Kan jag hålla tummarna för att det är sista gången?

16/10 Jag började onsdagen med att äta frukost med norrmännen, det är frukostbuffé och jag kan ju aldrig riktigt få valuta för pengarna på en buffé, men sällskapet var ju utmärkt och priset var för övrigt inte särskilt högt heller... Problemet var bara att de inte hade vettigt kaffe att tillgå, bara läskigt amerikanskt blask. Men istället hade de precis allt man kunde tänkas vilja ha! Då menar jag precis allt! Mat, smörgåsar, olika typer av ägg, pannkakor, tacos(!), bacon och allt annat.
Jag kände för en pannkaka och äggröra så det fick det bli.

Killarna åt bra mycket mer än jag kan jag lova!
Efter ett par timmar på mässan med möten och annat åkte jag och kollegan ned downtown för att äta sushi på ett annat casino. Han hittade den restaurangen för några år sedan och de har en "all you can eat" lunchbuffé. Dessutom så gör de allt helt färsk till dig efter beställning så det står inte och blir sunkigt, det är superfräscht!
Det är konstigt, men den bästa sushi jag har ätit har alltid varit i USA.
Vi tyckte att vi åt mycket, men när vi jämförde oss med ett par som satt bredvid oss så insåg vi att vi åt hälften så fort som de och dessutom delade på hälften så mycket som en av dem åt...
När vi ätit så vi var proppmätta tittade kocken förvånat på oss och frågade två extra gånger om vi verkligen inte skulle ha mer. Ja, vad ska man säga, vi är såååå europeiska.
För övrigt hade vi varit och handlat lite dricka och mellanmål på Walmart på måndagen och trots att det ligger jättenära casinot finns inte ens övergångsställen eller trottoarer, för i USA går man inte någonstans. När vi var på väg tillbaka såg vi en annan som gick och blev väldigt förvånade över det, men när vi kom ifatt så insåg vi att det var en av våra kompisar som är norrman, så mycket för promenerande amerikaner.
Efter ytterligare lite jobb tills mässan stängde så gjorde vi oss redo att gå på middag med min kompis P och hans amerikanska kollega. Vi var så slitna allihopa att vi såg helt drogade ut men vi hade kul i alla fall, men min bordsherre var inte så jättensnackig och jag kunde ju inte sitta vänd ifrån honom och mot P och D så jag kunde inte umgås med dem heller så mycket. Vi var på japanskt steak house, ett sånt där de lagar maten på en häll framför en, det är som en typ av show och vår kock verkade lite besviken att vi inte ååhhhade och ahhade som de andra borden och applåderade som man ska, som sagt, vi är europeer.
Jag hade som vanligt beställt mitt kött så gott som rått och när jag fick det så var det helt genomstekt, jag tycker verkligen att kött smakar dåligt och unket om det är genomstekt så efter att ha försökt att bita ihop så gav jag slutligen upp och sa till. Vid det laget hade kocken städat stekbordet och gått därifrån för länge sedan, det var därför jag tvekade att gnälla. De bad så mycket om ursäkt och erbjöd mig nytt kött och jag tackade ja till det. Men eftersom stekhällen var städad så lagade de till det i köket, så jag undrar om det var en "sneezer" jag fick?
Det smakade i alla fall väldigt bra den här gången i ordningen så då var vi alla nöjda.
Vi tog oss tillbaka till hotellet och satte oss en stund i baren och där blev jag förstås kvar ett tag med samma folk som kvällen innan, vi har så kul ihop.
Innan jag skulle gå och lägga mig så letade jag reda på P som satt och spelade vid ett Black Jack bord och gav honom en godnattkram, sen tog jag en tur i casinot och försökte hitta någon kul maskin att spela på. Jag har varit i Reno så många gånger och har bara testat att spela 1 gång och då hade jag faktiskt rätt kul. Jag hoppas dessutom att det här är sista gången jag behöver åka till Reno så det gäller ju att passa på. Mitt i casinot var det två amerikaner som började prata med mig, de kände igen mig från mötet så vi pratade jobb en stund och sen gick en av dem och lade sig och den andra höll mig sällskap när jag letade efter ett spel och spelade en stund och sen sa vi godnatt.

