Visar inlägg med etikett Mae Phim. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mae Phim. Visa alla inlägg

fredag 25 september 2015

På vilken sida sitter blinkersen egentligen?


16/5 På lördagen åt jag, S, A och V lunch nere i byn eftersom A skulle tillbaka till Bangkok och jobbet på eftermiddagen. Sen på kvällen var det dags för födelsedagskalas på Buffalo Bill, vår vän P som är chef på restaurangen fyllde år och det bjöds på buffé. Vi var väldigt många och jag hann verkligen inte prata med folk och sen väldigt tidigt på kvällen så bad S mig att köra honom hem, han hade druckit och det hade ju inte jag. Jag hade lämnat av honom hemma och skulle ta bilen med mig tillbaka, jag hade till och med kört större delen av vägen hem när han ringde och sa att hans nyckel ju satt på bilnyckelknippan... Klantigt av oss båda två eftersom vi kommit ihåg det kvällen innan då jag också hade kört hem honom. Det var bara att åka tillbaka och när jag kom tillbaka hade det ju tagit ett tag så då hade de som var kvar på restaurangen hunnit börja oroa sig för vart jag tagit vägen. De är alltid lite oroliga för mig när jag kör eftersom det är vänstertrafik, men jag har ju kört i England och Skottland bland annat och i Mae Phim finns det en enda väg rakt igenom byn och det är verkligen inte mycket trafik, det är ju en liten fiskeby. På kvällarna är man ofta ensam på vägen och min största oro är att köra på någon annan. På den lilla vägen in till S hus finns det inga gatlyktor och det går folk utefter den vägen i mörkret och vi ska inte tala om hur många moppar som folk kör runt med därinne i mörkret utan lysen! Sen vet man inte heller vilken sida man ska förvänta sig att folk kommer på i Thailand. Man kan till och med få möte i väggrenen på motorvägen, de ser helt enkelt ingen anledning till att åka på vägen och av och runt när de liksom bara ska tillbaka till en annan avfart eller ett hus som ligger mot trafiken. Men som jag sagt tidigare, thailändarna är både sämre och bättre förare än vi. Vi skulle förvisso inte få för oss att göra hälften av de gala grejer som thailändarna gör i trafiken, men de är också beredda på det mesta i trafiken och väjer bara helt lugnt för de mest galna grejer som vi svenskar skulle ha polisanmält folk för! De blir inte ens irriterade på den som gör något konstigt, de är väldigt avslappnade och tappar inte humöret alls och som sagt de väntade sig något sådant.
Det svåraste med vänstertrafik är att spakarna i bilarna sitter annorlunda och varje gång jag sätter mig i en sån bil måste jag kolla vilken som är blinkersspaken och vilken som är vindrutetorkaren... Bara för att jag gjorde det så blev S jättenervös kvällen innan och undrade om jag verkligen kunde köra hans bil... Hans kompis L däremot var övertygad; Hon har en Camaro så det är ok! Ha ha, så nu vet ni vad kriteriet är, köp en Camaro så räknas ni som bra bilförare!




fredag 4 september 2015

Allt återanvänds


12/5 Efter jobbet på tisdagen åkte jag och Y, min chaufför och numera goda vän, till kvällsmarknaden i närmaste staden, Klaeng. Det är mycket folk och bilar och motorcyklar men det finns alltid någonstans att parkera och det går att komma fram rätt bra trots allt. Förra gången vi var där  köpte vi en massa mat och provade och Y tog med hem till sin man också. Men den här gången hittade vi inte särskilt mycket vi var sugna på. Fast på marknaden finns precis allt en människa kan behöva! Det finns till exempel laddare till alla möjliga telefoner, oavsett om de är 10 år gamla eller helt nya. Det finns små motorer, verktyg, skruvar och förstås frukt, grönsaker och mat. Väldigt mycket av det som sälja är gammalt och begagnat, folk återanvänder allt i Thailand, de konsumerar inte i onödan. Mycket av maten som säljs är underlig eller direkt motbjudande för mig med mina västerländska matvanor. Grodor, kycklingfötter, levande räkor som hoppar runt i en kall chilisoppa. Anledningen till att de hoppar är tydligen för att chilin bränner dem...
Jag hade min svarta långklänning på mig och den sitter väldigt bra på mig och folk tittar ofta uppskattande på mig när jag har den. Ändå var jag lite generad eftersom jag kunde känna att jag svettades enorma mängder, det till och med rann utefter benen och ändan. Med en svart bomullsklänning tror jag att det syns om den är blöt eller fuktig på en del av den och det känns lite pinsamt. Det konstiga är att jag ofta svettas jättemycket och det utan att känna mig obekväm eller för varm. Det enda är att det är opraktiskt eftersom jag måste byta kläder hela tiden och ändå känna mig ofräsch större delen av tiden. Det händer alltså lika ofta hemma i Sverige som i Thailand.

