Ibland tycks det vara tilliten som skapar riskerna för skador

25/12 Torsdag
Jag hade en lugn dag hemma på juldagen, eller lugn och lugn, jag hade förstås en massa att göra inför Thailandsresan nästa dag och hur jag än gjorde kom jag liksom inte så långt som till att packa.
Den här gången ska jag ta med mig en massa saker ner, både grejer och mat!
Det finns så mycket i Thailand som jag önskar att vi hade i Sverige och gärna till samma typ av priser förstås! Men det finns också mycket i Sverige som jag önskar att de skulle ha i Thailand.
Man kan ju inte gärna packa dagen innan när man ska ha mjölk, yoghurt, skinkost, kaviar och andra färskvaror i väskan. Trots att det ju slutligen ligger i en väska i drygt 12 timmar, så brukar faktiskt till och med smöret fortfarande vara hårt när man kommer fram till lägenheten, så det håller sig jättebra.
Den här gången packade jag allt i påsar, så att om något skulle bli krossat, att det förhoppningsvis inte skulle sprida sig i väskan. Av liknande anledning packade jag mjölet, knäckebrödet och annat torrt i påsar. Vissa av de sakerna finns faktiskt att få tag i i Thailand, men problemet är att det blir fuktigt och fuktigt knäckebröd är liksom inte "knäcke"bröd längre.
Framåt 18 packade jag in mig själv och Turre i bilen för att åka ut till syrran och ta in hästarna.
Jag har inga problem att göra det för henne, hon är en av dem som matar och ser till min katt och ibland även hunden när jag reser och det är ju rätt trevligt att prata lite med hästarna då och då.
"Problemet" är bara att det tar nästan 30 minuter att åka ut till syrran och sen lika långt tillbaka och det låter nog rätt fånigt, men om det man skulle göra där tog längre tid skulle det inte kännas som om resan var lika lång...
Hon hade i alla fall förberett precis allt i boxarna, så det enda jag skulle göra var att ta in dem. Joker är ju hingst och jag känner inte honom så väl, han är väldigt snäll, men han är ju lite mer på tårna än vad Venar är, så för säkerhets skull lämnade jag Turre i bilen när jag skulle hämta Joker. Det kändes som rätt beslut när Joker var väldigt uppspelt över att komma in, han gick snällt som han skulle, men jag fick känslan av att han kunde ha slängt ut nån fot på lek mot Turre och råka skada honom, jag menar, Turre är ju så liten. Dessutom har han ingen som helst självbevarelsedrift då det kommer till hästar, som han litar på alldeles för mycket. Om man dessutom är tax så spelar det egentligen ingen roll hur snäll hästen är, ser den inte Turre så kan det i alla fall gå illa eftersom han litar på att de inte trampar på honom och därför inte flyttar sig...
Och mycket riktigt höll det på att gå precis så illa när han följde med mig för att hämta Venar. Venar är både väldigt snäll och väldigt hundvan, han accepterar till och med lite retsamma hundar utan problem och eftersom Turre är lika hästvan som han är hundvan kan man ju tro att det är så gott som riskfritt? Nope, Turre följer med till hagen, efter att jag sagt till honom stannar han till och med utanför grinden med visst säkerhetsavstånd till eltråden som ligger på backen, vad han inte tänker på är att man ju liksom "svingar" hästen runt sig när man ska stänga grinden efter sig. Jag ropade och ropade med mer och mer stress och panik; Akta, akta, akta, flytta på dig! Turre står bara och glor på mig och Venar tar ju för givet att hundjäkeln har självbevarelsedrift och tittar inte på honom alls när han vänder ändan runt så som jag ber honom. Detta är risken med hundvana hästar som lärt sig att ignorera de fåniga rovdjuren som är runt fötterna på dem och som de märkt ändå flyttar på sig, så man behöver inte tänka på var man trampar. På samma sätt med den hästvana hunden som har lärt sig att hästarna visserligen är stora, men de bryr sig inte alls om hundarna och är alltså ofarliga, de har dessutom fokuserat sin oro på det stora huvudet med de stora tänderna, istället för de stora, hårda fötterna med dryga 100 kg tyngd bakom vardera.
Turre trodde att Venar visste var han var och rör sig inte en millimeter när Venars tunga doja slår ner 10-30 cm ifrån honom i den snabba vändningen och än en gång har han fått bevisat för sig att man inte behöver akta sig, hästen kommer inte att göra illa honom...
Ok, en massa dravel, men det är sånt här som ockuperar min hjärna!
Efter att ha gått in till hästarna en gång vardera för att klappa om dem och ta en bild så pallrade vi oss hemåt igen. Ta en titt på deras pälsar, klart som sjutton de inte fryser när det blir minusgrader! Venar som är musblack ser däremot så gott som gul ut när han har vinterpälsen! Min gamla Gullan hade inte denna typ av praktisk vinterpäls, den var betydligt tätare, längre och den blev svettig och tovig bara av att hon stod i stallet och då stod hon i den kalla delen av stallet...


