De vet att jag inte gillar paprika

3/5 På söndagen åkte jag ned till kondis och satte mig och skrev i min blogg, som alltid ligger jag långt efter, men än har jag i alla fall inte gett upp att komma ikapp denna gång. Jag är fortfarande ledsen att jag inre lyckades göra det förra året och större delen av det året inklusive resor föll ju bort och det betyder till viss del att jag också glömmer bort det. För mig är det ett sätt att minnas att fota, skriva och sen se bilderna och mina blogginlägg, mycket faller annars ur mitt minne och om jag läser blogginlägg något år senare så kan jag inte ens minnas att jag skrivit det eller varit med om det som står...
Jag gillar att vara stammis på ställen och att bli igenkänd. Det känns bra att de gärna gör lite extra för att göra mig glad och att det ser ut som om de uppskattar när jag kommer dit och att de kommenterar om jag varit bortrest, det vill säga, de märker när jag är bortrest. På kondis har de lärt sig att jag inte gillar paprika, att jag vill ha den skvätten av mjölk som blir över när de gjort min latte. Jag brukar vilja spä ut den lite om det har blivit mycket skum i den så att den är stark.

Allt blir så mycket jobbigare

10/4 På fredagen jobbade jag hemifrån fast från kondis. Jag skulle sitta och skriva en massa och det är lättare att göra någon annanstans än på kontoret. Det är för många störningsmoment där, man gör lite här, lite där och så vidare. H som jobbar på kondis gav mig en kopp med ingefära-te och sa att det kunde kanske hjälpa att hålla förkylningen på avstånd. Jag kände mig lite tjock i halsen och skulle ju på semester och ville verkligen inte bli sjuk. Sen skickade hon med en dos till att ta hem och gav mig till och med en påse till det! Hon vet ju att mitt kök är nedplockat och det hade varit så gott som omöjligt att göra en kopp te utan den påsen, jag har ju ingen aning om var mina tesilar är. Vattenkokaren däremot hade jag inte packat ner, jag visste ju att jag skulle behöva den förr eller senare. Jag hade en fralla över från lunchen också, så det blev en kopp te och macka till middag också. Det är ännu värre att packa när det är en sån röra också, hela livet blir liksom jobbigare och kräver mer kraft.

Stired, not shaken actually

4/4 På lördagen ville vi alla ha sovmorgon och vi bestämde att vi inte skulle ses förrän det var dags att åka till syrran för påskmiddag på kvällen. M och S bestämde sig då för att flytta till det andra hotellet i stan och tog tåget till Väsby istället så att jag skulle slippa åka och hämta dem i stan, det var ju därför jag ville att de skulle bo i Väsby. På min fria förmiddag åkte jag ned till kondis och tog en fika med min bästa S istället och vi har inte haft möjlighet att träffas på ett tag så det var skönt att få prata av sig lite.
Framåt kvällen åkte vi ut till syrran med familj utanför Knivsta. Det första vi gjorde var att gå in i stallet och ta en titt på hästarna och sen gick vi in och körde alla presentationer. S och M är väldigt sociala och lätta att umgås med och jag är alltid så stolt att presentera min familj för vänner som kommer över sådär, de är alltid så välkomnande och öppna att det är en fröjd att umgås med dem. De tog emot S och M med öppna armar och jag kunde slappna av och prata med mina syskonbarn och resten av familjen. Systersonen fyllde ju 18 i december så han tog en Dry Martini före maten och såg så sofistikerad ut att jag var tvungen att ta en bild. Han hade en kompis där också som visade sig vara jättetrevlig och hjälpsam han också, han passade in väldigt väl. M och min svåger satt bredvid varandra på middagen och verkade också komma väl överens, de är lite samma typ de två och svågern introducerade M till snapsar och sill. Vi hade väldigt trevligt allihopa och som sagt, jag behövde inte vara barnvakt till S och M, de klarade sig så bra utan mig och hade folk att snacka med hela kvällen och när vi körde hemåt senare på kvällen så var vi alla väldigt nöjda. Vi körde hem till mig och jag beställde en taxi till dem in till stan.
Den thrillerliknande bilden på ögonen bakom galler är systerdotterns katt som fick lite time out på nedervåningen när det blev för mycket folk och hundar