Bilden på Ian McKellen har inget att göra med min dag förutom att jag hittade den just då. Någon idiot har skrivit bildtexten. Hur kan man referera till Harry Potter om man skriver om någon som är känd? Om man skriver sånt borde man väl ha lite koll och veta att han inte var med i Harry Potter?
Hundbilderna har inte heller med min dag att göra, de är bara så rätt att jag ville ha med dem! 










The wonderful Sir Ian McKellen ("Harry Potter") is to portray the worried (and possibly O.C.D.) clock, Cogsworth! One question: Since this is a musical, do you think he can sing?


onsdag 2 september 2015

Jag tackar inte nej till några bra erbjudanden!

11/5 På måndagen åt jag en hemgjord "grilled cheese"macka till lunch, eller egentligen var det väl brunch för jag hade inte ätit frukost. Den är riktigt flottig men å så gott! När jag gick igenom mina mail hittade jag ett spambrev som jag sa upp och fick då det svar ni ser på bilden... Så töntigt, det är ju som; har du slutat slå din fru? Jag menar, det är ju inga bra erbjudanden enligt mig, så nej, jag säger inte upp det bra utskick eller bra erbjudanden. Jag tog jag det lugnt efter jobbet och gjorde inget alls egentligen, bara tittade på DVD.
Jag var väldigt utmattad av resan och det faktum att jag hade haft väldigt ont i ett par veckor, det kändes redan bättre däremot. Jag ville också vara säker på att jag vilade tillräckligt så att jag inte skulle få ett nytt anfall, som förra gången.

Vilken är vilken?

13/5 På onsdagen var den sista arbetsdagen för veckan då vi var lediga torsdag och fredag. Jag fick jättemycket gjort, det får jag alltid när jag jobbar hemifrån i Thailand. Jag vet inte säkert varför, men jag antar att det kan vara att jag inte blir distraherad hela tiden. Jag har en massa saker som jag har svårt att kontrollera, som att jag måste se vem det är som går i trappen trots att det inte har någon betydelse. När jag hade kontoret bredvid trappan tittade jag upp varje gång någon gick förbi och en gång räknade jag hur ofta det var. Jag räknade i en timme och det blev 61 passeringar... Inte konstigt att man inte klarar av att vara lika fokuserad. När man får så mycket gjort och sen väntar på svar från kollegor , kunder och leverantörer, det är då man får ännu mer gjort och tar itu med surdegar som man själv har bestämt att man ska göra! Jag har en lista på saker jag tycker behöver göras men som inte har varit prioriterat och som ingen sagt åt mig att göra och det känns så bra att få igång ett sånt projekt!
På kvällen var det dags för Nagas-träff på Buffalo Bill. Nagas MC är min vän S motorcykelklubb, det är han som är president i den och de flesta som är med i klubben är Skandinaver, men det finns folk från andra länder också. De flesta medlemmarna är runt 50-65 år gamla skulle jag gissa och de är alltid snälla mot mig. Det blir alltid lite av ett dilemma dock och det är att männen normalt sitter i ena änden av bordet och kvinnorna och barnen vid den andra. Det beror mest på att kvinnorna är Thai och männen västerländska och eftersom jag inte pratar Thai så blir jag svår att placera. Jag är tacksam att kvinnorna (flickvänner och fruar) accepterar att jag sitter med killarna. Fast lite är det deras fel också. Om de pratar med mig så pratar de engelska, men annars pratar de bara Thai. I Sverige har vi ju en oskriven regel att om inte alla förstår och talar svenska så pratar man engelska för att de inte ska känna sig utanför, men det är inte så särskilt vanligt i Thailand. Jag hade i alla fall en trevlig kväll och framåt 23 så tog jag S bil och körde hem honom eftersom han hade druckit. Han var väldigt orolig för att jag skulle köra vänstertrafik och ännu värre, att jag skulle köra hans bil i vänstertrafik. Jag påpekade att det är långt ifrån första gången jag kör i vänstertrafik så var han ändå nervös. När jag satte mig i förarsätet så tänkte jag högt och letade efter var blinkersen var och vindrutetorkarna. Det är de spakarna som brukar bli lite knöligt innan man vant sig. Då jag testade spakarna för att se vilken som var vilken höll S på att hoppa ur nästan. Fast det är bara runt 3 kilometer hem till honom från Buffalo Bill och knappt någon trafik heller. Det är aldrig mycket trafik i Mae Phim, men han bor dessutom på en liten väg i skogen. Jag körde hem bilen sen och gick upp och lade mig.

