Mina många ansikten och min zombiefamilj

5/5 På tisdagen satt jag och tittade på bilder från tidigare Halloween och Zombie Walk bland annat och jag har haft turen att ha sett riktigt bra ut på alla dessa fester och det är tack vare min syster som inte bara är bra på att sminka, hon tycker att det är rätt roligt också! Dessutom sitter hon större delen av året och funderar på hur hon ska sminka mig nästa gång och tittar på internet för att få idéer.
Första sminkningen hon gjorde var "zipper face" inför Tudor Arms Halloweenfest och bilden är tagen med blixt, men utan blixten gick det inte att se några skarvar alls och folk kunde inte sluta stirra. Jag är inte van att alla stirrar så så det var lite jobbigt i början av kvällen. Folk jag aldrig hade sett ville fotas tillsammans med mig och jag kände mig som en filmstjärna. Utanför Dubliner bad en tjej att få ta en bild och året efter när jag dök upp som halv djävul och h alv ängel så visade det sig vara samma tjej som ville fota mig när hon frågade om bilden hon visade, från året innan också var jag! På zombie walken i Stockholm gick vi ett helt gäng och syrran sminkade oss allesammans, en hel zombiefamilj! Den bilden med blad och grejer var för en temad fest där temat var skog och djungel eller något liknande, på Stockholm Tens, en rugbyturnering. Jag brukar säga till syrran att jag vill se någorlunda snygg ut eftersom jag är singel och det tycker jag att hon lyckats rätt bra med!

Det är väl en typ av meditation för mig antar jag

15/2 På söndagen mådde jag lite bättre, men jag hade haft svårt att sova, värre än vanligt alltså. Jag kan ju inte sova alls utan tabletter längre, så har det varit i drygt två år. Jag tror att det bara är ett av symptomen på mitt usla liv. Jag åkte ned till kondis och satte mig att skriva en stund. Jag har varit där så mycket nu att jag testat i stort sett allt de har att erbjuda och jag är trött på allt bröd och jox. Men jag trivs med att sitta därnere eftersom det kommer och går folk hela tiden och det ger mig den kreativitet jag behöver. Om jag sitter hemma blir det bara så att jag antingen gör en massa nytta eller så sätter jag mig och tittar på DVD och spelar spel på datorn...
Den här dagen läste jag hela menyn och såg att de faktiskt har pannkakor på den, ekologiska dessutom.
Jag beställde det och när man äter frukost så sent så gör det inte så mycket att det är sött, annars har jag svårt att äta söta saker på morgonen.

Vad har jag själv för brister?

23/2 På söndagen åkte jag ner och satte mig på kondis i några timmar och skrev och tittade på folk. Det är spännande att sitta som en fluga på väggen och bara lyssna på andra människor. Jag fascineras väldigt över hur banala våra problem är i västvärlden, mina också. Men vi är ju alla centrum av våra egna liv och har inte mycket annat att relatera till. Mitt problem är att jag dömer folk lite för lätt när det gäller språk och intelligens. Men framförallt så dömer jag de som saknar både och men tror att de är bättre än andra trots det.

Energin räcker inte så långt

3/12 På tisdagen mådde jag relativt bra när jag vaknade. Sköterskan tyckte att jag skulle titta på morgonprogrammen på TV för att roa mig och hålla mig själv distraherad på ett sätt som inte kräver så mycket tankeinsats. Jag tittar ju inte på TV så det satt långt inne, men jag gjorde som hon sa och jag blir alltid lika förvånad över att de där programmen finns och att folk faktiskt tittar på dem...
Medan jag tittade på nyheterna satt jag och chattade också, det är verkligen trevligt att ha kompisar som bryr sig om en.
När jag klagade på att jag luktade gammalt unket kött så körde hon in mig i duschen och det kändes väldigt bra att lukta tvål istället för kött och själva duschen var inga som helst problem. Jag hade ingen yrsel eller nåt sånt och det var ju tur det, för jag hade inte ens tänkt så långt att jag hade dörren olåst.
Strax senare kom kirurgen runt på ronden och blev inte så lite förvånad över att jag duschat och allt, det är tydligen inte helt vanligt så tidigt efter operation att man har kraft till det. Jag mådde ju som sagt bra, det är klart att man är öm och har ont överallt, men på det stora hela var det ite värre än att jag stod ut.
Framåt 11 kom pappa för att hämta mig och på vägen hem åkte vi förbi apoteket för att ta ut mina mediciner. Jag stapplade fram så att folk stirrade på mig och tydligen syntes det att det var benen som var problemet för de tittade nyfiken ner på benen för att se vad problemet var.
Själv är jag helt förundrad över att det faktiskt går att stå och gå alls när man just skurit upp hela låret på insidan hela vägen upp i ljumsken, kroppen är verkligen stark och förunderlig.
Självklart höll jag på att stöta ihop med min före detta svärfar som inte har sett mig på 7-8 år, det skulle ju ha varit toppen när jag såg ut som ett vrak...
När vi kom hem hjälpte pappa mig att hämta in ved och sen tände jag i spisen och lade mig på soffan med Turre och Judas som sällskap och senare på eftermiddagen kom mamma för att hjälpa mig att bädda rent med mörka lakan. Det är konstigt att jag ofta tänker på precis allt före operation utom just det. Det är ju inte så smart att ha ljusa lakan när man blöder lite här och där.
Efter detta var jag helt slut, man har inte så mycket energireserver kvar, resten av kvällen låg jag bara på soffan och tittade på DVDer.

