Det trodde vi verkligen inte

15/4 På onsdagen var det min födelsedag så jag var då inte ledsen för att S inte hade fått sitt bagage! Vi tog en jättelat dag förutom att vi båda satt i hans rum och jobbade en stund på förmiddagen. Sen gick jag ned till poolen medan han gjorde klart sitt jobb och sen kom han också ner. Poolen var liten och ganska skitig sån anledningen att jag gick dit var för att få lite sol och för att använda solsängarna. Jag upptäckte att det bara fanns två solsängar och en stol och att båda solsängarna var trasiga, den ena gick i alla fall att använda om jag var försiktig, så det gjorde jag. Men när S kom ner så fick han sitta i stolen. Självklart gick solen i moln nu när vi båda faktiskt hade möjlighet att slappa en stund... Jag hade fått ett tips på restaurang från receptionen och hade bestämt att det var dit jag ville på min födelsedag, ett brasilianskt steak house som skulle vara bra. När vi tagit en taxi dit var vi lite besvikna, det såg ut som en lunchrestaurang och hade ingen som helst mysfaktor... Men det var nästan helt fullsatt och det bådar ju alltid gott så länge det är lokalbor som är där. Vi tog en titt på buffén de hade framdukat och det visade sig att det bara var salladsbuffé och lite tillbehör och det såg inte jättekul ut. Fast när vi hade satt oss och beställt buffën och köttet de går omkring med så visade det sig att det var väldigt hög kvalité på buffén, till och med sushin de hade på den var av väldigt hög kvalité och det hade vi verkligen inte förväntat oss! Sen gick de runt med olika typer av kött på spett och man fick en varsitt papperskort som såg ut som ett drinkunderlägg, den ena sidan var grön och den andra röd och om man lade upp den gröna kom det killar med spett hela tiden så efter en stund fick man lägga upp den röda för att hinna äta upp det man redan fått. S är en hejare på att äta så han provade allt, till och med kycklinghjärtan, fast det var till viss del för att han inte förstod var det var. Jag sa att det nog var hjärtan och han sa att de inte alls var goda och ändå åt han upp alla! Han har fått lära sig att man äter upp det som ligger på tallriken...
Men köttet var i alla fall helt fantastiskt gott! Det var saftigt och rätt så salt och vi var jättenöjda! Det kunde vi då inte tro när vi precis kom dit. Det är tur att man lyssnar på tips man får när man är utomlands. S bjöd på middag eftersom det var min födelsedag, trots att det nog var dyrare än de andra måltiderna vi ätit, det tyckte jag var gulligt.

En stege har ju inte ens mycket till vindfång

31/3 På tisdagen började seminariet på riktigt och som vanligt började det med en filmsnutt med musik till, samma varje år. Jag vet inte varför, men jag älskar den där filmsnutten! Den är dramatisk och speglar rätt bra vad vi gör alla vi som arbetar med flygsäkerhet. När de efterlyste filmer från involverade företag så fick de mest material från de större företagen såsom Martin Baker, som gör ejection seats och Survitec som bland annat gör flottar och flytvästar. Fast vi lämnade också in en filmsnutt där svenska militären fäller materiel från Hercules med vårt fällningssystem. Jag tycker att filmen är välklippt och att musiken är väldigt stark och för mig ger det känslan av att "nu är vi här igen". Samma film används också precis före vår ordförandes sluttal sista dagen, på eftermiddagen. Något som alla vi deltagare gillar väldigt mycket är när vi får lyssna på en presentation av en slutanvändare och få feedback på hur våra produkter fungerar i skarpt läge. Denna dag fick vi just en sån chans när de informerade oss bland annat om hur skyddskläderna fungerar och vad som kan göras ännu bättre.