De kanske borde hålla lite i pengarna

14/10 På måndagen mötte jag upp med min kollega för frukost på Starbucks i casinot, de håller på och flyttar och bygger om den restaurangen där vi helst äter frukost och/eller lunch på casinot, så den är stängd.
Så snart vi ätit och gått upp för att borsta tänderna gick vi till mässan och där jobbade vi hela dagen, vi var på både möten, informella möten och tittade på nya produkter och mötte nya människor.
De hade ett par reklampelare vid ingången där de gjorde reklam för nästa års möte, det ska tydligen hållas i "Flordia" vilket löjligt stavfel, det var dessutom inte många alls som ens upptäckte det och de blev väldigt förvånade när jag påpekade det. Det finns en anledning till att jag som enda svensk ändå är den som brukar korrläsa papprena som ska in i pärmen på våra möten. Jag kan inte skriva engelska utan grammatiska fel och sånt, men jag är den som är bäst på att korrläsa någon annans text.
På kvällen var det dags för ännu en drinkmottagning, men det var om möjligt ännu färre människor denna kväll än den innan. Kanske tyckte de inte att det var någon vits att gå dit när så få andra gjorde det?

När vi kände oss klara med det evenemanget gick vi till Charlie Palmer's Steak House som ligger inne på casinot, det är ett av de absolut bästa steak housen jag har varit på, så vi brukar gå dit minst en gång per år när vi är i Reno.
De har ofta hög kvalité på restaurangerna inne på casinona för de vill ju inte att man ska lämna casinot för att gå och äta, det förlorar de spelpengar på. Av samma anledning finns det varken fönster, dagsljus eller klockor på ett casino, det är för att du inte ska känna hur tiden går och fortsätta spela.
Helgerna i Reno är rent av skrämmande. Det finns familjer som har som helgnöje att åka till ett casino, de har med sig både barnen och hunden, de bor på parkeringen i husvagn och spelar bort alla sina pengar. Om man ska döma efter hur de ser ut så är de flesta antingen arbetslösa eller sjukskrivna och borde alltså hålla i sina pengar istället för att dricka, röka och spela bort dem... De är urtypen för "white trash" och vi var fascinerade.
Nåja, middagen var som vanligt jättegod, jag tog en bit oxfilé och alla andra var också jättenöjda med sin mat. Det var bara vi svenskar som gick och åt tillsammans, det kan vara rätt skönt att få prata svenska en stund utan att behöva tänka på att alla inte förstår och att man är oartig.

Hur lång kan en bro vara?

På söndagen vaknad jag vid 10.30, killarna var Jet Lagged och hade vaknat runt 5 på morgonen och tagit sig tid att ut ochj springa. Jag är äldre och klokare och såg till att tvinga mig att sova så länge som bara var möjligt. Strax efter att jag vaknat mötte killarna upp mig och eftersom de just ätit frukost följde de med mig som sällskap till Starbucks så att jag skulle kunna få tag i en sjysst kopp kaffe. När jag fått frukost tog jag och J en promenad och jag köpte en sweatshirt med San Francisco-broderi. Jag köper gärna souvenirer jag kan använda, andra saker köper jag gärna inte. På Starbucks hade jag förresten köpt en varsin "city mug" till mig och syrran, så som jag gör så fort jag kommer till en ny "Starbucks-stad". Sen gick vi vidare ned till stranden och satte oss och tittade på folk som simmade runt i bukten och på fåglar som traskade runt i sanden mellan folk som sökte efter grejer med metalldetektorer.
D hade gått tillbaka till hotellet för att packa, jag och J var redan klara med det så vi mötte upp honom strax innan det var dags för utcheckning och sen fick vi vår bil framkörd och så åkte vi mot Reno. Jag vet inte om ni känner till hur det fungerar med vad de kallar Valet Parking? Det är ju nåt vi inte alls är vana vid i Sverige och man blir ju lätt ställd när man inte vet hur saker fungerar. Jag låtsas alltid som om jag vet precis vad som hände och hur saker fungerar även om jag inte gör det och valet parking är en av de saker jag tagit reda på hur det fungerar utan att någon misstänkt att jag undrat ens en gång... Man kör helt enkelt fram till hotelldörren, börjar lasta ur sina väskor och får ofta hjälp med det då, sen frågar de om man vill ha Valet parking och man säger ja, då får man ett kvitto på att de mottagit bilen och så går man därifrån. Nästa dag när man behöver bilen säger man antingen till i receptionen eller ringer ett särskilt nummer och så körs bilen fram till dörren igen. Det kostar ibland en hel del, men om man är i en väldigt varm stat så finns en fördel till förutom att man slipper leta parkering, man får bilen framkörd sval och fin med ACn på högsta blås. Även om bilen stått i stekande hetta får man en sval och bekväm bil till dörren. En sak som är rätt störande är ju däremot att de förväntar sig dricks när de kör fram bilen även fast man betalat en jäkla massa för tjänsten, men 1-2 dollar räcker.
Vi hade ju hyrt en navigator med bilen och det var ju rätt skönt, men den villade bort oss i San Francisco innan vi kom ut ur stan, den hamnade vilse och tappade bort sig. Trots att vi alla tycks att det var viktigt att vi alla hade rätt att köra hyrbilen så blev det slutligen jag som körde hela veckan. Från början var det mitt förslag, jag har ju varit vid Lake Tahoe vid 3 tillfällen tidigare, killarna hade aldrig varit där och det är så vackert där att jag tyckte att det var bäst att jag körde så de kunde se sig omkring. De är ju inga mansgrisar så de var alldeles nöjda med arrangemanget och verkade inte ha någon vilja att köra. Vägen från san Francisco till Reno går genom Sierra Nevada-bergen och ni kan tro att det är storslaget.
Jag som ju vill fotografera allt satt helt enkelt med kameran i handen och knäppte kort i farten utan att sikta nämnvärt, men visst verkar det ha fungerat? Vi hade fått information om att det skulle ta runt 2 timmar att köra från San Francisco till Reno, men för oss tog det 6 timmar...

