Hur kan man ta betalt för en sån hyrbil?

26/4 På lördagen var vi uppe extremt tidigt, vi var på plats vid en glaciärsjö klockan 4.15 på morgonen! Tanken var att vi skulle vänta in soluppgången där. Det gjorde vi också men jag blev lite besviken när jag såg bilderna, de var inte lika häftiga som jag trodde att de skulle vara. Så fort solen gått upp åkte vi en liten bit till en strand i närheten och fotade resten av soluppgången. Som tidigare var jag helt uppslukad av de isbitar som låg på stranden och det var i stort sett det jag fotade, liggande på magen. När vi fotat det åkte vi tillbaka till hotellet för att äta frukost.

Vid ett av stoppen upptäckte vi att vi fått punka och det hade ju inte varit ett stort problem med så pass många smarta, händiga människor i gruppen om det inte var så att vi inte fick loss hjulet. Det satt fastrostat stenhårt och vi provade alla möjliga sätt att få loss det. En av killarna började med att sparka på det och hårt, men det hände ingenting. En annan kille hämtade en stort sten och slog den om och om igen på fälgen. Till slut skruvad vi loss bultarna nästan helt och sen körde B runt och slirade med bilen. Den idén tyckte jag inte var så smart, om något hade hänt var det nog troligtvis att bultarna gått av och sen hade det inte spelat någon roll om vi fått av hjulet eller inte. Lösningen på problemet blev till slut en uppdragen staketstolpe som de satte spetsen mot fälgen och sen slog i andra änden med den stora stenen. Hur man kan ta betalt för en hyrbil i så dåligt skick är en gåta.
Vid nästa vattenfall gick jag nästan raka vägen till isdropparna vid basen och den här gången sprang jag tillbaka till bilen och hämtade macroobjektivet också.
Det blev också en hel del häftiga stenformationer denna dag och lite till is eftersom det fanns en hel del istappar i grottan vid stenformationerna. Även olika mönster i stenen och andra strukturer är sånt som intresserar och lockar mig. Jag har kommit på att min grej är till stor del detta med abstrakta naturmotiv, att gå väldigt nära saker och fota.

Så då gick jag upp i gryningen

19/4 På fredagen gick jag som lovat upp väldigt tidigt för att äta frukost med killarna, för att ta tillvara den tid vi hade. Jag vet inte vad det är som gör att vi fungerar så bra men jag uppskattar precis allt med dem! Att jag kan lita på dem, att de har humor, att de är intelligenta, snälla och att de räknar med mig, det är en sak som är viktig för mig.
Vi hade en mysig frukost med utsikt över soluppgången och strax senare var killarna på väg till flygplatsen och Alicante kändes väldigt tomt...
Jag tröstade mig med att gå och lägga mig för att sova några timmar till och till min lycka hade jag inga problem att somna.
När jag vaknade väntade ett sms från PB att han låg vid poolen så jag tog en promenad på stan för en sen lunch. Jag valde en ½ portion ceasarsallad och den visade sig ha en väldigt intressant smak. Jag kunde känna igen smaken/kryddan men jag har fortfarande inte placera den, gott var det i alla fall och precis lagom för att jag skulle bli mätt även om det tog mig en bra stund att få i mig den.
Sen gick jag tillbaka till hotellet och letade upp PB vid poolen och vi satt och pratade en stund i solen. Han representerar sitt företag i i stort sett alla varma länder och han är brun som en pepparkaka men inte slutar han ligga i solen för det...
Vi bestämde tid för att ses senare och sen vilade jag en stund igen, en så intensiv vecka sätter sina spår när man inte är riktigt kry och mitt inflammationen i mitt sår hade ju flammat upp efter flygresan och min ork var inte på topp den här veckan.
Jag och PB hade bestämt att vi skulle gå till restaurangen som tjejen vi träffat kvällen innan hade rekommenderat, ett plus var att den låg väldigt nära hotellet också.
När vi mött upp i baren gick vi för att se om man behövde boka bord eller inte och de sa att det gick bra utan, sen gick vi och tog en drink på den irländska puben och medan PB beställde dricka gick jag en bit bort och köpte solglasögonen jag haft ögonen på sedan tidigare på dagen. Jag köper sällan märkesgrejer, men solglasögon är ett undantag, de här var Prada.
Jag tycker att de var snygga och neutrala och en stor fördel är att de är i plast utan såna där "stöd" vid näsan, när man sätter glasögonen på huvudet när man går in en stund så fastnar de bara i håret hela tiden.
De här var nedsatta 20% och kostade runt motsvarande 1350:-.
Efter vår drink blev vi visade ett par gränder bort eftersom där vi varit tidigare bara var deras uteservering och sen blev vi visade in i en smockfull restaurang vilket ju alltid är ett gott tecken. det var dessutom en blandning av turister och lite rikare spanjorer därinne.
Jag valde oxfilé stekt med vildväxt vitlök och nån potatis. Jag inser att det ser trist ut, men det var verkligen jättegott! Potatisen smakade jag bara lite på, men köttet var helt fantastiskt! Det var bra kött och väldigt väl tillagat också.
Till efterrätt delade vi på en fransk äppelkaka, den var fruktansvärt söt men ganska god och jag tog ju bara lite och PB åt upp resten.