Man önskar att man kunde ha behållit det

27/3 På fredagen behövde jag göra en del jobb som kräver att jag inte blir störd hela tiden, det är inte nödvändigtvis så att det är mina kollegor som stör mig, det är ofta jag själv som helt enkelt har för många bollar i luften samtidigt och har svårt att göra klart en sak istället för att köra allt parallellt. Det hjälper oerhört om jag sitter på ett annat ställe än på kontoret i de lägena och med tanke på röran i mitt hus och det faktum att J skulle fortsätta med köket, så satte jag mig nere på kondis. Det var en man där som satt och först tittade på något travlopp på sin telefon, med ljudet på, rätt högt dessutom. Sen ringde han två samtal bra för att snacka lite skit och hade högtalartelefonen på så att alla att och skruvade på sig på fiket. Till slut orkade jag inte längre, det störde mig alldeles för mycket, både på grund av att det störde min arbetsro och det faktum att jag blev irriterad på beteendet. Jag gick fram till honom, bad om ursäkt men frågade om han kunde stänga av högtalartelefonen. Först blev han helt paff och undrade om det störde så pass och jag sa ja. Sen avslutade han sitt samtal men under tiden hade han tydligen arbetat upp en ilska och innan han gick reste han sig upp och skällde på mig och undrade om det här var mitt kontor och att jag borde sitta hemma och jobba om det störde så jävligt. Men saken är ju den att vanliga människor som talar i vanlig samtalston snarare hjälper mig att koncentrera mig, men det där var det ingen som gillade. Jag borde kanske ha frågat om det var hans vardagsrum eftersom han sitter och tittar på TV och ringer samtal på hög volym... men det tänkte jag förstås inte på då.
Om man inte vill ha luren mot örat får man väl skaffa sig headset. När jag nämnde detta för en av tjejerna som jobbar på kondis så hade hon bara en invändning, att jag skulle ha bett henne att säga till och att jag inte ska behöva göra det. Den mannen har tydligen varit rätt förolämpande och sexistisk mot tjejerna som jobbar där också, så de lär ju välja min sida alla dagar i veckan då det gäller honom, jag är ju dessutom stammis och trevlig.


När jag kom hem på eftermiddagen så sprang Turre och Judas före in i huset så som de brukar göra och glömde visst att köket var borta. De sprang rätt in i köket och rätt ut igen när tassarna sjönk ner i fogmassan, det märkte inte jag förrän senare när jag hittade tassavtrycken... Men visst var det gulligt? Jag tog en bild men sen försökte jag fixa till det, det gick inte särskilt bra, det blev värre eftersom det var för torrt och bara fastnade på skrapan och det gjorde större hål istället.

Jag hittade något konstigt, slemmig i akvariet också, bara på ena sidan av det. Efter en koll med akvarieexperten G så har jag fått lära mig att det troligtvis är gammal mat. Det är bara det att det inte alls ser ut så, den maten som ligger ovanpå är det som fallit till botten och de vill ju inte äta det när det ligger på slemmet. Jag städade bort det i alla fall och G sa att jag skulle ge ännu mindre mat än jag gjort dittills. Har jag förresten berättat att de gula, rosa och röda stenarna i akvariet kommer från Australien? De tog jag hem och när jag skaffade akvariet så tänkte jag att det kunde bli fint med färgade stenar.

Det är väl en typ av meditation för mig antar jag

15/2 På söndagen mådde jag lite bättre, men jag hade haft svårt att sova, värre än vanligt alltså. Jag kan ju inte sova alls utan tabletter längre, så har det varit i drygt två år. Jag tror att det bara är ett av symptomen på mitt usla liv. Jag åkte ned till kondis och satte mig att skriva en stund. Jag har varit där så mycket nu att jag testat i stort sett allt de har att erbjuda och jag är trött på allt bröd och jox. Men jag trivs med att sitta därnere eftersom det kommer och går folk hela tiden och det ger mig den kreativitet jag behöver. Om jag sitter hemma blir det bara så att jag antingen gör en massa nytta eller så sätter jag mig och tittar på DVD och spelar spel på datorn...
Den här dagen läste jag hela menyn och såg att de faktiskt har pannkakor på den, ekologiska dessutom.
Jag beställde det och när man äter frukost så sent så gör det inte så mycket att det är sött, annars har jag svårt att äta söta saker på morgonen.

