Seriös shopping gjord

12/1 På måndagen skulle jag på återbesök hos läkaren på sjukhuset i Rayong. Eftersom jag inte kan köra moppen så långt så hade jag letat efter sätt att ta mig dit. Yoyo var redan bokad den dagen så jag frågade Å om hon kunde skjutsa mig och dessutom hänga med och handla på Leamthong köpcentrum. Eftersom hon inte jobbar vanliga tider, eftersom hon är sångerska så gick det alldeles utmärkt för henne och gjorde att hon tog sig ut ur huset också. Hon är ganska mycket hemma, ensam.

Att komma in till läkaren gick rätt fort och sen var det bara blodtryck och lite frågor som också gick rätt snabbt. Sen fick vi vänta en stund på att betala och det skulle ta ännu längre tid om de skulle ta kontakt med försäkringsbolaget för att de skulle betala, så jag bestämde mig för att betala själv och se om jag kunde få tillbaka det av försäkringen senare. Det kostade runt 1400:- så det är ju värt att skicka in de kvittona. Där man betalar och får ut de föreskrivna medicinerna har som många andra Thailändska inrättningar väldigt förvirrande skyltar på engelska. I det här fallet stod det att man skulle säga till om man väntat längre än 15 minuter, på en skylt precis ovanför stod det att man skulle säga till om man väntat mer än 20 minuter..
När vi var klara på sjukhuset skulle Å leta rätt på en tjej hon anlitat för att sy om hennes kläder och vi åkte fram och tillbaka utefter en väg i närheten av sjukhuset ett par gånger och försökte hitta hennes butik. Det var många skräddare som hade butiker där. Slutligen gav Å upp och sa att vi bara skulle gå in i den närmaste och kan ni tro, det var rätt butik! När hon såg tjejen därinne så insåg hon att det var samma tjej som hjälpt henne ett par år tidigare. Jag hittade en galaklänning i klarblått som jag gillade och frågade om jag kunde få prova den. Tjejen såg livrädd ut och verkade rädd att jag skulle spränga den. Jag bedyrade att jag inte skulle försöka stänga den och då fick jag prova. Jag inser inte och ser inte hur smal min midja är och det visade sig att jag kom i klänningen och faktiskt kunde stänga den över midjan och magen, men sen var det stopp! Över bysten var glappet nästan halva min framsida och halva min baksida av kroppen om ni förstår vad jag menar? I alla fall så insåg vi ju att den inte skulle funka hur mycket vi än ändrade den. Men hon sa att hon kunde sy en ny likadan åt mig på en månad. Men sen när hon fick veta att jag ska åka hem nästa lördag så sa hon att hon skulle försöka få den klar till dess. För det ville hon ha 3500 baht vilket är mycket i baht, men rätt rimligt i kronor, c:a 875:-. Hon ville ha 2000 baht i förskott och sen skulle jag betala resten vid hämtning. Hon sa också att jag skulle behöva vänta en timme vid hämtning för att hon skulle kunna slutföra arbetet efter att jag provat den.
Vi beställde den, fick ett kvitto och ett telefonnummer att ringa innan jag kom och hämtade den och sen åkte vi till Laemthong. Eftersom Å vet att jag älskar Starbucks så gick vi dit först och tog en kaffe och jag och Å delade på en red velvet cake. Den var mycket godare än jag förväntat mig faktiskt. Hon har en egen chaufför som är en kusin till henne och de jobbar också med musik tillsammans och han hängde också på och shoppade. Vi gick förbi en djuraffär och de hade såna där hundgodis som är bra för tänderna och som Turre faktiskt äter, så jag köpte en packe av några olika sorter för att ta hem till honom eftersom de var betydligt billigare i Thailand.
Två sjuka saker jag reagerade på var att de säljer parfym till husdjur och att de säljer små igelkottsbebisar...
Jag kan tänka mig att det är lockande att köpa en liten igelkott, de är ju så söta och om man inte vet att de inte mår bra av att vara i fångenskap så ser man ju inget fel i det. Thailand är ju inte riktigt som Sverige när det gäller djurhållning. I Sverige är det ju olagligt att hålla ett vilt djur i fångenskap ens under en begränsad tid för att göra dem friska om de är sjuka.
Vi gick förbi ett bageri i centrumet och vissa av sakerna de säljer där ser minst sagt udda ut i mina ögon. Som brödbitarna som ser ut att ha hår på sig, eller jordgubbsbakelserna som ser lite lustiga ut.
Innan vi åkte hem gick vi för att äta en tidig middag på Fuji, en japansk restaurang. I centrumet har bara större restauranger råd att hyra in sig, så det är bara större kedjor som finns där och maten är minst sagt dålig. Men just på Fuji så serverar de också sushi och den är av värdsklass! Jag vill alltså äta där och de andra gillar också det, så det var givet. Det är ju väldigt dyrt att äta där, men faktiskt värt det. När vi gick därifrån snubblade vi över en diamantaffär som hade ett halsband med stjärnor och tillhörande örhängen. Plötsligt hade jag lagt handpenning på dem och sa att jag skulle komma förbi med resten av pengarna innan jag åkte hem. Det var mycket pengar! Även med svenska mått mätt. Men eftersom "diamonds are a girls best friend" och jag faktiskt har råd att unna mig själv det, så köpte jag dem alltså. Dessutom går de ju att sälja vidare om det blir knappt om pengar. Jag ska värdera dem när jag kommer hem så att jag vet vad de är värda och sen också försäkra dem.
Å och hennes chaufför var helt till sig och tyckte att det var jättekul att jag bestämde mig för att köpa dem. Själva köpte de väskor som var lagom till att resa med, eftersom de ofta är borta över en helg eller några dagar för att uppträda. Det var riktigt häftiga färger på dem.
Vi kom inte hem förrän sent, runt 21, så jag stannade hemma på kvällen, men jag var nöjd och glad med min dag.

