Det hjälper inte att vi inte grisar själva

5/1 På måndagen var det lika tomt som vanligt på stranden igen och jag vågade mig ned i bara bikini. Det känns helt fel att gå i bikini när det är en massa Thailändare där för de badar med kläderna på. Det är alltså lika konstigt som att jag skulle bada näck på en vanlig badstrand i Sverige, det gör man ju inte av respekt för de andra som använder stranden. Nu tog jag av mig sarongen när jag kom ned till stranden och sen lade jag den i handväskan och så hade jag kameran i handen och så promenerade jag så långt som jag kunde komma på stranden. Stranden är nog åtminstone 2 kilometer lång och om man går från mig och åt höger på stranden så måste det vara ungefär 1 kilometer i alla fall. På vägen fotade jag en massa, men eftersom jag gjort det förr så var det ju ändå bara som kopior av de fotona, det vill säga inget nytt alls. Men när man går ut med kameran så vet man ju inte vad man kommer att råka på, ibland har man ju tur också. Nu fick jag förvisso väldigt bra bilder på vår fina strand när den var riktigt ren. Problemet med vår strand är att det flyter i land en massa skit från södra Thailand, så även om vi håller rent och inte kastar skräp på stranden så får vi ändå allt från påsar till skor och ibland till och med sprutor(!) som flyter i land. När jag kom tillbaka var jag klädsamt svettig och röd, på riktigt alltså, jag tycker att jag var rätt söt så och det verkar bilden också visa tycker jag. Det är ju i alla fall ett bra sätt att sola utan att bli uttråkad eller för varm, det gassar liksom inte lika mycket. Nu är det förvisso inte så farligt varmt alls, på dagarna är det bara runt 25 i skuggan tror jag, men i solen känns det ju varmt, men inte obehagligt. Det blir däremot obehagligt på kvällen och natten, då tycker jag att det är kallt och det tycker min kropp också för då kommer värken tillbaka i kvadrat efter att ha varit hanterbar i värmen. Jag orkade inte gå ut för middag och kände på mig att S inte skulle vilja göra det heller, så jag köpte lite stekt ris på vår baksida där The Kitchen har en filial under högsäsong, nu var det förvisso bara jag där, men det var ju för att alla åkt hem igår, både Thailändare och svenskar. De är lite dyrare än många andra Thairestauranger men de är bra och de ligger på bekvämt avstånd. Jag tog maten i låda och gick hem, sen tittade jag på DVD och åt mitt ris och fixade och donade lite resten av kvällen. Väldigt lat dag alltså, eller jag rörde ju på mig i all fall och det är inte varje dag när man är i Thailand.

