Hur kan man ta betalt för en sån hyrbil?

26/4 På lördagen var vi uppe extremt tidigt, vi var på plats vid en glaciärsjö klockan 4.15 på morgonen! Tanken var att vi skulle vänta in soluppgången där. Det gjorde vi också men jag blev lite besviken när jag såg bilderna, de var inte lika häftiga som jag trodde att de skulle vara. Så fort solen gått upp åkte vi en liten bit till en strand i närheten och fotade resten av soluppgången. Som tidigare var jag helt uppslukad av de isbitar som låg på stranden och det var i stort sett det jag fotade, liggande på magen. När vi fotat det åkte vi tillbaka till hotellet för att äta frukost.

Vid ett av stoppen upptäckte vi att vi fått punka och det hade ju inte varit ett stort problem med så pass många smarta, händiga människor i gruppen om det inte var så att vi inte fick loss hjulet. Det satt fastrostat stenhårt och vi provade alla möjliga sätt att få loss det. En av killarna började med att sparka på det och hårt, men det hände ingenting. En annan kille hämtade en stort sten och slog den om och om igen på fälgen. Till slut skruvad vi loss bultarna nästan helt och sen körde B runt och slirade med bilen. Den idén tyckte jag inte var så smart, om något hade hänt var det nog troligtvis att bultarna gått av och sen hade det inte spelat någon roll om vi fått av hjulet eller inte. Lösningen på problemet blev till slut en uppdragen staketstolpe som de satte spetsen mot fälgen och sen slog i andra änden med den stora stenen. Hur man kan ta betalt för en hyrbil i så dåligt skick är en gåta.
Vid nästa vattenfall gick jag nästan raka vägen till isdropparna vid basen och den här gången sprang jag tillbaka till bilen och hämtade macroobjektivet också.
Det blev också en hel del häftiga stenformationer denna dag och lite till is eftersom det fanns en hel del istappar i grottan vid stenformationerna. Även olika mönster i stenen och andra strukturer är sånt som intresserar och lockar mig. Jag har kommit på att min grej är till stor del detta med abstrakta naturmotiv, att gå väldigt nära saker och fota.

Och där stod de andra och fotade vattenfallet i en timme

24/4 På fredagen var vi bland annat vid ett vattenfall för att fota och vi fick 1 timme på oss att göra vad vi ville. Alla stod och fotade vattenfallet och omgivningarna och det var ju fint, men det tröttnade jag på ganska snabbt och tänkte att en timme var ju att ta i för att fota ett vattenfall... Ända tills jag upptäckte vad som händer runt ett vattenfall när det är minusgrader! När jag gick närmare hittade jag en helt ny värld, en som på håll såg ut som diamanter och nära såg det ut som, ja jag vet faktiskt inte... Jag satt därinne och fotade och var helt uppslukad i upptäckten av dessa isformationer och plötsligt var vår timme slut och jag var tvungen att skynda ut för att möta upp de andra vid bilen. Medan jag fotade fick jag hela tiden torka linsen med handduken jag tagit med för det syftet. Den blev både blöt, isig och immig hela tiden. Imman gav förvisso vissa av bilderna ett drömskt och sagolikt utseende. När jag kom ut och skulle stänga av kameran så gick det inte för att det bildats en ishinna över knappen man ska skjuta åt sidan. Jag fick ta sönder isen med nageln och sen kunde jag stänga av kameran. Min handduk var helt fryst och gick att hålla upprätt. När jag kom gående mot de andra så bara stirrade de på mig och jag förstod inte varför förrän de började fota och en av killarna kom fram och försökte borsta av min rygg och axlar... jag var täckt av is från huvud till tår. Denna dag hade jag äntligen kommit på hur jag bäst skulle hålla mig varm och samtidigt kunna röra mig och förvisso frös jag ändå en massa, men i lät vid vattenfallet var jag varm nog och hade inte ens märkt att jag var täckt av vatten och is.
Efter det åkte vi till en strand med svart sand och några klippor med fin utsikt. Det blåste så pass uppe på klipporna att det var svårt att hålla balansen och när man fotade var man tvungen att ta spjärn för att inte blåsa omkull. Tanken på att vinden plötsligt skulle ändra riktning eller styrka gjord mig lätt nervös så nära klipporna, så när jag ville närmare kanten gick jag på knäna fram och sen när även det kändes osäkert så satte jag mig på ändan och hoppade framåt.
På kvällen var vi möra och trötta och efter en dusch så bestämde jag mig för att gå ner i hotellrestaurangen i pyjamasbyxorna, de var helt klart det bekvämaste alternativet och en av reseledarna hade sagt att vi skulle klä oss bekvämt snarare än fint! Även denna kväll fick vi mat av mycket hög kvalité, när jag fått informationen om att mat ingick i resan hade jag inte särskilt höga förväntningar, men hotellen visste helt klart vad de gjorde.

