Jag tror att min självbild är rätt skev....

1/10 På torsdagskvällen var jag nere i byn och åt middag med mina vänner och efter middagen gick jag in på 7eleven för att köpa lite nötter och sånt och när jag stod där och försökte bestämma mig för vad jag ville ha så står det 5-6 tonårstjejer i en av de andra gångarna. De fnissar och håller på och tisslar och tasslar och jag kände mig lite obekväm eftersom jag hade en känsla av att det var mig de tittade på och fnissade åt. Jag trodde inte att det var något elakt, men jag tyckte att det var genant att de var så fokuserade på mig allihopa. Sen var det en av tjejerna som gick in i min gång och jag låtsades att inte se det, jag tittade fortfarande på nötterna, men när hon tittade rakt upp i mitt ansikte och utbrast väldigt högt: Oh my god! så flackade min blick mot henne och nu var det ju uppenbart att det handlade om mig. Då kom alla de andra tjejerna också in i vår gång och gruppen står på min vänstra sida och det står en tjej på min högra så jag står mellan dem. Då sa den tjejen något och då vände jag mig om och sa: Ursäkta, sa du något. När jag då hade öppnat för en konversation tog en av de andra tjejerna mod till sig och hon kunde lite engelska. Hon frågade om de kunde få ta kort på sig tillsammans med mig.... Ehhh ok sa jag och kände mig återigen väldigt obekväm och blev lite generad och undrade om de tagit fel på mig och någon kändis eller nåt och tänkte vad besvikna de skulle bli när de upptäckte att jag bara var jag så att säga. Fyra av tjejerna ville fota sig bredvid mig och jag lade armen om dem en i taget och log mot kameran. Sen tackade de och smet ut genom dörren. Jag funderade på vad som hänt och ett alternativ var ju att de trodde att jag var en kändis, ett annat att det var ett skämt, det tredje att de skulle fånga min uppmärksamhet för att stjäla något eller helt enkelt att de tyckte att jag såg bra ut. Det kändes varken som ett skämt eller ett försök att stjäla något och jag hade alla mina pengar och min telefon även när de hade gått, jag landade på att de faktiskt tyckte att jag var snygg, eller en kändis. När jag kom ut så satt de på sina moppar och väntade och hon som kunde lite engelska frågade vad jag hette vilket ju visade att de inte trodde att jag var någon annan och då slappnade jag av lite, sen sa hon bara; Madame, you are very beautiful!

Jag gick med lätta steg till min moppe och åkte hemåt med ett leende på läpparna. Ibland krävs det inte så mycket för att få en annan människa att le! när jag ser mig själv i en spegel ser jag en blekfet kärring i 40-årsåldern och det blir väldigt förvirrande när jag går ut för jag får väldigt mycket uppmärksamhet och jag jobbar helt klart på att få ihop de båda bilderna. Jag vet att när jag går in på en pub eller butik så väcker jag uppmärksamhet och jag måste liksom förbereda mig inför att gå genom en dörr och jag har börjat acceptera att det är för att de tycker att jag är vacker, men som sagt, att få ihop den vetskapen med min egen bild av mig själv det tar en väldig tid. I Thailand blir jag däremot ofta ignorerad och jag har vant mig vid att jag får "vara ifred" och tycker att det är avslappnande, därför blir jag väldigt tagen på sängen när sånt händer just i Thailand. När jag åker till flygplatsen dock så finns det ju en massa folk från Europa och USA och andra västerländska länder och då vet jag att jag blir iakttagen varje steg jag tar och det är smickrande men det går som sagt inte ihop med min självbild och just denna dag tyckte jag att jag såg ut som vanligt...

Mina många ansikten och min zombiefamilj

5/5 På tisdagen satt jag och tittade på bilder från tidigare Halloween och Zombie Walk bland annat och jag har haft turen att ha sett riktigt bra ut på alla dessa fester och det är tack vare min syster som inte bara är bra på att sminka, hon tycker att det är rätt roligt också! Dessutom sitter hon större delen av året och funderar på hur hon ska sminka mig nästa gång och tittar på internet för att få idéer.
Första sminkningen hon gjorde var "zipper face" inför Tudor Arms Halloweenfest och bilden är tagen med blixt, men utan blixten gick det inte att se några skarvar alls och folk kunde inte sluta stirra. Jag är inte van att alla stirrar så så det var lite jobbigt i början av kvällen. Folk jag aldrig hade sett ville fotas tillsammans med mig och jag kände mig som en filmstjärna. Utanför Dubliner bad en tjej att få ta en bild och året efter när jag dök upp som halv djävul och h alv ängel så visade det sig vara samma tjej som ville fota mig när hon frågade om bilden hon visade, från året innan också var jag! På zombie walken i Stockholm gick vi ett helt gäng och syrran sminkade oss allesammans, en hel zombiefamilj! Den bilden med blad och grejer var för en temad fest där temat var skog och djungel eller något liknande, på Stockholm Tens, en rugbyturnering. Jag brukar säga till syrran att jag vill se någorlunda snygg ut eftersom jag är singel och det tycker jag att hon lyckats rätt bra med!