White Horse - Väsbys berg- och dalbana

14/3 På fredagen var vi lediga från jobbet som en del av arbetstidsförkortningen vi har fått. Men jag hade lite att göra i alla fall, så jag satte mig nere på kondis och jobbade lite och tjuvlyssnade på folk som vanligt. Vid ett bord bredvid mig satt ett par tjejer i min ålder och pratade och rätt var det var säger den ena att hon inte har någon mailadress... Hur kan man vara i 40-års åldern och inte ha en mailadress undrar jag? Jag minns i början att man hade lite svårt att se vitsen med det och man var lite osäker på vad det gick ut på och sådär. Men nu? Jag skulle inte klara av varken mitt jobb eller en massa andra saker om jag inte hade någon. På jobbet är det ju rätt självklart vad jag använder den till, kontakt med kunder och leverantörer förstås och jag skickar och tar emot order på den bland annat. Men även privat använder jag den mycket, jag har kontakt med min bank, tandläkare, butiker jag handlar på och en massa annat. Ja, jag kan inte se hur en normal människa väljer att inte ha en mailadress!
På kvällen mötte jag upp med vännerna B och L och alla deras andra kompisar. Vi gör det ibland när de vill umgås och tycker att det är enklast att träffa alla samtidigt. Därför känner vi varandra, alla deras vänner också. Vi har dessutom firat midsommar ihop några gånger vissa av oss och haft grillfest med volleyboll och såna grejer. Som vanligt var de på plats tidigare än utsatt tid, så jag kom sent fast jag inte var sen... Servicen vi fick på White Horse nere i Väsby var under all kritik! Vi fick vänta hur länge som helst på vår dricka och var tvungen att beställa om den gång på gång. Sen när vi skulle ha mat var det samma visa och inte nog med det, ägaren och chefen på stället var fruktansvärt otrevlig mot oss allihop. Det är ju så korkat att det inte finns på kartan. Här hade han ett gäng på runt 15 personer, jag som 41-åring var med råga yngst. De andra är de flesta mellan 55-60. Det innebär att de är ekonomiskt stabila och har råd att äta och dricka ute utan att behöva tänka på kostnaderna. Dessutom var vi trevliga, lugna och glada. Sen att ljudnivån på 15 personer som sitter vid ett stort bord blir lite hög är ju inte konstigt, särskilt om de har en högtalare med alldeles för hög musik placerad precis vid det bordet. Jag vet fortfarande inte varför han tyckte så illa om oss, men vi lär nog tänka både en och två gånger innan vi går tillbaka dit.
Det var en gång för länge sedan den enda puben i Väsby och den var populär och alltid helt fullsmockad med folk. Sen kom fler pubar och trycket var inte lika högt. När puben fick nya ägare började besökarna svika eftersom de var buffliga och ofta hade stora, ljudliga familjegräl bakom disken. Jag har hört att personalen en gång var helt ensamma en hel lördag utan en enda besökare. Det är anmärkningsvärt på en pub i Väsby! Efter det såldes puben till en yngre kille som fick den på fötter på bara några veckor med sitt trevliga sätt och glada leende. Efter ett par år var puben återigen en framgång och då sålde han den till de nuvarande ägarna. Nu börjar de köra stället i botten igen med dålig attityd och dålig service. Än har inte maten lidit trots allt, den är riktigt bra, vilket just nu är enda anledningen till att de har några kunder alls.
Skylten på bilden stod på vårt bord, vi tyckte att den var lite rolig.

Låtsas som om det regnar

2/3 På söndagen vaknade jag med både Turre och Judas i sängen och både jag och Turre försökte låtsas som om det regnade medan Judas slickade sig frenetiskt i ändan... Sen gick vi upp och jag gjorde i ordning mig och åkte ned till kondis och satte mig och skrev. Jag gillar att sitta på kondis, både ensam och med mina vänner. Gärna både och på samma dag! När jag kom hem fixade och donade jag lite hemma, men i stort så var det en lat söndag om det inte var så att jag åkte till kondis många söndagar hade jag nog inte sett en enda människa de dagarna.
Jag tog en bild på deras Hello Kitty bakelser för syrran och hennes kompis och min kompis i Australien är tokiga i dem, Hello Kitty alltså. Jag har ingen aning om vad det är ens...