Vi var båda trötta så efter att vi ätit gick vi tillbaka till våra rum för en tidig kväll, eller tidig och tidig, det var nog midnatt innan vi var tillbaka i alla fall.

Tiden står stilla i luften

8/8 Onsdagsnatten/morgonen var förstås tung, mitt plan lyfte från Thessaloniki klockan 5 på morgonen och jag var framme i Zürich vid 6.10. Jag hade haft stor tur med platstilldelningen och hade rum att helt sträcka ut benen eftersom jag satt makom en nödutgångsrad men framför mig fanns inget säte alls. Gubben bredvid mig tittade surt på mig, han var mycket längre och större än jag, men jag bestämde mig för att inte vara så jäkla snäll jämt utan att njuta av att ha tur för en gångs skull. Dessutom satt hans fru eller kompis vid nödutgången på andra sidan gången och hon var inte mer än en tvärhand hög så de  kunde ju ha bytt i sånt fall.
Himlen var väldigt vacker från planet och vi flög ju liksom tillbaka i tiden men norrut samtidigt, så det höll sig ungefär lika hela tiden.
När jag kom till Zürich hann jag mest bara att gå till nästa flyg, jag tänkte inte ens på att jag kunde handla taxfree...
Planet till Stockholm lyfte 6.50, 40 minuter efter att det andra precis landat.
De sålde taxfree på planet så jag köpte en fin whisky till pappa som tack för hjälpen med hunden.
Vid 9.10 landade jag äntligen på Arlanda och brorsan stod och väntade på mig när jag kom ut och så åkte vi raka vägen till jobbet.
Enda sömn jag fått var ett par minuter här och där på planet.
Jag var på lysande humör när jag kom till jobbet dock, men det varade bara ett par minuter. Jag gick upp för att ta en kaffe direkt och de andra satt och fikade, jag tände lampan i taket och skojade om att tur att jag kommit hem annars hade de fått fortsätta att sitta i mörker på fikat. Jag fick en rungande utskällning för att jag tände i taket och sen var veckan förstörd...
Jag vet inte hur det är med er, men jag kan inte sitta i mörker mitt på dagen, då mår jag fysiskt dåligt och blir så trött att jag har svårt att hålla mig vaken. Jag får också huvudvärk eftersom jag får antränga ögonen för att se, då det kommer motljus från fönstren.
Vid 14 på eftermiddagen var jag för trött för att stanna kvar på jobbet och brorsan skjutsade hem mig och min väska.
Min sommargranne M hade hunnit flytta ut till huset bredvid från stan medan jag varit borta och nu tog hon en promenad runt tomten med mig när jag kollade läget där.
Jag tog upp några lökar och kollade potatisen, det har gått bra med det i år.
Vid 15 gick jag och lade mig och sov som en stock i 3 timmar och kom bara upp för att jag under en längre tid försökt att väcka mig själv.
Sen åkte jag och handlade och köpte revbensspjäll, det är nog första gången jag har gjort det tror jag.
När jag kom hem bakade jag bröd, stekte aubergineskivor doppade i mjöl, gjorde vitläksyoghurt och diskade upp efter mig. Varifrån all energi kom vet jag inte, men den räckte inte till uppackning och tvätt.
Judas hade visst gett upp hoppet att jag skulle komma hem så han kom hem väldigt sent men blev väldigt glad att se mig.
Jag tittade lite på ER medan jag plockade ögonbrynen som växt som ogräs under veckan i Grekland och sen kom jag i säng i relativt god tid och somnade på stört, liggandes på rygg. Jag som inte kan somna på rygg...

Tillbaka till civilisationen

Pa mandagen blev vi vackta redan 5.30, men jag var redan vaken eftersom jag frusit sa mycket under natten. Vi packade ihop vara swags och satte oss i bussen. Som vanligt fick vi vanta pa Italienarna som alltid var sist ombord. Sen akte vi till en utkikspost for att se soluppgangen over Uluru och dar fick vi frukost och fros lite till. Men det var vart det, forst blev himlen lila och sen kom solen over horisonten och det var sa vackert.

