Allt återanvänds

12/5 Efter jobbet på tisdagen åkte jag och Y, min chaufför och numera goda vän, till kvällsmarknaden i närmaste staden, Klaeng. Det är mycket folk och bilar och motorcyklar men det finns alltid någonstans att parkera och det går att komma fram rätt bra trots allt. Förra gången vi var där  köpte vi en massa mat och provade och Y tog med hem till sin man också. Men den här gången hittade vi inte särskilt mycket vi var sugna på. Fast på marknaden finns precis allt en människa kan behöva! Det finns till exempel laddare till alla möjliga telefoner, oavsett om de är 10 år gamla eller helt nya. Det finns små motorer, verktyg, skruvar och förstås frukt, grönsaker och mat. Väldigt mycket av det som sälja är gammalt och begagnat, folk återanvänder allt i Thailand, de konsumerar inte i onödan. Mycket av maten som säljs är underlig eller direkt motbjudande för mig med mina västerländska matvanor. Grodor, kycklingfötter, levande räkor som hoppar runt i en kall chilisoppa. Anledningen till att de hoppar är tydligen för att chilin bränner dem...

Jag hade min svarta långklänning på mig och den sitter väldigt bra på mig och folk tittar ofta uppskattande på mig när jag har den. Ändå var jag lite generad eftersom jag kunde känna att jag svettades enorma mängder, det till och med rann utefter benen och ändan. Med en svart bomullsklänning tror jag att det syns om den är blöt eller fuktig på en del av den och det känns lite pinsamt. Det konstiga är att jag ofta svettas jättemycket och det utan att känna mig obekväm eller för varm. Det enda är att det är opraktiskt eftersom jag måste byta kläder hela tiden och ändå känna mig ofräsch större delen av tiden. Det händer alltså lika ofta hemma i Sverige som i Thailand.

Bilden på Ian McKellen har inget att göra med min dag förutom att jag hittade den just då. Någon idiot har skrivit bildtexten. Hur kan man referera till Harry Potter om man skriver om någon som är känd? Om man skriver sånt borde man väl ha lite koll och veta att han inte var med i Harry Potter?

Hundbilderna har inte heller med min dag att göra, de är bara så rätt att jag ville ha med dem! 

The wonderful Sir Ian McKellen ("Harry Potter") is to portray the worried (and possibly O.C.D.) clock, Cogsworth! One question: Since this is a musical, do you think he can sing?

Det går inte ens att jämföra!

10/5 Även på söndagen tog jag det lugnt. All den smärta jag haft de sista dagarna i Sverige hade tagit all energi ur mig och tröttheten var förlamande. Jag gissade att det bästa för att komma till rätta med det var att ta det så lugnt som möjligt. Jag gick upp på taket en stund efter frukost (sen frukost) och fick mig lite sol och värme och sen åkte jag och handlade lite och fixade sånt som jag ville ha gjort och sen på vägen hemåt så stannade jag vid en av restaurangerna vid stranden och köpte med mig mat hem. A´s mamma har ju en restaurang och hennes mat är fantastisk och inga andra restauranger är ens jämförbara, men jag lockades i alla fall att prova en rätt som hon brukar laga åt oss.  Det blev en väldig besvikelse! Det smakade inte alls bra och jag slängde det mesta... Jag tog ännu en tidig kväll.

Varför är det lika kul varje gång?