Vi tog "The Scenic Route", det vill säga den vackra vägen utefter Lake Tahoe och den sjön är väldigt vacker och bergen också och vägen är facinerande brant och krokig och allt är blått, väldigt blått.
Någonstans efter Sacramento stannade vi för att äta lunch på Applebee's och jag valde en Club Sandwich som var helt okey men väldigt mycket mat. Sen var vi rörande överrens om att stanna till på Starbucks för att köpa kaffe innan vi fortsatte. Jag som tänkte jag skulle vara lite modig och prova nåt nytt ångrade mig ganska snart när min Kola Frappuccino visade sig smaka mer nöt än både kaffe och kola... jag gillar ju inte nötter.
N'r vi började närma oss Reno och strax innan vi lämnad Lake Tahoe bakom oss stannade vi för rök- och kisspaus och J hittade en jättekotte som jag tror han tog med sig hem i slutänden faktiskt.

Vi körde över den långa bron (Oakland bay Bridge) från San Francisco till Oakland på vår väg till Reno också, den är enormt lång den bron, rygt 7 kilometer faktiskt och den öppnade för första gången 1936! Den öppnades 6 månader före Golden Gate bron faktiskt.
Vi var inte framme förrän strax före 19 och lagom tills vi checkat in hade vi bara tid att gå upp med väskorna och jag sminkade mig lite halvt desperat och inte särskilt omsorgsfullt och så sprang jag ned och mötte killarna för att gå till cocktailpartyt för att träffa alla delegater.

Jag kände visserligen några stycken men det var färre än vanligt tyckte jag och vi blev stående med min kompis och leverantör D en stund och sen en annan samarbetspartner som min pappa känt väldigt länge. Sen tog vi för oss lite av maten som ställts fram, den var av god kvalité.

Det kändes som om det var väldigt lite folk jämfört med vad det brukar vara och enligt D var det bara runt 400 föranmälda deltagare vilket är åtminstone 50% mindre än vanligt.

När vi ätit hade leden tunnat ut ytterligare så vi gick och satte oss i en av barerna i casinot och efter en stund hade vi sällskap av en amerikan jag känner sedan tidigare och mina Engelska kompisar P och G. Vi tog en drink tillsammans och sen gick mina klena kollegor och lade sig medan jag tittade på P och G medan de spelade lite Black Jack en stund. De bestämmer alltid en summa de får förlora per dag och sen spelar de tills den tar slut oavsett om det tar 2 minuter eller 2 timmar, det verkar vara en bra regel.

Jag kom i säng i rimlig tid.