16/3 På måndagen så höll jag och några kollegor på med en kalkyl för en offert till ett arabland, vi kallar det för enkelhetens skull för Arabien, det är förstås ett skämt och beror på att detta är mitt projekt och de andra är osäkra på vilket land offerten ska till. Det får mig i alla fall att fnissa till varje gång jag får tider och materiallistor där mina kollegor har skrivit det.
Eftermiddagen gick jag återigen ut på en längre promenad med Turre. Det har ju inte varit särskilt blött och inte heller mycket snö, så jag förstår inte varför det är lerigt på sina ställen i skogen... Vi höll ett högt tempo och gick dessutom vilse en bra bit eftersom de har flyttat gångvägen från Fresta in till oss. Jag har hållit mig ifrån den sedan de gjorde det för jag visste inte riktigt vad de gjort, om de bara flyttat den eller om den var stängd. Nu tänkte jag att det var dags att kolla vad som var fallet.
Det fanns en väg att gå mot vår väg, men den såg mest ut som en arbetsplats, det var kravallstaket i kanten på den och testen var mest tillplattat sand, grus och lera från det att de hade grävt. Jag tänkte att det borde gå att gå motionsspåret och komma tillbaka till vägen vi kommit på tidigare. Det går säkert, men jag som aldrig har tagit den vägen visste ju inte vilka stigar jag skulle följa. Det spelade ju heller ingen större roll, även om man går vilse så är den skogen inte särskilt stor, så det är ju inte så att man aldrig hittar hem och de får skicka ut sök efter en...
Ja, det visade sig i alla fall att jag gått för långt åt höger, vilket jag misstänkte också, men jag hittade ingen stig som gick mer åt vänster helt enkelt. Efter mycket om och men så hittade vi i alla fall hem, jag var genomsvettig och Turre var nöjd med promenaden men var lerig på hela magen. Han är inte en lerälskare, men är man tax så blir man helt enkelt lerig på magen om man går ut, det finns bara två val, bli lerig eller stanna inne. Turre väljer ju hellre att bli lerig, däremot så gillar varken han eller jag att skölja av magen på honom, han blir ju dyngsur och därmed blir också soffan och/eller sängen det. Vad vi gjorde var istället att ge det en liten stund, tillräckligt för att det sista skulle torka och sen borstade jag ut det på golvet istället. Det var ändå dags att dammsuga och att borsta ut det är enklare. Jag var fascinerad över hur långt man kommer på drygt en timme, sen upptäckte jag att jag snarare varit ute i drygt 1½ timme, man hinner runt en stor del av Väsby på den tiden.
På Facebook snurrade det idag en video på några dykare som blev uppsökta av en delfin som behövde hjälp. Han hade en krok och rev som satt fast i en av fenorna. Dykarna hjälpte förstås till, det tog en väldigt tid och pyssel att få lös kroken och reven som var trasslad runt fenan. Det som är så fascinerande med delfiner är ju att de är så intelligenta. Det är ju en sak att tama djur har lärt sig av erfarenhet att vi människor kan lösa deras problem. Min häst till exempel fastnade i en dörr med selen en gång och första tanken var att slita sig loss, men när jag sa att hon skulle vara lugn och att jag skulle fixa, då bara stod hon still helt avslappnat tills jag fått loss henne. Tillit är ofta svaret på hur skador kan avvärjas då det gäller husdjur. Men en vild delfin, det som är så häftigt är ju att de är så smarta att de förstår att vi är smarta och kommer att förstå vad det är de vill ha hjälp med! De verkar ju också förstå att vi har inbyggda verktyg (fingrar) som kan trassla ut saker. Ja, det gjorde som sagt ett stort intryck på mig!
23/2 På söndagen åkte jag ner och satte mig på kondis i några timmar och skrev och tittade på folk. Det är spännande att sitta som en fluga på väggen och bara lyssna på andra människor. Jag fascineras väldigt över hur banala våra problem är i västvärlden, mina också. Men vi är ju alla centrum av våra egna liv och har inte mycket annat att relatera till. Mitt problem är att jag dömer folk lite för lätt när det gäller språk och intelligens. Men framförallt så dömer jag de som saknar både och men tror att de är bättre än andra trots det.
Jag vet inte, det är nog inbyggt till viss del, men är man kärringen mot strömmen så kanske det inte alltid är så, eller?
