De blir mer förvånade när jag åker

23/5 På lördagsmorgonen kom S och dottern V på frukost hos mig. Jag gjorde pannbröd till dem, de gillar det. S åt som vanligt för fort och kanske för mycket så han la sig på soffan en stund och fick sällskap av lilla Champagne. Jag tar med mig mjöl hemifrån eftersom S säger att det thailändska mjölet är för pudrigt, jag antar att det mer liknar vårt potatismjöl. Jag har också tidigare tagit med fänkålsfrö och bakpulver, lika bra att ha de ingredienser man är van vid så att det blir rätt. På kvällen åt vi middag ihop nere på BB alla S vänner och familjen och de blir alltid lika förvånade när jag säger att jag ska åka hem. Det har blivit så att de inte blir särskilt förvånade när jag dyker upp eftersom jag gör det som gubben ur lådan lite då och då, däremot blir de förvånade när jag redan ska åka. De flesta andra åker ju på minst 3 veckor men ofta ett par månader, jag stannar ofta bara 10 dagar. Jag tycker att det är värt det istället för att i onödan sitta hemma i kylan i Sverige. Jag tycker ju inte ens att resan är lång. 10 timmar när du kan sova, äta och titta på film går rätt snabbt. Jag tog lite extra tid med hundarna nu när jag skulle åka  hem och jag tycker att bilden där man bara ser S näsa är så rolig, jag och hundarna har precis samma min alla tre! Innan jag åkte tog jag bilder på mina badrumshyllor och skafferilådan, det är ända sättet att komma ihåg vad jag lämnade kvar, annars tar jag bara med mig nytt hela tiden.
Jag förstår verkligen inte vad som är fel på mig... På lördagskvällen åkte jag ju till flygplatsen, det tar runt 2 timmar och min flight skulle gå 1.10 på morgonen, därför brukar vi åka vid 20, jag och min chaufför och vän, Y. När jag vinkat av Y letade jag fram min bokningsbekräftelse och tittade lite slött på informationen. Men vänta nu, flighten gick ju den 23, inte den 24:e som det ju skulle bli efter midnatt!
Jag tänkte att det inte kunde stämma och tittade i kalendern och tänkte och tänkte, men nog var det fel datum? Jag bestämde mig för att gå till incheckningen och låtsas som ingenting! Pinsamt, jag vet, men jag hade inte mycket alternativ. Jag måste ha varit stressad när jag bokade och jag vet ju att på Thai Airways bokningssida så börjar veckan med söndag som i många andra länder och hittills har det ju inte varit något problem eftersom jag kollar och dubbelkollar, särskilt som det ju känns som om man åker på lördagen fast man egentligen åker på söndagen eftersom det är på andra sidan midnatt. Som tur var så var det ju lågsäsong och efter att ha tittat efter min bokning och grejat en stund så sa tjejen att det ju var idag vid 1.10 som jag skulle ha åkt. Jag spelade helt oförstående och desperat och hon sa att hon skulle kolla med sin chef eftersom biljetten egentligen var förbrukad redan, det går ju inte att omboka efter att flighten ska ha gått.
Det tog ett bra tag med till slut erbjöd de mig att flyga mot en rätt hög ombokningsavgift, det var dock lägre än en enkel biljett och det hade de ju ingen skyldighet att erbjuda mig, så det var ju snällt och det är ju också smart kundvård när det är möjligt att göra så på grund av halvtomma flighter. Sur på mig själv som tydligen har blivit förändrad så mycket att jag om och om igen gör samma typer av misstag. Jag brukar aldrig lämna saker åt slumpen och gör nära nog aldrig misstag, men nu kommer de allihopa hela tiden...

