Gatuhundarnas familjeliv blomstrar

Man ser precis var något har fångat min uppmärksamhet

8/1 Även på torsdagen tog jag en promenad utmed stranden och jag fick just reda på idag att den är 7 km lång! Fast så långt gick inte jag. Precis granne med oss ligger kronprinsens sommarpalats, det är bara det att han liksom många andra dog i Tsunamin... Palatset har stått tomt och förfallit, men nu har det sålts, någon sa att det var en Bangkoksfamilj som köpt det. Det är i alla fall helt sant att det är sålt, det har redan påbörjats arbeten att röja upp marken och renovera huset. Jag skulle så gärna vilja köpa lusthuset nere vid havet. Det är helt ruttet förstås och de kommer nog att riva det, men ååhh vad underbart det skulle vara att renovera det och bo där nere. Jag fotade några av gatuhundarna också, det är 9 valpar som bor utanför ett av områdena precis. Jag tror inte att de hör till samma kull allihopa, men vilka än föräldrarna är så har de hittat ett väldigt bra och skyddat ställe för valparna där. Det finns bara en liten väg som i stort sett bara används av mopedister och cyklister, det finns mycket skugga och en del vegetation att gömma sig under. Jag körde dit på moppen och sen satte jag mig på vägen med ryggen mot muren runt området som ligger där och sen väntade jag bara och försökte fota dem. De flesta valparna är svarta och det är svårt att få bra bilder på dem i skuggan och jag borde ha tagit mitt stora objektiv med mig, jag kom inte så nära som jag trodde med det objektivet jag hade med. De flesta valparna mer eller mindre ignorerade mig och fortsatte med sina lekar och sovstunder. De är i relativt gott skick, några är magra och tufsiga, men de ser rätt friska ut ändå och några av dem är inte ens magra eller tufsiga och ser väldigt starka ut. Lite då och då kom det en vuxen hund på "genomresa" och då blev alla valparna jätteglada och sprang fram och slickade den i mungiporna och viftade på svansarna som besatta. Det var uppenbart några hundar de kände väl och de vuxna slängde en blick på mig och travade vidare, de verkade inte tro att jag var något hot mot valparna. En av valparna var mer nyfiken än de andra och låg och tittade på mig och skällde en hel del, men senare "neg" han också och inbjöd till lek, eller ville nog i alla fall att jag skulle röra mig lite. Men jag satt kvar tyst och stilla för att om möjligt vänja dem vid människor. Någon är nog där och matar dem ibland, för det fanns en tom hundmatspåse där som alla tog en titt i då och då för att se om det fanns något kvar i den. De verkar vara ganska lyckliga hundar faktiskt och de är i alla fall starka nog att vilja busa med varandra större delen av dagen.

Jag var rätt mosig på kvällen och
alla andra var trötta och orkade inte gå någonstans så jag blev hemma den här kvällen.
S tycker att jag är precis lagom solbränd nu, men jag tycker att jag är rätt blek, eller i alla fall ser ut ungefär som jag brukar, jag får nog lägga på ett kol nu om jag ska slippa att folk retar mig när jag kommer hem. Jag brukar ju ofta jobba på distans när jag är nere och då sitter jag ju inne större delen av dagen och då hinner man ju inte bli solbränd. Till middag åt jag min pastasås med rispasta, det var ok, men lite slemmigt av någon anledning, troligtvis för att det var svårt att skölja pastan då jag saknade durkslag... Senare på kvällen fick jag plötsligt för mig att testa kex med sylt på. Jag kom nämligen på att det var vad jag och syrran gjorde på helgmorgnar innan mamma och pappa vaknade. Jag kan inte ha varit mer än 4-5 och syrran 3 år äldre då. Vi brukade tydligen kladda ner hela bordet med sylt, för jag minns att mamma alltid blev jättearg på oss och sa att hela bordet klibbade. Det var i alla fall inte alls så gott som jag mindes det och det känns inte lockande att testa igen.

Kronprinsens sommarpalats

Snacka om att binda ris om sin egen rygg

25/4 På fredagen dök mina möbler upp och allt var monterat och fixat på bara någon halvtimme. Jag gav killarna som kom en varsin cola och sen satte jag och N oss på balkongen för att inte stå och hänga över axeln på dem. De pratade inte ett ord engelska men med gester och kroppsspråk kommer man långt och allt såg precis ut som jag ville när de var klara. Däremot hade jag ju plötsligt två extra bord som jag behövde bli av med. N smsade till T och K, paret som kör underhållningen på Buffalo på kvällarna och frågade om de ville ha dem och det ville de väldigt gärna.
Kolla vilken skillnad det blev i lägenheten, det blev en helt annan atmosfär och trivsel tycker jag och det känns mer som "jag".
Dessutom har jag verkligen stört mig på matbordet som har gungat fram och tillbaka om man kommer åt det, det beror på att benet stod i mitten och skivan satt lite löst dessutom. Nu har jag ett bord med fyra ben och känner att det fungerar mycket bättre att sitta och jobba vid. Tidigare har jag suttit dubbelvikt i soffan hellre än att sitta vid matbordet.
När allt var klart gick jag och N på en strandpromenad för att plocka lite snäckor och stenar och sånt att lägga i det nya soffbordet. Det är väldigt skräpigt längre bort på stranden där ingen städar, men det mesta kommer inte från Mae Phim och de som bor där, det mesta kommer från havet och är troligtvis släng i havet vid södra Thailand. Det ligger dessutom ofta väldigt stora lampor på stranden och de kommer från fiskebåtarna, de kastar de gamla lamporna rätt i vattnet. Så konstig inställning när de lever på att havet håller sig friskt.
Det tar en bra stund att gå hela stranden ner och vi var dumma nog att inte ta med oss vatten och solen steker ju rätt bra när man går där. Kronprinsens sommarpalats ligger granne med oss och från vägen syns det inte, men om man går utefter stranden ser man det och sedan han dog i tsunamin har det stått tomt och förfallit helt. Det är fint, men lusthuset som står närmare stranden är det som fångade min blick och intresse, det skulle jag vilja köpa och renovera!
Men det är oklart om det tillhör palatset eller inte och det är också oklart vem som äger det nu.
På stranden hittade vi en massa kul saker och en massa skräp också och små bajshögar av sand! Det var fullt av dem på en del av stranden och jag har aldrig sett den typen, någon talade om för oss på kvällen vad det var som bajsar så men jag minns inte.
När vi slutligen kom tillbaka till vår del av stranden var vi så uttorkade att vi faktiskt hade svårt att hålla balansen och stapplade över vägen och hem till mig och stjälpte i oss vatten! Vi lärde oss nog en läxa. Man tror inte att det sa behövas vatten för en så pass kort promenad, vi var borta i runt en timme och rörde oss ganska långsamt eftersom vi letade fynd under tiden, men det var tillräckligt.
N satte sig på golvet i min dusch och gjorde rent de snäckor och stenar som vi bedömde som finast och sen lyfte vi ut dem på balkongen för att torka.
På kvällen hängde vi tjejer igen och jag och N stannade uppe väldigt länge av någon anledning och kvällen slutade med häng utanför fiket med gårdshundarna som bor där, de som vi har är alltså gatuhundar som ar bestämt sig för att det är deras revir och eftersom de är vänliga så har vår kompis M som tar hand om gatuhundar satt på dem halsband, vaccinerat och steriliserat dem och det finns folk som har i uppdrag att mata dem. De skyddar oss från mindre vänliga hundar så jag är glad att de finns där.