Jag känner igen mig i vissa saker men tycker nog att jag kan vara lite väl hård mot mig själv i vissa lägen och i andra så vet jag att jag är bättre än andra för att jag fått det bevisat. Ibland står jag bara och gapar och undrar "hur kan det vara så svårt för vissa?"
Då det gäller bilkörning har jag fått så många spontana, positiva kommentarer att jag är övertygad om att jag är bättre än genomsnittet...
Jag går inte på det där med procentenheterna, kanske beror det på att jag är mattekunnig?
Inte heller räntan skulle jag bli lurad av, men så är jag inte en av de som brukar skicka iväg sina koder till kort och sånt när de får ett mail heller...
Jag går inte heller på det där med att olika egenskaper värderas olika beroende på var de läggs i en mening, jag reagerade direkt på att Kim är självgod och manipulativ...
Kanske är jag olik andra eller så sorterar vi bort olika saker beroende på vilka vi är?
Då det gäller att vara 100% säker på saker så har jag självkritik nog att veta när jag verkligen vet något och när jag tror att jag vet något. Ni kan fråga mitt quizlag, säger jag att jag vet, då vet jag och har aldrig fel. När jag är nästan säker har jag oftast rätt men vet inte helt säkert.
Och de som är lika mig brukar jag mest bli irriterad på och jag vet varför dessutom...
Däremot har jag insett att jag uppskattar att umgås med folk som har samma typ av intelligens som jag själv och ungefär samma nivå, det är ju lättare att bli och göra sig förstådd då.
PARERA TANKEFEL. Överkonfidens och Ikeaeffekten är några av de tankefel vi gör dagligen. För hjärnan är felen ett sätt att överleva. Men de kan stå oss dyrt. Lär dig parera dem – så kan du bli så bra på att fatta beslut i vardagen som du tror att du är.
En ful tröja kan förstöra ditt första intryck av en person. Det beror på den så kallade horneffekten: hela personen hamnar i dålig dager på grund av något som egentligen säger ytterst lite om personens svagheter och styrkor. ILLUSTRATIONS: BERGLINS
4 februari 2013 kl 08:37 , uppdaterad: 5 februari 2013 kl 09:59NÄR HJÄRNANS GENVÄGAR LEDER FEL | DEL 1
Ser du på dig själv som en miljövänlig person? Då går du säkert till återvinningsstationen med dina tomma plastförpackningar. Fast med största säkerhet har det nog också hänt att du har slängt plastförpackningar i hushållssoporna en gång eller två. Och när det gäller dig själv har du förmodligen ett helt gäng med förklaringar: du hade bråttom, det var fullt i plastbehållaren, för en gångs skull orkade du inte. Eller något liknande.
Men när du ser någon annan slänga sina förpackningar i hushållssoporna, vad tänker du om den personen?
Om du är som de flesta andra av oss drar du förmodligen till med förklaringar som att personen inte är miljövänlig, är oansvarig eller kanske rentav dum.
Det betyder att du just har fallit i en vanlig tankefälla som kallas för det fundamentala attributionsfelet: när du själv gör något dumt beror det på situationen, när andra gör något dumt beror det på någon av deras egenskaper.
Om vi skulle ta in verkligheten exakt så som den är skulle hjärnan översvämmas av intryck och det skulle vara svårt att identifiera vad som är meningsfullt. Så hjärnan gör mängder av förenklingar, tar genvägar och drar slutsatser på bristfällig information flera gånger varje dag. På psykologspråk kallas det för kognitiva bias och betyder ungefär tankefel.
– Det finns en lång lista med olika bias som man har hittat starka bevis för, berättar Neda Kerimi, som forskar om beslutsfattande vid psykologiska institutionen, Uppsala universitet.
– Jag tycker att framingeffekten är en av de mest intressanta. Framingeffekten handlar om att vi fattar olika beslut beroende på hur alternativen är presenterade, om vi uppfattar något som en vinst eller förlust.
Hon tar ett exempel:
– Tänk dig att du ska fatta beslut om huruvida du ska genomgå en operation eller inte. Om läkaren säger att det är 20 procents risk att du inte överlever, är det mycket sannolikt att du avstår från operationen.
– Men om läkaren hade sagt att du har 80 procents chans att överleva hade du antagligen genomgått operationen. Läkaren hade egentligen inte ens behövt ge olika sannolikheter. Om han eller hon bara hade sagt att det är 50 procents risk att du inte överlever, och i ett annat fall sagt att det är 50 procents chans att du överlever hade det påverkat ditt beslut.