Vad har jag själv för brister?

23/2 På söndagen åkte jag ner och satte mig på kondis i några timmar och skrev och tittade på folk. Det är spännande att sitta som en fluga på väggen och bara lyssna på andra människor. Jag fascineras väldigt över hur banala våra problem är i västvärlden, mina också. Men vi är ju alla centrum av våra egna liv och har inte mycket annat att relatera till. Mitt problem är att jag dömer folk lite för lätt när det gäller språk och intelligens. Men framförallt så dömer jag de som saknar både och men tror att de är bättre än andra trots det.

Jag slutar aldrig att förvånas över andra människor

24/1 På fredagen var vi lediga från jobbet, helt utan anledning. Eller alltså, det handlar om arbetstidsförkortning och eftersom jag ju inte fick så mycket gjort tidigare i veckan på grund av datorproblemen så satte jag mig på konditoriet igen och jobbade så att jag skulle komma ikapp och för att kunderna inte ska behöva vänta för länge på svar.
När jag åkte hemåt började det bli mörkt och på vår lilla väg som är rätt smal och märk, gick det en flicka i 10-års åldern helt utan reflexer och sånt. Hon ar så gott som osynlig fast det inte var helt mörkt än och jag är rätt säker på att en mindre uppmärksam bilförare hade missat att hon ar där alls. Vad tänker föräldrar när de låter en så liten flicka gå utefter en trafikerad väg överhuvudtaget? Ännu dummare, helt utan reflexer?
När de är äldre inser jag att det kan vara svårt att påverka såna saker, men när de är 10 år, då har de inget val. Jag hoppas att det förr eller senare byggs en gångväg som går hela vägen ut till Vallentunavägen så att alla de som tvingas gå utefter vägen blir mer skyddade. De byggde en jättefin gångväg in till Fresta, men det är ju inte alla som är på väg just dit och man går helt enkelt inte en kilometer längre för att få gå på en cykelväg. Dessutom, Väsby som är fullt av fina gång- och cykelvägar, vi saknar den lilla snutten plus den lilla biten utefter Vallentunavägen som borde koppla ihop resten av cykelvägen som leder till Söderviksskolan och resten av kommunen. Varför bygger man inte de 200 metrarna?
Bilden har inget med just den här dagen att göra, mer än att jag försöker intala mig själv varje dag att jag visst är bra och visst duger till något.

Stackars kille

22/1 Vi hade problem med datorerna på jobbet och jag hade lite otur när jag tänkte då det gällde det...
Jag bestämde mig för att jobba hemifrån för att få något gjort. Men om man inte har tillgång till servern eller internet på jobbet så innebär det förstås att man inte har tillgång till servern hemifrån heller... Men jag satte mig att svara på mail och såna saker som jag faktiskt kunde göra hemifrån men inte från jobbet och framåt lunchtid åkte jag ned och åt lunch och fortsatte att jobba från konditoriet.
Efter lunchen hade de löst problemet på jobbet och jag åkte till kontoret för att göra klart det jag kunnat förbereda hemifrån.
När jag satt på konditoriet satt jag och lyssnade på konversationen vid bordet bredvid, det är ju därför det är så trevligt att sitta där och jobba, man har liksom sällskap fast man får vara ifred att jobba.
En kille verkade sälja in något som mest liknade ett pyramidspel till en kille som uppenbarligen var väldigt hungrig på att få jobba och dessutom verkade hoppfull att göra sig en hacka och karriär. Stackars kille, det blir nog pannkaka av det där. Den andra killen pratade om hur stor potential det fanns att klättra inom organisationen och hur den andra killen skulle tjäna pengar på de som han själv lyckas värva. Som sagt, låter mest som ett pyramidspel, men killen är som sagt hungrig och suger upp allt som en svamp.
"Säljaren" är slipad och hal, själv skulle jag inte lita ett ögonblick på en säljare med den stilen, uäk, riktigt slemmig.