28/3 På lördagen var det då dags att åka iväg på mitt årliga Europamöte, den här gången skulle det vara i München, Tyskland. Vid det här laget hade jag varit hemma två månader i sträck vilket ju är mycket för mig! Men nu blir det fullt upp med resor till slutet av april. Jag åkte på morgonen och var framme i München någon gång mitt på dagen. Enligt vägbeskrivningen skulle det vara mycket enkelt att hitta till hotellet från tunnelbanan, det skulle vara skyltat och till och med ha en egen uppgång rätt in i hotellet. Jag såg skyltar till Hilton och lite andra ställen men jag såg inget om Holiday Inn. Jag kunde dessutom inte minnas vilket hotell det skulle vara, det brukar vara Hilton, men jag hade en känsla av att det inte var det denna gång. Jag hade inte haft mycket att göra med förberedelserna och hade inte varit där på rekognoseringen. Jag bestämde mig för att gå till Hilton för att se om de kände till om vi skulle vara där. Det skulle vi inte! De visste inget om vår förening och hade ingen bokning på mitt namn. Jag gick in på min mail och försökte hitta information om det, det visade sig att det var missat i kallelsen. När jag gick in på vår Facebooksida så hittade jag det däremot, det skulle vara på Holiday Inn. När jag kommit fram till det var de i receptionen på Hilton upptagna och så som jag alltid gör, jag tänkte att det skulle lösa sig av sig självt... varför jag tror det om och om igen när det aldrig är så, det vet jag inte. De säger att definitionen av en idiot är en människa som gör en sak om och om igen och förväntar sig ett annat resultat. Jag virrade i alla fall runt i drygt en timme med mina stora tunga väskor, som förvisso i alla fall har fyra hjul. Folk säger att jag är helt ute och cyklar när jag hävdar att tyskar är trevliga, men jag får bevis för det varje gång jag är i Tyskland, vilket förvisso inte är särskilt ofta. Nu försökte jag hitta Holiday Inn med hjälp av folk på gatan och väldigt få av de jag frågade kunde engelska, men de gjorde sitt bästa att komma fram till vad jag frågade efter och pekade och pratade tyska med mig som svar. Jag har ju läst tyska i ett par år men det märks inte när jag är i Tyskland, det tycks inte ha fastnat alls... Men när de säger: Gå ned den här gatan och ta till höger, det förstår jag ju.
Problemet var bara att alla dessa direktioner ledde till Hilton, inte Holiday Inn. Jag lyckades alltså hitta Hilton från alla håll möjliga, men kunde fortfarande inte hitta Holiday Inn. Efter mycket om och men och med trötta arm och magmuskler (av att skjuta 23 kilo framför mig gata upp och gata ned) så fick jag äntligen syn på Holiday Inn och tvingade mig själv och väskorna upp för en sista backe, den på framsidan av huset. Det visade sig senare att det mycket riktigt finns en egen uppgång till hotellet från köpcentret i tunnelbanan, det är bara det att det är svårt att hitta den.
Resten av styrelsen satt redan och jobbade när jag checkat in och lämnat väskorna på rummet, de hade till och med hunnit äta lunch.
Som vanligt hade jag svårt att hitta något som jag kunde göra där, det känns enklare för dem att göra något själv än att instruera mig på det. Det slutade med att jag skrev lite i bloggen istället och var där för att hjälpa till med smågrejer jag hittade.
Framåt kvällen hade D bokat bord åt oss på en Thailändsk restaurang och sa att det var knappt en kilometer dit. Som sagt, jag är en idiot... jag frågade honom om det var en D-promenad (längre än ad han tror) om det är en P-promenad (längre än någon tror och 10 minuter är snarare 45 min) eller om det var en S-promenad (min alltså, jag har bättre koll). Nu tyckte jag att jag kunde ta mina nya högklackade stövlar som jag köpte i Rom, men såklart så var det en riktig D-promenad på gränsen till P-promenad och innan vi ens hittat restaurangen så gjorde mina fötter jätteont och eftersom stövlarna är en storlek för stora så brände det under fotsulorna av att jag åkt runt i dem, klacken är också runt 9 centimeter höga. Han hade rätt i att det inte var så långt, men som vanligt gick vi vilse på vägen till restaurangen och som vanligt hade jag valt fel skor... Jag hängde vid D's arm och tvingade honom att hålla mitt låga tempo så de andra fick vänta in oss, det var ju bara D som visste vart vi skulle. Han hävdade att det inte var något problem och jag tror att det var sant. Vi var trots allt detta tidiga på restaurangen och kunde inte få vårt bord direkt så vi fick gå till en pub i närheten och ta en öl och sen komma tillbaka.
Jag tog en soppa till förrätt en Tom Kha, den var helt smaklös, men inte skitdålig, bara jättemesig. Därför bad jag om stark grön curry till huvudrätt. J som är en av styrelsemedlemmarnas fru beställde också grön curry och de klantade sig och gav henne den starka och mig den mesiga och hon höll på att storkna och sa att den var jättestark, vi bytte tallrik och sen var hon nöjd, min var starkare, rätt lagom faktiskt, men så särskilt stark var den då inte, särskilt inte med Thailändska mått mätt. Det är alltid intressant att äta utländsk mat i olika länder. Kinesisk och Thailändsk mat till exempel smakar helt olika i Sverige mot till exempel England och Tyskland.
På det stora hela var alla nöjda med maten, men trevligast är det ju att återigen sitta allihopa vid samma bord.
Jag brukar ju alltid ta upp min kamera och lägga den på bordet, sen tar jag bland annat kort på maten för att använda som inspiration och för att komma ihåg. Det är också mer regel än undantag att de andra snor kameran medan jag och C är ute och röker och tar en massa bilder som jag sen hittar när jag ska ladda upp bilderna på datorn! I det här fallet till exempel är bilden på soppan den enda jag tog den kvällen... Jag vet inte varför, men jag tycker att det är lika kul varje gång och det verkar de andra tycka också!
Jag var duktig och tog en rätt tidig kväll, det lär bli tungt nog ändå den här veckan, det vet jag ju av erfarenhet.

Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.

Stämningen var hög för vi var alla väldigt lättade

16/1 På fredagen åkte jag återigen till Coca Cola beach, men den här gången åt jag inte, jag köpte bara en dyr vattenflaska för att ha köpt något av dem. De har en katt på restaurangen som är vacker, mycket välskött och jättetrevlig! Han påminner väldigt mycket om Judas, fast han har ju förstås ingen isbjörnspäls. Någon gång mitt på dagen ringde S och sa att det var kalas för Ps dotter nere på Buffalo Bill den kvällen och att han tyckte att jag skulle komma. Ett par dagar tidigare hade flickan J och hennes mamma A haft en olycka med sin moppe och A hade ingen hjälm och fick en svullnad i hjärnan och stora sår på huvudet och axeln. Dessutom upptäcktes att hon hade ett bakomliggande hjärtfel, så det kanske var tur i oturen att hon kom in på kontroll innan något värre hände. Flickan hade hjälm på sig och kom undan med en bruten arm och vi var alla väldigt tacksamma och lättade att de båda skulle bli bra och nu fick komma hem igen så vi fick träffa dem.
Stämningen var alltså väldigt hög på kalaset och många av mina vänner var där. En massa thailändsk mat serverades och den höll mycket hög kvalité, sen fick vi tårta också. S son K skulle åka tillbaka till Rayong dagen efter för att plugga igen så vi fick en chans att fira av honom också och det var sista kvällen jag fick träffa honom eftersom jag skulle åka hem sen också.

Jag kan ju faktiskt

2/5 På fredagen kom N över och jag lagade vår favorit-thaimat åt oss, Pad Ka Paw. A har lärt mig det och nu skulle vi se om det gick att få till det. Jag hade köpt lite olika grönsaker och sånt på den asiatiska butiken jag handlar på i stan, på Olof Palmes gata och bland annat fått tag i "long beans". Jag använder kycklingfärs för det är enklare än att skära kycklingen och fixa och dona. Enda nackdelen med kycklingfärsen är att det gäller att använda den när man väl har köpt den, den håller inte jättelänge.
Det blev helt ok resultat och N var nöjd och glad.
Senare på kvällen kom hennes mamma för att hämta henne och vi snackade skit en lång stund innan de kom iväg.