söndag 16 augusti 2015

Det går inte ens att jämföra!

10/5 Även på söndagen tog jag det lugnt. All den smärta jag haft de sista dagarna i Sverige hade tagit all energi ur mig och tröttheten var förlamande. Jag gissade att det bästa för att komma till rätta med det var att ta det så lugnt som möjligt. Jag gick upp på taket en stund efter frukost (sen frukost) och fick mig lite sol och värme och sen åkte jag och handlade lite och fixade sånt som jag ville ha gjort och sen på vägen hemåt så stannade jag vid en av restaurangerna vid stranden och köpte med mig mat hem. A´s mamma har ju en restaurang och hennes mat är fantastisk och inga andra restauranger är ens jämförbara, men jag lockades i alla fall att prova en rätt som hon brukar laga åt oss.  Det blev en väldig besvikelse! Det smakade inte alls bra och jag slängde det mesta... Jag tog ännu en tidig kväll.

lördag 7 februari 2015

Stämningen var hög för vi var alla väldigt lättade


16/1 På fredagen åkte jag återigen till Coca Cola beach, men den här gången åt jag inte, jag köpte bara en dyr vattenflaska för att ha köpt något av dem. De har en katt på restaurangen som är vacker, mycket välskött och jättetrevlig! Han påminner väldigt mycket om Judas, fast han har ju förstås ingen isbjörnspäls. Någon gång mitt på dagen ringde S och sa att det var kalas för Ps dotter nere på Buffalo Bill den kvällen och att han tyckte att jag skulle komma. Ett par dagar tidigare hade flickan J och hennes mamma A haft en olycka med sin moppe och A hade ingen hjälm och fick en svullnad i hjärnan och stora sår på huvudet och axeln. Dessutom upptäcktes att hon hade ett bakomliggande hjärtfel, så det kanske var tur i oturen att hon kom in på kontroll innan något värre hände. Flickan hade hjälm på sig och kom undan med en bruten arm och vi var alla väldigt tacksamma och lättade att de båda skulle bli bra och nu fick komma hem igen så vi fick träffa dem.
Stämningen var alltså väldigt hög på kalaset och många av mina vänner var där. En massa thailändsk mat serverades och den höll mycket hög kvalité, sen fick vi tårta också. S son K skulle åka tillbaka till Rayong dagen efter för att plugga igen så vi fick en chans att fira av honom också och det var sista kvällen jag fick träffa honom eftersom jag skulle åka hem sen också.