Jag visar mina om du visar dina

21/12 På lördagen åkte jag ned till konditoriet för att fika med S och på vägen åkte jag förbi mamma och pappa med de fyllda tomaterna. Det var som jag trott väldigt välkommet när mycket av deras tid går till förberedelser inför julfrukost för släkt och vänner och julmiddag för familjen. En fika med S gjorde min dag, det är ju inte många som vill eller kan umgås med en som är lappsjuk som jag, nu när julen är så nära. En Facebookvän lade in en bild på sina gamla Dr Martens som skulle pensioneras efter 10 år, så jag kände ett behov av att visa min som jag köpte i London i december förra året. De såg lite olika ut kan man säga...

Jag blev mest rädd

7/12 På lördagen hade jag börjat få lappsjuka så jag och S träffades nere på konditoriet för att fika och titta på folk. Skönt att så snacka av sig lite och känna att mitt hus inte är världen. När jag kom hem var jag förstås helt slut trots att jag bara suttit och fikat och jag, Turre och Judas trängdes i soffan och sov middag. De tränger verkligen ihop sig där det är minst plats och med tanke på att de låtsas att de egentligen inte bryr sig om varandra så ligger de förvånansvärt tätt för det mesta, som om de bara råkade hamna så tätt.
Det var väldigt kallt, runt -9 grader och det är alldeles för kallt för mig och med en typ av operationsfrossa är det jättejobbigt. På kvällen åkte jag ut till Harva och B och L för deras taklagsfest, jag tänkte mest säga hej och sen åka hem och det blev ungefär så. Den provisoriska dörren var så pass tung och satt så pass långt upp att jag var tvungen att sticka in näsan innanför dörren för att be om hjälp att komma in och det var mest tur att det var folk precis innanför dörren för det var en hel massa kalasande där inne. När jag tagit mig över den helt galet höga tröskeln så var deras kompis Ls första reaktion att hälsa glatt på mig och klappa till mig på axeln som en kram liksom fast i farten. Dessvärre blev jag förstås jätterädd för att det skulle göra ont, för om något gör så så måste man hålla balansen med benen och just nu gör det ju ont. Egentligen gjorde det inte ont, jag blev ju bara rädd, men jag ropade till så att hon blev helt förskräckt och sen fick jag förklara mig
Efter det höll jag folk på armlängds avstånd för både deras och min skull. Barnen är dem jag är mest rädd för, de är ju som bowlingklot med sin fart och sin låga tyngdpunkt.
Jag åt lite soppa och en macka och satt och pratade med någon jag aldrig träffat tidigare,, fick lite kramar från olika vänner och sen efter nå timme började jag bli yr av trötthet och hade rätt jobbig frossa så fort jag gick ut i snålblåsten, så jag åkte hemåt trots allas protester. Jag tyckte att jag var rätt stark som ens dök upp mindre än en vecka efter en stor operation.
När jag kom hem så jag till att bli varm och sen gick jag och lade mig.

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Svampåret är överdrivet

17/11 På söndagen var jag lite rastlös, så när S inte kunde fika med mig så åkte jag ned till kondis helt ensam och fikade och skrev lite medan jag var där.
Jag gillar att sitta på Väsby Nya Konditori för det ligger så centralt i Väsby att sitter du där tillräckligt länge, så går hela Väsby förbi dig eller kommer för att fika till och med. Det är mycket att titta på helt enkelt. Dessutom är det rätt spännande att sitta där ensam, man hör en del roliga samtal.
Jag var tvungen att posta en bild på Facebook med min räkmacka för att reta E, min Östgötska kompis som älskar de där mackorna på mitt konditori.
När jag fikat i godan ro i nån timme så åkte jag iväg till Arlandaskogarna för att se om det fanns någon svamp. Det var första gången jag haft tid och ro att åka ut och det är inget riktigt svampår visade det sig. Jag hittade förvisso runt 4-5 liter på knappt en timme, men då fick jag leta mycket mer än vad jag brukar behöva. Dessutom har de förstört ännu mer av skogen nu så många av mina bästa ställen är antingen helt sönderkörda eller så är det så svårt att orientera sig i kalhygget att de är svåra att hitta till.
Jag har fortfarande en massa svamp kvar sedan tidigare säsonger, så jag åkte raka vägen hem till mamma och lämnade det jag hittat. Hon klarar inte längre att gå ut i skogen så hon blir väldigt glad när jag kommer med svamp. Dessutom tycker jag att det är så roligt att gå ut och plocka att det vore väldigt jobbigt att ta hand om allt om jag inte gav bort en del.
Turre är alltid glad att komma ut i skogen och sköter sig alltid exemplariskt!