På eftermiddagen gick jag ut för att ta en cigg och Schweizarna var där ute samtidigt. Vi småpratade lite när en av hotellvaktmästarna kom ut med en stege och skulle laga undertaket framför hotellet. Det hade blåst något enormt, så kanske hade det gått sönder därför. När han precis kommit upp så att han stod längst upp så blåste det i igen och inte lite! Det var så pass att stegen höll på att blåsa bort trots att han stod på den och man kan ju inte direkt påstå att en stege har mycket till vindfång. Som tur var så var en av Schweizarna K väldigt uppmärksam, jag såg också vad som höll på att hända men jag satt ned på bänken bakom killarna och hade min datorväska mellan knäna för de hade också hållit på att blåsa bort. K rusade iväg och tog tag i stegen sekunden innan den blåste bort och de andra två kom ögonblicket efter och hjälpte till. Jag kunde se hur rädd killen på stegen var, jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha hänt med honom om inte de andra var så snabba. De var 3 vuxna, starka karlar och hade stort problem att hålla stegen kvar så pass länge att killen kunde ta sig ner och sen hjälptes de alla fyra åt för att få in stegen genom dörren igen.
Det är svårt att se på bilden hur mycket det verkligen blåste, men senare på kvällen när vi blev upphämtade med bussen för att åka på galamiddagen så såg man spåren av stormen, till och med i centrala München!
När mässan stängde gick jag upp på rummet för att göra mig i ordning för galamiddagen, jag hade ju beställt en galaklänning sydd efter mina mått när jag var i Thailand i januari, men med bara en vecka kvar till mötet så bestämde vår ordförande att det inte passade sig att sätta en så strikt klädkod när det var buffé som serverades. Jag tycker förvisso att det var både lite sent att komma på det och dessutom känns det alltid lite speciellt när folk klär upp sig i smoking uniform eller långklänning. Jag hade på mig en av mina favoritklänningar, den som är vit, brun och svart. Jag kämpade mig svettig medan jag försökte att dra upp dragkedjan i ryggen och nacken och slutligen satte jag helt sonika på mig min rock och gick ned i lobbyn utan att dra upp den. Jag letade snabbt upp S när jag kom ned dit och tog tag i hennes arm och sa bara kort, jag behöver dig, NU och så drog jag henne mot toaletten. Hon bara följde med och verkade inte ens förvånad över mitt beteende och när vi närmade oss toaletten så sa hon bara: Är vi på väg till toaletten? Sen hjälpte hon mig att dra upp blixtlåset och så gick vi tillbaka ut. Ett annat val jag gjort ar att ha stayups istället för strumpbyxor och istället för höfthållare hade jag valt att ha trosor med inbyggda höfthållare. Detta ledde till att jag hade enorma problem hela kvällen, strumporna ville hasa ned hela tiden och då hängde liksom trosorna med och ville åka ned dem med!
Mina kvinnliga vänner hade väldigt roligt åt det när jag berättade varför jag ålade runt i klänningen hela kvällen.
Vi i styrelsen hade bordsplaceringar med namn och även de som skulle sitta med oss för att fylla ut bordet var tydligen utvalda. Själv var jag jättenöjd med placeringen då jag satt mellan två gamla vänner till mig, A och J. A är en stor man med ännu större, varmt hjärta och vi avgudar varandra! Jag fick dessutom chansen att träffa hans fru i London i juni förra året och hon var precis lika trevlig och vi klickade direkt, På min andra sia satt J, vi har jobbat tillsammans i runt 20 år, hans företag gör torrdräkter och vi representerar dem i Sverige då det gäller flygdräkter. Han är en riktig retsticka och vi har alltid kul, men den här kvällen var han extra trevlig och gullig och gav mig en puss på kinden bara sådär plötsligt och jag frågade förvånat vad det var för? Hans svar var att vi har känt varandra så länge och att han tycker om mig, det var väldigt mjukt och ärligt för att komma från honom så det kändes väldigt bra i själen! Förrätterna var inte alls goda, jag smakade nästan alla och ingen av dem var ens ätlig... Men varmrätten var ok eftersom de hade sånt där grisknä som jag gillar, även om det var skivat för att vara enklare att servera och de hade också de där knödeln som jag gillar.