Att köra vilse med flit

3/1 På lördagen tog jag moppen och utforskade en massa småvägar bakom byn och vårt område. Det är ett myller av små vägar där inne och alla skyltar är på Thai, man vet alltså inte riktigt vart man är på väg förrän man kommit dit. Men jag hade systemkameran med mig och tanken var just att köra lite vilse och fota sånt jag passerade.
Det finns en massa små vattendrag där inne, jag vet inte vad det kan kallas, kärr kanske? Det ser ut att kunna torka upp ibland, men de är ändå rätt stora, det ser ut som små sjöar ungefär. Det är i alla fall väldigt vackert, det går inte riktigt att göra det rättvisa på foto. Jag råkade också snubbla över Dog Rescue Thailand som tydligen ligger just därinne och jag hade fått en förfrågan över Facebook om jag kunde fota hundarna åt dem och även fota hundar på byn, alltså gatuhundarna. De skulle använda dem i information och annonser och mitt bidrag skulle då bli att ge dem bilderna att använda. När jag kom dit var det dessvärre bara en Thailändare som inte pratade någon engelska där. Han gav mig en mapp med bilder på hundarna att titta i, men det var svårt att göra sig förstådd och jag hade fler ställen jag ville till, så jag tog bara ett par bilder. Tanken var att de skulle vara lite deprimerande, men det kanske blev lite väl? På något sätt så gillar jag dem i alla fall.
När jag kom ut bakvägen till grannbyn så åkte jag förbi supermarket när jag ändå var där. Jag hittade en ansiktsmask som jag tyckte var väldigt udda. Kan ni komma på vad texten betyder? Det kan inte jag. Som sagt, hellre än bra ibland. Jag vågade i alla fall inte köpa den, fast den ska ju också vara "whitening" och det vill ju inte vi västerlänningar ha, vi vill ju bli bruna.
Jag har förresten kommit på varför Thailändare vill bli vita och vi bruna! För några hundra år sedan var det modernt och fint att vara vit, även i Sverige. Varför? Jo det betydde att man inte behövde jobba utomhus och det i sin tur betydde att man hade pengar och det gav status. Det är på precis samma sätt i Thailand nu. Även de som jobbar utomhus gör allt de kan för att skydda sig mot solbränna, det ser lite läskigt ut när alla springer omkring, eller kör moppe med rånarluvor på sig... I Sverige är det nu modernt och status att vara brun. Varför? För att det betyder att man har tid och pengar att åka på semester utomlands och det i sin tur ger status. Det vill säga, det är precis av samma anledning som man vill vara vit i Thailand och brun i Sverige, status och att man har råd och tid helt enkelt. Det är också hög status att jobba på kontor i Thailand och då utsätts man ju inte för sol.
Träden som står i så raka led på en av bilderna är gummiträd, de små kopparna samlar upp gummit från "såren" man gör i träden. Såna odlingar finns precis överallt i Thailand och är en dominerande del av utsikten när man åker bil eller moppe genom Thailand, till exempel från Bangkok till Mae Phim.