Hon blir så glad när vi kommer dit

21/5 På torsdagen bestämde jag och V oss för att åka och äta middag på A's mammas restaurang. Ingen av oss har varit där på länge, jag för att jag förstås varit i Sverige och V för att hon bor och pluggar i Bangkok större delen av tiden och A bor och jobbar ju i Bangkok nu hon också och har inte varit hemma på ett tag. Hennes mamma blev väldigt glad att se oss, hon och jag bara ler mot varandra större delen av tiden, för vi har ingen annan väg att kommunicera, hon pratar ingen engelska alls och jag kan ju ingen Thailändska. V översätter lite ibland, men bara om det rör mig direkt, som när mamma frågar när jag kommit och när jag åker till exempel. V och hon pratar en massa och jag äter och pratar med hundarna!
V's pomeranier är fortfarande lika förtjust i mig och jag är lika förtjust i henne. När V är i närheten vill hon bara vara hos mig och trycker sig mot mig ibland och ligger i mitt knä eller över min axel. Men om V går iväg, då blir hon lite orolig och håller ett öga på henne. Hon är lite som Turre, han är väldigt gärna hos våra gäster, men om jag går därifrån, då vill han med mig trots att han har ignorerat mig tills dess.
Vi tog lite bilder och skickade till A och hon var glad att se att vi hälsade på hennes mamma när inte hon kan, hon är enda barnet.

Det är i alla fall ingen som säger nåt

20/5 På onsdagskvällen var det dags för Nagaskväll på Buffalo Bill. Nagas är de svenska killarnas motorcykelklubb i Thailand. Det finns också några norrmän, danskar, finnar och så i den, men det är mest svenskar. S är president i klubben och jag är alltid välkommen när jag är nere. Jag hamnar lite mitt emellan på de träffarna. Normalt sitter tjejerna i en grupp och killarna i en annan, fast vid samma bord. De flesta av tjejerna (alla?) är thailändskor och även om de kan lite engelska så pratar de thailändska på sin sida av bordet. Därför hamnar jag på killsidan där jag har folk att prata med. Jag vet inte om det hade varit så populärt om jag hade bott där permanent, men det är i alla fall ingen som bråkar om det när jag är där, även om jag kan tro att killarna kanske inte känner att de kan prata om allt när jag är där och att tjejerna kanske tycker att jag borde sitta på tjejsidan istället för att prata med deras män hela tiden. Men som sagt, ingen tjurar över det och ingen visar på något sätt att det inte skulle vara ok, men ibland känner jag själv att jag kanske stör ordningen. Så länge V och A är där så är det ju inget problem, då sitter vi helt enkelt i mitten och pratar mest med varandra och så sitter de på sidan mot tjejerna och jag på sidan mot killarna så att de kan få prata lite Thailändska och jag svenska. Nu var bara V där, men principen är densamma.

Jag hittade ännu ett vilt "djur", fast den här gången på stenläggningen utanför restaurangen. En tusenfoting, de är väldigt stora runt 20 centimeter skulle jag gissa och en diameter på runt 1-2 centimeter beroende på ålder kan jag gissa.

Gammal kärlek, fast den är rätt ny

19/5 På tisdagen gick vi upp relativt tidigt eftersom J behövde åka tillbaka till Bangkok och jag behövde jobba. Jag gjorde frukost och skickade ett meddelande till J att det var klart och strax efter kom han in och åt frukost med mig. Vi står varandra väldigt nära och pratar om allt och det känns som om vi har känt varandra länge och väl. Men faktum är att även om vi träffades för första gången i Januari 2005, så umgicks vi bara en utekväll i Bangkok då. Ändå har vi hållit kontakten och han har varit och hälsat på mig i Sverige och vi har mötts upp i Bangkok ett par gånger och det är allt!
När han kom till Stockholm för att bo hos mig i någon vecka så sa han att det kändes som om vi kände varandra mycket bättre än bara efter några dagar i Bangkok, men sanningen var att vi bara hade träffats en enda utenatt där, den var förvisso 8-9 timmar lång, men det var enda gången vi faktiskt hade träffats. Han hade glömt det och var lika förvånad som jag att vi kände det som om vi kände varandra så väl. Det var nog lite kärlek vid första ögonkastet för oss och det var tillräckligt för att hålla kontakten i drygt 10 år.
Det är något som gör att jag litar väldigt på honom och när jag har dåligt självförtroende och han säger något snällt så vet jag på något plan att det är helt sant och mår bättre. Vad han tycker spelar stor roll för mig.
Vi tog god tid på oss att äta frukost och prata men sen var det dags för mig att jobba och han gjorde sig redo att åka hemåt.