Slavdrivare är bra att ha ibland

29/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis för E älskar deras räkmacka. J var måttligt imponerad, men trevlig hade vi. Sen åkte vi ut till syrran där jag skulle träna bruksridning igen, den här gången med hjälp av J som också rider det och dessutom jobbar på förbundet. Hon var en riktig slavdrivare och gjorde hindren trånga och svåra och var på mig hela tiden. Dessutom lade hon upp ett hinder åt oss eftersom det också ingår i klassen, det är vad jag tycker är värst, jag är nämligen hopprädd. Venar är däremot väldigt snäll och hindret var inte högt, så det gick bra fast vi kom fel hela tiden. När J slutligen var nöjd så avslutade vi passet. Nästa helt är det dags för DM så det var bra att ha någon som gnällde på en en stund. Sen bjöd syrran på fika och tjejerna fick ta en titt på huset och sen åkte vi hemåt för E och J ville helst ta sig hem innan det blev allt för mörkt.
På kvällen var alla i familjen bjudna på middag hos mamma och pappa eftersom de skulle göra vår favorit, Bettybullar. Det är kryddad köttfärs med persilja i, omgiven av bröddeg, sen är bullen friterad i olja. Till det äter man en kall sås gjord på 1 liter naturell yoghurt och 3 deciliter gräddfil.
Det låter säkert som en helt ok rätt, men det är bara så jäkla gott!
Jag kan däremot sällan äta mer än 1 eller 2 och det var nog tur det för mamma tycktes ha räknat lite fel för de tog slut innan folk var mätta och vi brukar vilja ta hem några att ha till frukost och mellanmål. De här bullarna är rätt besvärliga att göra och det tar en massa tid, dessutom luktar hela huset fritös efteråt, men det är värt det, fast man orkar göra det max en gång per år.
Systerdottern som just kom hem från pojkvännen i Linköping hade köpt mat på McDonalds, hon är en av de få som inte tycker om bullarna, det är ju tur, annars hade hon ju blivit ledsen för att bli utan.

Första nyttan jag gjort på flera dagar

8/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis, det var ännu en vacker sommardag trots att det nästan är mitten av september. Det blev nästan lite väl varmt att sitta i solen utanför konditoriet. När vi kom tillbaka hem satte vi oss och fikade på verandan igen, med iskaffe och bakelser som vi köpt hem. Sen åkte M hemåt och jag satte igång att äntligen göra lite nytta. Jag städade upp lite i huset, klippte gräset, tvättade och packade. Det tog större delen av det som var kvar av dagen.

Jag är kreditvärdig

1/9 På söndagen fikade jag med A på kondis, det blev räksallad till frukost för mig och sen åkte jag ensam vidare mot Gunnes Gård där min vän Ah skulle stå och sälja hantverk med en kompis. Gunnes Gård är en vikingagård som ställts i ordning i Upplnds Väsby och jag har faktiskt aldrig varit är tidigare.
Vädret var vackert och varmt och halva Väsby tycktes vara på plats. Det var musik, dans och en massa olika hantverk och grejer och det kändes lite som en typ av folkfest. Ah hade tid att lämna sin plats en stund så vi gick omkring och tittade på lite sker, men mest njöt vi av varandras sällskap, vi bor så långt ifrån varandra att vi ses alldeles för sällan. När Ah skulle gå tillbaka till sin plats och sälja så hittade jag ett fint fårskinn som hennes kompis hade till salu, det kostade inte så mycket 350:-, men jag hade ju inga kontanter. Men som vän till Ah var jag betrodd att få kredit så jag fick med mig skinnet hem och ska betala när hon skickar fakturan.
När jag kom hem kom Judas in och han hade varit halt när jag åkte till Skottland och det hade inte blivit något bättre alls. Han springer på tre ben, men annars ser han ut att vara glad och må bra. Jag har tittat efter sår och sånt, han får rätt ofta stryk av grannkatterna, ibland till och med på vår trappa. Men jag kunde inte hitta något hål eller någon svullnad så jag börjar tro att det är en fraktur eftersom det inte blir synbart bättre.