De hade typiskt Bayersk underhållning under middagen, dans iförda lederhosen, musik och vallhorn som man fick prova också och ett klockspel. Jag tycker att sånt är rätt trist och lite pinsamt, men alla andra tyckte att det var toppen så det verkar ha varit ett bra beslut ändå. När själva underhållningen var över så spelade bara bandet för oss och när jag kom in från en tur ut för att röka kom min vän P fram till mig och frågade om vi inte kunde dansa. Jag sa bara: Det är något du behöver veta då, det är att jag KOMMER att trampa dig på tårna, för jag kan inte dansa. Han såg jätteledsen ut och sa att jag var den tredje att säga nej. Men då förklarade jag för honom att jag verkligen inte sa nej, bara varnade honom för följderna. Sen dansade vi iväg trots att ingen annan dansade. Jag känner mig väldigt trygg bland dessa människor så jag tyckte inte att det var jobbigt att de skulle se hur dålig jag var på att dansa. Vi hade bara dansat någon minut och jag kunde inte sluta fnissa över hur himla dåligt jag dansade, då det kommer en kille från sidan, puttar bort P och säger att han tar över... Det var en kille som jag pratat lite med på lunchen och som P tydligen känner. P är världens mest överbeskyddande "storebror" förutom möjligen min grekiska storebror L, de försökte för övrigt att skydda mig från varandra när de råkade träffas en gång i Stockholm... I alla fall så släppt P mig utan minsta protest och gick och tog tag i en annan tjej och fortsatte sin dans med henne. Detta gjorde att jag blev lite extra intresserad av killen jag dansade med, P måste ju ha väldigt höga tankar om honom om han bara släpper mig nämligen. Vi skrattade vidare och sen efter dansen så satt jag mig igen. Men sen senare var det något som utmanade mig att prova vallhornet och jag vet ju sen tidigare att jag brukar vara rätt bra på att få ljud ur dem, det märkte jag redan när jag var runt 9 år och var med familjen på Skansen och fick prova att blåsa i ett sånt. Jo, jag fick fram ett ganska starkt ljud även denna gång även om det förstås inte lät bra, men tyvärr var det nog ingen som tog en bild på mig, men ni får se en bild på S när hon provade.
Vid mitt bord körde de sittande dans och till slut var alla vid bordet engagerade i att vifta med armarna och larva sig, även jag! Även på dansgolvet hade det blivit fler par som var uppe och dansade efter att jag och P börjat.
När jag gick ut för att ta vår chartrade buss tillbaka till hotellet visade det sig att den redan gått, men jag hade tur och tre av killarna i vår grupp skulle tillbaka till hotellet de med och jag fick åka med i taxin, jag hade inga kontanter.
Sen samlades alla i hotellbaren men mina vänner hade gått och lagt sig nästan alla så jag tänkte göra detsamma, men då kom killen jag dansade med tidigare fram till mig och vi snackade en stund innan jag gick upp.

Kan jag hålla tummarna för att det är sista gången?

16/10 Jag började onsdagen med att äta frukost med norrmännen, det är frukostbuffé och jag kan ju aldrig riktigt få valuta för pengarna på en buffé, men sällskapet var ju utmärkt och priset var för övrigt inte särskilt högt heller... Problemet var bara att de inte hade vettigt kaffe att tillgå, bara läskigt amerikanskt blask. Men istället hade de precis allt man kunde tänkas vilja ha! Då menar jag precis allt! Mat, smörgåsar, olika typer av ägg, pannkakor, tacos(!), bacon och allt annat.
Jag kände för en pannkaka och äggröra så det fick det bli.

Killarna åt bra mycket mer än jag kan jag lova!
Efter ett par timmar på mässan med möten och annat åkte jag och kollegan ned downtown för att äta sushi på ett annat casino. Han hittade den restaurangen för några år sedan och de har en "all you can eat" lunchbuffé. Dessutom så gör de allt helt färsk till dig efter beställning så det står inte och blir sunkigt, det är superfräscht!
Det är konstigt, men den bästa sushi jag har ätit har alltid varit i USA.
Vi tyckte att vi åt mycket, men när vi jämförde oss med ett par som satt bredvid oss så insåg vi att vi åt hälften så fort som de och dessutom delade på hälften så mycket som en av dem åt...
När vi ätit så vi var proppmätta tittade kocken förvånat på oss och frågade två extra gånger om vi verkligen inte skulle ha mer. Ja, vad ska man säga, vi är såååå europeiska.
För övrigt hade vi varit och handlat lite dricka och mellanmål på Walmart på måndagen och trots att det ligger jättenära casinot finns inte ens övergångsställen eller trottoarer, för i USA går man inte någonstans. När vi var på väg tillbaka såg vi en annan som gick och blev väldigt förvånade över det, men när vi kom ifatt så insåg vi att det var en av våra kompisar som är norrman, så mycket för promenerande amerikaner.