På kvällen satt jag och tittade igenom mina bilder och hittade bland annat en från några sommar sedan på Utö, där Turre ruskar av sig vatten efter en simtur. Han älskar ju att bada, men hatar att vara blöt... en konstig kombination. Visst ser han intelligent ut?

Efterlängtat besök från Bangkok

18/5 På måndagseftermiddagen kom min vän J från Bangkok för att hälsa på! Jag var helt till mig för att han äntligen hade möjlighet att komma ner till Mae Phim. Han kunde bara stanna en natt, men att han kunde tänka sig att åka i 2½ timme för att göra det gjorde mig jätteglad! Min vän och chaufför Y åkte och hämtade honom och även J blev förtjust i Y som är väldigt lätt att umgås med. Vi blev inbjudna till S för en hemlagad middag, V hade gjort svenska pannkakor. Jag gillar förvisso pannkakor, men jag gillar inte fläskpannkaka och det är vad de normalt gör hemma hos sig. Fläskpannkaka som är stekt som vanlig pannkaka. Jag fick egna pannkakor utan fläsk och det var verkligen jättegott. J var jätteglad för han kände sig väldigt välkommen hos S och han är väldigt social men var ändå lite orolig, kanske för att det betydde rätt mycket för både mig och honom, att S och han kom överens. Happy M som vi kallar honom var också hos S på middagen och även han är amerikan och bor i Thailand, som J alltså och de klickade också väldigt bra.
S visade runt oss och visade sitt garage, sina bilar och motorcyklar när jag bad honom att visa dem för J. Hans garage är nästan lika stort som mitt hus! Framåt kvällen åkte jag, J och Happy M ner till Buffalo Bill och tog en drink. Jag tänkte att nu jävlar ska jag faktiskt ta en drink med killarna och beställde en frozen marguerita med jordgubbssmak. Den stod där på bordet och smälte medan jag ignorerade den, jag upptäckte att jag inte alls ville ha den. Jag smakade på den precis när jag fick den men sen blev den stående. Vi tog drinkarna och gick upp i den övre baren, den som har AC, killarna var varma och jag satt och frös som vanligt... Sen började att spela musik i baren och sjunga högt och jag började bli uttråkad, men då kom tjejerna i restaurangen och sa att de fått klagomål nere i restaurangen, för tydligen höjs musiken även där när man höjer upp i baren! Till min lycka fick killarna överge sin spontana karaoke och sätta sig ned och umgås med mig istället.
Vi blev trötta rätt tidigt och gick upp och lade oss. J hade fått låna mina grannars lägenhet över natten så att vi kunde sova bekvämt båda två. Han är lång och rätt stor så han hade ju inte varit särskilt bekväm på soffan eller golvet.
Jag hittade för övrigt ännu ett vilt djur i vårt trapphus, en stor gräshoppa som jag balanserade på ett brev och tog ut.