– I båda fallen har läkaren gett dig exakt samma information, men från olika håll. Att det blir skillnad beror på att vi sätter olika värden på vinster och förluster, vi ogillar risker mer än vad vi gillar vinster.
– Framingeffekten förekommer överallt och används flitigt av marknadsförare och säljare för att påverka våra beslut, säger Neda Kerimi. Den är enkel att använda sig av och kan ha enorma konsekvenser. Jag kommer ihåg att för en tid sedan på t-banan
i Stockholm fanns reklam för sms-lån där räntan angavs i antal kronor, till exempel 3 000 i lån men bara typ 500 i ”avgift”.
Neda Kerimi menar att vad de flesta av oss inte tänker på, är att 500 är nästan 17 procent av 3 000, vilket är betydligt högre än vanliga räntesatser. Läsaren manipuleras genom att räntan presenteras i antal kronor – och 500 kanske inte känns som så mycket.
– Just siffror är tacksamma att använda för att ”frama” information. Och man har sett tydliga kopplingar till numerisitet, det vill säga hur mattekunnig man är och hur lätt man faller för framingeffekter.
Här är de vanligaste tankefelen
Ikeaeffekten: Är din Billybokhylla lite bättre än grannens? Dina barn lite sötare än andra? Din rapport lite bättre skriven än din kollegas? Förmodligen inte. Men vi tror det. Människor har en irrationell tendens att gilla saker som vi själva har varit med och tillverkat lite mer än andra saker. När vi har ansträngt oss för att skapa något, blir vi automatiskt lite mer nöjda med resultatet och ser på det med skönmålande, förälskade ögon. Det kallas för Ikeaeffekten för att man först upptäckte fenomenet i samband med just Ikeamöbler.
Haloeffekten/horneffekten: Kim är intelligent, snygg, rolig, självgod och manipulativ. Robin är självgod, manipulativ, snygg, intelligent och rolig. Vem skulle du helst vilja dejta?
Om du valde Kim gör du som de flesta andra – men om du tittar igen så ser du att egenskaperna för både Kim och Robin är identiska. Haloeffekten gör att det som presenteras först präglar vår uppfattning om personen. Medan Kim tolkas som en hyvens person med vissa svagheter, uppfattas Robin som en självgod rackare som dessutom är smart. Halo betyder gloria på engelska och syftar på att ett positivt intryck i stor utsträckning färgar hela bilden av den personen.
Horneffekten innebär att ett inledande dåligt attribut sätter hela personen i dålig dager. Tänk en person som har en ful tröja eller säger något märkligt första gången ni träffas. Vill du träffa den personen igen? Troligen inte. Trots att varken tröjan eller det sociala misstaget säger särskilt mycket om personens svagheter eller styrkor.
Överkonfidens: Minns du exakt vad som hände i går? Vet du bäst hur saker ska göras? Eller vet just du hur saker och ting förhåller sig – egentligen? Tror du att du oftast fattar rätt beslut? Grattis, du har just drabbats av tankefelet överkonfidens, precis som de flesta andra av oss. Överkonfidens är en övertro på vår egen förmåga som är mycket vanlig – och omedveten. Det finns experiment som visar att när vi tror att vi har 100 procent rätt, så har vi i genomsnitt 20 procent fel. En klassisk studie på amerikanska bilförare visade att 93 procent av dem anser att de är bättre bilförare än genomsnittet – vilket ju blir en omöjlig ekvation.
Lik-mig-effekten: Handen på hjärtat, vore inte världen en bättre plats om fler vore som du? Du är inte ensam om att tro det, för de flesta av oss gillar – utan att tänka på det – personer som är lika oss på något sätt. Det är lättare att börja prata med och tycka om någon när man upptäcker att man har något gemensamt: en kompis, ett intresse, ett drömresmål. Det kan låta oskyldigt, och som ett bra sätt att samla människor vi tycker om runtomkring oss, men är en riktigt tuff bromskloss i jobbsammanhang.
När ledningsgruppen rekryterar en arbetssökande, som är en man från samma samhällsklass, med samma intressen och samma klädstil som resten av ledningsgruppens golfspelande män (som alla heter Lars), glömmer de bort att det har föga med personens kompetens att göra. Istället luras de av att hjärnan spontant signalerar gillande när någon är lik oss själva.