Hur kan man ta betalt för en sån hyrbil?

26/4 På lördagen var vi uppe extremt tidigt, vi var på plats vid en glaciärsjö klockan 4.15 på morgonen! Tanken var att vi skulle vänta in soluppgången där. Det gjorde vi också men jag blev lite besviken när jag såg bilderna, de var inte lika häftiga som jag trodde att de skulle vara. Så fort solen gått upp åkte vi en liten bit till en strand i närheten och fotade resten av soluppgången. Som tidigare var jag helt uppslukad av de isbitar som låg på stranden och det var i stort sett det jag fotade, liggande på magen. När vi fotat det åkte vi tillbaka till hotellet för att äta frukost.

Vid ett av stoppen upptäckte vi att vi fått punka och det hade ju inte varit ett stort problem med så pass många smarta, händiga människor i gruppen om det inte var så att vi inte fick loss hjulet. Det satt fastrostat stenhårt och vi provade alla möjliga sätt att få loss det. En av killarna började med att sparka på det och hårt, men det hände ingenting. En annan kille hämtade en stort sten och slog den om och om igen på fälgen. Till slut skruvad vi loss bultarna nästan helt och sen körde B runt och slirade med bilen. Den idén tyckte jag inte var så smart, om något hade hänt var det nog troligtvis att bultarna gått av och sen hade det inte spelat någon roll om vi fått av hjulet eller inte. Lösningen på problemet blev till slut en uppdragen staketstolpe som de satte spetsen mot fälgen och sen slog i andra änden med den stora stenen. Hur man kan ta betalt för en hyrbil i så dåligt skick är en gåta.
Vid nästa vattenfall gick jag nästan raka vägen till isdropparna vid basen och den här gången sprang jag tillbaka till bilen och hämtade macroobjektivet också.
Det blev också en hel del häftiga stenformationer denna dag och lite till is eftersom det fanns en hel del istappar i grottan vid stenformationerna. Även olika mönster i stenen och andra strukturer är sånt som intresserar och lockar mig. Jag har kommit på att min grej är till stor del detta med abstrakta naturmotiv, att gå väldigt nära saker och fota.

Att köra vilse med flit

3/1 På lördagen tog jag moppen och utforskade en massa småvägar bakom byn och vårt område. Det är ett myller av små vägar där inne och alla skyltar är på Thai, man vet alltså inte riktigt vart man är på väg förrän man kommit dit. Men jag hade systemkameran med mig och tanken var just att köra lite vilse och fota sånt jag passerade.
Det finns en massa små vattendrag där inne, jag vet inte vad det kan kallas, kärr kanske? Det ser ut att kunna torka upp ibland, men de är ändå rätt stora, det ser ut som små sjöar ungefär. Det är i alla fall väldigt vackert, det går inte riktigt att göra det rättvisa på foto. Jag råkade också snubbla över Dog Rescue Thailand som tydligen ligger just därinne och jag hade fått en förfrågan över Facebook om jag kunde fota hundarna åt dem och även fota hundar på byn, alltså gatuhundarna. De skulle använda dem i information och annonser och mitt bidrag skulle då bli att ge dem bilderna att använda. När jag kom dit var det dessvärre bara en Thailändare som inte pratade någon engelska där. Han gav mig en mapp med bilder på hundarna att titta i, men det var svårt att göra sig förstådd och jag hade fler ställen jag ville till, så jag tog bara ett par bilder. Tanken var att de skulle vara lite deprimerande, men det kanske blev lite väl? På något sätt så gillar jag dem i alla fall.
När jag kom ut bakvägen till grannbyn så åkte jag förbi supermarket när jag ändå var där. Jag hittade en ansiktsmask som jag tyckte var väldigt udda. Kan ni komma på vad texten betyder? Det kan inte jag. Som sagt, hellre än bra ibland. Jag vågade i alla fall inte köpa den, fast den ska ju också vara "whitening" och det vill ju inte vi västerlänningar ha, vi vill ju bli bruna.
Jag har förresten kommit på varför Thailändare vill bli vita och vi bruna! För några hundra år sedan var det modernt och fint att vara vit, även i Sverige. Varför? Jo det betydde att man inte behövde jobba utomhus och det i sin tur betydde att man hade pengar och det gav status. Det är på precis samma sätt i Thailand nu. Även de som jobbar utomhus gör allt de kan för att skydda sig mot solbränna, det ser lite läskigt ut när alla springer omkring, eller kör moppe med rånarluvor på sig... I Sverige är det nu modernt och status att vara brun. Varför? För att det betyder att man har tid och pengar att åka på semester utomlands och det i sin tur ger status. Det vill säga, det är precis av samma anledning som man vill vara vit i Thailand och brun i Sverige, status och att man har råd och tid helt enkelt. Det är också hög status att jobba på kontor i Thailand och då utsätts man ju inte för sol.
Träden som står i så raka led på en av bilderna är gummiträd, de små kopparna samlar upp gummit från "såren" man gör i träden. Såna odlingar finns precis överallt i Thailand och är en dominerande del av utsikten när man åker bil eller moppe genom Thailand, till exempel från Bangkok till Mae Phim.

