Så han fick en julklapp ändå!

2/5 På lördagen fortsatte jag med att packa upp och städa lite i köket men framåt kvällen var det dags att gå och se Eddie Izzard på Globen med systersonen. De senaste två åren har vi inte köpt julklappar till varandra i vår familj, vi har alltid tyckt att det har varit kul men viljan har liksom runnit ur då de flesta av oss helt enkelt ser till att skaffa det vi verkligen vill ha, så det man får blir liggande... Men jag kund ju inte låta bli att köpa biljetter till Eddie Izzards besök till S i julklapp och födelsedagspresent (han fyllde 18 den 26 december). Han älskar verkligen Eddie och har sett allt med honom som finns på nätet. Han blev förstås jätteglad för biljetten och nu var det äntligen dags. Jag visste inte att de var en massa andra komiker som skulle öppna åt honom, alla svenska. Det visade sig vara rätt dålig nivå på dessa komiker enligt mig och jag tycker både att det är jobbigt att inte skratta åt komiker för att jag tycker synd om dem, men jag ogillar också att andra skrattar åt sånt som jag upplever som dåligt eller plumt, så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på...
Jag har däremot aldrig sett Jonas Gardell live och han levererade enligt mig och han var riktigt bra! Det gör att jag slapp vara helt generad för att vara svensk.

Eddie levererade också och vi hade väldigt kul hela kvällen. Vi var rätt slitna båda två men bestämde oss för att åka till Dubliner en sväng innan vi åkte hemåt. S tog en öl och det känns ovanligt att han gör det, han fyllde ju 18 för 6 månader sedan. Ingen tror mig när jag säger att mina systerbarn inte druckit innan de fyllde 18 och säger att de ljuger för mig. Det har egentligen aldrig kommit upp för diskussion eftersom ingen i vår familj är värst intresserad av alkohol och dessutom har de aldrig haft någon anledning att ljuga för mig. De vet att jag aldrig skulle skvallra och om det vore något som jag upplevde som farligt eller dumt så vet de att jag inte skulle döma dem, bara försöka hjälpa dem tillrätta och prata med dem. De berättar förstås inte allt för mig men det är mest för att vi inte pratar så mycket i vår familj om vad som händer på dagarna och sånt. Men om de säger något så vet jag att det är sant och de berättar även om när de råkat ta ett fel beslut eller gjort bort sig på något sätt, jag vet alltså att de inte ljuger för mig, eller andra heller för den delen, det ligger inte för dem. För dem har det varit en grej att inte dricka före 18-årsdagen och vad jag förstår så är det en trend bland ungdomar att inte dricka så mycket, den bästa formen av frigörelse i mina ögon, att inte dricka så mycket som vår generation har gjort! I alla fall så tog S en öl och jag en cola och sen åkte vi hemåt både för att vi var trötta men också för att det var så gott som tomt på Dubliner. Jag antar att många åkt bort över långhelgen.

Och vi får gå gratis!

24/2 På måndagen hade jag varit på quizzet och träffade där Fredrik som lovade mig biljetter för att se Ägd på Waterfront. På tisdagen hörde jag av mig till honom för att säga vilken dag vi ville gå. Det är systerdottern jag har tänkt att ta med mig. Systersonen fick biljett till Eddie Izzard i början på maj, en rätt dyr födelsedagspresent, men han älskar verkligen Eddie Izzard och det var så kul att ge honom den presenten. Därför var det ganska givet att det var L som skulle få den här biljetten.
Jag ser fram emot det som sjutton. Han sa att vi skulle sitta längst fram och jag fick lova att vi skulle skratta!
En vän till mig har skrivit dikten här i inlägget, jag tyckte att den  var så fin och passande för mig också att jag ville dela med mig. Jag är inte säker på om jag borde skriva hennes namn eller inte?

Lek och mys i våren

28/3 På fredagen var jag ute på tomten och fixade lite och Turre är ju alltid med mig, men även Judas håller sig alltid precis i närheten när jag är ute på tomten. Han och Turre låtsas ofta inte att se varandra men samtidigt är de alltid väldigt nära varandra oavsett om de står, sitter, ligger ner eller går runt.
Det är som om de inte vill att den andra ska veta att den gillar honom. Det är samma visa hemma i soffan eller sängen. De ligger ofta emot varandra, men de är vända från varandra som om de inte visste.
Båda hade i alla fall vårkänslor och mös i gräset.
Framåt kvällen dök systerdottern L upp och vi gjorde sushi och åt. Denna gång var det riktigt lyckat! Vi gör ju med rispapper istället för algpapper som jag tycker är för segt och smakar för mycket fisk, vilket jag inte tycker om fisken!