Ibland bara somnar de in och dör

17/5  På söndagen var det dags för söndagsstek på Buffalo Bill med vännerna och på vägen dit hittade jag en , ja jag kallar dem gråsparv, men jag tror att det är fel? Den var instängd inne i vårt trapphus och fråga mig inte hur jag fick tag i den, men det fick jag. Jag tog ut den genom dörren och han hade ju fått några smällar då han flugit in i glasdörrarna i sin panik. Det händer ju att de dör av chocken när såna saker händer och när man dessutom tar fast dem. Det har hänt mig mer än en gång att jag försökt att rädda en liten fågel och de har dött i min hand av chocken. Det händer inte med större fåglar av någon anledning, varför vet jag inte. Han låg och blundade och jag trodde inte att han skulle klara sig för det är så de brukar se ut precis innan de liksom bara somnar och försvinner. Men han låg där och blundade i chock och sen plötsligt började han öppna ögonen lite i taget och slutligen låg han i min hand och bara plirade och så började han sätta sig upprätt och strax senare flög han iväg. Jag brukar aldrig se några vilda djur när jag är i Thailand, det finns nog så pass mycket skog fortfarande att de flesta håller sig undan folk.
Sen gick jag i alla fall och åt en tidig söndagsmiddag på Buffalo Bill.

På vilken sida sitter blinkersen egentligen?

16/5 På lördagen åt jag, S, A och V lunch nere i byn eftersom A skulle tillbaka till Bangkok och jobbet på eftermiddagen. Sen på kvällen var det dags för födelsedagskalas på Buffalo Bill, vår vän P som är chef på restaurangen fyllde år och det bjöds på buffé. Vi var väldigt många och jag hann verkligen inte prata med folk och sen väldigt tidigt på kvällen så bad S mig att köra honom hem, han hade druckit och det hade ju inte jag. Jag hade lämnat av honom hemma och skulle ta bilen med mig tillbaka, jag hade till och med kört större delen av vägen hem när han ringde och sa att hans nyckel ju satt på bilnyckelknippan... Klantigt av oss båda två eftersom vi kommit ihåg det kvällen innan då jag också hade kört hem honom. Det var bara att åka tillbaka och när jag kom tillbaka hade det ju tagit ett tag så då hade de som var kvar på restaurangen hunnit börja oroa sig för vart jag tagit vägen. De är alltid lite oroliga för mig när jag kör eftersom det är vänstertrafik, men jag har ju kört i England och Skottland bland annat och i Mae Phim finns det en enda väg rakt igenom byn och det är verkligen inte mycket trafik, det är ju en liten fiskeby. På kvällarna är man ofta ensam på vägen och min största oro är att köra på någon annan. På den lilla vägen in till S hus finns det inga gatlyktor och det går folk utefter den vägen i mörkret och vi ska inte tala om hur många moppar som folk kör runt med därinne i mörkret utan lysen! Sen vet man inte heller vilken sida man ska förvänta sig att folk kommer på i Thailand. Man kan till och med få möte i väggrenen på motorvägen, de ser helt enkelt ingen anledning till att åka på vägen och av och runt när de liksom bara ska tillbaka till en annan avfart eller ett hus som ligger mot trafiken. Men som jag sagt tidigare, thailändarna är både sämre och bättre förare än vi. Vi skulle förvisso inte få för oss att göra hälften av de gala grejer som thailändarna gör i trafiken, men de är också beredda på det mesta i trafiken och väjer bara helt lugnt för de mest galna grejer som vi svenskar skulle ha polisanmält folk för! De blir inte ens irriterade på den som gör något konstigt, de är väldigt avslappnade och tappar inte humöret alls och som sagt de väntade sig något sådant.
Det svåraste med vänstertrafik är att spakarna i bilarna sitter annorlunda och varje gång jag sätter mig i en sån bil måste jag kolla vilken som är blinkersspaken och vilken som är vindrutetorkaren... Bara för att jag gjorde det så blev S jättenervös kvällen innan och undrade om jag verkligen kunde köra hans bil... Hans kompis L däremot var övertygad; Hon har en Camaro så det är ok! Ha ha, så nu vet ni vad kriteriet är, köp en Camaro så räknas ni som bra bilförare!