Kylskåp laddat med lyx

25/8 När vi vaknade på söndagen Söndag åkte vi ner till konditoriet för att äta frukost, jag bjöd A på det som tack för all hjälp. Sen åkte vi till jobbet och städade undan det sista och sen åkte vi till brorsan och lämnade tillbaka grillen. Min grill fick stå kvar liksom grillbriketterna och det sista av maten, tanken var att mina kollegor skulle få hjälpa till att ta slut på det på måndagen.
Det tog oss rätt många timmar att få allt rent och snyggt och sen satte vi oss på verandan i solen och spelade TP och fikade. Nu är mitt kylskåp laddat med två flaskor äkta champagne och en flaska mousserande vin, jag gillar ju lyx, men dricker egentligen inte alkohol. Men på något sätt känns det ändå bra att få sånt.
Jag hade fått en slowcocker, Crock Pot av syrran och brorsan med familjer och jag kunde inte riktigt låta bli att testa den trots att jag inte kommer att hinna äta något av det. Jag laddade den med kött och grönsaker, bacon och lite vin och buljong. Sen ställde jag timerna på 7 timmar, sen får vi se hur det blir.
Turre höll ju koll på oss både dagen innan och denna dag, så han var riktigt slut han också.
A åkte hemåt framåt kvällen och jag tog en lugn kväll i soffan.
Grytan smakade väldigt bra när den var klar, men uppenbarligen behövs inte lika mycket vätska som i vanliga grytor så resultatet liknade mer soppa än gryta. Men som sagt, väldigt gott.

Då sätter vi igång och fixar fest då

22/8 Innan jag skjutsade killarna till Arlanda på torsdagen så åkte vi och åt frukost nere på konditoriet och hade ett litet informellt uppföljningsmöte för de senaste dagarna. När jag skjutsat dem till flygplatsen åkte jag till kontoret och på eftermiddagen åkte jag och handlade mat till lördagens fest. Det blev rätt dyrt, 2000:- bara för mat, sen ska det ju till dricka och sånt också. När jag kom hem satte jag igång långkok av pulled beef och pulled pork och putsade, skar och marinerade grillköttet. Det tog en stor del av kvällen så mycket mer blev det inte gjort.

Konstiga människor i djungeln

3/8 Lördagen började med en trevlig frukost på kondis och sen efter att jag varit på leksaksaffären i Väsby Centrum för att hitta lite plastspindlar och nät så åkte jag ut till syrran.
Sen hängde jag med syskonbarnen och syrran medan syrran sminkade mig inför kvällens tema, djungel.
Hon är väldigt bra på sånt och det gick dessutom rätt fort, det tog nog bara runt en timme.
Sen mötte jag upp A ute på rugbyfältet där de hade en stor fest eftersom det var Rugbyturnering den helgen. Det var enormt många skumma människor på den där festen och jag var helt fascinerad. Det var folk från hela världen och populärast var nog amerikanerna som kom i cowboyhattar som alla lånade i tur och ordning.
Framåt natten började det regna rätt ordentligt och ju mer det började regna ju trängre blev det under tälttaket och alla stod och trängdes där. Jag var ju tvungen att skydda sminket från regnet, annars hade jag nog hellre stått ute i regnet med tanke på hur galna folk var och det var nära flera gånger att man blev omkullhoppad av fulla människor. När det var dags att gå tillbaka till bilen så insåg jag att det var en bra bit att gå i mörkret för att komma dit och det kändes inte helt bra att gå ensam.
Precis när jag skulle gå ut genom grinden började jag prata med en av vakterna som visade sig vara grek, så vi hade ju lite gemensamt. Det slutade med att han höll mig sällskap till bilen så jag slapp gå ensam. När jag kom hem hade jag migrän och var väldigt trött, men på det stora hela hade det helt klart varit en spännande kväll.