Nu är ju båda vuxna

26/12 På torsdagen fick jag sätta mig i bilen och åka hela vägen ut till syrran i Knivsta igen för nu var det dags för bästa systersonens 17-årsdag. Jag åker ju inte hela vägen ut dit särskilt ofta och nu var det tredje dagen på rad som jag åkte dit.
Vi hade det trevligt tillsammans vänner och familj och sen blev jag ju trött ganska fort och åkte hem för att ta det lugnt. Han hade önskat sig en slips genom sin syrran, så hon hade tipsat mig och jag köpte en snygg sidenslips till honom som han blev väldigt glad för.
Jag har förresten liksom vid förra operationen blivit helt svullen hela jag, ansiktet är helt puffigt, jag undrar vad det beror på?
Den här gången är det i alla fall inga lokala svullnader på grund av infektion eller inflammation så jag avvaktar så länge, det gör ju inte ont eller nåt, det känns bara konstigt.

Syndiga lakan utan synd

23/12 Måndagen, den sista dagen före julafton, det brukar vara den stressigaste dagen på året för mig. Men eftersom jag ju städat näsan varje dag av min sjukskrivning så var det nästan lite jobbigt rent överallt men jag städade det sista i alla fall. Jag hade känt mig lite rastlös vissa dagar till och med för att det inte fanns något att göra. Till det kan man lägga att vi kommit överens om att inte köpa julklappar till varandra i år heller så det har inte tagit så mycket tid som vanligt heller. Det har visserligen ändå stressat mig eftersom jag inte mått så bra, det blir extra jobbigt och svårt då och jag har varit rädd att inte hinna med det som ska göras. Jag och systerbarnen hade trots det bestämt att vi skulle göra det och eftersom mamma och pappa alltid ställer upp för oss tänkte jag trots vad vi bestämt, köpa något till dem. Jag köpt en whisky till pappa, min kollega D hade hjälpt mig att välja, för jag kan ju inget om sånt.
När jag köpte snygga lakan till systerdottern kunde jag inte låta bli att köpa likadana till mig själv. Det är mina favoritlakan de där satinlakanen från Hemtex och jag har i flera färger, de svarta är nästan de snyggaste hittills så trots att de var så dyra så köpte jag två till mig själv och två till systerdottern som ska flytta ihop med sin kille efter jul och nyår.
Jag bäddar alltid rent kvällen före julafton och det är svårt att se på bild hur snyggt det blev med de svarta lakanen, men snyggt blev det. Sen har jag ju bara ett täcke i sängen, det är ju onödigt med två när man är ensam...
Jag slog in presenterna jag köpt och ja hade köpt en bonuspresent till syrran för att jag hittat hörlurar med dödskallar på och visste att hon skulle gilla dem.
Innan jag gick och lade mig så bakade jag bröd till julfrukosten hos mamma och pappa. Jag har erbjudit mig frivilligt att baka de senaste åren och nu har det blivit lite av en tradition att jag gör det och alla gillar mitt bröd så det är uppskattat.
När jag var klar med allt som behövde göras sent på kvällen så kom jag i säng i någorlunda tid efter en dusch.

Klänningens första och sista chans?

19/12 På torsdagen började jag tidigt eftersom det var dags för jullunch med jobbet och allt tar minst dubbelt så lång tid för mig just nu. Alltså skulle jag i god tid duscha, sminka mig, klä mig och ta mig till Stallmästaregården och allt det till lunchen klockan 11.30. Brorsan ringde och undrade om jag tänkt köra bil dit och om jag kunde komma förbi och hämta några av mina kollegor på vägen? Jodå, sagt och gjort, ja hämtade upp 3 kollegor och körde in. Attans vad svårt det var att hitta in dit nun när de bygger överallt, som tur var hade A varit där tidigare och trodde att hon visste hur vi skulle åka, annars hade jag definitivt inte trott att det var en väg man fick köra på. Det såg mer ut som en byggväg eller enkelriktad väg, men det var den som gällde, det hade jag aldrig vågat gissa. Jag hade tagit en klänning som inte var ny, men som jag inte har kunnat använda tidigare för att benen såg så bubbliga ut, nu satt den snyggt och det var sista sucken på den kan man tycka den är redan på gränsen till för stor. Men jag kände mig rätt fin i alla fall och hade stövlar till det och det kändes juligt.
Trots att jag var helt slut när jag kom hem så pyntade jag julgranen med
systerdottern på kvällen. Hon kom över för middag och satt sen mest som stöd medan jag pyntade. Jag tycker att sånt är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt, det blir alltid bättre om någon bara är med, det spelar ingen roll om de bara tittar på.

