Alla får klä av sig i Rio!

12/4 På söndagen gick jag iväg utefter Copacabana för att ta mig en titt. Jag tog med mig handväskan och systemkameran trots att folk sagt till mig att det enda folk vill göra när de ser en turist är att råna dem. Jag var orolig innan jag åkte dit, men när jag är på plats så blir jag alltid modig (dumdristig?) och helt orädd. Jag håller alltid en hand över handväskan om det är någon människa i närheten, så om det skulle hända mig något är det just ett rån, de flesta skulle inte komma undan med att lyckas ta ifrån mig något utan att jag märkte det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Men som sagt, jag har en hand på väskan och ögon i nacken. Om någon går lite för nära visar jag att jag ser dem i ögonvrån, vissa flyttar då undan, jag antar att det var de som var ute efter att stjäla något från mig.
Jag kände mig i alla fall helt trygg trots att jag kanske inte borde det. Jag hade inte kommit långt innan jag mötte en stor demonstration, alla bar de Brasilianska färgerna och hade en massa flaggor och grejer. Jag vet fortfarande inte vad det gällde, men det kändes nästan mer som en fest än något aggressivt. Kanske hade det något med ett val att göra?
Jag fortsatte i alla fall att promenera trots att jag kände att jag nog skulle bränna axlarna och kanske ansiktet, vid det här laget hade jag gått så pass långt att jag ville gå tills stranden tog slut, dessutom försökte jag hitta Starbucks som jag trodde borde ligga någonstans däromkring. Anledningen till att jag letade efter Starbucks var att jag ville köpa de där stad- och landsmuggarna åt mig själv och syrran. Slutligen kom jag fram till Ipanema, den andra kända stranden. Mitt emellan stränderna fanns en kulle och därifrån var det en fantastisk utsikt, det var bara det att den kullen också hade de enda buskarna och kaktusarna på hela detta område och uppenbarligen hade alla män på båda stränderna använt dessa buskar som toalett! Pisslukten stod tung runt buskarna och jag var tvungen att andas genom munnen så illa och mycket som det luktade. Jag antar att detta till viss del beror på att de så sällan har regn, annars hade det ju spolats undan vartefter. Men när man kom förbi det området var det i alla fall jättefint så det var värt "rökdykningen".
Under hela min promenad såg jag ju både en massa andra turister men också en massa brasilianare (heter det så?) och det som slog mig var att alla gick halvnakna, unga, gamla, män, kvinnor, tjocka och smala! Det gick riktigt gamla kvinnor med hängmage och hängbröst omkring i bara shorts och bikini-bh på strandpromenaden, så det var inte ens bara på stranden. Det där skulle man inte se i Europa och kanske inte heller i USA, där är det bara de unga och vackra som törs klä av sig. Det jag fick se hade en överraskande effekt på mig, när jag väl gick ned på stranden kände jag mig nästan bekväm med att gå i bikini, i Rio är det ok att inte vara fotomodellsnygg och ändå vara på stranden!  Det var häftigt att känna så och det var så lättåtkomligt inom mig, det trodde jag verkligen inte. Det visar så tydligt att anledningen att man är så elak mot sig själv handlar om hur man tror att andra tänker och reagerar. När jag slutligen kom tillbaka efter 4-5 timmars promenad så hade jag mycket riktigt bränt mig på axlarna, nacken, ansiktet och halsen, men inte jättemycket som tur var. Jag tyckte att jag var ganska vältäckt med långklänningen, men jag hade ju inte tänkt vara ute så länge i solen.
Efter en dusch och byte av kläder gick jag en liten bit utefter gatan och åt middag på en av restaurangerna på strandpromenaden. Maten var inte alls särskilt bra, jag valde Ceasarsallad och den var under all kritik. Men det satt ett par norrmän vid bordet bredvid mig och av dem fick jag information om var jag kunde hitta en bankomat. De sa till mig att vara försiktig, men jag sa som det var, jag tänkte inte gå dit nu på kvällen, jag tänkte vänta till imorgon och då blev de lugnade. Så ja, det är visst rätt farligt i Rio, de bor där tror jag och har ju koll. Fast något jag märkte under min promenad är att det finns poliser överallt, i alla fall på Copacabana och Ipanema. Det är ju väldigt smart att försöka hålla turisterna säkra, det lär ju skada turismen att det är så farligt att vara där.

