter en ny kostym eftersom väskan fortfarande var kvar i Europa enligt flygbolaget och sannolikheten att den skulle komma på förmiddagen nästa dag var obefintlig eftersom det inte gick en flight då. Så vi tog en taxi till ett köpcentrum som receptionen hade rekommenderat för det syftet. Jag har aldrig varit med om ett mer värdelöst centrum, inga av butikerna lockade någon av oss, inte ens om vi bara hade varit där för att shoppa lite utan något tydligt mål. Det var relativt låg kvalité på varorna och det var liksom inget synligt tema och någon skobutik hittade vi inte alls trots att det var ganska stort.
Vi tog en ny taxi och åkte till ett annat köpcentrum på vår lista. Där hade de i alla fall märken man kunde känna igen och de hade både kläd- och skoaffärer och restauranger och annat. Där hade jag nog kunnat tänka mig att ströva runt och shoppa lite. Nu så halvsprang vi istället runt för att hitta herrbutikerna innan de stängde. Personalen i butikerna var ganska sysslolösa och hjälpte gärna till. Saken är den att S är lite ovanligt byggd om man inte ska uttrycka sig starkare. Han är av normallängd med har en överkropp som är som en tunna, inte för att han är tjock utan för att han när han var yngre tävlade en hel del i fittnesstävlingar, eller var det kanske body building...? I vilket fall så är han alltså väldigt stor på överkroppen och armarna och dessutom har han breda axlar. Ni blir kanske inte så förvånade om jag säger att vi inte hittade en kostym som passade alla hans krav på passform, kvalité och pris. De som fyllde de två första kraven var enligt honom för dyra... Det slutade med att vi gav upp, men inte innan mina enorma skavsår från långpromenaden på söndagen hade gått upp...
Efter att vi gett upp gick vi till en av restaurangerna i centrumet och åt middag. Det var någon typ av steak house eller nåt och maten var helt ok även om den var lite dyr. Hon som servade oss var däremot en riktig pärla och var trevlig, snabb och kändes äkta i sitt sätt!
När vi kom tillbaka ägnade jag resten av kvällen till att tejpa ihop alla mina skavsår och sen sova.

Det är bra att ha jobbgäster

5/4 På söndag förmiddag tog vi ledigt från varandra, jag och amerikanerna, vi hade ju vid det här laget umgåtts varje dag i en vecka. De flyttade till hotellet i stan och gick en långpromenad i stan och jag tror att de gick på Vasamuseet också. Jag älskar att visa Stockholm för utländska besökare, men de verkade vilja upptäcka staden själva så jag tog ett steg tillbaka. Själv tog jag chansen att fika på kondis med min vän S som jag inte haft möjlighet att träffa på ett tag.
På kvällen däremot så möttes vi upp på Fem Små Hus i Gamla Stan, en annan av mina favoritrestauranger och det är också en av min mammas favoriter faktiskt. Maten var som vanligt lysande och även servicen. Jag hade däremot bokat bordet på nätet och till och med fått en bekräftelse på sms, men när vi kom dit fanns vi inte registrerade på deras lista. De löste det men verkade något ovilliga, som om de egentligen inte hade plats, men sen visade det sig att det inte var fullsatt... konstigt. Vi körde ännu en svensk meny och alla var nöjda med maten. Innan jag körde dem till hotellet som låg lite konstigt borta vid Vanadisparken ungefär, det vill säga inte särskilt centralt så åkte jag hemåt. Jag sa ju till S att jag skulle hjälpa till om de inte skulle bo på hotellet jag hade bokat, medan vi var i München alltså, men ändå hade hon bokat utan att veta var det är fint att bo... ja ja, det var ju deras problem! Det är toppen att ha jobbesök, man får anledning att klä upp sig lite och att gå på fina restauranger, de flesta middagarna betalade de, jag är ju mer eller mindre deras kund och dessutom är de ju två och jag en. Dessutom är det ju härligt att vi allt som oftast har både kunder och leverantörer som jag ser också som goda vänner för att de är så trevliga. S har någon grej att hon tar en bild där hon gör en yogapose på ställen hon besöker i världen, det var däremot extra svårt när man druckit ett par glas vin innan! Jag kan inte minnas att hon gjorde det i London däremot.