Vitlök är alltid värt det

24/4 På torsdag eftermiddag åkte jag, A och N till Rayong för att köpa nya tavlor till mig. De jag hade var tydligen bara inlånade av konstnären för att ha i min lägenhet medan de använde den som visninglägenhet. Det hade helt glömts bort och eftersom jag fått möbler och grejer så var de ju kvar. Men sen blev Logans kontaktade av konstnären och berättade för mig hur det låg till och det är klart att jag inte bråkar om det, så för att ersätta dessa så skulle ag få välja två nya och få dem betalda. A som jobbar för Logans fick uppdraget att hjälpa mig med detta.
När vi ändå var i möbelvaruhuset "Index" så tänkte jag se om det var något mer jag ville ha. Det var stekhett där inne och svetten rann utefter ryggen och benen på oss, jag som hade en klarblå t-shirt såg lagom fräsch ut eftersom det syns så tydligt att den är blöt...
Vi valde i alla fall ut två tavlor, det fanns inte så mycket snyggt att välja på, så jag tog de som var minst fula. Däremot hittade vi ett fint soffbord och ett snyggt matbord också och de var inte särskilt dyra med svenska mått mätt.
Jag hittade också en stor spegel som skulle passa bredvid ytterdörren, jag har ingen helkroppsspegel i lägenheten.
A hjälpte mig att köpa möblerna och ordna med hemkörning och montering och sen åkte vi hemåt.
Vid det laget var vi väldigt trötta efter att ha jobbat hela dagen och sen shoppat, svettats och suttit i bilen länge, så vi orkade inte gå ut och äta. Istället höll A en liten work shop för mig och lärde mig att laga mina favoriträtter "Chicken with Garlic - Gai Pad Gratiem" och "Chicken with Thai Holy Basil - Pad Kra Pao Gai.  Thaimat är ofta rätt enkelt att tillaga, bara man har blivit visad hur det ska göras. En del saker ses som väldigt viktiga, som i vilken riktning man skär kycklingfiléerna och i vilken ordning man har i ingredienserna.
Det går också rätt fort att tillaga, det som tar tid är förberedelserrna, att hacka vitlök och skära kött och grönsaker till exempel.
Vi fick inte tag i Holy Basil så det bad A om nere på Buffalo Bill Steak House, de har en egen trädgård med örter och det var inga som helst problem att få det av dem.
N satt och lekte med sin telefon, hon kände inte för att lära sig laga mat, men äta den var inget problem alls eftersom hon och jag har samma favoriter.

Som efterrätt delade vi på ett par tårtbitar vi köpt i Rayong, de såg godare ut än de var som de flesta bakverk, men det var inget fel på dem.
Sen gick tjejerna hemåt och jag var glad att kunna ställa in lite rester i kylen, de skulle passa bra till frukost!
Liksom A varit orolig för så luktade nu min lägenhet vitlök som sjutton, men det gör inget, det går ju bort och jag hade varit smart nog att stänga sovrumsdörren innan vi började.

Colin Firth och Orlando Bloom på amerikanska?

16/3 På lördagen gjorde jag broccoli- och blomkålssoppa, jag var rastlös och var lite sugen på det. Det blev inget bra alls faktiskt... Men jag åt en portion till lunch i alla fall. J kom förbi med tulpaner till mig och så fikade vi.
Framåt kvällen dök L upp med Thaimat och när vi ätit såg vi en av de sämsta filmer som någonsin gjorts tror jag, "Main Street" vi vet fortfarande inte vad den handlar om, om det finns någon sensmoral i den eller vad som fick dem att ens bry sig om att göra filmen...
Både Colin Firth och Orlando Bloom var med i filmen och det var det som gjorde att vi inte trodde att den kunde vara så sopig, men det var den som sagt. Och L kunde inte sluta skratta när de pratade eftersom båda pratade med amerikansk dialekt istället för brittisk.
Men under tiden vi förundrades över denna menlösa film så hånglade Turre upp L i soffan och sen tog vi en fika med "minicupcakes".