Snacka om att binda ris om sin egen rygg

25/4 På fredagen dök mina möbler upp och allt var monterat och fixat på bara någon halvtimme. Jag gav killarna som kom en varsin cola och sen satte jag och N oss på balkongen för att inte stå och hänga över axeln på dem. De pratade inte ett ord engelska men med gester och kroppsspråk kommer man långt och allt såg precis ut som jag ville när de var klara. Däremot hade jag ju plötsligt två extra bord som jag behövde bli av med. N smsade till T och K, paret som kör underhållningen på Buffalo på kvällarna och frågade om de ville ha dem och det ville de väldigt gärna.
Kolla vilken skillnad det blev i lägenheten, det blev en helt annan atmosfär och trivsel tycker jag och det känns mer som "jag".
Dessutom har jag verkligen stört mig på matbordet som har gungat fram och tillbaka om man kommer åt det, det beror på att benet stod i mitten och skivan satt lite löst dessutom. Nu har jag ett bord med fyra ben och känner att det fungerar mycket bättre att sitta och jobba vid. Tidigare har jag suttit dubbelvikt i soffan hellre än att sitta vid matbordet.
När allt var klart gick jag och N på en strandpromenad för att plocka lite snäckor och stenar och sånt att lägga i det nya soffbordet. Det är väldigt skräpigt längre bort på stranden där ingen städar, men det mesta kommer inte från Mae Phim och de som bor där, det mesta kommer från havet och är troligtvis släng i havet vid södra Thailand. Det ligger dessutom ofta väldigt stora lampor på stranden och de kommer från fiskebåtarna, de kastar de gamla lamporna rätt i vattnet. Så konstig inställning när de lever på att havet håller sig friskt.
Det tar en bra stund att gå hela stranden ner och vi var dumma nog att inte ta med oss vatten och solen steker ju rätt bra när man går där. Kronprinsens sommarpalats ligger granne med oss och från vägen syns det inte, men om man går utefter stranden ser man det och sedan han dog i tsunamin har det stått tomt och förfallit helt. Det är fint, men lusthuset som står närmare stranden är det som fångade min blick och intresse, det skulle jag vilja köpa och renovera!
Men det är oklart om det tillhör palatset eller inte och det är också oklart vem som äger det nu.
På stranden hittade vi en massa kul saker och en massa skräp också och små bajshögar av sand! Det var fullt av dem på en del av stranden och jag har aldrig sett den typen, någon talade om för oss på kvällen vad det var som bajsar så men jag minns inte.
När vi slutligen kom tillbaka till vår del av stranden var vi så uttorkade att vi faktiskt hade svårt att hålla balansen och stapplade över vägen och hem till mig och stjälpte i oss vatten! Vi lärde oss nog en läxa. Man tror inte att det sa behövas vatten för en så pass kort promenad, vi var borta i runt en timme och rörde oss ganska långsamt eftersom vi letade fynd under tiden, men det var tillräckligt.
N satte sig på golvet i min dusch och gjorde rent de snäckor och stenar som vi bedömde som finast och sen lyfte vi ut dem på balkongen för att torka.
På kvällen hängde vi tjejer igen och jag och N stannade uppe väldigt länge av någon anledning och kvällen slutade med häng utanför fiket med gårdshundarna som bor där, de som vi har är alltså gatuhundar som ar bestämt sig för att det är deras revir och eftersom de är vänliga så har vår kompis M som tar hand om gatuhundar satt på dem halsband, vaccinerat och steriliserat dem och det finns folk som har i uppdrag att mata dem. De skyddar oss från mindre vänliga hundar så jag är glad att de finns där.

Nostalgitripp i förrådslådor

5/5 På söndagen förstod jag att någon hade varit på min veranda någon gång under lördagen eller natten till söndagen för grinden stod öppen. Det känns extra obehagligt när inte Turre är hemma och jag har ju visserligen larm, men vad spelar det för roll om jag blir skrämd halvt från vettet om någon försöker ta sig in när jag är hemma? Jag förstår inte varför så många inte har larm på sina hus, det är inte särskilt dyrt och det känns så bra att veta att ingen har varit inne i huset medan man varit borta.
Jag satte igång att städa i förrådslådorna som jag tagit in och några av de som stod på verandan också. Det är mycket som kan kastas men också en massa som jag fortfarande vill ha kvar.
Är inte den gula hästen helt fantastiskt fin till exempel? Jag fick den av en äldre kompis när jag var runt 5-10 år gammal och jag älskade henne för det, men nu kommer jag inte längre ihåg vem det var...
Taxen och fjordhästbroschen och -örhängena har jag gjort själv när jag var i 20-års åldern, jag tycker att de är rätt fina, vad tycker ni?
De svart/vita skorna vet jag inte varifrån jag fått, men jag antar att de kanske var mammas en gång i tiden. De är i alla fall för häftiga att kasta, de är gjorda av kohud med hår (tror jag).
Jag hittade farmors gamla cigarettetui som jag ärvde när hon gick bort. Farmor var aldrig särskilt förtjust i oss, men jag gillade cigarettetuiet och det var vad jag ville ha efter henne. Jag använde det en bra stund men när det började falla isär så lade jag undan det. Det passar väldigt bra ihop med den guldfärgade tändaren jag fick av min äldre väninna S innan hon gick bort, de är väldigt retro båda två och jag kommer att behålla båda även fast jag inte röker längre.
En stor låda med foton hittade jag också, jag vet inte säkert vad jag vill göra med dem, men kvar blir de ju i alla fall. En del foton är helt underbara!
Var jag inte söt på mitt passfoto förresten? Det tog jag när jag var 20 år gammal vill jag minnas.
Slinky-taxarna fick jag av syrran i födelsedagspresent, hon tyckte att jag borde ha dem!
Det var slutligen två hela flyttlådor fulla med skräp och pärmar och papper och tre halvfulla flyttlådor med böcker jag varken har plats för eller vill ha längre. De får åka och bo hos Stadsmissionen istället tills de hittar bättre hem.
Det var inte många pärmar kvar när jag kastat alla gamla räkningar och sånt från 20 år tillbaka. Varför har jag sparat dem?
När jag inte orkade städa något mer så målade jag naglarna och tog det lugnt resten av kvällen. Tänk vad mycket energi och tid det går åt när man städar sån där. Men jag känner att jag får energi av att kasta sånt jag inte behöver och dessutom se till att hitta det jag vill ha kvar.

