Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.

Snyggare flygning har jag aldrig sett

18/4 På lördagen gick jag upp tidigt och packade det sista, åt en snabb och liten frukost och checkade ut från hotellet, sen lämnade jag in väskorna för förvaring hos hotellet. Vid frukosten åt jag en av de där stora passionsfrukterna och provade en annan frukt som jag listade ut hur den skulle ätas genom att spionera på mannen vid bordet motsatt mot mitt, den var mjölig och inte alls god, så jag kastade den. Jag hade bokat en tur till Jesusstatyn och skulle bli hämtad klockan 9 på morgonen. Jag var oerhört trött men om man åker så långt som till Rio måste man ju ta sig en titt på den tycker jag. Jag satt utanför hotellet och tittade efter någon van eller buss som skulle kunna vara den jag väntade på. Vid 9.30 gick jag in och frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att kontakta företaget som det var bokat igenom. Det var killen i receptionen på det andra hotellet som hjälpt mig att boka. Jag hade en liten lapp med bokningen på och den här killen googlade företaget och hittade ingenting så till slut ringde han till hotellet som hjälpt mig att boka och de erbjöd sig att ringa till guideföretaget och återkomma till oss. Strax senare gav killen i receptionen luren till mig och jag visste inte riktigt vem so var i andra änden när jag tog luren. Det var en dam som kunde rätt dålig engelska men hon sa att de hade haft lite problem på morgonen och att de skulle kunna hämta mig vid 13 istället... Det var ju försent för mig eftersom jag skulle åka och jag tror att "problemet" de haft var att de helt enkelt hade glömt bort mig...
Det var väldigt surt när jag gått upp tidigt fast jag var så trött och dessutom hunnit checka ut!
Jag var väldigt besviken och egentligen kände jag mest för att skita i det och ta det lite lugnt bara tills jag skulle iväg till flygplatsen. När allt detta var klart var klockan redan efter 10 men jag frågade killen i receptionen om jag kunde ta en taxi upp dit och han sa att det kunde jag. Jag hade på gränsen tillräckligt med kontanter för att göra både det och komma till flygplatsen men som sagt jag tror inte att jag kommer att välja att åka tillbaka så jag ville ha det gjort. Alltså tog jag en taxi upp mot kullen och nedanför kullen stannade taxichauffören och sa att jag skulle gå av. Han kunde inte engelska men jag lyckades förstå att han lämnat av mig vid en tågstation av något slag. När jag gick fram till den så fick jag veta att man måste köpa biljett i förväg till det tåget för att alla andra gör det, det är väldigt sällan det finns biljetter att köpa vid luckan helt enkelt... Vid det laget var jag rasande! Varför sa killen i receptionen att jag kunde ta en taxi upp? Varför sa han inget om att man måste ha biljett till en bergbana? Jag tog ett par bilder med full zoom och det blev ju inte bra alls och från de flesta ställen nedanför den kunde man inte ens se den. Det fanns biljetter till tåget klockan 13 men det var ju strax innan jag skulle åka till flygplatsen så det tordes jag inte köpa och inte sjutton ville jag sitta där och vänta i flera timmar. Jag tog en taxi tillbaka och gick fram till receptionen och talade artigt om för honom att han var en idiot som sagt att jag kunde ta en taxi upp dit, man måste ju ha en tågbiljett. Ja säger han då, men du  kunde ha tagit bussen här utanför upp dit...
Som om denna dag inte kunde bli värre så gick jag ned till hotellets del av stranden för att sätta mig en stund i solen och då visade det sig att de hade slut på solsängar!
Jag gick istället upp på taket till poolen där och hittade en plats som till större delen låg i solen, eftersom de hade parasoll överallt så var de flesta i skugga.
Äntligen kunde jag slappna av en stund.
Efter en stund hörde jag en helikopter och blev nyfiken och ställde mig upp och bevittnade den snyggaste flygning jag någonsin sett! Tydligen hade det hänt en olycka ute i vattnet och tre personer behövdes föras in till land. Först släppte de av en yträddare och sen slängde de ner en boj i vattnet och sen flög de helikoptern så att bojen släpades långsamt efter den i vattnet och med enorm precision så drog de dem precis rakt fram till de nödställda! Denna snygga och precisa manöver gjorde de tre gånger och sen plockade de upp sin yträddare och flög vidare. Jag vet inte hur det gick för de räddade människorna för det var för lång bort på stranden för att avgöra. Men jag har ju sett en del flygning i mina dar och jag har då aldrig sett något liknande!
Framåt eftermiddagen hämtade jag de kläder jag tänkt ha på mig på resan hem och sen gick jag upp till hotellets spa och duschade och bytte om och sen tog jag en tomatsoppa innan jag tog en taxi mot flygplatsen.

Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.