Vilken uppståndelse

1/1 Eftersom vi alla ville spendera så mycket tid som möjligt med A innan hon behövde åka hem på förmiddagen på torsdagen så mötte vi upp allihopa hos S för frukost vid 9-tiden innan hon skulle åka tillbaka för att jobba.
Vi hade en väldigt trevlig och lat frukost, både vi och hundarna som nog också var lite slitna efter nyårsaftons alla intryck.
A gillar mat och svensk mat är inget undantag, hon är något så ovanligt som en thai som gillar Kalles Kaviar, eller älskar det kanske man ska säga? Jag tar alltid med det till henne från Sverige. Det går förvisso att få tag i i Thailand, särskilt i Mae Phim på den svenskägda affären som ligger granne med oss, men för en Thailändare med thailön är de jättedyra! Jag vet inte riktigt vad de kostar men jag skulle gissa på 200-300 baht. För oss är det 40-60 kronor kanske, rätt dyrt, men värt det om man verkligen är sugen, men för en thailändare är det runt 200-300 kronor. Man kan säga att för thailändare är baht ungefär som kronor för oss. Går det att förstå? Det var visst svårt att förklara. Jag var tvungen att ta en bild av en av hennes frukostmackor, på den blandade hon konstiga saker enligt mig... stekt ägg, Kalles kaviar och vitlökssalami.
Däremot så gjorde det mig sugen på salami, så senare på dagen köpte jag en dansk salami på den svenska affären som ligger i närheten av min lägenhet. Jag köpte också cocktailtomater. De jag fick tag i höll hög kvalité, men annars är just tomater något som sällan är riktigt bra i Thailand, många andra grönsaker och frukter är ju bättre i Thailand, men vissa är det tvärtom med, tomater och gurka till exempel. Gurkan är det ju inte något jättestort fel på i sig, men fröna går inte att äta, de är som pumpafrön ungefär och de bör man skära bort om det ska bli gott och det glömmer jag väldigt ofta. Än en gång åkte jag iväg för att handla lite grejer till lägenheten och den skylten det är en bild på var något jag hittade. Skyltar på engelska är ofta väldigt roliga i Thailand. Ofta vet man inte alls vad som menas och andra gånger står det något helt annat än det de vill ha sagt. Vad betyder den här skylten tex? Push eller soptunna? Någon har alltså gjort sig besväret att göra original och trycka skyltar med ett budskap som är oförståeligt. När jag kom hem igen tog jag kameran och gick ned på stranden och tittade på folk och bara slappade en stund. Det var fortfarande rätt mycket folk på stranden, det syns inte så mycket på bilderna eftersom Thailändarna mest sitter i skuggan av träden, men det var fullt med bilar utefter hela stranden och en massa försäljare förstås.
Förresten, vad tycks om Thailändska cigarettpaket? Det här känns i alla fall rätt så rimligt, ibland är det helt orelaterade, äckliga bilder på sjuka människor och även barn.
På kvällen åkte jag ned till Haha bar för att säga hej till T som har den. Han jobbar alla dagar som baren är öppen, så om man inte har något att göra så är det ett säkert kort.
Han blev jätteglad att se mig och just när jag kom dit satt han med 5-6 Thailändare. Jag brukar säga att Thailand är min rast från folk som stirrar på mig med öppen mun. Västerländska män är ofta i Thailand för att de gillar Thailändska tjejer och Thailändska män bryr sig inte alls om mig, jag är som luft för dem.
Men inte den här gången, när jag gick fram emot bordet där de satt så blev de helt till sig och började fixa och dona för att göra plats och duka fram tallrikar och ställa fram stolar, de myllrade verkligen ett tag och i den förvirringen var det en av männen som tappade ett bestick på min tå och jävlar vad det gjorde ont! Ni vet sådär så att man mår illa och ryser i nacken.
Till slut kändes det bättre, men de fortsatte att vara helt till sig och en av dem sa hela tiden att jag var vacker och att han älskade mig, jag tror att det var det enda han kunde på engelska visserligen, men att han gillade mig var uppenbart och gjorde mig förvirrad, de är som sagt normalt sett helt ointresserade av mig. T är gay och vi klickar perfekt och det är så skönt att jag kan få tycka om honom hur mycket jag vill och komma för att träffa honom varje dag om jag vill, utan att han tror att jag är kär i honom, det är så skönt. Hetero män har ofta så höga tankar om sig själva att de tror att man är kär i dem så fort man tycker om att umgås med dem och sen drar de öronen åt sig och försvinner. T är tvärtom, han är jätteglad att jag gillar honom och kommer förbi så ofta.
När jag kom hem upptäckte jag varför det gjort så ont när de tappade besticket på mig, det hade slagit upp ett sår på min tå och det blödde visst rätt bra, men det märkte jag ju inte på puben där det var lite mörkare. Det var nog visserligen rätt bra för killen som gjort det kände sig nog ändå rätt dum.
Jag hade beställt stekta nudlar i baren men de var inte särskilt goda, det var nog inte så mycket fel på matlagningen, jag har helt enkelt upptäckt att jag egentligen inte gillar den smaken som blir av det man har i dem.