Frank, John, Carl och Igor

7/7 På lördagen regnade det igen och vi bestämde oss för att åka och shoppa åt syrran en bit bort någonstans. Vi tog tunnelbanan dit och det visade sig att detta "mall" var ganska exklusivt, Dior, Prade och andra dyra butiker där det faktiskt såg ut som om man måste ha inbjudan för att gå in låg på rad i den del vi kom in. Sen kom såna butiker som vi kanske normalt skulle anse rätt dyra och exklusiva men som i jämförelse var ganska billiga och enkla. Vi vågade i alla fall gå in i dem...
Syrran ville ha grejer från Inglot, en butik jag inte lyckas hitta tidigare på mina resor, men nu hade hon kollat upp var den fanns så det var därför vi åkt till detta köpcentrum. Vi gick in där och var inte särskilt imponerade någon av oss. Slutligen kom vi överrens med syrran per telefon att plocka ihop vad vi trodde att hon ville ha och sätta lite på handen och fota och skicka över med mms. Sagt och gjort, hon gillade skuggorna mycket bättre än vi hade trott och sa åt oss att plocka ihop en palett till vilket vi gjorde.
Sen gick vi och åt riktigt frukost på Starbucks, vi hade ju ätit en kall pizza slice var men det var ett par timmar tidigare.
Av någon anledning har vi tagit oss till att döpa en massa grejer de senaste dagarna, parfymen vi köpte på Arlanda var "Frank", denna påse med smink var "Igor", våra sugrör kvällen innan var "John" och "Carl" och det var helt enkelt det vi kallade grejerna efter dopet.
När vi ätit frukost gick vi vidare och det var tur att jag redan varit inne på M.A.C. eftersom det nu var kö för att komma in i butiken. Vi visste inte att vi varit tidigt ute men nu var det en jäkla massa folk överallt och då var vi reda och att åka tillbaka till centrala London.
Kan ni tänka er att de hade en Kellog´s Restaurang? De serverade mjölk och flingor... ibland är de underliga de där Engelsmännen.
En butik vid utgången hade "tapetserat" hela sitt skyltfönster (som var jättestort) med gamla antika symaskiner. De måste ha letat över halv världen för att hitta så många! Bilden jag tagit täcker som mest en tiondel av skyltfönstret.
När vi kom tillbaka till Trafalgar Square var det en enda röra med folk, idag började nämligen London Pride. Vi hade först tyckt att vi hade en jävla tur som råkade vara där just rätt helg. Men vi hade hört oss för på Balans Café om är ett populärt tillhåll för homosexuella om vad som var på gång. Svaret vi fick var: Inte mycket. Paraden och gatufesten skulle enligt uppgift vara inställd eftersom arrangörerna var skyldiga en massa pengar åt olika håll.
Inne på själv torget var det stängt men vem som helst fick gå förbi avspärrningen men de såg inte ut att ha särskilt kul därinne så vi gick tillbaka till hotellet och vilade en stund.
Vi snyggade till oss och gick ut senare på kvällen och gick rätt långt i sökandet efter ett ställe vi båda kunde tänka oss att äta på. Slutligen bestämde vi oss för Steak & Co som låg på gränsen mellan Covent Garden och Soho någonstans, båda tyckte att det såg trevlig ut och nu var vi trötta på regnet och hungern och ville bara komma in under tak
När vi kommer in blir vi visade till ett bord och hamnar av en tillfällighet bredvid två svenska tjejer, jag kommenterar till dem att det var ju ett sammanträffande, när en av dem tveksamt säger mitt namn!
