Visar inlägg med etikett Strand. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Strand. Visa alla inlägg

måndag 1 juni 2015

Jag vet inte, på svenska och engelska låter de ju i alla fall inte lika

13/4 På måndagen åt jag frukost på hotellet och det fanns inte jättemycket att välja på som jag ville ha. Men jag tog en pssionsfruktshalva och jävlar vad stor den var! Den ser inte alls likadan ut som de vi är vana vid och den är betydligt mycket större, men den luktar och smakar precis likadant! Jag visste inte att det fanns såna, varför importeras inte de till Sverige och Europa för? Från frukostrestaurangen var det väldigt fin utsikt över stranden, det kändes nästan mer som en kuliss, det var liksom för fint för att vara verkligt. På Copacabana gör de något som jag aldrig sett någon annanstans, de har en sån där droppslang utlagd med jämna mellanrum från strandpromenaden till vattnet. Det gör att man inte behöver skålla fötterna på den heta stranden när man ska ner till vattnet, det är ju så enormt smart! Från min balkong kunde jag ju som sagt se stranden, men jag kunde också se Jesus-statyn på sin klippa, jag är ju så resvan att jag har svårt att fatta och uppskatta ställen som egentligen är exotiska och spännande och det hjälper mig lite att se de kända landmärkena, det gör att det känns mera helt enkelt.
Jag fick tillåtelse att checka ut sent och fick gratis till 14. Jag gick till bankomaten och fixade äntligen kontanter, jag är ju som sagt dålig på att förbereda mig, så jag hade varken koll på vad deras valuta hette eller hur den låg i förhållande till svenska kronor... På vägen tillbaka till hotellet köpte jag en dricka, tänk vad livet blir enklare när man har tillgång till kontanter. Lite synd däremot att man inte kan handla med kort överallt i Rio, med tanke på hur vanligt det är med rån så borde ju folk vilja bära så lite kontanter som möjligt.
Efter att jag checkat ut gick jag ned till stranden en stund, hotellet hade egna solsängar därnere så det var enkelt och bekvämt, jag hade inte ens med mig handduk ner eftersom de hade det också. Det var varmt och skönt men inte stekande eftersom det var eftermiddag. När solen gått ner gick jag tillbaka till hotellet och upp till deras spa-avdelning på taket, där fanns en dusch som man kunde använda efter att man checkat ut. Badrummet var litet och varmt så det blev imma på spegeln och jag svettades nästan medan jag duschade, det var svårt att se fräsch ut. Jag åt en soppa med bröd till middag däruppe på taket och satt och läste en bok, senare på kvällen hörde min kompis S av sig och sa att han landat och jag skulle ju flytta till hans hotell samma kväll för att få sällskap. Jag tog en taxi till Ramada hotell (trodde jag) det var runt 40 minuters resa eller nåt sånt och jag blev avsläppt på hotellet. Det var något som gjorde att jag blev osäker på om jag var på rätt hotell och jag skickade ett sms till S och frågade om jag var på rätt ställe, det visade sig efter en del diskussioner och sånt att jag inte alls var på Ramada, jag var på Granada... De uttalar Ramada helt annorlunda än vad vi gör, men jag tyckte att jag så gott som bokstaverat namnet eftersom jag uttalat alla bokstäver väldigt tydligt. En kille i receptionen ordnade med en ny taxi till mig och sa att det skulle ta en timme till det andra hotellet eftersom jag blivit körd åt motsatt håll! Han var helt bestört över vad som hade hänt och sa att han var ledsen för att det hade hänt mig. Den nya taxichauffören var lika bestört han och ringde alla sina vänner på vägen och berättade hela historien, visserligen på Portugisiska, men jag snappade ju i alla fall upp hotellnamnen. Slutligen kom jag i alla fall fram till rätt hotell och det låg mitt ute i ingenstans, anledningen att S skulle bo där var att han hade jobb att göra på en mässa i närheten. Eftersom det var runt midnatt när jag kom till rätt hotell så mötte vi bara upp och sen gick vi och lade oss båda två. Han var inte heller så glad för han hade inte fått sin väska när han landat, den var kvar någonstans på vägen.

söndag 31 maj 2015

Alla får klä av sig i Rio!