Tur att bilen inte blev platt

26/12 På onsdagen gjorde jag min "grekiska" frukost, den som L's mamma gör lite då och då när vi är i Grekland, det ger lite greklandskänsla mitt i vintern liksom.
Sen vid 16 ungefär så åkte jag ut till Knivsta för att gratta systersonen på 16-årsdagen. Han fick ett presentkort på en spelbutik och det blev han glad för. Vi hade en trevlig kväll med släkt och vänner och några av dem har jag inte sett på väldigt länge, som svågerns syster till exempel.
När svågern gick ut för att göra nåt kom han dock in och påpekade att min bil stod farligt till eftersom det nu var plusgrader och snön från ladan hade börjat åka nedåt... När jag skyndade mig ut för att åka hemåt insåg jag att det redan rasat ned en del på motorhuven och framrutan men det var ingen stor mängd.
Hoppas att Turre inte blev alltför skrämd av det.
Vi fick som traditionen bjuder Tom Yam-soppa och det var väldigt gott. Jag gillar verkligen soppor, undrar varför?
När jag kom hem tog jag det lugnt resten av kvällen och pratade med småländska J om våra förhoppningar om att åka till Thailand i februari och vi pratade ihop oss lite om det.

Ibland vänder en kväll på en femöring

21/7 På lördagen åkte jag och hämtade L på eftermiddagen och så var det meningen att vi skulle grilla, men vi var så hungriga att det slutade med att vi började leta hämtmat. Vi ville ha kinamat eller Thaimat och Tiger är så löjligt dyrt nu att det är uteslutet att handla där. Vi bestämde oss för att chansa på Solhagen men där var det stängt. Slutligen åkte vi hela vägen till Hagängen och köpte varsin Pad Thai med räkor. Den visade sig vara sådär, men personalen på restaurangen var trevliga och det kryddade ju toalettbesöket hos dem att de hade en Svensk Psalmbok inne på toaletten... mysko.
När vi äntligen kommit hem ringde vi S som undrat vad vi skulle hitta på och medan hon gjorde sig redo att komma över så åt vi vår mat.
Sen jagade L in mig i duschen och när S kom så modellade jag klänningar för dem.
Jag bestämde mig slutligen för en röd klänning som jag tycker sitter bra, särskilt om jag har underkläder som håller in allt fladder lite.
Det bestämdes att jag och S skulle in till stan, hon skulle köra och på vägen skulle vi lämna av L hemma.
När vi väl närmade oss stan var klockan runt 23 så vi gick till Dubliner eftersom vi båda trivs där och det var försent på kvällen för Tudor Arms.
Vi satte oss ute och det var en ganska kall kväll men värmarna de hade gjorde att det nästan blev för varmt.
Strax efter att vi satt oss kom två lite äldre män och satte si hos oss och var allmänt jobbiga, men både jag och S är för snälla för att fräsa ifrån om folk inte är otrevliga, så vi bet ihop och försökte vara artiga. Men slutligen började visst alkoholen ta över deras hjärnor för det började hoppa grodor kors och tvärs från deras käftar och efter tredje varningen så bytte jag och S bord till bordet bredvid där en kille jag känner lite sedan tidigare satt med en kompis.
De tog hand om oss och kommenterade att de börjat fundera på att rädda oss redan innan vi själva gett oss av. Sen satt vi och hade en helt underbart trevlig kväll med dessa killar som är allt som de andra killarna inte är. Vi pratade om film, skådespelare och även lite djupare saker. Dessutom fick jag en komplimang för min nya jacka vilket förstås kändes bra!
När vi alla reste oss för att gå vid 2-tiden kände vi också att vi haft en oväntat bra kväll, de hade helt klart räddat vår och de tycktes känna likadant.
S skjutsade mig hem och självklart kom jag inte i säng förrän väldigt sent.