Efter ytterligare lite jobb tills mässan stängde så gjorde vi oss redo att gå på middag med min kompis P och hans amerikanska kollega. Vi var så slitna allihopa att vi såg helt drogade ut men vi hade kul i alla fall, men min bordsherre var inte så jättensnackig och jag kunde ju inte sitta vänd ifrån honom och mot P och D så jag kunde inte umgås med dem heller så mycket. Vi var på japanskt steak house, ett sånt där de lagar maten på en häll framför en, det är som en typ av show och vår kock verkade lite besviken att vi inte ååhhhade och ahhade som de andra borden och applåderade som man ska, som sagt, vi är europeer.
Jag hade som vanligt beställt mitt kött så gott som rått och när jag fick det så var det helt genomstekt, jag tycker verkligen att kött smakar dåligt och unket om det är genomstekt så efter att ha försökt att bita ihop så gav jag slutligen upp och sa till. Vid det laget hade kocken städat stekbordet och gått därifrån för länge sedan, det var därför jag tvekade att gnälla. De bad så mycket om ursäkt och erbjöd mig nytt kött och jag tackade ja till det. Men eftersom stekhällen var städad så lagade de till det i köket, så jag undrar om det var en "sneezer" jag fick?
Det smakade i alla fall väldigt bra den här gången i ordningen så då var vi alla nöjda.
Vi tog oss tillbaka till hotellet och satte oss en stund i baren och där blev jag förstås kvar ett tag med samma folk som kvällen innan, vi har så kul ihop.
Innan jag skulle gå och lägga mig så letade jag reda på P som satt och spelade vid ett Black Jack bord och gav honom en godnattkram, sen tog jag en tur i casinot och försökte hitta någon kul maskin att spela på. Jag har varit i Reno så många gånger och har bara testat att spela 1 gång och då hade jag faktiskt rätt kul. Jag hoppas dessutom att det här är sista gången jag behöver åka till Reno så det gäller ju att passa på. Mitt i casinot var det två amerikaner som började prata med mig, de kände igen mig från mötet så vi pratade jobb en stund och sen gick en av dem och lade sig och den andra höll mig sällskap när jag letade efter ett spel och spelade en stund och sen sa vi godnatt.

Säg, får ni inte lite ångest?

1/2 På fredagen bestämde jag mig trots allt för att åka på kryssningen, som sagt, jag hade ju inget bättre för mig och ville inte att det skulle bli ännu en händelselös eremithelg.
Jag hade stressigt på jobbet och blev inte klar med allt förrän en timme efter att vi egentligen slutar på fredagarna och sen skyndade jag hemåt efter att ha lämnat Turre hos mamma på jobbet.
Jag packade, duschade och fixade till mig lite och sen åkte jag hemifrån vid 16. Båten skulle inte avgå förrän vid 18, men man vet ju aldrig hur fredagstrafiken ser ut i Stockholm. Det var ordentligt med köer så som jag förutspått, men eftersom jag var ute i god tid så blev jag inte ens stressad. Jag var parkerad och klar vid 17.10, precis så som det var tänkt.
När jag kom till betalautomaten vid parkeringen stod det en kille där och såg stressad ut. Det visade sig att han inte hade nåt kreditkort och automaten tog bara kort och mynt.
Det kostade bara 120:- för ett helt dygn så han gav mig kontanter och jag betalade hans parkering med mitt kort.
Det tog ett tag innan killarna dök upp och då hade jag redan blivit uppsnackad av en trevlig men rätt flummig och kanske rätt full kille. Det kanske var tur att han skulle med en annan båt...
De har ändrat reglerna på färjorna och nu har de tax freen stängd på utresan för att folk inte ska dricka i hytterna utan gå till baren och betala mer, det kan jag förstå, mest för att det blir stimmig och grisigt i hytterna. Nu har de dessutom en säkerhetskontroll där de röntgar alla väskor och jackor, det fattar jag också. Sen står det skyltar att man inte får ta med egen mat och dryck, det fattade jag inte. Jag stod där och undrade vad det var för tragiska människor som tar med mat och alkohol på en tax free-resa då M undrade vad jag hade i min väska. Jag svarade lite förvirrat, smink, schampo, klänning, ett par skor, vad menar du?