Det finns i alla fall många val för frukost

7/4 På tisdagen hade vi tänkt träffas nere för frukost rätt tidigt, men bara jag var på plats... Jag behöver ju tid på mig för att äta, annars hoppar jag hellre över mat, så jag satte igång direkt. Jag förstår ju som sagt inte hajpen över hotellfrukostar, men jag kan ändå se att den på det här hotellet är en av de bästa man kan hitta. De har till exempel färska apelsiner och en juicemaskin så att man kan pressa sin egen, färska apelsinjuice. Jag gillar ju inte juice och får dessutom ont i magen av det, men det är ju fint för dem som gillar det.

De har också ett stort utbud av glutenfritt och laktosfritt och en massa olika frön och flingor och sånt. Sen har de det vanliga också, men lite högre kvalité än vad man hittar på andra ställen. De har också en annan sak som gör dem speciella, de har en middag som ingår i priset om du stannar över på en vardag. Det är också enkelt, men det smakar väldigt bra och är fräscht.
När jag var så gott som färdig dök M upp och S dök inte upp förrän det var dags att åka, jag har förstått nu att hon är extremt morgontrött. Jag är ju också morgontrött, men när det gäller jobb så är jag ändå alltid i tid.
Mötet var trevligt och bra och vi åkte hemåt strax efter lunchen. Tanken var att vi skulle träffa killarna på flygmedicin som vi hängt med i München, men det hade kommit annat emellan.

Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.

Jag tyckte inte att det var ett dugg kul!

3/5 På lördag morgon vaknade jag klockan 8 av runt 10 stycken kanonskott i mitt lilla område. När jag förvånat frågade på Facebook vem sjutton som gör något sånt i ett villaområde vid den tiden på en lördag så visade det sig att en av mina grannar skulle gifta sig och att hans kompisar tyckte att det var en kul grej att väcka honom så inför svensexan... Jag och mina djur och troligtvis en massa andra hundar och katter och kanske barn i området tyckte inte att det var lika kul... särskilt som det kändes som om det aldrig slutade. Jag är gärna uppe längre på helgerna och sover längre på morgonen, jag tycker att det är fräckt att göra så där. Alla har inte barn som väcker oss tidigt på morgonen och någon jävla fördel ska vi väl ha för att bli uteslutna ur den gemenskapen det är att vara en Svensson.

På Facebook var det någon som hade lagt in en massa skolbilder, ni vet de där små som man bytte med varandra? En av bilderna var på mig, själv har jag också kvar dessa bilder, de ligger i förrådet någonstans. Jag är den som har rosa tröja och är på andra raden uppifrån.

På kvällen åkte jag in till Dubliner för att se lite folk under helgen, det är lätt hänt att jag lever som en eremit annars. Det var en massa skumt folk är denna kväll, men som tur var var mina killar där också och de tar så väl hand om mig och är bra att ha som livvakter ibland.

Man vet aldrig vart det leder

14/4 På måndagen fortsatte jag att skicka bilder på småprodukter till en kund i Förenade Arabemiraten. Nu har jag hållit på i flera månader att skicka bilder, mått, vikter och info på små produkter till dem. Jag har gjort det som en service åt dem och man vet ju aldrig, det kan ju leda till att vi får en ny kund. Men av erfarenhet så vet vi att internationella kunder ofta inte blir något såvida de inte är ute efter produkter som vi är ensamma om, som alltså är våra egna. De jag nu skickat info om är sånt som vi själv importerar.
Mycket jobb som sagt och om det leder till något eller inte är osäkert, men vi är kända för vår goda service, så vi får hoppas att även denna potentiella kund blir imponerade av det. Vi spelade quiz på kvällen också och vårt lag vann!