Tror vi på att de haft samma meny sedan 1969?

Jag tycker att Keyes Billack är ett rätt kul namn

29/4 På måndagen avslutade jag arbetsdagen med att åka till Axfood för att köpa lite grejer till jobbet och då tog jag också chansen att handla lite till min egen Valborgsfest. Bilen blir alltid smockfull när man varit där.
På vägen hem hittade jag skylten på bilden, kanske är det bara jag som tycker att det är kul med namnet på lackverkstaden?
När jag spelade quiz på kvällen spelade jag med B och långa P och deras lag. Som vanligt hade vi riktigt trevligt. Det som är så trevligt med Tudor Arms är ju stämningen och jag har lärt känna flera av mina vänner där!
Jag åt en Seafood Salad och beställde en halv eftersom jag ju inte får i mig mycket alls just nu, men det var ändå ganska mycket för mycket för mig. Men jäklar vad den är god! De har väldigt bra mat på Tudor Arms, någon anställd sa att de haft samma meny sedan de öppnade 1969 och att de vet hur man tillagar det nu... Det är nog en liten överdrift eftersom jag faktiskt vet att de ändrat lite saker sedan jag började gå där för runt 8 år sedan.

Lagkompisarna G och B

Tudor Arms Seafood Salad

Jag och långa P

Första hjälpen för hjärtesorg

9/9 På söndagen vaknade jag av att jag fick ett sms, det var från J och sa ärligt och tydligt att vi inte kunde träffas mer... Sen blev det väldigt jobbigt, för jag gillar verkligen honom skarpt och det sitter rätt långt inne för mig. Jag har inte haft såna känslor för någon sedan jag blev singel för drygt 7 år sedan.
Jag bryggde en kanna kaffe och hällde i mig på rätt kort tid och så kedjerökte jag runt 10 cigaretter, jag som inte röker förrän på eftermiddagen.
Det var min frukost och sen fick jag inte ned mer.
L ringde och tröstade lite och sen satte jag mig att titta på P.S. I love you, bra hjälp till självhjälp, det vill säga att få ur sig lite sorg.
Sen kände jag mig ganska tom på allt utom tankar så jag bytte om och tog Turre och gick ut på en långpromenad.
Är inte hundar härliga? Han verkade inte det minsta förvånad över att vi går rätt ut i skogen och sen att vi hela tiden vänder hemifrån när det går en väg hemåt. Nej, han bara travar på, helt nöjd med situationen och världens bästa sällskap. Dessutom behövde jag inte sätta på honom kopplet en enda gång på drygt 2 timmar trots att vi passerades eller passerade hundar, barn, vuxna, joggare, tjurar, cyklister, bilar och rullskideåkare.
Jag gick i ett jämt och inte tokhögt tempo, jag ville mest ha en chans att slappna av. Jag började på ridvägen under kraftledningen och när jag kom till vägen som ledde hemåt så gick jag vidare istället och så gjorde jag tills kommunen tog slut vid jobbet och då svängde jag hemåt igenom golfbanan, passerade Vallentunavägen och in på nästa ridstig som leder hem.
Jag hittade lite intressanta saker på vägen, slånbär stora som vindruvor, runstenen som står närmast mitt hus, en kul skylt och en kattgrav.
Dessutom hittade jag lite svamp på stigen och lade den i tröjan och gjorde som en liten påse som jag slapp hålla i medan jag gick.
När jag kom hem 2 timmar och 17 minuter senare var jag kall på huden och varm inuti och det tog inte lång tid innan jag frös inifrån. Jag var törstig efter min långa promenad och drack vatten, men det kom upp nästan lika fort som det kom ned och sen fick jag vara försiktig med mat och dryck.
Jag visste direkt att det varit ett smart beslut att gå av sig lite av sorgen, men nu fick jag lägga mig under filtar i soffan och tankarna kom tillbaka.
Jag kunde inte annat än stirra upp i taket, någon vila fick jag inte. Då kom K hem och tittade på mig så bekymrat att jag nästan tyckte ännu mer synd om mig själv, sen kokade hon te till mig och ställde framför mig och sen lämnade hon mig ifred men hade dörren öppen om jag ville nåt.
Hon är en pärla.
Senare på kvällen fick jag i mig ett kokt ägg, men det gick långsamt och jag var försiktig.
Jag pratade med L senare på kvällen igen och äntligen fick jag svar från Ju som varit utanför mobiltäckning under dagen och då kändes det lite bättre när hon lovade att ta hand om mig på måndagskvällen.
Jag gick och lade mig så tidigt jag kunde och tog en tablett för att somna, skönt att få fly en stund.