Nar vi diskat undan akte vi till klippan och de som ville fick klattra upp for den men bara de tva tyska killarna valde att gora det. Det finns manga skal att inte klattra upp for klippan. Det forsta skalet ar att Auborginerna inte vill att man gor det eftersom det ar en helig klippa och endast de vardiga heliga mannen far klattra upp for den. Det andra skalet ar att det ar valdigt farligt, 35 personer har fallit och omkommit sedan klippan oppnades for klattring pa 80-talet. I mitt fall finns annu ett skal, jag ar nog inte valtranad nog att ta mig upp. Det ar valdigt brant och ungefar 1 kilometer till toppen. Enda anledningen att klattra ar ju egentligen att kunna saga att man gjort det... Vi andra tog alltsa en promenad runt klippan istallet och det var 7,5 kilometer den vagen som vi tog och det blev ratt langtrakigt sa jag speedade runt den och kom in en halvtimme fore de andra. Jag satte mig en stund med tyskarna och det visade sig att bara en av dem gatt hela vagen upp, den andra hade vant efter 1/3 av klattringen.

Vi satt dar och tittade pa folk som var pa vag upp och det var laskigt att se hur folk tog med sig sma barn upp pa denna branta klippa.
Det finns nagra stallen dar man inte far fotografera klippan ens for att den ar helig och det ar kvinnornas heliga platser man inte far fota, man kan till och med fa boter om man gor det.
Under promenade runt fanns bara en sak att roa sig med och det var att forsoka hitta formationer i klippan som sag ut som nagot. Jag tog en del bilder pa sana stallen och ska se om jag kan anvanda dem som mall att gora akvarellmalningar. En annan sak vi sag var en massa larver som gick pa led, kanske for att se ut som en orm pa hall?

Sen akte vi tillbaka mot Alice Springs men inte forran vi slappt av 4 av Italienarna pa flygplatsen i Ayers Rock. Nar vi kom dit var det brandovning och de fick vanta pa bussen tills det var over.

Sen somnade vi allihopa pa bussen och vaknade bara nar vi stannade for att tanka eller handla nagot. Jag har kommit fram till att det ar en av de basta egenskaperna man kan ha nar man reser, att kunna sova nar som helst och var som helst.

Vid lunchtid stannade vi vid Mount Connor och de salta sjoarna och at lunch, det blev samma typ av macka som dagen innan och flugorna var precis lika jobbiga.

Vi akte en bit till och stannade sedan pa en kamelfarm for att rasta och for att de som ville skulle kunna prova att rida. Jag har aldrig suttit pa en kamel sa jag betalade 6 dollar (40;-) for att prova trots att det var en typ av "ponnyritt" med ledare runt i en padock. Jag har alltid tyckt att det ser laskigt ut nar de reser pa sig, men det var inte sarskilt laskigt faktiskt. Jag onskar att vi haft lite mer tid sa att jag hade kunnat fa rida nan timme eller sa ute i buschen, men vi ville tillbaka till Alice Springs innan det blev morkt.

Sa har ser forresten en riktig kamelta ut...

Vid 17 ungefar var vi tillbaka pa vandrarhemmet och aven den har gangen hade jag tur med de som bodde i mitt rum, den har gangen var det 4 tjejer och de var jattegulliga. Men jag bara duschade och tog mina grejer och motte upp med ett par av de andra och vi gick ned till Alice Springs for att ata tillsammans hela gruppen.

Jag hittade egentligen inget jag ville ha pa menyn men bestamde mig till slut for lasagne och den var inte sa bra och en av tyskarna at upp mina rester. Som de forna britter australiensarna ar sa serverar de forstas pommes med lasagne, udda for oss...
Vi hade en trevlig kvall och tittade pa guiderna och barpersonalen som holl pa och dansade och lekte lekar och sag ut att ha valdigt roligt och det var roande att titta pa. Men sen var vi sa trotta att vi ville sova och kom ivag 7 personer samtidigt och trots att vi var sa manga sa sager de att man absolut inte ska promenera hem i Alice Springs. Det ar tydligen en av de farligaste staderna i varlden och det ser sa himla lugnt och fredligt ut pa dagarna. Men man riskerar att bli nedhuggen om man gar hem sa vi delade en taxi. Taxichaufforen ville inte ens slappa av de engelska killarna vid korsningen som lag ungefar 200 meter fran deras vandrarhem utan slappte av den vid dorren. Nar vi sen inte lyckades ta oss in genom grinden vid vart vandrarhem stod han kvar tills vi kommit in ordentligt. Man blir ju lite skraj nar lokalbefolkningen ar sa noga...

Jag gick och lade mig efter att ha borstat tanderna, det hade varit nagra tunga dagar.