Finbesök från Gotland

22/2 På lördagen fick jag storbesök från Gotland! B och L som jag känt sedan jag var 9 år gammal och alltid beundrat för deras kunskaper om framförallt hästar. Vi har i stort sett alltid setts på deras hemmaplan eftersom man sällan åker hemifrån när man har en hel gård full med hästar. Undantaget har varit när vi setts på en tävlingsplats och L har faktiskt bott över hos mig en natt för några år sedan när hon skulle till Stockholm för en konsert. Den gick vi på tillsammans.
De hade flugit över från Gotland för en släktträff och efter en massa strul fram och tillbaka om var vi skulle ses, så hittade vi slutligen varandra på hotellet Järva Krog där jag hämtade upp dem. B som varit hos optikern såg ut som Becks granne med orangea glasögon och en hemsk keps, detta för att skydda ögonen från ljuset. Vi åkte hem till mig och drack te, kaffe och åt semlor. De är tacksamma att bjuda på saker upptäckte jag, semlorna försvann på nolltid. De rör ju på sig så mycket i sitt jobb att de både behöver de kalorierna och dessutom jobbar bort dem direkt.
Vi tittade på bilder och snackade både häst och en massa annat och hade väldigt trevligt och vid 14-tiden körde jag dem till Bromma Flygplats så att de kunde ta sig hem igen.
På eftermiddagen provade jag klänningen som jag köpte på Malta i juli 2013. Redan då jag köpte den var tanken att bära den på galamiddagen i Bristol i april. På Malta fick vi ändra den och sy in den två gånger innan den satt bra och jag och tjejen i butiken lärde känna varandra så pass att vi är vänner på Facebook efter detta. Nu var den bra mycket större igen...
Jag kan inte bära den så som den sitter nu, så jag måste hitta en skräddare som kan sy in den åt mig igen. Jag ska prova med kemtvätten i Infra City, han verkar vara lite specialiserad på galakläder.
Jag är jätteglad att jag fortfarande blir mindre, men det är lite besvärligt och dyrt att köpa nya kläder hela tiden och att sy in de andra. Jag vet aldrig från månad till månad om jag kommer att kunna använda de kläder jag tänkt mig.
Jag skulle träffa B på kvällen men han fick förhinder och jag gick till Dubliner ensam, det finns ju alltid folk jag känner där ändå.
Jag fick som vanligt en trevlig kväll med mina pubvänner, enda som var trist var att en kille i 20-års åldern kallade mig en MILF, han tycktes tro att det var en komplimang dessutom...
Jag som aldrig dansar blev upplurad på danskolvet. Det var en kille som såg ut att vara rätt blyg och försynt som tog mod till sig att fråga mig och då hade jag inte hjärta till att säga nej trots att jag är en sån som inte gärna dansar.

Favoriträtter man har glömt

27/12 På fredagen kunde jag ta det riktigt lugnt och då gjorde jag förstås lite grejer i alla fall. Men att måla naglarna och laga mat får man nog anse vara rätt så lugn dag i alla fall. Folk undrar ofta varför jag fotograferar min mat och det är just av den kommande anledningen: När jag tittar igenom mina bilder så får jag inspiration!
Jag hade helt glömt bort att man kan göra stuvad potatis till exempel och vid jul köper jag gärna en massa olika sortera lax och sen blir det inte av att jag äter upp den. Det passade alltså bra att göra stuvad potatis att äta med den kallrökta laxen, dessutom hade jag en hel massa citroner i kylen och det måste man ju ha till det tycker jag. Så, utan mina bilder hade jag inte kommit på att man kan äta en sån middag, jag vet inte hur det är med er, men ibland glömmer jag bort mina favoriträtter och äter dem inte på jättelänge fast jag lagade det ofta förr.
Naglarna blev juliga, men av någon anledning blev de ganska matta...

Tomten är far till barnet

24/12 På tisdagen var det julafton! Som vår tradition bjuder så träffas släkt och vänner hos mamma och pappa på julfrukost, vi är ofta mellan 10 och 20 personer. Det är vår farbror, vår faster, syrrans fru som vi kallar henne, pappas kompis, våra kusiner och ibland andra vänner och så förstås närmaste familjen. Brorsan med familj hoppade över frukosten i år eftersom de måste till båda sidor av familjen under julen för att hålla alla glada och vi skulle få kvällen! Turre trivs ju som fisken i vattnet i det här gänget och går från famn till famn och han och systerdottern satt och mös tillsammans ett tag också, han avgudar verkligen henne, fast det gör alla djur... och de flesta människor också när jag tänker efter...

Värmeböljan fortsatte även över julen och på julafton var det 6 grader varmt!

Efter frukost åkte jag hem en stund och sen åkte jag ut till syrran med familj för att titta på Kalle Anka, jag har fortfarande inte tillgång till några kanaler i mitt hus.

Jag fick kola och knäck och blev lite lagom bortskämd och när Kalle var slut åkte jag hem och lade mig på soffan en stund innan det var dags att åka iväg på middag hos mamma och pappa.