Kanske lika bra att lära sig både och?

11/7 På onsdagen åke jag till mässan lite senare eftersom jag fått gjort det mesta av det jag skulle göra. Jag jobbade vidare med att få till ett möte med några som pappa ville att jag skulle prata med och jag hovrade runt deras monter i flera timmar utan att försöka se för misstänkt ut. Ändå fick jag aldrig tag i tjejen som jag skulle prata med.
Jag sprang på före detta kollegan C både dagen innan och denna. Det är underligt att man faktiskt springer på dem man känner trots att mässan är så stor.
Jag sprang också på P's amerikanska kollega J och vi bestämde oss för att äta lunch tillsammans.
Vi tog oss till den stora caféterian och plötsligt tyckte jag att jag såg S som jag och M pratat om på middagen kvällen innan. Det var ganska mörkt i restaurangen och han satt i ett hörn så jag blev plötsligt osäker, men när han såg mig ställde han sig upp och det visade sig alltså vara S som jag inte sett på 3-4 år.
Han satt med sina före detta kollegor och vi hälsade lite snabbt och jag ville gärna prata lite med honom men var tvungen att ursäkta mig och springa ikapp J för att ät lunch.
Efter en trevlig lunch gick vi åt varsitt håll och jag gick till MB's monter för att se om min kompis P dykt upp än. P var där och sa med ett leeende: -Kom in i vårt mötesrum, S sitter där inne...
Kul att jag fick en chans att prata med dem en liten stund, men sen dök en till kille upp och de skulle ha ett möte så jag ursäktade mig och sa att vi skulle ses senare på drinkar med föreningen.
På eftermiddagen gick jag tillbaka till montern så som P bett mig och när han inte var riktigt klar att gå vidare så gick jag till en grannmonter där jag såg en av killarna i vår styrelse.
Vi satt och pratade en stund och sen kom en till av styrelsemedlemmarna och en började vi traska mot en annan monter dit vi blivit bjudna.
Efter en snabb öl i den montern var det nu dags att röra sig ned mot "chaleten" där vi skulle träffas för drinkar.
Vi hade ett par trevliga timmar där och jag pratade med folk jag inte sett på ett tag också. Sen gjorde jag och S sällskap till bussarna och så åkte jag tillbaka mot London.
Jag kom tillbaka och var helt slut men väntade på besked om var vi skulle träffas för middag jag och ett par styrelsemedlemmar som också bodde i London snarare än Farnborough.
När jag fick besked om var vi skulle träffas hade jag 30 minuter att ta mig dit, det var rätt lång bit med tunnelbanan och jag kom nästan 30 minuter sent. Men eftersom de inte gett mig tillräckligt med tid och dessutom varit sena själva så var de helt obekymrade om det.
Det var jag och två killar från styrelsen och en kille som jobbar för en av dem.
Vi hade en väldigt trevlig middag, restaurangen var Fransk och hette The Bleeding Heart och maten var jättefin.
Jag beställde råbiff till förrätt och riktigt blodig biff till varmrätt... nåja, gott var det i alla fall.
Vi fick också en aptitretare före maten, en cocktailtomat med laxmousse, det var också gott, men litet. Vi skattade en hel del, särskilt när jag visade bilden jag tagit på en skylt på väg från tunnelbanan till restaurangen, vad tyckte ni om den?
När vi kom ut regnade det igen och vi följdes åt mot tunnelbanan och sen skiljdes vi åt där och jag åkte hemåt till mitt hotell.