Väl hemma kom jag igång med lite packning och sen var klockan så mycket att jag insåg att jag borde göra mig i ordning om jag skulle hinna ut till Dubliner en sväng. Jag hade bestämt med en kompis att vi skulle gå ut på juldagen så som det är tradition bland singlar. Jag hade inte hört något från henne, men då jag bjöd in hennes kompis att hänga med insåg att de bestämt samma sak så var ju allt ok. I de gäng jag umgås är alla välkomna. Jag hörde inte från min kompis alls, men jag hörde från hennes kompis, så jag antog ju att det var meddelanden från dem båda.
När jag väl kommer in till Dubliner så säger de att det är dötrist där och de ska gå vidare...
Anledningen att jag gjorde mig i ordning och åkte in på juldagen trots halkan och det faktum att jag inte hade packat och städat än, var ju att träffa dem... Jag blev sur och tyckte att det kunde de ju ha sagt när jag frågade om de var kvar, de tyckte att jag överreagerade och jag lät dem åka. Jag lägger inte ned energi på att försöka parkera i Gamla Stan när jag bara ska vara ute någon timme och redan lagt energi på att ta mig in och parkera vid Dubliners. Jag tog en cola med killarna men var på så dåligt humör att jag gav dem en kram och åkte hem för att packa istället.

Det är nog inte så vanligt

7/4 På måndagen var jag tillbaka på kontoret igen. Det tar alltid en stund innan man hittat rätt i alla högar som växer medan man är ledig eller har en jobbresa. Vi har fruktkorgar i vårt fikarum där alla kan ta en frukt att äta som mellanmål. Min syrra tog en banan till fikat och när hon öppnade den konstigt formade bananen så visade det sig vara en tvillingbanan! Det har ingen av oss träffat på tidigare och när jag la ut en bild på Facebook trodde alla att det var ett skämt, men det var det inte. Men det gör att jag antar att det inte är särskilt vanligt i alla fall.
Paddan som brukar bo i min rabatt på somrarna var tillbaka på måndagskvällen, det är ett tydligt tecken på att sommaren kommer snart! Lycka!

Tomten är far till barnet

24/12 På tisdagen var det julafton! Som vår tradition bjuder så träffas släkt och vänner hos mamma och pappa på julfrukost, vi är ofta mellan 10 och 20 personer. Det är vår farbror, vår faster, syrrans fru som vi kallar henne, pappas kompis, våra kusiner och ibland andra vänner och så förstås närmaste familjen. Brorsan med familj hoppade över frukosten i år eftersom de måste till båda sidor av familjen under julen för att hålla alla glada och vi skulle få kvällen! Turre trivs ju som fisken i vattnet i det här gänget och går från famn till famn och han och systerdottern satt och mös tillsammans ett tag också, han avgudar verkligen henne, fast det gör alla djur... och de flesta människor också när jag tänker efter...

Värmeböljan fortsatte även över julen och på julafton var det 6 grader varmt!