Vårpromenad och nästan vilse

20/3 På tisdagen åkte jag hem direkt från jobbet och rusade bara in och hämtade kameran och sen gick jag ut igen. Turre blev överlycklig när han såg att jag tog fram kameran, han har visst kommit på att vi drar ut i skogen när den kommer fram. Vi promenerade utefter vår väg till skylten som pekar in i skogen, det står att det är Naturreservat där och jag har liksom aldrig hittat det. Vi gick in i skogen och som jag hoppats hittade vi både videung och tussilago och slutligen var vi på en stig vi inte sett tidigare. När vi gått ett tag kom vi till en slinga, det stod att det var 1500 m åt vardera håll, jag valde att gå åt vänster för jag trodde att det kanske fanns en annan väg ut där. Vi kom in i en riktig trollskog med mossa och fallna träd överallt och det var jättefint. Emellanåt skrämde vi någon stor fågel ur träden och jag vet inte vad det var för några fåglar för jag hörde mest smattret av vingarna mot grenarna och såg något flaxa iväg mellan träden, men stora som sjutton var de.
När vi gått ungefär halvvägs på slingan så kom vi ut vid en åker och plötsligt såg jag inte längre några märkta träd, vi fick gå tillbaka och hittade stigen igen och jag funderade på om jag tagit rätt stig och hur kallt det annars skulle bli att sova i skogen. Men vi kom ut på stigen vi kommit dit på lagom tills det började bli lite mindre ljust och en stund senare var vi hemma igen. En vacker promenad som vi kommer att ta fler gånger.
Resten av kvällen kunde vi ta det lugnt i soffan utan dåligt samvete, vi hade varit ute i runt 2 timmar i alla fall.

Man ska lyssna på djuren

4/2 När jag gick upp på lördagen var klockan rätt mycket men jag hade definitivt behövt min sömn. Men nu sken solen så vackert och snön gnistrade med en massa kristaller överallt. Det var -17 grader kallt men jag kände att jag behövde komma ut och Turre med. Efter en rätt snabb frukost på nybakade scones klädde jag på mig en massa kläder, underställ, dubbla strumpor, dunjacka, halsduk och faktiskt kom jag till och med ihåg att ta på mig mössa. Turre fick dubbla täcken men ändå fick han kramp i tassarna av kylan när vi påbörjade vår promenad vid Fysingen. Men efter att ha burit honom en stund och att han sen hade en massa överskottsenergi som han gjord av med genom att rejsa fram och tillbaka blev han snart så varm i kroppen att tassarna mådde bra.
Själv blev jag också varm efter en stund och frös inte det minsta, men kall blev jag i alla fall, det märkte jag när jag kom hem senare.
Nu tog jag istället chansen att fota så mycket som möjligt, det är svårt att fånga det där vackra gnistrandet på bild men visst blev några av bilderna fina trots att gnistret inte syns?
Vi gick ut en bit på isen och vi var inte de första, det var en massa spår fram och tillbaka överallt på isen och jag som avskyr vinter och vintersporter önskade nästan att jag hade ett par skidor faktiskt.
Men efter ett tag dundrade det till ordentligt i isen på andra sidan den lilla ön vi stod vid och Turre blev osäker och ville inte gärna vara kvar på isen, inte så att han fick panik eller så men han tittade uppfodrande på mig och jag har lärt mig att lyssna på djuren, de tycks veta mer än vi. På vägen hem stannade jag till vid stallet och där höll syrran och gudsonen på och mockade och fixade, de skulle ut och köra så jag hängde en stund med dem och H som var där också. Jag tog chansen att fota hästarna också när jag ändå var där och nu när det är snö är de ju rena och fina allihopa.
När vi kom hem bäddade jag ned Turre i en filt och själv behöll jag alla lager kläder på i flera timmar innan jag kunde börja skala av dem.

Resten av kvällen eldade jag och funderade på om man kan sitta hemma en hel lördagskväll ensam och må bra utan att platsa i mappen: eremit!
Jag kom fram till att man egentligen inte kan det men med den kommande resan och den bitande kylan så bestämde jag mig för att det var okey. Sen ringde S som jag inte hört av på länge och hon har också varit singel länge och vi pratade om livet och döden och en massa annat djupt och slutligen hade min arm gett upp helt, domnat bort och värkte så vi var tvungna att lägga på efter drygt 2 timmar. Under tiden vi pratat hade G ringt och jag ringde upp, men när det visade sig att han inte ville nåt särskilt så ursäktade jag mig och lade på och sen åt jag middag, klockan 22...

Sen fortsatte jag titta på Numb3rs och försökte ladda upp bilderna från kameran till datorn men först var jag tvungen att ta bort en massa bilder från datorn så jag hoppas verkligen att mina dubbla back-uper fungerar.