Det lär jag inte göra igen

15/5 På fredagskvällen var det dags för middag med alla vännerna och deras vänner. När vi satt nere på Buffalo Bill kom det en pickup till sidan av vägen, killen i den bilen sålde Durian och tjejerna på restaurangen blev helt till sig och A som jobbar i restaurangen sprang ut för att köpa. De blev också glada när de fick veta att jag aldrig hade provat att äta den. Jag har ju känt lukten från den, framförallt i Singapore, jag tror att det var säsong för det när jag var där och den såldes överallt på gatorna i stan. Ja den luktar illa, men inte riktigt på det sättet som den beskrivs tycker jag. En del säger att den luktar fis och lite andra beskrivningar har jag också hört. Men jag skulle säga att den mer luktar surt och lite unket, om ni vet hur en gammal disktrasa luktar, ni vet långt efter att den borde ha kastats... ja, då vet ni ungefär hur det luktar.
Beskrivning av smaken har varit bland annat: Curstard, vilket mer eller mindre betyder vaniljkräm vad jag förstår.
Nu var det i alla fall dags att prova och all tjejerna stod spända och tittade på när jag sakta förde den mot ansiktet och luktade på den och rynkade näsan lite... Det bär mig emot att äta saker som luktar illa, kanske för att jag råkar ha ett väldigt utvecklat luktsinne och för att lukten har väldigt mycket med smaken att göra även om vissa påstår att ven sånt som luktar illa kan vara gott (som tex. surströmming). V säger att man bör börja med lite omogen Durian eftersom den är mildare i smaken och den som jag fick prova först var väldigt mogen och då luktar och smakar den mycket mer och skarpare och så har den en mosig konsistens. Den var väldigt skarp i smaken och smakade lite ammoniak. Särskilt gott var det då inte och alla tjejerna skrattade och tog kort på mig när jag grimaserade och funderade och provade lite till för säkerhets skull. Sen gick någon och köpte en lite mindre mogen frukt och lät mig prova den istället och den smakade inte alls lika skarpt och så, men jag kan inte påstå att jag tycker att det var gott. Men jag provar ju det mesta jag blir erbjuden, men bara en gång om jag inte tycker om det...

Allt återanvänds

12/5 Efter jobbet på tisdagen åkte jag och Y, min chaufför och numera goda vän, till kvällsmarknaden i närmaste staden, Klaeng. Det är mycket folk och bilar och motorcyklar men det finns alltid någonstans att parkera och det går att komma fram rätt bra trots allt. Förra gången vi var där  köpte vi en massa mat och provade och Y tog med hem till sin man också. Men den här gången hittade vi inte särskilt mycket vi var sugna på. Fast på marknaden finns precis allt en människa kan behöva! Det finns till exempel laddare till alla möjliga telefoner, oavsett om de är 10 år gamla eller helt nya. Det finns små motorer, verktyg, skruvar och förstås frukt, grönsaker och mat. Väldigt mycket av det som sälja är gammalt och begagnat, folk återanvänder allt i Thailand, de konsumerar inte i onödan. Mycket av maten som säljs är underlig eller direkt motbjudande för mig med mina västerländska matvanor. Grodor, kycklingfötter, levande räkor som hoppar runt i en kall chilisoppa. Anledningen till att de hoppar är tydligen för att chilin bränner dem...

Jag hade min svarta långklänning på mig och den sitter väldigt bra på mig och folk tittar ofta uppskattande på mig när jag har den. Ändå var jag lite generad eftersom jag kunde känna att jag svettades enorma mängder, det till och med rann utefter benen och ändan. Med en svart bomullsklänning tror jag att det syns om den är blöt eller fuktig på en del av den och det känns lite pinsamt. Det konstiga är att jag ofta svettas jättemycket och det utan att känna mig obekväm eller för varm. Det enda är att det är opraktiskt eftersom jag måste byta kläder hela tiden och ändå känna mig ofräsch större delen av tiden. Det händer alltså lika ofta hemma i Sverige som i Thailand.