Då får man anse köpet lyckat

14/12 På lördagen åkte jag på födelsedagskalas hos brorsonen i Rosersberg, han hade önskat sig bland annat dinosaurier så jag hade varit i Väsby Centrum och köpt en stor Tyrannosaurus Rex till honom. Han hade fått en massa drakar och dinosaurier så det var svårt för honom att välja en favorit, men min var i alla fall favorit i 10-15 minuter vilket får ses som ett lyckat val.
Han var väldrillad och såg till att säga ett artigt tack till alla som kom med paket till honom, sen han skred till verket och rev av pappret i rasande fart med hela barnaskaran som publik.
Alla barnen är snälla och relativt lugna men liksom på förra lördagen kände jag att jag var lite rädd för dem när de rörde sig för fort eftersom de är precis så långa att det skulle göra oerhört ont om de sprang in i mina ben.
Det var trångt och ont om sittplatser för vi var väldigt många som var på plats, både familj från båda sidor och en massa vänner med barn. Som nyopererad fick jag första tjing på en stol så för mig gick det bra. Systersonen servade mig med kaffe och tårta så jag slapp gå upp.
Jag var kvar ett par timmar och det är ungefär vad jag klarar av och ungefär så länge Turre kan sitta och vänta i bilen med jacka på, så sen åkte jag hem och vilade resten av eftermiddagen och kvällen.

Det är klart att det ska vara extra kallt då

8/12 På söndagen var det andra advent och syrran och hennes familj skulle ha invigning av sitt stall och hade bjudit in familj och vänner på öppet-husfika i stallet. Dessvärre var det den kallaste dagen dittills den här vintern och jag hade liksom tidigare en besvärlig frossa, men jag ville ju ändå vara där. Mamma och pappa kom och hämtade mig så att jag skulle slippa köra så långt och jag hade inte orkat göra det.
Min systerson S hjälpte mig med att serva med glögg, kaffe och pepparkakor och när det var dags för Turre att göra plats för en av de andra hundarna så hjälpte S till att ta ut honom i bilen åt mig. Efter en stund började jag må fruktansvärt dåligt. När jag sitter still och inte gör något så mår jag toppen och det lurar mig att tro att allt är frid och fröjd, men om jag utnyttjar det så blir jag jättedålig i slutänden...
Jag satte mig i bilen med fruktansvärd värk och frossa och var tvungen att jaga hem mamma och pappa för att jag inte klarade mer, men de var inte så besvikna som tur var.
Det var i alla fall trevligt så länge det varade och det var trevligt folk där.
Jag kollapsade i soffan resten av dagen.

  

Vi stängde inte stället, vi höll det öppet....

5/11 På tisdagen tog vi det mest lugnt, jag och V var på taket en stund och alla tog igen sig efter dagar med magproblem och sånt. Jag och V klarade oss visserligen ifrån det vilket är lite konstigt eftersom vi nog är de som blir lättast sjuka av oss annars. Vi höll tummarna för att det skulle hålla i sig trots allt. På kvällen bestämde vi med E att vi skulle åka och äta på The Kitchen tillsammans så det gjorde vi och hade trevligt. S blir brun av ingenting, jag blir röd/lila och L blir knappt solbränd alls. Förvisso är hon så blekvit att hon måste hålla sig i skuggan större delen av tiden och smörjer ju också in sig med solskydd 50 för att inte bränna sig, men efter resan såg det ut som om vi haft henne inlåst i ett källarrum hela tiden. Ni ser ju färgskillnaden mellan oss alla tre på bilden. V blir visserligen brun, men hon får jobba rätt hårt på det, men började nästan komma ikapp E som bor i Thailand och fortfarande tycker om värme och sol.

När vi kom tillbaka så gick vi ned till Buffalo Bills och vi är verkligen veka Thailandresenärer, vi valde vatten alla utom E som tog en cocktail. Men vad gör man när man är törstig?
Vi slogs mot myggen med alla möjliga medel som jag och E hade i väskorna men till slut gav ungarna upp och jag och E blev sittande ensamma tills de stängde och släckte hela restaurangen. Eftersom vi är välkända och stället inte har några dörrar så var det ingen som körde ut oss, men nattvakten kom och tog sig en titt lite då och då för att se att det verkligen fortfarande var vi som satt där och inte några huliganer.