Kan ni tro det! Det var en tjej jag firade midsommar med hos en kompis för 3-4 år sedan. Jag visste att hon skulle vara i England men hon skulle inte vara i London, de skulle på biltur på landsbygden. På grund av vädret hade de dock ändrat sina planer och åkt till London istället. Men London är stort! Och vi bodde inte ens i näreten av detta ställe någon av oss. Är inte världen liten? Vi snackade lite och de berättade att de tittat på Pride-paraden... men den skulle ju vara inställd! Så surt att ha missat den, själva hade de råkat "snubbla" över den på sin vandring genom staden. Sen gick de vidare och vi fick vår mat, vi hade beställt en varsin "steak" och min första kom in överstekt men de bytte ut den utan gnäll. Man serveras steken på en liten steksten och man ska ta av den direkt. Sen får man ett val av smör och sås, jag valde vitlökssmör och vinsås. Så läggr man en klick smör på stenen som fräser som attan och så värmer man en bit i taget. Det var så otroligt gott att ni kan bara inte tro det!
Sen gic vi till Waxy's en bar som ligger i närheten av Leicester Square och är byggd i en gammal kyrka, predikstolen är till och med kvar!
Men båda två tyckte att det var för trångt och att musiken var för hög så vi gick vidare.
Sen gick vi till en pub jag känner till runt hörnet från Piccadilly. Den ligger väldigt centralt men inte många tycks känna till den för den är nästan alltid så gott som tom. Nu skulle L få prova sin första öl på en pub, hon fyllde ju 18 på midsommarafton.
Hon ville väldigt gärna testa en Guiness trots att en väldans massa människor hade avrått henne från det. Bartendern tog förstås leg på henne och sen fick hon sin halva pint, lika bra att börja med en liten när man inte vet om man gillar det.
Det visade sig att hon tyckte att det var jättegott, jag antar att de smakade ungefär som hon väntat sig då.
Hon ville däremot inte ha en till för vi hade ju precis ätit och hon menade att det var så som de säger att Guiness är "a whole meal".
När jag druckit upp min Kopparbergs cider som de ju har nu för tiden i London, så gick vi tillbaka till hotellet, vi tog vägen genom Soho eftersom vi misstänkte att Pridefesten var i full gång. Myket riktigt, det var fortfarande en massa folk i Soho på gatorna och mycket dramatik i gathörnen där folk som fått lite för mycket alkohol i sig var ledsna över ett eller annat.
Jag har ALDRIG sett så mycket skräp på ett och samma ställe. Britter har någon konstig tradition att bara slänga ifrån sig skräp på gatan och nu låg det berg av plastflaskor och annat skräp vid sidan av vägen och en hel armé av folk höll på att försöka samla upp det under tiden folk kastade ännu mer...'
Mitt på den avstängda gatan stod en stor, lång och snygg kille och viftade med en stor regnbågsflagga och när våra blickar möttes så log jag åt honom medan jag passerade. I nästa sekund ropar han efter mig och undrar om han inte, snälla, kunde få ta en bild på mig...
Jag log bara över axeln och skakade på huvudet och vände mig sedan till L och sa; Aren't you supposed to be gay? med en nick åt hans håll och hon såg lika förvånad ut som jag.
När vi kom tillbaka till hotellet ramlade vi i säng efter ännu en full dag.