På kvällen hade vi en mysig middag och sen hade vi lite julklappsutdelning trots allt. För brorsonens skull hade vi till och med tomte. Brorsan och hans fru har funderat på hur etiskt det är att ljuga för barn och säga att tomten finns, men kommit fram till att även om vi förväntar oss att våra föräldrar är ärliga mot oss så är det aldrig något barn som blivit besviket över den lögnen. Eller alltså, jag vet inte om det är exakt så de ar resonerat men jag vet att tankarna har funnits om det är ok eller inte. Brorsan klädde trots allt ut sig till tomte och knackade på dörren. Brorsonen G (3 år) var väldigt imponerad av tomten och skrattade och log en hel del och poserade till och med för bilder med mamma och tomten. Sen sa han med ett klurigt leende: Det är min pappa...

Vi blev inte lite förvånade!

Ja, intelligens är ett släktdrag helt klart!

För första gången fick jag också G att posera för en bild med mig och kusinerna, jag har velat ha en bild på mig och mina syskonbarn ett ta men G har varit motvillig. Nu gick det däremot jättebra och jag fick äntligen mitt foto!

Egentligen ser armarna mycket värre ut

5/12 På torsdagen hade jag smsat pappa för att be honom att komma och ta in ved åt mig, men sen hörde S av sig och tänkte komma och hälsa på, så jag frågade om hon kunde hjälpa mig med ved så att pappa slapp åka över bara för att göra det och det gick hon med på snäll som hon är.
Tyvärr såg pappa inte mitt sms som skulle återkalla min önskan om hjälp, så han dök upp trots allt och då tog han in veden när han ändå var på plats.
På eftermiddagen ringde det på dörren och det visade sig vara fina blommor från mina kollegor och en önskan om snabb återhämtning, det känns alltid bra att ha fina kollegor, även när man inte är på plats, himla gulligt av dem!
Senare kom S förbi som överenskommet och jag hade gjort en matlåda till henne eftersom min överflödsenergi denna dag räckt till storkok av mat som inte fick plats i frysen. Hon fick alltså en matlåda och jag fick sällskap en stund, vinn-vinn situation!
Mina armar ser förskräckliga ut, men ändå är de bättre nu än för ett par dagar sedan och på bilder blir det så ljust att det inte alls ser lika vidrigt ut.
För övrigt fick man idag veta genom media att Nelson Mandela dött, tråkigt förstås, men han hade ett långt liv och blev 90 år gammal tror jag.

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Jag är egenkär

28/10 På måndagen gjorde vi våra sista inköp och ärenden i Bangkok och när vi var på MBK beställde jag ett porträtt av mig själv på en butik där. Jag har tänkt göra det förr men det har inte blivit av. Men tack vara V så fick jag ändan ur och tog tag i det. Jag tittade igenom mina bilder på Facebook och bestämde mig för den som P tagit av mig i våras när vi var på Galamiddag i Alicante. En bonus var att jag hade halsbandet jag fått av kommittén på mig på den bilden. Vi gick förbi och tjuvkikade på eftermiddagen och jag var redan nöjd med resultatet. Killen som ritade mig var djupt koncentrerad och såg mig inte där jag stod, men plötsligt var det någon annan som gjorde det och det gick upp ett ljus när de tittade på mig och sen på bilden och sen spred det sig som en löpeld genom butiken tills surret nådde honom och alla stirrade, pekade och fnissade och jag nickade glatt till tecknaren och sen gick vi vidare för att lämna honom ifred.
Senare på kvällen hämtade vi porträttet och jag var väldigt nöjd och gav tecknaren ganska mycket dricks och han blev väldigt förvånad, så det brukar de nog inte få.
Han hade gjort mig lite snyggare, tänderna lite rakare, håret lite bättre och så vidare, men jag känner igen mig själv och är väldigt nöjd. Det kanske är egotrippat att vilja ha en bild av sig själv på väggen, men det kändes så rätt!
På vägen hem från MBK tog vi nog en felsväng eller nåt för plötsligt kände vi inte igen oss och strövade runt lite tills vi hittade ett ställe som såg trevlig ut och där åt vi middag mitt på gatan. Mannen som hade restaurangen var trevlig och det var även tjejen som serverade oss. S beställde en rätt som gudsonen sagt åt honom att prova och när de frågade om han ville ha den stark eller inte så sa han medium, men sen skickade han tillbaka den och bad om mer chili. Sen tog han en portion till och bad om riktigt starkt och ändå tyckte han att den var mesig. Jag vet inte om det var en machogrej eller om det verkligen inte var starkt. Jag ville inte prova då jag verkligen inte tycker om den rätten, det är nämligen en massa koriander i den och det gillar inte jag.
Sen letade vi oss tillbaka till hotellet och packade det sista för avfärden dagen efter.