12/4 På söndagen gick jag iväg utefter Copacabana för att ta mig en titt. Jag tog med mig handväskan och systemkameran trots att folk sagt till mig att det enda folk vill göra när de ser en turist är att råna dem. Jag var orolig innan jag åkte dit, men när jag är på plats så blir jag alltid modig (dumdristig?) och helt orädd. Jag håller alltid en hand över handväskan om det är någon människa i närheten, så om det skulle hända mig något är det just ett rån, de flesta skulle inte komma undan med att lyckas ta ifrån mig något utan att jag märkte det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Men som sagt, jag har en hand på väskan och ögon i nacken. Om någon går lite för nära visar jag att jag ser dem i ögonvrån, vissa flyttar då undan, jag antar att det var de som var ute efter att stjäla något från mig.
Jag kände mig i alla fall helt trygg trots att jag kanske inte borde det. Jag hade inte kommit långt innan jag mötte en stor demonstration, alla bar de Brasilianska färgerna och hade en massa flaggor och grejer. Jag vet fortfarande inte vad det gällde, men det kändes nästan mer som en fest än något aggressivt. Kanske hade det något med ett val att göra?
Jag fortsatte i alla fall att promenera trots att jag kände att jag nog skulle bränna axlarna och kanske ansiktet, vid det här laget hade jag gått så pass långt att jag ville gå tills stranden tog slut, dessutom försökte jag hitta Starbucks som jag trodde borde ligga någonstans däromkring. Anledningen till att jag letade efter Starbucks var att jag ville köpa de där stad- och landsmuggarna åt mig själv och syrran. Slutligen kom jag fram till Ipanema, den andra kända stranden. Mitt emellan stränderna fanns en kulle och därifrån var det en fantastisk utsikt, det var bara det att den kullen också hade de enda buskarna och kaktusarna på hela detta område och uppenbarligen hade alla män på båda stränderna använt dessa buskar som toalett! Pisslukten stod tung runt buskarna och jag var tvungen att andas genom munnen så illa och mycket som det luktade. Jag antar att detta till viss del beror på att de så sällan har regn, annars hade det ju spolats undan vartefter. Men när man kom förbi det området var det i alla fall jättefint så det var värt "rökdykningen".
Under hela min promenad såg jag ju både en massa andra turister men också en massa brasilianare (heter det så?) och det som slog mig var att alla gick halvnakna, unga, gamla, män, kvinnor, tjocka och smala! Det gick riktigt gamla kvinnor med hängmage och hängbröst omkring i bara shorts och bikini-bh på strandpromenaden, så det var inte ens bara på stranden. Det där skulle man inte se i Europa och kanske inte heller i USA, där är det bara de unga och vackra som törs klä av sig. Det jag fick se hade en överraskande effekt på mig, när jag väl gick ned på stranden kände jag mig nästan bekväm med att gå i bikini, i Rio är det ok att inte vara fotomodellsnygg och ändå vara på stranden!  Det var häftigt att känna så och det var så lättåtkomligt inom mig, det trodde jag verkligen inte. Det visar så tydligt att anledningen att man är så elak mot sig själv handlar om hur man tror att andra tänker och reagerar. När jag slutligen kom tillbaka efter 4-5 timmars promenad så hade jag mycket riktigt bränt mig på axlarna, nacken, ansiktet och halsen, men inte jättemycket som tur var. Jag tyckte att jag var ganska vältäckt med långklänningen, men jag hade ju inte tänkt vara ute så länge i solen.
Efter en dusch och byte av kläder gick jag en liten bit utefter gatan och åt middag på en av restaurangerna på strandpromenaden. Maten var inte alls särskilt bra, jag valde Ceasarsallad och den var under all kritik. Men det satt ett par norrmän vid bordet bredvid mig och av dem fick jag information om var jag kunde hitta en bankomat. De sa till mig att vara försiktig, men jag sa som det var, jag tänkte inte gå dit nu på kvällen, jag tänkte vänta till imorgon och då blev de lugnade. Så ja, det är visst rätt farligt i Rio, de bor där tror jag och har ju koll. Fast något jag märkte under min promenad är att det finns poliser överallt, i alla fall på Copacabana och Ipanema. Det är ju väldigt smart att försöka hålla turisterna säkra, det lär ju skada turismen att det är så farligt att vara där.