Ja ni, försök att placera oss i ett fack om ni kan

28/9 På lördagen kom mina vänner E och J, de är mor och dotter och de skulle på en konsert på lördagskvällen så de skulle bo över hos mig. Vi åkte in till stan för att se Stockholm Zombie Walk, de har aldrig sett den tidigare och var väldigt förväntansfulla. E's son D mötte också upp i Stockholm och han visade sig vara precis lika trevlig som resten av familjen!
Det regnade och vi fick vänta en bra stund innan zombierna anlände vi som stressat så för att hinna i tid...
Sen så fotade jag dem när de kom gående, men det är så trångt dem emellan och man har inte mycket tid att fota varje zombie eftersom de rör sig hela tiden och folk kommer emellan. Dessutom hade jag valt helt fel plats att fota på, jag trodde att det var en bra plats eftersom det var en stor korsning där jag gissade att ingen faktiskt skulle ha möjlighet att ställa sig för mig och min kamera. Men eftersom de inte stängt av trafiken så var det istället så att alla var tvungna att skynda sig över gatan när det var grönt ljus och polisen skyndade på dem, de kunde alltså inte släpa sig fram som zombies över gatan utan var kvicka som attan, det var alltså sämre med tid än vanligt.
E tyckte att zombierna var jätteroliga och ville ha ett foto på sig med en av dem, hon gick helt enkelt bara rätt ut och grabbade tag i armen på en av dem... Han blev troligtvis väldigt förvånad, men sånt kan ju inte en zombie visa och han höll minen.
När de alla gått förbi mig sprang jag ikapp hela tåget och sprang in så att jag hamnade framför dem igen, men nu var det hela tiden folk emellan mig och zombierna så jag fick inte många bra bilder. Strax efter att de gått förbi igen så hittade vi alla fyra tillbaka till varandra och sen åkte jag hemåt medan de andra skulle gå omkring på stan tills det var dags för konsert.
Jag åkte hem och gjorde mig i ordning för min gudsons födelsedagskalas, då fick jag ett meddelande på Facebook från min amerikanska vän K, hon bjöd in mig till bröllop i maj. Det ska bli spännande att gå på bröllop i USA, var det kommer att vara vet jag inte säkert, men jag tror att hon bor i Maryland nu för tiden.

Vad min gudsons bror önskade sig var att alla vännerna skulle möta upp på hans favoritrestaurang för att äta tillsammans, vi gjorde samma sak förra året.
Han mamma hade varit tvungen att på kort varsel åka ned till Thailand på grund av en familjetragedi, resten av henne familj bor där nere. Alltså hade hennes sambo tagit hand om allt och sett till att alla var på plats och så.
Vi var nog en konstig blandning av folk!
Unga, mellan och gamla och en bebis, några som är gay och de hade säkert svårt att komma underfund med om jag eller M var mamma till lilla I eller inte, att det var K som var pappa var nog ganska uppenbart, men han vandrade runt i olika famnar hela kvällen och vi hjälptes åt så att alla skulle få en chans att äta. Dessutom är ungdomarna också väldigt bra på att hjälpa till med honom.
Efter middagen åkte jag in till stan och Dubliner för att möta upp E och J, vi var alla rätt trötta så efter att ha hängt en stund med P och J så åkte vi hem, vi pratade såklart lite innan vi tog oss i säng slutligen.

Jag måste se lite folk

19/5 På söndagen kände jag mig inte det minsta friskare, men nu hade jag akut lappsjuka. Alltså tog jag en dusch och så åkte jag till Kista centrum för att titta på lite folk.
Jag hade fortfarande knappt någon röst alls och halsen gjorde precis lika ont fortfarande. Jag är inte van att vara sjuk längre, vad jobbigt det är!
I Kista centrum hittade jag alldeles för mycket kul grejer med stjärnor på så jag kom hem med ännu ett paraply med stjärnor och två nya scarfar. Den olikfärgade, blå tubscarfen älskar jag verkligen och det var bara tur att jag såg den. Den hängde på en galge som visningsex. långt upp på väggen och det var den sista de hade.
Jag köpte också ännu ett par Eccoskor och tre klänningar som jag inte kommer att kunna ha förrän mina ben är snyggare..
Sen sprang jag på en kollega och hans flickvän som jag känner litegrann men inte sett på flera år, men jag kunde inte ens ge henne en kram, jag vill ju inte gärna ge henne halsfluss.
Jag tänkte att jag skulle ta en fika och titta lite mer på folk, men jag hittade inget ställe i centrumet där jag ville fika, så jag åkte tillbaka till Väsby och vårt konditori.
 Jag valde en marängbakelse med smörkräm, vad jag inte väntat mig var att smörkrämen skulle smaka som om man smält och format till en klick smör...
Det var fruktansvärt äckligt och jag var tvungen att skrapa av allt och bara äta upp själva marängen. Det är första gången jag tyckt att de misslyckats totalt på kondiset och visst ser den jättegod ut?
När jag kom hem var jag helt slut men lite gladare och jag tvättade en maskin blå tvätt och insåg att jag nog har en hel del blåa plagg...
På kvällen kom S förbi för att hålla mig lite sällskap och då fick jag en 40-års present av henne, ett halsband i form av en stjärna förstås! Jättefint och dessutom silverfärgat på ena sidan och guldfärgat på andra, praktiskt!
S hjälpte mig som smakråd när jag hade garderobstömning, det var rätt mycket som åkte ut och ändå fick resten egentligen inte plats i garderoben. Det är trängre än det ser ut på bilden, jag får pressa allt åt sidan för att få plats med grejerna. Jag har också en byrå och en garderob i gästrummet...