En till som är snygg utan att vara snygg

3/4 På fredagen var det dags att åka hem igen. Jag brukar ju normalt stanna över helgen när jag är utomlands på något möte för man hinner aldrig se något av stan under arbetsveckan, man går sällan ut från hotellet där allt hålls, om man gör det är det för att gå ut och äta på kvällen och då ser man ju inte så mycket i mörkret och så är man ju fokuserad på målet.
Men nu ville jag ta chansen att fira påsk med familjen, det händer så sällan för mig nu för tiden eftersom jag oftast är bortrest över påsk, antingen på jobb eller på semester.
Förresten en sak till som faktiskt var lite speciellt med just denna hotellfrukost var att de hade mycket te att välja på, men jag dricker ju bara te hemma och jag gillar inte tepåsar, jag kan verkligen inte dricka te från tepåsar, jag tycker att det smakar jätteilla och det är därför jag lärde mig att dricka kaffe en gång i tiden och jag är inte alls lika kinkig med kaffe som te och har inget emot ens torrkaffe. Fast det förstås, jag avskyr ju verkligen amerikanskt kaffe, men det är ju för att det bara är brunt vatten, inte kaffe. Det känns som när man dricker vatten ur en använd kaffekopp...
Mina amerikaner skulle ta en annan flight till Stockholm så jag åkte ensam till flygplatsen i München och den här gången var det lättare att hitta och när jag kom till min gate såg jag att Börje Salming var på samma flight som jag, med några kompisar. Jag har alltid beundrat honom även fast jag är helt ointresserad av hockey, han verkar vara smart, snäll, trevlig och så ser han ju väldigt bra ut trots att han egentligen rent estetiskt inte alls gör det... Lite som med Mikael Nyqvist. Jag tror att det är det andra som skiner igenom deras ärrade ansikten, det är liksom den där goda kärnan som syns snarare än estetik och jäklar vilka snygga armar han har!
Jag åkte hem till mitt röriga hus, jag trivs verkligen inte i sån röra, det stressar mig att inte kunna städa och ha fint hemma. På eftermiddagen åkte jag och hämtade de andra på Arlanda och körde dem till hotellet i Väsby. S hade missförstått mig trots att jag uttryckligen frågat om det var ok att jag bokade in dem på hotellet som låg nära mig, för att det skulle vara enklare för mig att hämta och lämna dem. Ändå hade hon bokat in dem i Stockholm någonstans och dessutom betalat i förskott... Hade jag vetat det hade jag ju inte hämtat dem på Arlanda, då hade det ju varit bättre om de tog Arlanda Express än att jag ska köra drygt 10 mil och jag var dessutom inte klar att gå på middag utan skulle vara tvungen att köra hem och tillbaka också... Till slut bestämde M att de skulle bo på hotellet i Väsby första natten eftersom inget av hotellen kan betala tillbaka första natten så sent utan en avbokning. Så jag lämnade dem på Scandic i Infra City och åkte hem för att duscha och fixa till mig.
Någon timme senare plockade jag upp dem och så åkte vi till Gondolen vid Slussen.
Det är ju en av mina favoritrestauranger och jag ville visa dem både restaurangen och den goda maten och den fina utsikten över stan. Vi var också upp på taket för att titta på utsikten i friska luften.
Jag och S hade svårt att välja mat så vi bestämde oss för att dela på både förrätterna och varmrätterna och kan ni tänka er, de gjorde ½-portioner av alla till oss, lika fint upplagt som om man beställde en hel och på egna tallrikar! Vilken service!
Det blev löjromstoast och S upptäckte att hon älskar löjrom, sen blev det bifftartar och där kunde jag tala om för dem vad den stora delade inlagda saken var i det, jättekapris, de hade fått en sån någon annanstans och visste inte vad det var och tyckte att det var väldigt gott, så när jag sa något om den så frågade de om det. Till varmrätt var det öring och renfilé och S ville inte ha efterrätt så där delade jag och M istället och tog chokladfondant och créme brulee.

När vi skulle gå så hittade jag tavlor på väggen i ett infällt "skåp", titta noga på dem, snacka om att visa precis allt! Undrar hur det kommer sig att de bestämde sig för att ha porr på väggen?
Sen var vi alla i alla fall mätte, belåtna och supertrötta!
Så vi åkte hem och lade oss.