Efter frukost åkte jag hem en stund och sen åkte jag ut till syrran med familj för att titta på Kalle Anka, jag har fortfarande inte tillgång till några kanaler i mitt hus.

Jag fick kola och knäck och blev lite lagom bortskämd och när Kalle var slut åkte jag hem och lade mig på soffan en stund innan det var dags att åka iväg på middag hos mamma och pappa.

På kvällen hade vi en mysig middag och sen hade vi lite julklappsutdelning trots allt. För brorsonens skull hade vi till och med tomte. Brorsan och hans fru har funderat på hur etiskt det är att ljuga för barn och säga att tomten finns, men kommit fram till att även om vi förväntar oss att våra föräldrar är ärliga mot oss så är det aldrig något barn som blivit besviket över den lögnen. Eller alltså, jag vet inte om det är exakt så de ar resonerat men jag vet att tankarna har funnits om det är ok eller inte. Brorsan klädde trots allt ut sig till tomte och knackade på dörren. Brorsonen G (3 år) var väldigt imponerad av tomten och skrattade och log en hel del och poserade till och med för bilder med mamma och tomten. Sen sa han med ett klurigt leende: Det är min pappa...

Vi blev inte lite förvånade!

Ja, intelligens är ett släktdrag helt klart!

För första gången fick jag också G att posera för en bild med mig och kusinerna, jag har velat ha en bild på mig och mina syskonbarn ett ta men G har varit motvillig. Nu gick det däremot jättebra och jag fick äntligen mitt foto!

Lydnad ger hundar frihet

18/12 På onsdagen kom en av mina leverantörer förbi för att fika med mig och hålla mig sällskap en stund och dessutom lämna över en julklapp! Ibland blir man bra bortskämd. Hon stannade drygt en timme och vi snackade om allt utom jobb i stort sett. Hon hade ringt ett par dagar tidigare och eftersom jag är sjukskriven och hon ville ge mig en julklapp så sa jag att det var ok att komma förbi hemma hos mig för en fika och lite häng.
Sen på eftermiddagen kom vännen H förbi för att hämta mig och Turre och så åkte vi ut till syrran för att se oss omkring på gården och hästarna och för att ta en fika. H fick köra för att jag skulle slippa, jag är fortfarande så trött.
Syrran visade runt H i stallet och hos hästarna och så, sen satt vi och snackade och fikade en stund och bara hade det bra. Det är skönt att komma ur huset en stund och Turre är så duktig på att sköta sig lös på gården att ha får gå som han vill han hittar inte på något dumt alls och försvinner inte ens runt ett hörn. Han får alltså lite stimulans han också och klarar att sitta hemma ett tag till utan att krypa ur skinnet. Det enda jag får påminna honom om är att hästar inte alltid är snälla och att en tax bör hålla sig utanför en hästhage. Då får jag helt enkelt säga till honom var gränsen går, det vill säga vid staketet och det får jag påminna honom om varje gång vi är där. Inte för att han är jätteintresserad av hästarna, utan för att han följer mig vart jag än går och vill följa med om jag går in i hagen, han går inte dit ensam.
Bilden har inget med inlägget att göra mer än att H är en av de vännerna som i drygt 20 år satt idéer i huvudet på mig...

Det är klart att det ska vara extra kallt då

8/12 På söndagen var det andra advent och syrran och hennes familj skulle ha invigning av sitt stall och hade bjudit in familj och vänner på öppet-husfika i stallet. Dessvärre var det den kallaste dagen dittills den här vintern och jag hade liksom tidigare en besvärlig frossa, men jag ville ju ändå vara där. Mamma och pappa kom och hämtade mig så att jag skulle slippa köra så långt och jag hade inte orkat göra det.
Min systerson S hjälpte mig med att serva med glögg, kaffe och pepparkakor och när det var dags för Turre att göra plats för en av de andra hundarna så hjälpte S till att ta ut honom i bilen åt mig. Efter en stund började jag må fruktansvärt dåligt. När jag sitter still och inte gör något så mår jag toppen och det lurar mig att tro att allt är frid och fröjd, men om jag utnyttjar det så blir jag jättedålig i slutänden...
Jag satte mig i bilen med fruktansvärd värk och frossa och var tvungen att jaga hem mamma och pappa för att jag inte klarade mer, men de var inte så besvikna som tur var.
Det var i alla fall trevligt så länge det varade och det var trevligt folk där.
Jag kollapsade i soffan resten av dagen.