På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.



lördag 7 februari 2015

Mina syskonbarn retar mig ibland för det

Före
Före
13/1 På tisdagen åkte jag återigen till Coca Cola beach och där hittade jag några grannar som jag bytt ett par ord med några dagar tidigare, så jag frågade om jag fick göra dem sällskap på stranden och det gick bra. Efter en stund upptäckte jag att de för förvunna, jag låg och lyssnade på musik och njöt av värmen och solen och märkte aldrig när de gick. Eftersom jag inte såg dem någonstans utefter den långa stranden och det faktum att deras väskor och andra saker låg en bit ifrån mig så blev jag den där hönsmamman som mina syskonbarn ibland retar mig för att vara. Jag blev mer och mer orolig, de var borta minst 45 minuter och jag spanade ut över havet för att se om de drivit ut med någon ström och inte kunde ta sig in igen. Efter ett tag såg jag dem komma gående på stranden, det visade sig att de gått hela stranden bort och vänt och de var väldigt roade av min oro. Sen var det dags för mig att gå och för dem att äta sen lunch, men då bestämde jag mig för att äta lunch med dem innan jag åkte hem. Jag tog stekt ris med kyckling igen, men det var väldigt mycket kyckling i det så jag sorterade ut en del och gav strandhunden det. Hon har bara tre ben, det fjärde är amputerat eller något sånt ända uppe i kroppen så att säga. Det tog mig en bra stund att ens se att det var något fel på henne, hon rör sig ganska normalt och verkar inte ha några som helst problem att sakna ett ben. Hon tas också hand om av ägarna till restaurangen och gäster som tycker synd om henne matar henne, så hon är i riktigt bra form. När jag kom hem fortsatte jag med mitt projekt att göra lägenheten ännu mer hemtrevlig och "min" och det tycker jag att jag lyckats med rätt bra. De första bilderna är hur det såg ut när jag flyttade in och de andra hur det ser ut just nu. Det enda jag har behållt är väl nästan soffan, mattan och stolarna... och nu både känns och syns det att det är mitt andra hem tycker jag. Jag har gett det min personliga prägel. Däremot kanske det gör att eventuella hyresgäster känner sig obekväma? Nåja, jag hyr ut den så sällan ändå och jag vill ju gärna att den är tom om jag får för mig att åka ner på kort varsel och det faktum att den kostar mig runt 3600:- om året gör ju att jag egentligen inte behöver hyra ut den. Det är alltså bara maintenance som kostar eftersom jag inte har några lån på den. Sen när jag är nere kostar det förstås vatten och el och sen brukar jag beställa städning och tvätt när jag åker hem. Men lägenheten i sig kostar bara 3600:- om den står tom hela året!
Efter
Efter
Efter
Efter

Efter

Efter





Nygamla vänner är ett fynd

9/1 På fredagen tog jag en rätt lugn dag och fixade lite med lägenheten och åkte och handlade lite mer grejer som jag vill ha i lägenheten. Allt från plåster till en ny skohylla. Eftersom jag handlade så mycket och eftersom hyllan var så pass stor så körde de hem grejerna åt mig. En av killarna åkt efter mig ända hem och lämnade av grejerna. De var inte tunga, bara otympliga att ta på en moppe, så jag hade inga problem att ta in dem själv. Framåt solnedgången gick jag ned på stranden för att fota lite. Normalt så är det väldigt lite, eller inga moln, när det är moln blir det intressantare att fotografera. Den här dagen var det lite häftiga molnformationer.
Jag fick sällskap en stund av en valp som hänger utanför oss, han tillhör någon som har en butik i vårt hus, men det vanliga med hundar i Thailand är att man märker dem med halsband och släpper dem lösa. De lever sen med gatuhundarna på dagarna och går dig de vill, men alla vet att någon bryr sig om dem och att de går hem och äter och sover.
Jag satt på muren vid stranden och plötsligt såg jag en rörelse ifrån murväggen och upptäckte en råtta, när han såg att jag såg honom försvann han snabbt som attan in i hålet han kom ut ifrån. Efter en stund kom en tjej cyklande och satte sig en bit ifrån mig på den andra muren och hon och hennes kompis försökte fota henne i solnedgången eftersom hon tydligen uppnått något personligt mål, hon hade nog cyklat rätt långt. Jag erbjöd mig att fot henne och maila bilden eftersom de hade problem att få det bra. Sen visade det sig att hon bott i Australien så hon pratade bra engelska så vi pratade en stund och sen gick jag upp för att göra mig klar för att möte en kompis för middag. Eftersom hon skulle komma i bil och jag skulle köra moppe så bestämde vi att ses nära mig, snarare än nära henne, för hon bor ett par mil bort.
Vi hade en trevlig middag och sen bestämde vi oss för att åka till Buffalo Bill och ta en varsin frozen marguerita. Men först åkte vi till en supermarket för att köpa en glödlampa som jag behövde och där hittade vi en larvig paraplykeps.
Vi har ju som sagt inte synts på flera år före den här veckan, men har upptäckt att vi är väldigt lika och att vi kommer väldigt bra överens. Det känns jättebra att ha hittat en ny kompis i närheten nu när mina bästa vänner flyttat så långt bort.