Gatuhundarnas familjeliv blomstrar

Man ser precis var något har fångat min uppmärksamhet

8/1 Även på torsdagen tog jag en promenad utmed stranden och jag fick just reda på idag att den är 7 km lång! Fast så långt gick inte jag. Precis granne med oss ligger kronprinsens sommarpalats, det är bara det att han liksom många andra dog i Tsunamin... Palatset har stått tomt och förfallit, men nu har det sålts, någon sa att det var en Bangkoksfamilj som köpt det. Det är i alla fall helt sant att det är sålt, det har redan påbörjats arbeten att röja upp marken och renovera huset. Jag skulle så gärna vilja köpa lusthuset nere vid havet. Det är helt ruttet förstås och de kommer nog att riva det, men ååhh vad underbart det skulle vara att renovera det och bo där nere. Jag fotade några av gatuhundarna också, det är 9 valpar som bor utanför ett av områdena precis. Jag tror inte att de hör till samma kull allihopa, men vilka än föräldrarna är så har de hittat ett väldigt bra och skyddat ställe för valparna där. Det finns bara en liten väg som i stort sett bara används av mopedister och cyklister, det finns mycket skugga och en del vegetation att gömma sig under. Jag körde dit på moppen och sen satte jag mig på vägen med ryggen mot muren runt området som ligger där och sen väntade jag bara och försökte fota dem. De flesta valparna är svarta och det är svårt att få bra bilder på dem i skuggan och jag borde ha tagit mitt stora objektiv med mig, jag kom inte så nära som jag trodde med det objektivet jag hade med. De flesta valparna mer eller mindre ignorerade mig och fortsatte med sina lekar och sovstunder. De är i relativt gott skick, några är magra och tufsiga, men de ser rätt friska ut ändå och några av dem är inte ens magra eller tufsiga och ser väldigt starka ut. Lite då och då kom det en vuxen hund på "genomresa" och då blev alla valparna jätteglada och sprang fram och slickade den i mungiporna och viftade på svansarna som besatta. Det var uppenbart några hundar de kände väl och de vuxna slängde en blick på mig och travade vidare, de verkade inte tro att jag var något hot mot valparna. En av valparna var mer nyfiken än de andra och låg och tittade på mig och skällde en hel del, men senare "neg" han också och inbjöd till lek, eller ville nog i alla fall att jag skulle röra mig lite. Men jag satt kvar tyst och stilla för att om möjligt vänja dem vid människor. Någon är nog där och matar dem ibland, för det fanns en tom hundmatspåse där som alla tog en titt i då och då för att se om det fanns något kvar i den. De verkar vara ganska lyckliga hundar faktiskt och de är i alla fall starka nog att vilja busa med varandra större delen av dagen.

Jag var rätt mosig på kvällen och
alla andra var trötta och orkade inte gå någonstans så jag blev hemma den här kvällen.
S tycker att jag är precis lagom solbränd nu, men jag tycker att jag är rätt blek, eller i alla fall ser ut ungefär som jag brukar, jag får nog lägga på ett kol nu om jag ska slippa att folk retar mig när jag kommer hem. Jag brukar ju ofta jobba på distans när jag är nere och då sitter jag ju inne större delen av dagen och då hinner man ju inte bli solbränd. Till middag åt jag min pastasås med rispasta, det var ok, men lite slemmigt av någon anledning, troligtvis för att det var svårt att skölja pastan då jag saknade durkslag... Senare på kvällen fick jag plötsligt för mig att testa kex med sylt på. Jag kom nämligen på att det var vad jag och syrran gjorde på helgmorgnar innan mamma och pappa vaknade. Jag kan inte ha varit mer än 4-5 och syrran 3 år äldre då. Vi brukade tydligen kladda ner hela bordet med sylt, för jag minns att mamma alltid blev jättearg på oss och sa att hela bordet klibbade. Det var i alla fall inte alls så gott som jag mindes det och det känns inte lockande att testa igen.