Då visar det sig att de precis varit på systembolaget och handlat vin och öl för runt 500:-...
De där tragiska människorna som tar med sånt på båten är alltså mina vänner... ha ha.
De ville ha min bilnyckel för att lägga ned drickan i min bil men det vägrade jag, jag vill inte ha inbrott i min bil för att de lägger alkohol i den. Jag sa att det nog fanns skåp nere i terminalen så de försvann ned och själv gick jag ombord. Sen slog det mig att de kanske skulle missa båten så jag stod precis innanför dörrarna och väntade. Precis innan de skulle stänga dörrarna och som de sista att gå ombord så kom M och G släntrande.
Vi gick och bokade buffé till kvällen klockan 20.30 och jag lyckades få en bra deal med tjejen där. Inte kul att betala 320:- för buffé när man bara kan äta nån deciliter.
Hon gav mig ett pris på 114:-. För de som vill göra samma sak, se till att ha ett intygskort av något slag från läkaren, det ska man tydligen ha fått, men det har inte jag. Hon var snäll och lät mig till slut få det bra priset i alla fall, kanske för att slippa se mina magärr som jag erbjöd henne att göra... Sen gick vi ned till hytterna och tog det lugnt ett tag, jag tog en sjösjuketablett, Postafen, för säkerhets skull och de blir jag jättetrött av så jag gick och lade mig en stund, vi skulle ju inte äta förrän vid 20.30 och klockan var bara strax över 18.
Jag tvärsomnade och sov djupt i nästan 1½ timme, jag vaknade nån minut mitt i allt när någon rysk(?) man satte sig och sjöng i sin hytt...
Jag hade bestämt mig för att ha klänning på kvällen men kände mig inte bekväm i den när jag bytt om, så till slut blev det byxor och top i alla fall. Mina nya Ecco-pumps tog jag i alla fall istället för vinterkängorna.
Vi gick till buffén och åt gott, de har verkligen jättebra mat på Viking Line!
M och G bråkade som någon blandning av ett gammalt gift par och bröder som vanligt, allt medan en man vid bordet bredvid satt och stirrade på oss hela tiden.
När vi ätit och tagit det lugnt i 2 timmar så gick vi till baren och det var nästan det sista jag såg av killarna. Vi hängde en stund och gick och tittade på baren som G snackat om, där var det nästan ehlt tomt sånär som på tre killar i baren som började bråka med varandra och fick min Strawberry Daiquiry att flyga, ja, jag menar verkligen flyga. Den for i en vid båge och föll med ett splash på bardisken, golvet och några tjejer. Som tur var fick tjejerna mest lite stänk på sig och efter att jag bett om ursäkt och gett dem servetter så gick G till baren och sa att jag fått min drink utspilld. Tjejen i baren var tjurig, sa att de inte gjorde Strawberry Daiquiry i den baren och att det inte var hennes fel att jag fått min drink utspilld...
Lite småaktigt kan man tycka eftersom det knappast är hon som betalar en ny drink, men lite tjurigt blandad hon till nåt nytt åt mig. Den smakade tyvärr mest Bacardi Razz och det har jag fördruckit mig på så jag mådde illa av varje liten sipp, men tvingade i mig den för syns skull.
G gick till de bråkande killarna som stod med en vakt och sa att min drink blivit utspilld och i ett anfall av pnger så höll de nästan på att börja bråka igen när alla tre ville betala den nya drinken jag fått...
Någon gång då och då såg jag skymten av dem men jag var mest ensam. Det är sånt man får räkna med när man åker med killkompisar och för att vara helt ärlig så gjorde det mig ingenting.
När killarna försvann så var väl det enda problemet att man är rätt utsatt på en kryssning när man varken har tjejkompisar, pojkvän eller sina "livvakts-killkompisar" i närheten.
Det finns i stort sett inga normala killar ombord, alla vill ha ett one night stand och verkar tro att alla andra är där av samma anledning.
Jag råkade ut för flera drägg och till slut hittade jag i alla fall en kille som gick att prata med, men när han började bli lite för tydlig med vart han ville komma så tackade jag för mig och gick för att lägga mig. På vägen till hytten gick jag förbi kvälls-snackbaren och köpte lite stekta nudlar och sen gick jag till hytten, åt lite, sminkade av mig och somnade återigen som en stock, ungefär vid 3.