måndag 2 februari 2015

Gatuhundarnas familjeliv blomstrar

Man ser precis var något har fångat min uppmärksamhet


8/1 Även på torsdagen tog jag en promenad utmed stranden och jag fick just reda på idag att den är 7 km lång! Fast så långt gick inte jag. Precis granne med oss ligger kronprinsens sommarpalats, det är bara det att han liksom många andra dog i Tsunamin... Palatset har stått tomt och förfallit, men nu har det sålts, någon sa att det var en Bangkoksfamilj som köpt det. Det är i alla fall helt sant att det är sålt, det har redan påbörjats arbeten att röja upp marken och renovera huset. Jag skulle så gärna vilja köpa lusthuset nere vid havet. Det är helt ruttet förstås och de kommer nog att riva det, men ååhh vad underbart det skulle vara att renovera det och bo där nere. Jag fotade några av gatuhundarna också, det är 9 valpar som bor utanför ett av områdena precis. Jag tror inte att de hör till samma kull allihopa, men vilka än föräldrarna är så har de hittat ett väldigt bra och skyddat ställe för valparna där. Det finns bara en liten väg som i stort sett bara används av mopedister och cyklister, det finns mycket skugga och en del vegetation att gömma sig under. Jag körde dit på moppen och sen satte jag mig på vägen med ryggen mot muren runt området som ligger där och sen väntade jag bara och försökte fota dem. De flesta valparna är svarta och det är svårt att få bra bilder på dem i skuggan och jag borde ha tagit mitt stora objektiv med mig, jag kom inte så nära som jag trodde med det objektivet jag hade med. De flesta valparna mer eller mindre ignorerade mig och fortsatte med sina lekar och sovstunder. De är i relativt gott skick, några är magra och tufsiga, men de ser rätt friska ut ändå och några av dem är inte ens magra eller tufsiga och ser väldigt starka ut. Lite då och då kom det en vuxen hund på "genomresa" och då blev alla valparna jätteglada och sprang fram och slickade den i mungiporna och viftade på svansarna som besatta. Det var uppenbart några hundar de kände väl och de vuxna slängde en blick på mig och travade vidare, de verkade inte tro att jag var något hot mot valparna. En av valparna var mer nyfiken än de andra och låg och tittade på mig och skällde en hel del, men senare "neg" han också och inbjöd till lek, eller ville nog i alla fall att jag skulle röra mig lite. Men jag satt kvar tyst och stilla för att om möjligt vänja dem vid människor. Någon är nog där och matar dem ibland, för det fanns en tom hundmatspåse där som alla tog en titt i då och då för att se om det fanns något kvar i den. De verkar vara ganska lyckliga hundar faktiskt och de är i alla fall starka nog att vilja busa med varandra större delen av dagen.

Jag var rätt mosig på kvällen och
alla andra var trötta och orkade inte gå någonstans så jag blev hemma den här kvällen.
S tycker att jag är precis lagom solbränd nu, men jag tycker att jag är rätt blek, eller i alla fall ser ut ungefär som jag brukar, jag får nog lägga på ett kol nu om jag ska slippa att folk retar mig när jag kommer hem. Jag brukar ju ofta jobba på distans när jag är nere och då sitter jag ju inne större delen av dagen och då hinner man ju inte bli solbränd. Till middag åt jag min pastasås med rispasta, det var ok, men lite slemmigt av någon anledning, troligtvis för att det var svårt att skölja pastan då jag saknade durkslag... Senare på kvällen fick jag plötsligt för mig att testa kex med sylt på. Jag kom nämligen på att det var vad jag och syrran gjorde på helgmorgnar innan mamma och pappa vaknade. Jag kan inte ha varit mer än 4-5 och syrran 3 år äldre då. Vi brukade tydligen kladda ner hela bordet med sylt, för jag minns att mamma alltid blev jättearg på oss och sa att hela bordet klibbade. Det var i alla fall inte alls så gott som jag mindes det och det känns inte lockande att testa igen.















Kronprinsens sommarpalats