Och dem tar de i med bara händerna!

29/10 På tisdag förmiddag var tanken att en bil skulle hämta upp oss i Bangkok vid klockan 10 för att köra oss till Mae Phim. Liksom förra gången det företaget skulle hämta mig på ett hotell så dök inte skjutsen upp... Det visade sig att han blandat ihop två hotell och stod och väntade utanför det andra och undrade var vi höll hus. Vi fick vänta en stund till och ungefär en timme senare än tänk var vi på väg mot Mae Phim och min lägenhet.

Det var i alla fall en väldigt bekväm bil vi fått med fungerande AC och bra bälten. Vi halvsov allihopa större delen av vägen för det tar 3-4 timmar och den här chauffören körde så bra och säkert att man kunde slappna av ordentligt och slippa vara rädd hela tiden!
Vi var framme vid strax efter 14 och bar upp våra saker och bytte om och sen gick vi raka vägen ner till stranden för att ta ett dopp!
Alla fyra sprang ut i vattnet samtidigt och skrattade och stänkte och efter ett par minuter slutade skrattandet och vi började se lite förvånade ut alla utom en.
Sen sprang vi upp igen allihopa, snabbare än vi kommit i vattnet nästan. Det kliade och sved överallt och vi trodde att det kanske var brännplankton eller nåt, men senare insåg vi att det var brännmateter som varit i vattnet. Vi hade nog inte blivit brända av själva maneterna utan partiklar som de efterlämnat. Hela stranden var full av döda och torkande maneter, det hade vi inte lagt märke till tidigare. Jag har badat på den stranden många gånger och det här har aldrig varit ett problem tidigare. Vi fick förklarat för oss senare att det beror på regnet. När det regnar söker sig maneterna till utan för att bada i sötvattnet och sen åker de in på stranden och dör och följer också med ytvattnet inåt stränderna.
Vi brände oss ordentligt, ändå såg vi en massa Thailändare som gick och fångade en massa maneter med bara händerna, tydligen så äter de maneter. Jag har svårt att tro att det blir särskilt mycket kvar av dem om man tillagar dem, de är ju nästan bara vatten.
Sen roade jag mig med att fota och ungarna med att rita och leka i stranden så att jag fick fota dem.
När det blev mörkt så satt vi en stund på en av stenbänkarna nere vid strandhuset och sen fick L och S idén att försöka få ner en kokosnöt. Sen kämpade de ett bra tag och blev trötta och svettiga, men till slut fick de faktiskt ner en. Sen tog det ett tag att öppna den också och då var den ju förstås tom!
Men man kan ha väldigt roligt även med en tom kokosnöt och man har humor och fantasi.
När vi tröttnat på att leka och började bli hungriga gick vi tillbaka till lägenheten och duschade och bytte kläder och sen ringde vi till restaurangen The Kitchen för de hämtar upp en och kör en till restaurangen om man ber dem.
Eftersom vi inte hunnit ordna något sätt att ta oss runt så var det enklaste sättet.
Sen åt vi lite och sen åt ungarna glass efteråt och sen var vi både trötta och mätta som sjutton och de körde oss hem igen och sen gick vi och lade oss.