Nick Nolte jobbar som kypare i München

2/4 På torsdagen var vi tvungna att gå upp rätt tidigt igen trots att mötet egentligen var över, vi som ville skulle nämligen på studiebesök hos en av de aktiva företagen i vår organisation, Gore. Jag tycker alltid att sånt låter rätt trist, men jag vet att jag alltid tycker att det är superintressant om jag faktiskt går, så det var därför jag offrade en sovmorgon för att åka dit. Det var precis så intressant som jag trodde att det skulle vara. De började för övrigt dagen med att bjuda på kaffe och macka vilket vi alla blev oerhört tacksamma för. Sen delades vi upp i två grupper med varsin guide. Jag har alltid haft svårt att förstå hur det fungerar med Gore och Goretex. Mina vänner som jobbar på Gore har försökt att förklara för mig men jag har inte riktigt förstått. Så här är det, de har egentligen inga egna, färdiga kläder eller skor och såna saker, de gör bara materialet. Men för att få köpa Goretex och för att få sätta deras varumärke på dina produkter så måste du skicka in ett exemplar till dem för testning och godkännande. Detta för att alla Gore-produkter ska hålla samma höga kvalité. Det är en jätteskillnad på hur kläderna håller ute vätan beroende på sömmar och annat. Om ni ser på bilden där S stor mellan dockorna så ser ni att en är mörkare än den andra, det är för att den blivit blöt. Jackorna är så gott som identiska, men den till vänster har inte de tätningar och tejpningar som krävs för att hålla vattnet ute. Alla kläder placeras sådär i deras regntorn under en timme, dessutom sitter det spraymunstycken på sidorna av tornet som testar tätheten även från sidan.
Det var mycket intressant hela besöket och dessutom var det världens bästa marknadsföring för efter lunch när vi kom tillbaka till hotellet så gick jag till den "Outdoor-butiken" som min vän P hittat dagen innan och köpte mig ett par Goretex-skor, gjorda av Adidas. Jag handlade en hel del annat också, som en ny, vattentät kamera ryggsäck som dessutom har mer plats för extrakläder, tanken är att jag ska ha den med till Island. Jag var så länge i butiken att jag insåg att jag inte skulle hinna möta "mina" amerikaner M och S den tiden vi hade sagt, så jag ringde S och förklarade var jag var och att jag skulle bli sen. Den där butiken var verkligen som ett himmelrike för mig och jag är säker på att min kollega J skulle ha svimmat av glädje om han varit där! Det var 4 våningar med precis allt du kan behöva om du tycker om att spendera tid utomhus, Globetrotter hette den om någon har vägarna förbi München. Som en kul grej och ursäkt så köpte jag ett glas vin var till S och M på "påse", de är gjorda för att ta med på campingen, ja se tyskar, de kan då hitta på, S älskade konceptet och testade det direkt när jag mötte upp dem, men vinet var visst ingen jättehöjdare.
Vi frågade i receptionen om de visste någon restaurang som serverade Wienerschnitzel gjord på kalv och de sa namnet på ett ställe, men där hade M och S varit kvällen innan och de hade det inte. Då sa de ett annat ställe och på menyn på nätet så stod det inget om en sån schnitzel, så tjejen i receptionen ringde dem för säkerhets skull och de hade det. Vi gick dit eftersom det bara skulle vara runt 10-15 minuter gångväg och när vi kom dit visade det sig vara samma ställe som vi haft galamiddagen på. Men jag ville gärna ha grisknät så det skulle säkert bli bra är det inte var buffé. Vi fick en kul kypare som var väldigt trevlig och rolig och när S tog en bild på mig och sig så erbjöd han sig att ta bilden åt oss. S lämnade över telefonen men glömde att vända kameran först och när han höll upp den så sa han det och sa att han skulle ta bilder på sig åt oss. Vi och de vid bordet bredvid kunde inte sluta fnissa när han snurrade runt och gjorde poser och fotade sig själv med S telefon! Sen fick S tillbaka den och vände kameran och han tog en bild på oss, sen sa han att vi skulle berätta för våra vänner om den tyska Nick Nolte som vi träffat och visst är han lite lik honom i alla fall, det lär vara många som sagt att han är lik honom. Alla var nöjda med maten och vi var så trötta efter veckan att vi höll på att somna vid bordet nästan, så så snart vi ätit klart och var nöjda så gick vi tillbaka till hotellet och gick raka vägen till rummet och gick och lade oss.

Och så var det redan över

1/4 På onsdagen var många sena ned till mässan och föreläsningshallen och såg väldigt slitna ut när de dök upp, där har man fördelen med att inte dricka alkohol, jag var ju i alla fall inte bakis eller sen.
Alldeles nyss hade vi suttit och förberett och planerat allt och nu var det plötsligt slut på onsdagseftermiddagen... Jag hade jobb att göra mitt på dagen förutom på mässan och möten och sånt, så jag satt på rummet och jobbade en stund mitt på dagen också, så det gjorde att dagen gick extra fort.
På kvällen gick jag och två vänner D och S ut för att ta en enkel middag. Vi landade på ett pizzaställe som verkligen såg ut att vara jättepopulärt, det var helt fullsatt och vi fick stå i baren och vänta på ett bord i drygt en halvtimme och det var så gott som omöjligt att ens ta sig fram till baren. Pizzorna var enorma! Jag har aldrig sett så stora pizzor! Det var en vanlig stor pizzatallrik under pizzan, men så fick man också ett stort cirkelformat pappersunderlägg som blev så gott som helt täckt av pizzan.
Jag älskar allt med aubergine i, men jag upptäckte att aubergine på pizza är ungefär som färska champinjoner på pizza, de blir liksom lite sega och smakar inte riktigt tillagade. Det var alltså ett dåligt val, men pizzan i sig var faktiskt jättegod.
Det blev en rätt tidig kväll för oss, fast vi satt uppe en stund i hotellbaren och pratade med "mina" amerikaner.