Kronprinsens sommarpalats

Att köra vilse med flit

3/1 På lördagen tog jag moppen och utforskade en massa småvägar bakom byn och vårt område. Det är ett myller av små vägar där inne och alla skyltar är på Thai, man vet alltså inte riktigt vart man är på väg förrän man kommit dit. Men jag hade systemkameran med mig och tanken var just att köra lite vilse och fota sånt jag passerade.
Det finns en massa små vattendrag där inne, jag vet inte vad det kan kallas, kärr kanske? Det ser ut att kunna torka upp ibland, men de är ändå rätt stora, det ser ut som små sjöar ungefär. Det är i alla fall väldigt vackert, det går inte riktigt att göra det rättvisa på foto. Jag råkade också snubbla över Dog Rescue Thailand som tydligen ligger just därinne och jag hade fått en förfrågan över Facebook om jag kunde fota hundarna åt dem och även fota hundar på byn, alltså gatuhundarna. De skulle använda dem i information och annonser och mitt bidrag skulle då bli att ge dem bilderna att använda. När jag kom dit var det dessvärre bara en Thailändare som inte pratade någon engelska där. Han gav mig en mapp med bilder på hundarna att titta i, men det var svårt att göra sig förstådd och jag hade fler ställen jag ville till, så jag tog bara ett par bilder. Tanken var att de skulle vara lite deprimerande, men det kanske blev lite väl? På något sätt så gillar jag dem i alla fall.
När jag kom ut bakvägen till grannbyn så åkte jag förbi supermarket när jag ändå var där. Jag hittade en ansiktsmask som jag tyckte var väldigt udda. Kan ni komma på vad texten betyder? Det kan inte jag. Som sagt, hellre än bra ibland. Jag vågade i alla fall inte köpa den, fast den ska ju också vara "whitening" och det vill ju inte vi västerlänningar ha, vi vill ju bli bruna.
Jag har förresten kommit på varför Thailändare vill bli vita och vi bruna! För några hundra år sedan var det modernt och fint att vara vit, även i Sverige. Varför? Jo det betydde att man inte behövde jobba utomhus och det i sin tur betydde att man hade pengar och det gav status. Det är på precis samma sätt i Thailand nu. Även de som jobbar utomhus gör allt de kan för att skydda sig mot solbränna, det ser lite läskigt ut när alla springer omkring, eller kör moppe med rånarluvor på sig... I Sverige är det nu modernt och status att vara brun. Varför? För att det betyder att man har tid och pengar att åka på semester utomlands och det i sin tur ger status. Det vill säga, det är precis av samma anledning som man vill vara vit i Thailand och brun i Sverige, status och att man har råd och tid helt enkelt. Det är också hög status att jobba på kontor i Thailand och då utsätts man ju inte för sol.
Träden som står i så raka led på en av bilderna är gummiträd, de små kopparna samlar upp gummit från "såren" man gör i träden. Såna odlingar finns precis överallt i Thailand och är en dominerande del av utsikten när man åker bil eller moppe genom Thailand, till exempel från Bangkok till Mae Phim.

Vi stängde inte stället, vi höll det öppet....

5/11 På tisdagen tog vi det mest lugnt, jag och V var på taket en stund och alla tog igen sig efter dagar med magproblem och sånt. Jag och V klarade oss visserligen ifrån det vilket är lite konstigt eftersom vi nog är de som blir lättast sjuka av oss annars. Vi höll tummarna för att det skulle hålla i sig trots allt. På kvällen bestämde vi med E att vi skulle åka och äta på The Kitchen tillsammans så det gjorde vi och hade trevligt. S blir brun av ingenting, jag blir röd/lila och L blir knappt solbränd alls. Förvisso är hon så blekvit att hon måste hålla sig i skuggan större delen av tiden och smörjer ju också in sig med solskydd 50 för att inte bränna sig, men efter resan såg det ut som om vi haft henne inlåst i ett källarrum hela tiden. Ni ser ju färgskillnaden mellan oss alla tre på bilden. V blir visserligen brun, men hon får jobba rätt hårt på det, men började nästan komma ikapp E som bor i Thailand och fortfarande tycker om värme och sol.

När vi kom tillbaka så gick vi ned till Buffalo Bills och vi är verkligen veka Thailandresenärer, vi valde vatten alla utom E som tog en cocktail. Men vad gör man när man är törstig?
Vi slogs mot myggen med alla möjliga medel som jag och E hade i väskorna men till slut gav ungarna upp och jag och E blev sittande ensamma tills de stängde och släckte hela restaurangen. Eftersom vi är välkända och stället inte har några dörrar så var det ingen som körde ut oss, men nattvakten kom och tog sig en titt lite då och då för att se att det verkligen fortfarande var vi som satt där och inte några huliganer.