Bilden på Ian McKellen har inget att göra med min dag förutom att jag hittade den just då. Någon idiot har skrivit bildtexten. Hur kan man referera till Harry Potter om man skriver om någon som är känd? Om man skriver sånt borde man väl ha lite koll och veta att han inte var med i Harry Potter?

Hundbilderna har inte heller med min dag att göra, de är bara så rätt att jag ville ha med dem! 

The wonderful Sir Ian McKellen ("Harry Potter") is to portray the worried (and possibly O.C.D.) clock, Cogsworth! One question: Since this is a musical, do you think he can sing?

Vilken är vilken?

13/5 På onsdagen var den sista arbetsdagen för veckan då vi var lediga torsdag och fredag. Jag fick jättemycket gjort, det får jag alltid när jag jobbar hemifrån i Thailand. Jag vet inte säkert varför, men jag antar att det kan vara att jag inte blir distraherad hela tiden. Jag har en massa saker som jag har svårt att kontrollera, som att jag måste se vem det är som går i trappen trots att det inte har någon betydelse. När jag hade kontoret bredvid trappan tittade jag upp varje gång någon gick förbi och en gång räknade jag hur ofta det var. Jag räknade i en timme och det blev 61 passeringar... Inte konstigt att man inte klarar av att vara lika fokuserad. När man får så mycket gjort och sen väntar på svar från kollegor , kunder och leverantörer, det är då man får ännu mer gjort och tar itu med surdegar som man själv har bestämt att man ska göra! Jag har en lista på saker jag tycker behöver göras men som inte har varit prioriterat och som ingen sagt åt mig att göra och det känns så bra att få igång ett sånt projekt!
På kvällen var det dags för Nagas-träff på Buffalo Bill. Nagas MC är min vän S motorcykelklubb, det är han som är president i den och de flesta som är med i klubben är Skandinaver, men det finns folk från andra länder också. De flesta medlemmarna är runt 50-65 år gamla skulle jag gissa och de är alltid snälla mot mig. Det blir alltid lite av ett dilemma dock och det är att männen normalt sitter i ena änden av bordet och kvinnorna och barnen vid den andra. Det beror mest på att kvinnorna är Thai och männen västerländska och eftersom jag inte pratar Thai så blir jag svår att placera. Jag är tacksam att kvinnorna (flickvänner och fruar) accepterar att jag sitter med killarna. Fast lite är det deras fel också. Om de pratar med mig så pratar de engelska, men annars pratar de bara Thai. I Sverige har vi ju en oskriven regel att om inte alla förstår och talar svenska så pratar man engelska för att de inte ska känna sig utanför, men det är inte så särskilt vanligt i Thailand. Jag hade i alla fall en trevlig kväll och framåt 23 så tog jag S bil och körde hem honom eftersom han hade druckit. Han var väldigt orolig för att jag skulle köra vänstertrafik och ännu värre, att jag skulle köra hans bil i vänstertrafik. Jag påpekade att det är långt ifrån första gången jag kör i vänstertrafik så var han ändå nervös. När jag satte mig i förarsätet så tänkte jag högt och letade efter var blinkersen var och vindrutetorkarna. Det är de spakarna som brukar bli lite knöligt innan man vant sig. Då jag testade spakarna för att se vilken som var vilken höll S på att hoppa ur nästan. Fast det är bara runt 3 kilometer hem till honom från Buffalo Bill och knappt någon trafik heller. Det är aldrig mycket trafik i Mae Phim, men han bor dessutom på en liten väg i skogen. Jag körde hem bilen sen och gick upp och lade mig.