Intet ont anande

1/11 På fredagen gick jag och V upp till takpoolen och "slogs" med grannarna ett tag och sen blev det en lat eftermiddag som vanligt och sen var det dags för halloweenfest på Buffalo Bill's som ligger precis bredvid mitt lägenhetshus. Det är väldigt bekvämt avstånd hem helt klart. De har en ny chef där och han är lika trevlig som den förra så honom har vi också börjat lära känna nu.
En hel del var utklädda, men vi hade ju inte hunnit tänka på nåt sånt. Vi var rätt många runt vårt bord och vi lärde känna fler av S vänner, alla är som en liten familj där nere och vi är så välkomna in i den.
S hade pratat i flera dagar om att han skulle anta utmaningen att äta en "1 Pound Steak" så att han kunde få en t-shirt där det stod: I did it! Buffalo Bill, Mae Phim
Han hade blivit utmanad av den nya chefen P som retat honom och pushat honom ett tag och nu var det dags!
Han kämpade tappert på och fick i sig hela steaken och alla tillbehör utan några större problem.
Men senare på natten/kvällen började han kräkas och sen mådde han fruktansvärt dåligt i flera dagar. Bilden är på honom när han fortfarande är glad och ovetande om vad som kommer att hända!

Det hade jag inte behövt oroa mig för

30/10 På onsdagen började vi dagen med nudelsoppa. Vi hade ju handlat lite sånt i Bangkok innan vi åkte så att det skulle vara enkelt med frukost. Jag hade nudlar kvar sen tidigare och sa till ungarna att de var för starka för mig men att de gärna fick prova om de vågade. Minen på L är efter att hon ätit en stund av nudlarna och höll på att storkna för att de var så heta!
S hade förstås inga problem med dem alls.
Ju's brorsa och familj bor i Mae Phim och jag kunde knappt vänta med att höra av mig och träffa dem. Men de har haft det jobbigt den sista tiden med en riktig tragedi i familjen, så jag ville vänta en dag i alla fall innan jag började jaga S för att ses. Men det hade jag inte behövt göra, han hörde av sig och undrade var vi höll hus. Så framåt kvällen när vi hade fixat en moppe med sidovagn att hyra för veckan så åkte vi in till byn och Mae Phim Sportsbar för att träffa S, hans sambo och vänner.
Jag och tjejerna som ju är tillräckligt gamla för att dricka blev bjudna på någon läskig shot som jag mådde fruktansvärt illa av länge efteråt, dessutom blev jag fruktansvärt full av den på någon minut bara, men det gick ju över på nån halvtimme. Systersonen S som är för ung för att dricka är ändå inte intresserad av det så han tycker inte att det känns jobbigt alls och tjejerna liksom jag, drack mest sin shot för att vara artiga. Vi är visst inga stordrickare eller partyfolk...
Vi hade däremot väldigt trevligt och kan ni tänka er, S andra väns dotter med kompis hade kommit ner för att hälsa på också och det visade sig vara V's kompisar sedan tidigare som hon visste skulle till Thailand, men inte hade vi någon aning om att de skulle till samma ort och vara på samma bar som vi för att träffa samma person!
Senare på kvällen gick strömmen i hela byn och vi satt i mörkret i baren och åt lite kycklingvingar som R som äger puben bjöd oss på, de var de godaste vingar jag någonsin ätit i hela mitt liv!

Och dem tar de i med bara händerna!

29/10 På tisdag förmiddag var tanken att en bil skulle hämta upp oss i Bangkok vid klockan 10 för att köra oss till Mae Phim. Liksom förra gången det företaget skulle hämta mig på ett hotell så dök inte skjutsen upp... Det visade sig att han blandat ihop två hotell och stod och väntade utanför det andra och undrade var vi höll hus. Vi fick vänta en stund till och ungefär en timme senare än tänk var vi på väg mot Mae Phim och min lägenhet.