Barnteater

På söndagen tvingade jag mig själv att somna om trots att jag vaknat i rätt rimlig tid. Jag behöver sova ikapp på helgen och jag hade ju inte gjort det morgonen innan. Sen gick jag upp vid 12.15 eller nåt sånt och åt frukost i godan ro medan jag tittade på Apornas Planet 2. Kvällen innan hade jag tittat på ettan och filmerna är faktiskt inte alls så tokiga med tanke på när de gjordes, men jag höll på att bli helt galen på "musiken". Plinketi-plonk, plinketi-plonk hela tiden och högt dessutom! Jag kände för att sätta filmen på "mute" men då missar man ju det andra också. Tvåan var lika jävlig men trean som jag såg senare på kvällen visade sig vara mycket bättre. Jag städade i alla fall undan lite och tog ut soporna inklusive matresterna som jag börjat sortera, äckligt som fan att hantera faktiskt.
Jag drog lakanen ur sängen och sen hann jag inte så mycket mer utan hoppade i duschen och snyggade till mig. Vid strax före 15 åkt jag hemifrån för att hämta S en jag hade inte hunnit långt när jag insåg att jag glömt telefonen hemma... Tillbaka och sen iväg. Vi tog oss trots köer till Boulevardteatern på Götgatan. Vi var där för att se S syrra Eva C. Johanssons barnteater. Hon har skrivit pjäsen och S ville förstås se den och jag var inte sen att hänga på. Pjäsen heter Kometlängtan och det är totalt 4 personer på scenen och jag måste säga att jag blev ruskigt imponerad!
Den är för barn 8-12 år men det finns saker som är bra för oss vuxna också. Den har en allvarlig botten men den framförs på ett lekfullt sätt och tidvis var det så roligt att jag faktiskt skrattade högt. Skådespelarna hade väldigt bra tajming och överdrev på precis rätt sätt vid precis rätt tillfälle och drev det aldrig så långt att det hann bli tråkigt. Jag är rätt svår att få att skratta och jag gillar inte när någon så gott som talar om för mig när jag ska skratta, men så kändes det inte alls här!
Ni som har barn i åldern 8-12 år, jag kan rekommendera den här pjäsen! Den enda negativa kritik jag har är "musiken", jag undrar om de inte tagit den rätt ur Apornas Planet...
När jag kom hem var det 17.5 grad i huset och nu var det dags att tända höstens första brasa. Jag hade lagt iordning brasan innan jag åkte till stan så nu var det bara att tända den.
Sen satte jag mig och rensade svamp och fortsatte titta på Apornas Planet 3 medan jag väntade på att G skulle höra av sig om när hans tåg skulle komma till Väsby.
Vid 20.20 möttes vi vid stationen och gick till Tiger, men tyvärr stänger de köket klockan 20.15 på söndagar så vi gick tillbaka till stationen och gick in på Kina /Thai istället. Jag beställde 4 små rätter och bad om Biff med Bambuskott utan biff, det tyckte de var jätteroligt, det har de aldrig varit med om tidigare.

Maten var okey men ganska smaklös vi åt ganska fort eftersom de ville stänga efter oss. Sen åkte vi hem och jag fortsatte med svamprensningen medan G duschade och sen såg vi The Boat that Rocked medan jag rensade svamp för brinnande livet. G fick sitta i fåtöljen eftersom både Judas och Turre låg i soffan, så behandlar vi gäster i det här huset. Det är bara det att G är den enda kompis jag har som inte Turre avgudar, de är fortfarande rädda för varandra eftersom de båda beter sig så dumt. G är inte uppvuxen med djur och kan inte tolka dem, han är dessutom rädd för hundar. Turre fick lära sig som valp av sin mamma att man inte kan lita på främlingar och när G stirrar på honom blir han jätterädd och ingen av dem lyssnar på mig. Jag säger till G att inte stirra på Turre för att han blir rädd och han svarar bara att Turre inte blir rädd och att det inte är någon fara. Ibland får jag nästan handgripligen gå emellan för att de inte ska skrämma varandra så pass att det kommer till fysiska urladdningar och då blir jag arg, främst på G som borde ha vett att lyssna på mig om inte annat...
När vi sett klart filmen gjorde vi oss iordning och jag spred ut svampen på köksbordet, attans vad mycket det är och än är inte allt rensat, men det är inte så mycket kvar längre.
Jag hade svårt att somna trots att jag varit så trött innan jag gick och lade mig, jag vet inte alls varför.