Där vill jag också jobba

31/1 På torsdagen var jag tvungen att gå upp vid 6 för att duscha och göra mig i ordning för att åka till Östersund. Vid 6.45 åkte jag hemifrån och så lämnade jag Turre på kontoret, pappa skulle ta hem honom sen.
Jag parkerade i parkeringshuset på Arlanda och det tog inte så lång tid för mig att komma igenom säkerhetskontrollen.
Det var väldigt länge sedan jag flög inrikes sist, det var nog när jag flög ned till Falkenberg för att köpa min förra bil, innan dess vet jag inte när det var senast. Inte ens en legitimation ber de att få se, det känns konstigt när man är van vid de rigorösa kontroller som görs när man flyger utomlands.
Innan jag gick till gaten där Z väntade så köpte jag frukost i cafét. En stor mugg kaffe med laktosfri mjölk, en croissant och en macka, mackan ville jag inte ha, men jag tänkte att Z kanske ville ha den och det blev inte billigare utan den än med.
Jag hällde i mig kaffet och åt croissanten men varken jag eller Z ville ha mackan så jag lade ned den i väskan så länge.
När vi väl kom ombord visade det sig att vi lyckats ta den enda flight där SAS bjöd på något annat än kaffe och te...
Alltså blev vi serverade en hel frukostbricka, jag kan inte minnas när jag fick nåt sånt på en SAS-flight senast.
Det tog något mindre än en timme att  komma till Östersund och när vi landade stod en förbokad taxi och väntade på oss, det hade vår resebyrå fixat.
Vi blev körda från Frösön in till stan och vi gick raka vägen in på McDonalds och tog en kaffe och värmde oss lite. Vi hade fyra flyghjälmar i sina lådor, packade i en enorm väska så av bekvämlighets skäl blev vi sittande på McDonalds ett bra tag medan vi svarade på lite mail och sånt från telefonerna.
Slutligen ledsnade vi på att bara sitta där och tog en promenad på stan, Z fick bära den stora väskan men jag bar hans stora mapp i min väska.
Vi gick och tittade lite på Naturkompaniet och man blir ju sugen på att handla en massa, men egentligen vill jag hellre ta mig ut i skogen så minimalistiskt som möjligt. Nog är det mer tilltalande att gå ut med bara kläder, lite mat och en kniv, än en massa "high tech" vildmarksgrejer?
I sommar kanske jag tar en långpromenad och sover ute en natt eller två, med Turre som sällskap vore det rätt mysigt tycker jag. Det gäller bara att det inte är eldningsförbud, då lär jag frysa ihjäl.
Jag gick till apoteket för att ta ut lite Levaxin, jag hade glömt att ta mina tabletter på morgonen och då blir jag en zombie någon gång mitt på dagen och eftersom vi skulle på flera möten så ville jag ju inte att det skulle hända.
Innan vi gav oss iväg till vårt första möte gick vi och åt lunch på en Kinarestaurang. Maten var god och servicen trevlig, tyvärr var det någon gäst som drällt soja på sidan av bordet så när jag kom åt med min vita t-shirt så blev den helt brun och fläckig...
Resten av dagen var jag tvungen att ha fleecetröjan stängd, ser ju inte så charmigt ut med skitig tröja när man ska på möte.
På vägen till taxin stannade vi och handlade lite viltkorv och renhjärta på Ost och Vilt vid torget och sen åkte vi lite tidigt till vårt första möte för dagen.
Vi snackade lite med teknikerna i hangaren och det var väldigt avslappnat. Sen tog vi en promenad över snöhögarna till deras granne, de som vi egentligen åkt ända till Östersund för att träffa och sen mätte vi huvuden och testade hjälmstorlekar i nästan 3 timmar i sträck.
Det var nio personer som skulle prova ut en passande hjälm och som tur var så var det trevligt folk.
De har ett tufft jobb men de verkar trivas väldigt bra och när de inte har utryckning så har de trevlig utsikt och sällskap av varandra. Storsjön ligger precis bredvid deras gårdsplan, nu snackar vi precis bredvid alltså, de har till och med en egen brygga.
De sa det när jag påpekade att det måste vara jobbigt att jobba i sån miljö, att jo det var det ju, men någon måste ju göra det och sen flinade de åt mig.
De flyger ju helikopterambulansen och jag frågade om det var ett stressigt jobb och de sa de att det faktiskt inte var. De kan ju inte jobba fortare än de gör, så de behöver aldrig stressa, de tar itu med det som finns framför dem.
Lagom tills vi mätt klart de som var i tjänst så blev det faktiskt utryckning och vi såg dem genom fönstret när de stack iväg, det gick på bara några minuter.
När vi var klara tog vi en taxi till flygplatsen och sen pratade jag i telefon med bonusbrorsan ett bra tag. Jag och Z tog en hamburgare på flygcafét och den var riktigt bra faktiskt och sen blev det slutligen dags att flyga hem.
Vi hamnade två rader från en bebis som vägrade att sluta skrika och jag vet att sånt kan vara jättesvårt, men föräldrarna försökte inte ens att gå lite fram och tillbaka, de bara satt med henne i knät och gjorde ingenting och då blir jag sur. Ni vet hur en del människor blir sura när de inte får man? Jag blir sur när jag inte får sova och nu hade jag ju en chans att sova nån timme innan vi var hemma men nej, föräldrar som inte ens anstränger sig att få tyst på sitt barn, de borde inte resa bland andra människor.
Ibland kan man höra att bebisen har ont i öronen av tryckändringen eller så, men den här vara bara jättearg för att det var tråkigt att sitta still. Troligtvis hade det varit lätt avhjälpt om de gått lite med henne.
De flesta föräldrar som åker långt med sina barn (USA och Thailand tex.) vet precis hur man håller barnen lugn och glada och stör sina medpassagerare så lite som möjligt.
Nåja, en sak fanns att glädja sig åt i alla fall, jag reflekterade plötsligt över hur mycket jag har över på bältet nu för tiden!
Förr var jag glad om jag kunde tvinga ihop spännet, nu har jag nästan en halvmeter till godo.
Jag hade hämtat Turre och var hemma ungefär vid 21.20 och innan jag kommit genom dörren ringde G och undrade om jag skulle följa med på kryssning nästa dag. Jag hade inget planerat men var så trött att jag inte ens orkade tänka tanken just då och bad att få svara nästa dag.
Sen ramlade jag i säng rätt tidigt för att vara jag, men först tog jag en tunnbrödsmacka med getost. Tunnbrödet från Jämtland är så mycket godare än det i Stockholm!
Visste ni förresten att kvinnorna i Östersund är Orangea?
Vet inte om det beror på dålig "spray tan", ljuset eller fel foundation, men snyggt är det inte...