Det är svårt att köra moppe när man fryser

15/1 På torsdagen tog jag en riktig hemmadag och gjorde saker jag måste få gjort. En sak som man ofta gör i Thailand är ju att fylla vattenflaskor. Man samlar på sig några mindre vattenflaskor och sen köper man en dunk på 5 liter, som man använder till att fylla på de andra. Sen ställer man de små i kylen. Den stora används också till te- och kaffevatten i vattenkokaren, det är ju onödigt att använda kallt vatten till det... Jag värmde på lite risgrynsgröt till lunch, den hade jag tagit med för att den låg i kylen hemma och jag tänkte att det kunde vara gott till frukost eller nåt i Thailand. Det var det inte... jag åt väldigt lite av den och kastade resten. Sen tvättade jag min långklänning i diskhon, den vill jag resa hem i och vill ha den ren och torr till på lördag kväll. Jag fick hänga den på tork i lägenheten istället för balkongen eftersom det inte går att hänga den där utan att den ligger mot golvet, ACn eller väggen
Framåt kvällen blev jag lite rastlös och åkte ned på fotmassage, men de hade hunnit stänga så då åkte jag till Ha ha bar för att hänga med T och hans vänner istället. De var som vanligt glada att se mig och själv var jag glad både för sällskapet och det faktum att jag kommit ihåg att ta på mig jackan jag fått låna av S, det var fruktansvärt kallt! När jag inte längre kunde känna mina tår och fingrar bröt jag upp och åkte hem. Nästa morgon fick vi veta att temperaturen varit nere i 16 grader under natten och det är kallt om du sitter ute med klänning och sandaler. Vi ska inte prata om att åka moppe! Jag skakade så pass att det var svårt att köra, mina skakningar gick ju ner i styret och det var svårt att hålla så stilla att det inte skulle börja vobbla. Jag var så kall att det gjorde ont när jag kom hem, men det blev strax bättre när jag kom in. T's kompis B hade gjort ett collage av bilder han tagit av oss och lade på Facebook, det finns med här. Tyckte att det var lite kul.





Mina syskonbarn retar mig ibland för det

Före
Före
13/1 På tisdagen åkte jag återigen till Coca Cola beach och där hittade jag några grannar som jag bytt ett par ord med några dagar tidigare, så jag frågade om jag fick göra dem sällskap på stranden och det gick bra. Efter en stund upptäckte jag att de för förvunna, jag låg och lyssnade på musik och njöt av värmen och solen och märkte aldrig när de gick. Eftersom jag inte såg dem någonstans utefter den långa stranden och det faktum att deras väskor och andra saker låg en bit ifrån mig så blev jag den där hönsmamman som mina syskonbarn ibland retar mig för att vara. Jag blev mer och mer orolig, de var borta minst 45 minuter och jag spanade ut över havet för att se om de drivit ut med någon ström och inte kunde ta sig in igen. Efter ett tag såg jag dem komma gående på stranden, det visade sig att de gått hela stranden bort och vänt och de var väldigt roade av min oro. Sen var det dags för mig att gå och för dem att äta sen lunch, men då bestämde jag mig för att äta lunch med dem innan jag åkte hem. Jag tog stekt ris med kyckling igen, men det var väldigt mycket kyckling i det så jag sorterade ut en del och gav strandhunden det. Hon har bara tre ben, det fjärde är amputerat eller något sånt ända uppe i kroppen så att säga. Det tog mig en bra stund att ens se att det var något fel på henne, hon rör sig ganska normalt och verkar inte ha några som helst problem att sakna ett ben. Hon tas också hand om av ägarna till restaurangen och gäster som tycker synd om henne matar henne, så hon är i riktigt bra form. När jag kom hem fortsatte jag med mitt projekt att göra lägenheten ännu mer hemtrevlig och "min" och det tycker jag att jag lyckats med rätt bra. De första bilderna är hur det såg ut när jag flyttade in och de andra hur det ser ut just nu. Det enda jag har behållt är väl nästan soffan, mattan och stolarna... och nu både känns och syns det att det är mitt andra hem tycker jag. Jag har gett det min personliga prägel. Däremot kanske det gör att eventuella hyresgäster känner sig obekväma? Nåja, jag hyr ut den så sällan ändå och jag vill ju gärna att den är tom om jag får för mig att åka ner på kort varsel och det faktum att den kostar mig runt 3600:- om året gör ju att jag egentligen inte behöver hyra ut den. Det är alltså bara maintenance som kostar eftersom jag inte har några lån på den. Sen när jag är nere kostar det förstås vatten och el och sen brukar jag beställa städning och tvätt när jag åker hem. Men lägenheten i sig kostar bara 3600:- om den står tom hela året!
Efter
Efter
Efter
Efter

Efter

Efter





Hur man nu kan gilla fisksnören....