  

Slavdrivare är bra att ha ibland

29/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis för E älskar deras räkmacka. J var måttligt imponerad, men trevlig hade vi. Sen åkte vi ut till syrran där jag skulle träna bruksridning igen, den här gången med hjälp av J som också rider det och dessutom jobbar på förbundet. Hon var en riktig slavdrivare och gjorde hindren trånga och svåra och var på mig hela tiden. Dessutom lade hon upp ett hinder åt oss eftersom det också ingår i klassen, det är vad jag tycker är värst, jag är nämligen hopprädd. Venar är däremot väldigt snäll och hindret var inte högt, så det gick bra fast vi kom fel hela tiden. När J slutligen var nöjd så avslutade vi passet. Nästa helt är det dags för DM så det var bra att ha någon som gnällde på en en stund. Sen bjöd syrran på fika och tjejerna fick ta en titt på huset och sen åkte vi hemåt för E och J ville helst ta sig hem innan det blev allt för mörkt.
På kvällen var alla i familjen bjudna på middag hos mamma och pappa eftersom de skulle göra vår favorit, Bettybullar. Det är kryddad köttfärs med persilja i, omgiven av bröddeg, sen är bullen friterad i olja. Till det äter man en kall sås gjord på 1 liter naturell yoghurt och 3 deciliter gräddfil.
Det låter säkert som en helt ok rätt, men det är bara så jäkla gott!
Jag kan däremot sällan äta mer än 1 eller 2 och det var nog tur det för mamma tycktes ha räknat lite fel för de tog slut innan folk var mätta och vi brukar vilja ta hem några att ha till frukost och mellanmål. De här bullarna är rätt besvärliga att göra och det tar en massa tid, dessutom luktar hela huset fritös efteråt, men det är värt det, fast man orkar göra det max en gång per år.
Systerdottern som just kom hem från pojkvännen i Linköping hade köpt mat på McDonalds, hon är en av de få som inte tycker om bullarna, det är ju tur, annars hade hon ju blivit ledsen för att bli utan.