Han kunde ju i alla fall köra och lyssna

9/5 Tidigt på morgonen på lördagen landade jag i Bangkok och min chaufför och vän Y var upptagen så jag var tvungen att ta en taxi hem. Som tur är var den här chauffören smart nog att lyssna på mig, de tar ofta för givet att vi västerlänningar inte hittar i Thailand även om vi vet vägen utantill. De stannar och frågar heller folk utefter vägen än att lyssna. Det tar då längre tid och de tar också oftast den längre och långsammare vägen dessutom, så det tar runt en timme extra. Så istället för c:a 2 timmar så tar det 3 eller till och med 3,5.
Det var en vacker soluppgång och det enda jag saknade just då var Y sällskap. Taxichauffören körde däremot riktigt bra och säkert, inte riktigt så bra och säkert som Y, men helt klart en bra bit över medel i Thailand!
När jag kom fram skickade jag ett meddelande till Y och sen dök  hans kompis upp med sömnrufsigt hår och svullna, nyvakna ögon och gav mig mina nycklar. Y hade tagit ut dem åt mig och han har också mina moppenycklar när jag är borta. Hans kompis var lägenhets- och hundvakt hos Y och jag var väldigt tacksam för att han var så pass snabb ner. När jag kom tagit in väskorna gick jag raka vägen ned till Poppie´s för att köpa vatten, jag ville dricka lite extra för att motverka eventuella fysiska problem man kan få av trötthet, jetlag och vätskebrist och jag drack runt en liter vatten innan jag lade mig att vila en stund. Jag somnade inte, men jag tog det i alla fall lugnt ett par timmar och låg i någon typ av dvala.
Senare på eftermiddagen åkte jag över till S för att fika en stund, han håller på och renoverar sin pool så hans golden, Happy, var lite för att den var tom på vatten. Hon brukar gå i poolen och svalka sig lite då och då under dagarna. Nu låg hon och svalkade magen lite genom att ligga på mage på stengolvet ute. Hon blev för övrigt jätteglad att se mig. S andra hund som är den ranghöga av dem är mycket vänlig mot alla människor och hundar, men han är liksom lite för "fin" att svansa fram och glatt hälsa på alla besökare, han ignorerade mig helt. Den enda han verkligen svansar för är S. När vi snackat av oss lite och fikat åkte jag hemåt och både jag och S hade bestämt oss för att ta en lugn hemmakväll, så resten av eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma och fixade lite, vilade lite och tittade på en TV-serie. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med mimg mitt favoritte hemifrån, jag hade dessutom glömt att köpa snus till S på Arlanda... det gav mig lite dåligt samvete. Det var sån stress den här gången eftersom jag inte hann planera eller förbereda mig alls och då missar jag saker helt enkelt. Jag kom ihåg att köpa Kalles Kaviar till A, men den glömde jag hemma i kylskåpet, detta trots att jag fått med min laktosfria mjölk och några salamikorvar till S...

Sen klarade jag inte mer

6/5 På onsdagen hade jag så pass ont att jag inte visste hur jag skulle klara dagen och ännu mindre hur jag skulle klara veckan eller månaden. Det slutade med ett snabbt beslut att omedelbart resa till Thailand för att slippa värken ett tag. Ibland blir det bara för mycket och jag behöver vila från att ha ont precis hela tiden och som sagt, ibland gör det ondare än annars...
Många har frågat mig var Laem Mae Phim ligger så jag har markerat ungefär var det ligger på kartan. Närmaste större stad är Rayong, annars ligger Klaeng lite närmare. Det är alltså relativt nära den Kambodjanska gräsen, vid Eastern Seaboard.

Det kommer nog inte in mycket nytt folk just nu

4/5 På måndagen var det dags för quiz igen och vi hade svårt att få ihop folk till laget. Många var upptagna med annat men vi beslutade att åka in i alla fall och trots att vi bara var 3 personer så blev i faktiskt tvåa tror jag det var. På bilden ser ni hur Tudor Arms brukade se ut, nu är det byggställningar och en stor, hög vägg av träskivor framför för att de fixar fasaden på byggnaden eller nåt sånt. Jag kan gissa att det är väldigt svårt att hitta dit nu om man ska dit för första gången och det är ju synd!

Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.