Det var sista gången jag åkte på valsafari!

23/4 Torsdagen var en lång dag. Efter frukost gav vi oss ut i Reykjavik och det första stoppet var en kyrka, jag är ju rätt dålig på att läsa på inför mina resor, så jag vet inte vad den heter, men den ligger rätt centralt. Den är väldigt modern i stilen och jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den, men en sak är säker, det var rätt intressant att fotografera den med alla vinklar och skuggor. Jag hade en massa lager kläder men överst hade jag mina arbetsbyxor och det visade sig vara en rätt dålig idé, de blev för tajta med alla långkalsonger och grejer under, för att jag skulle kunna röra mig obehindrat, det var svårt att böja benen och det blev väldigt jobbigt att till exempel gå uppför eftersom jag fick kämpa mot byxorna och jag fick mjölksyra och kände att minsta ansträngning var nästan oöverkomlig, dessutom så frös jag i alla fall. Efter det åkte vi till operahuset, det är ganska fult om jag ska vara ärlig, men det var också rätt kul att fota. Det är helt byggt i glas och på ett sätt som ska reflektera ljuset, det gör att det alltid är några som är blå eller lila eller någon annan blåaktig färg och det är olika partier beroende på varifrån ljuset kommer.
När det var dags för valsafari blev jag direkt tveksam och jag trodde inte riktigt att den blåsiga, gungiga turen skulle ge särskilt mycket även om vi fick se valar. En av reseledarna delade ut sjösjuketabletter till de som ville ha och jag tänkte att det kanske skulle hjälpa. Men trots att jag tog dem i god tid före utfarten så blev jag enormt sjösjuk direkt! Jag och min kompis J gick och snodde oss ett par platser längst fram, uppe i båten. Visserligen så gungar det ju mer där, men det gungar på ett mer förutsägbart sätt och dessutom hjälper det att se horisonten ordentligt. Fast på riktigt inte alls egentligen... Jag såg visserligen alla valar som de pekade ut och jag fick med dem på alla bilder jag tog, men som jag trott innan, inte sjutton är det värt dryga timmen med enorm sjösjuka för att ta kort på några valryggar.
När jag mår så dåligt blir jag helt förlamande trött och till slut stod jag och sov medan jag fortfarande parerade gungningarna riktigt bra. Jag kan ju inte spy egentligen, men det är ju ändå pinsamt att stå och hulka som om man spyr när man står bland annat folk. Jag försökte maska mina "kräkningar" men de som stod i närheten tittade misstänksamt på mig och trodde nog att de skulle bli täckta av något vidrigt...
J kände precis likadant men eftersom hon kan spy så sökte hon sig bakåt i båten för att få vara lite ifred. Senare när vi lämnade båten var hon inte alls glad, när hon väl inte kunde hålla inne längre så hade det dessvärre varit motvind...
Vi var enormt lättade när vi äntligen kom tillbaka iland, det var sista gången jag åkte på valsafari det kan jag lova.
Sen åkte vi vidare hela dagen och stannade lite överallt för att fota och stannade och hälsade på några hästar i en hage också. De var snälla och sociala och tyckte att det var väldigt spännande med besök. Visserligen var det en massa fina vyer och goda chanser till att fota det fina landskapet och vattenfall och geisrar, men jag var så kall och trött och mina "lager-på-lager kläder gjorde det svårt att röra sig och när vi slutligen kom till hotellet vi skulle bo på den natten så var jag väldigt lättad. Jag hann duscha och byta om innan det var dags för middag och sen kom vi. i säng rätt tidigt