Där får man ju inte plocka blommor

26/5 På söndagen gick jag upp 10.30, jag hade ställt klockan för att komma upp i tid för jag skulle träffa min gamla vän P. Min man som jag brukar kalla honom eftersom han lurade en bekant en gång när vi jobbade i lokalerna bredvid varandra. Jag jobbade på ICA, han på videobutiken bredvid. På helgmorgnar hade han rätt lite att göra så ibland kom han in och snackade skit med oss och det var en av de gångerna en bekant till honom kom in på ICA och efter en stund så undrade han vem jag var och P svarade att jag var hans fru. jag var bara 18 år då och tyckte att tanken var ganska absurd och att killen inte borde tro på det, men han bara nickade och jag bara log. Jag tror att den killen fortfarande tror att vi var gifta...
Sen dess har vi bara setts ett par gånger på byn och brukar fråga var den andra hållit hus och att barnen har undrat...
Nu skulle vi i alla fall sätta oss och snacka för första gången på runt 20 år och vi kunde inte sluta prata och satt från 11 till 13 och eftersom det var morsdag så hade vi båda saker att göra och var tvungna att bryta upp fast vi hade så trevligt.
Min mamma älskar liljekonvaljer och P sa att det fanns mycket av dem vid Runsa skeppsättning men att jag skulle skynda mig, för även om det var soligt och fint medan vi fikade började nu regnmolnen bli tunga över oss.
Jag och Turre skyndade oss ut från bilen och mot skeppssättningen det är 1-2 kilometer dit och när vi kom fram visade det sig vara helt tomt på liljekonvaljer och dessutom förbud mot att plocka blommor vid skeppssättningen...
Lagom tills vi vänder började det regna och jag som fortfarande hade lite lockigt hår sen kvällen innan ville gärna skydda det från regnet eftersom det blir rätt svårt att reda ut när det är blött. Slutligen hängde jag huvtröjan över skallen men satte inte på mig den, för det var fortfarande väldigt varmt. jag såg en lång kö med myror som gick över stigen och tog ett kliv över dem. Det var ingen myrstig, det var ett gäng på runt 50 myror som gick tillsammans i kö bara.
På vägen hem ringde jag min kompis J som bor på Harva under sommaren men han var ute på en annan promenad på andra sidan Väsby så det blev ingen fika hos honom.
När jag kom hem så dammsög jag och städade lite i huset och sen kom kompisen J och fikade en snabbis och så vilade jag på soffan en halvtimme och så plockade jag liljekonvaljerna i min egen slänt istället. Jag tog allihopa och det blev en del, men sen var det som sagt tomt. Men jag ser dem inte i alla fall så vad spelar det för roll?
Sen var det dags att åka hem till mamma på middag. De serverade fredagsmaten vilken består av stekt fläskkotlett, pommes och majs. Jag har alltid avskytt fredagsmaten och brukar tacka nej om mina föräldrar bjuder över mig på middag en fredag. Jag kände mig säker denna dag eftersom det var söndag, men de har fått för sig att det är ett säkert kort och att alla i familjen tycker om det...
Trevligt hade vi i alla fall och brorsonen visade prov på sin fantasi när han gjorde en hjälm av en sil och ett svärd av en grillpinne. Syrran visade på samma typ av fantasi när hon gjorde en "Mimmi Pigg" rosett av hushållspapper och gjorde fula miner åt brorsonen för att få honom att skratta.
Jag åkte hem vid 22 och kom i säng tidigt eftersom jag hade sån värk och ville somna ifrån den. Det gjorde jag också med hjälp av en insomningstablett.

Förnekelse tar dig inte längre än så

14/5 På tisdagen var det bara att erkänna faktum, jag var sjuk. För första gången på 3½ år dessutom om man inte räknar ett par 48 timmars förkylningar...
Jag gick upp som vanligt och trodde att jag skulle ta mig iväg till jobbet men insåg snart att det inte skulle gå. Halsen kändes som om någon dragit en bit taggtråd fram och tillbaka igenom den några gånger, det kändes både sårigt och på samma gång som halsfluss. Jag har ju inte varit sjuk sedan jag tog bort halsmandlarna så det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man inte har några och blir sjuk.
Jag var tvungen att åka till jobbet en timme bara för ett möte med min kollega. Vi skulle göra en provproduktion på en timme innan vi satte igång med den riktiga produktionen i fabriken, för att se hur det bästa tillvägagångssättet såg ut.
Trots att jag var sjuk och hängig jobbade jag ungefär 4 gånger snabbare än min kollega som gjorde det här för första gången, jag har gjort det till och från i flera år så jag har det i händerna.
När jag kom hem kollapsade jag på soffan och somnade. Turre är alltid trött när han varit med mamma och pappa på semester så han tyckte att det var rätt skönt att bara slappa på soffan hela dagen.
Jag vaknade av att jag grät, sånt gör inte jag. Alltså gråter jag jag då och då, men inte i sömnen... Turre måste ju undra över alla underliga ljud jag gör när jag sover?
Syrran var förbi en sväng och hjälpte mig att byta lakan när hon ändå var där och Judas var nöjd med att Turre äntligen var hemma igen. Han blir som sagt glad när han åker och glad när han kommer hem, precis som vilket syskon som helst.
Om min häst Gullan fortfarande hade levt hade hon idag fyllt 33 år, så särskilt rimligt att hon skulle ha klarat sig så långt är det väl inte, men i alla fall...
Till middag åt jag tacobröd med "crispy beef", gurka och rödlök med lite soja droppat på.