11/1 På söndagen åkte jag iväg till Coca Cola beach. Där är det sällan Thailändare så där kan man sola i bikini även på helgerna. Man kan använda deras solstolar och solsängar gratis, men man förväntas handla mat och dryck av dem om man ska äta. Men ingen säger något om man inte handlar. Men jag tycker att det är pinsamt att bara utnyttja den servicen så jag brukar se till att äta eller dricka något. Efter att jag solat ett bra tag för att försöka chocka igång min solbränna lite, så gick jag upp till restaurangen och åt en portion stekt ris och tog en cola. Riset var helt klart supergott! Troligtvis det bästa jag ätit, det var en massa torkad vitlök i och det gör en stor skillnad. Förvisso så använder Thailändare ofta hela små klyftor av vitlök och då krossar man dem men tar inte bort skalen. Det är lite struligt när man äter, för det är inte gott med de där skalen, så jag sitter i alla fall och spottar ut dem under tiden jag äter. Jag bestämde mig för att byta om innan jag åkte hem eftersom det ser så dumt ut med en t-shirt som är blöt precis över brösten... Jag gick in i deras toalett och fick världens chock! Det var den renaste, fräschaste toalett jag sett på länge, den klådde lätt de flesta toaletter på finare restauranger i Stockholm till och med! Den var fint inredd och målad och var så ren att det luktade gott där inne. Vilken trevlig överraskning! Jag åkte hem och bytte om och sen åkte jag ned till en butik i byn som säljer bland annat torkade fiskprodukter. Jag visste att de hade storpack av fisksnören. Det är precis så äckligt som det låter! Det är "godissnören" gjorda av torkad fisk och de luktar kattmat. Det är bara det att både min gudson och min systerson älskar de där snörena, så jag brukar ta med till dem. Nu tänkte jag att jag skulle ta med lite extra den här gången när jag hade plats i väskorna och dessutom vikt kvar. Det fanns så stora paket att de såg ut som små balar av snören, men det är att överdriva tycker jag, så jag köpt ett storpack men i alla fall mindre än så. Jag tycker att sättet de presenterar varorna i Thailand, i stora säckar eller påsar som man kan ta ifrån själv, i lösvikt alltså, det ser väldigt trevligt ut och jag får ett sug efter att laga kreativ mat. Men jag gillar ju inga av de där torkade fisk och skaldjuren så det får vara.
När jag kom hem tog jag en spa-kväll och gjorde djuprengöring av ansiktet och lade på en mask. Den var av krossade blåbär och grejer och både luktade och såg väldigt god ut, den var också lite skimrande. Det gjorde nog ingen större skillnad, men det var rätt mysigt att sitta i soffan med tända ljus och ta hand om sig själv en stund.




Jag är bara glad att de inte bankar hela dagarna


10/1 Precis utanför min balkong byggs det en massa hela tiden. De bygger dessutom både vardag och helgdag. Jag är bara glad att pålningen är klar. Det är verkligen jättejobbigt när det pålas från klockan 8 till 17 hela veckan. På lördagen fotade jag lite från taket eftersom mina grannar som inte är på plats vill veta hur det framskrider. Jag spenderade ett par timmar där uppe och solade och doppade mig i poolen, som jag sagt förr är det ju en massa Thailändare på stranden på helgerna och inte läge att ligga och sola i bikini.
Framåt kvällen åkte jag ned till byn för att få en fotmassage och när jag var klar där var klockan rätt mycket så då var det full fart på Music Factory som ligger precis bredvid stället jag går till för massage. Det stället har rätt bra musik och så, men jag trivs inte med den typen av svenskar som hänger där. Medelålders svenskar som dricker för mycket, tafsar på varandra och skriker och håller låda. De är helt enkelt inte min typ av människor, jag tappar tålamodet rätt fort. Så jag gick bara in för att mina vänner satt vid ett långbord där ute på deras servering och de är inte som de andra som går mig på nerverna. När de gav upp och åkte hem åkte jag förbi Ha ha bar för att säga hej till T innan jag åkte hemåt. Han blev som vanligt glad att se mig och för en gångs skull var vi helt ensamma och kunde prata ordentligt. Sen hjälptes vi åt att bära in utemöblerna och fixa till för att stänga. Sen åkte jag hem och lade mig.