Det var i alla fall en väldigt bekväm bil vi fått med fungerande AC och bra bälten. Vi halvsov allihopa större delen av vägen för det tar 3-4 timmar och den här chauffören körde så bra och säkert att man kunde slappna av ordentligt och slippa vara rädd hela tiden!
Vi var framme vid strax efter 14 och bar upp våra saker och bytte om och sen gick vi raka vägen ner till stranden för att ta ett dopp!
Alla fyra sprang ut i vattnet samtidigt och skrattade och stänkte och efter ett par minuter slutade skrattandet och vi började se lite förvånade ut alla utom en.
Sen sprang vi upp igen allihopa, snabbare än vi kommit i vattnet nästan. Det kliade och sved överallt och vi trodde att det kanske var brännplankton eller nåt, men senare insåg vi att det var brännmateter som varit i vattnet. Vi hade nog inte blivit brända av själva maneterna utan partiklar som de efterlämnat. Hela stranden var full av döda och torkande maneter, det hade vi inte lagt märke till tidigare. Jag har badat på den stranden många gånger och det här har aldrig varit ett problem tidigare. Vi fick förklarat för oss senare att det beror på regnet. När det regnar söker sig maneterna till utan för att bada i sötvattnet och sen åker de in på stranden och dör och följer också med ytvattnet inåt stränderna.
Vi brände oss ordentligt, ändå såg vi en massa Thailändare som gick och fångade en massa maneter med bara händerna, tydligen så äter de maneter. Jag har svårt att tro att det blir särskilt mycket kvar av dem om man tillagar dem, de är ju nästan bara vatten.
Sen roade jag mig med att fota och ungarna med att rita och leka i stranden så att jag fick fota dem.
När det blev mörkt så satt vi en stund på en av stenbänkarna nere vid strandhuset och sen fick L och S idén att försöka få ner en kokosnöt. Sen kämpade de ett bra tag och blev trötta och svettiga, men till slut fick de faktiskt ner en. Sen tog det ett tag att öppna den också och då var den ju förstås tom!
Men man kan ha väldigt roligt även med en tom kokosnöt och man har humor och fantasi.
När vi tröttnat på att leka och började bli hungriga gick vi tillbaka till lägenheten och duschade och bytte kläder och sen ringde vi till restaurangen The Kitchen för de hämtar upp en och kör en till restaurangen om man ber dem.
Eftersom vi inte hunnit ordna något sätt att ta oss runt så var det enklaste sättet.
Sen åt vi lite och sen åt ungarna glass efteråt och sen var vi både trötta och mätta som sjutton och de körde oss hem igen och sen gick vi och lade oss.

Jag är egenkär

28/10 På måndagen gjorde vi våra sista inköp och ärenden i Bangkok och när vi var på MBK beställde jag ett porträtt av mig själv på en butik där. Jag har tänkt göra det förr men det har inte blivit av. Men tack vara V så fick jag ändan ur och tog tag i det. Jag tittade igenom mina bilder på Facebook och bestämde mig för den som P tagit av mig i våras när vi var på Galamiddag i Alicante. En bonus var att jag hade halsbandet jag fått av kommittén på mig på den bilden. Vi gick förbi och tjuvkikade på eftermiddagen och jag var redan nöjd med resultatet. Killen som ritade mig var djupt koncentrerad och såg mig inte där jag stod, men plötsligt var det någon annan som gjorde det och det gick upp ett ljus när de tittade på mig och sen på bilden och sen spred det sig som en löpeld genom butiken tills surret nådde honom och alla stirrade, pekade och fnissade och jag nickade glatt till tecknaren och sen gick vi vidare för att lämna honom ifred.
Senare på kvällen hämtade vi porträttet och jag var väldigt nöjd och gav tecknaren ganska mycket dricks och han blev väldigt förvånad, så det brukar de nog inte få.
Han hade gjort mig lite snyggare, tänderna lite rakare, håret lite bättre och så vidare, men jag känner igen mig själv och är väldigt nöjd. Det kanske är egotrippat att vilja ha en bild av sig själv på väggen, men det kändes så rätt!
På vägen hem från MBK tog vi nog en felsväng eller nåt för plötsligt kände vi inte igen oss och strövade runt lite tills vi hittade ett ställe som såg trevlig ut och där åt vi middag mitt på gatan. Mannen som hade restaurangen var trevlig och det var även tjejen som serverade oss. S beställde en rätt som gudsonen sagt åt honom att prova och när de frågade om han ville ha den stark eller inte så sa han medium, men sen skickade han tillbaka den och bad om mer chili. Sen tog han en portion till och bad om riktigt starkt och ändå tyckte han att den var mesig. Jag vet inte om det var en machogrej eller om det verkligen inte var starkt. Jag ville inte prova då jag verkligen inte tycker om den rätten, det är nämligen en massa koriander i den och det gillar inte jag.
Sen letade vi oss tillbaka till hotellet och packade det sista för avfärden dagen efter.